Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Trollen bodde över allt i bergen, och i skogen. Det fanns troll över allt förr i världen. Om det stod en sten för sig själv, så bodde det troll under den också. Trollen tålde inte ljus. Om dagen så höll de sej inne, men när det blev kväll, så kom de ut. Det fanns bergasmeder också. Det var troll det med. De smidde, åt folk. Men de riktiga trollen kunde inte smi'. Om man fick se att det lyste i bergen om kvällen, så var det från trollen. De hade stora skatter i bergen.
Födelse, dop och föreställningar om det späda barnet
Före förlossningen: Det var ingen annan tro om barnsjälarnas tillkomst än att mannen "gjorde ongen på kvennfôlke". "Ongen" fick liv i magen på kvinnan. Å så troddes att Gud skicka- de själen. Själarna kom från himlen å gick in i krop- pen. Men en ville inte tala om för de andra barnen varifrån den nyfödde kommit utan då hittade de på att säga att barnet kom från en granngård, att en kä- ring varit där med det eller att en ängel el. att stor- ken kom med det. "Ongra" skulle inte veta att det var modern som hade fött barnet å hur det häng- de ihop. Vävning och spinning fick den havande göra. Det skulle vara bra att röra på sig på det sättet. Men hon fick inte lyfta något tungt el. / hoppa, för hon kunde få "messfall". Hon fick gå i kyrkan alla helgdagar. Den ogifta havande kvin- nan ville knappt någon befatta sig med, för hon hade burit sig skamligt åt som släppt karlfolk till sig på så sätt. När hon blev så tjock att det började synas, så stannade hon hemma å var in- te med annat folk än de sina. Hon kunde då för skam skull inte vara med. Nedkomsten. Svår barnsnöd lindrades om hon fick hänga på mannens rygg. Det gick fortare över, om hon skaka- des upp å ned. Så skulle hon hålla över ryggen på en karl å klämma så mycket hon orkade. Fanns det någon som man visste om hade räddat en tås- sa från en orm, så skulle han (hon) vara när- varande. Bara han fick ta i barnsängskvinnan så blev det lindrigare med plågorna. Någon av de bästa granngummorna fick vara närvarande, mannen och den som "tog emot ongen". Vid det tillfället ville de inte ha annan främmande / i stugan. Om främmande karl kom in i huset när ett barn hade fötts så gömde de mössan för honom. Det var bara att skämta med honom å göra honom förlägen. Efterbörden brändes upp. Det barn som föd- des en söndag blev ett stillsamt och snällt barn. Men söndagsbarn skulle inte få leva länge. "Messfall" kunde de få om de snörde till sig för hårt. Ibland troddes att den som fick "messfall" inte ville ha barn utan gjort något för att det inte skulle gå i fullbordan. Så troddes att hon hade fått något i sig, som hon inte tålde. Om hon blev skrämd, så kunde hon få "messfall". "Barsgröt" kom kvinnfol- ken med samma vecka som barnet var fött. Det var gröt kokad av det finaste mjöl som fanns i huset el. risgrynsgröt. Hon kunde inte äta upp all den gröten. Alla i huset fick hjälpas åt. På ett stäl- le åt gubben så mycken "barsgröt" att de fick surra lakan under magen på honom, för att han inte skulle spricka. I mitten på grötfatet en håla med smör ("dôpphôl"). På gröten ströddes / socker och kanel. Det skulle allt vara riktigt väl- ment att komma med sådan gröt. Efter förlossningen. Genast efter födseln bada man barnet i vatten å tvättade och badade det. Skrek det då så fick det bra sångröst. I karet lades en silverring och tre eldkol. En brinnande sticka fördes runt karet och barnet tre gånger medsols. Badvattnet fick inte tas in på kvällen. Det skulle vara hämtat på dagen helst medan solen var högt på him- len. Det var för att barnet inte skulle få någ- ra sjukdomar. Det skulle slå till andra dagen. Det fick stå i spisvrån. Då hälldes det ut un- der golvet i stugan. Det var så mycket farligt i vattnet, sades det. Allt farligt skulle en kunna få i vatten, som var intaget efter solnedgången. De var allt försiktiga med badvattnet ända till dess att bar- net var döpt å efter det. Men när det var "krest- nat" skulle inte "det onda" ha så stor makt med det. Barnkläder fick inte tvättas på kvällen / eller hänga ute efter det solen gått ned. Ingen visste vad farligt som kunde vara i sådana kläder. I vaggan. När barnet lindade,s så sattes en nål i lindan. Den skulle sitta där så att intet ont skulle ha makt att ta barnet el. sätta sjukdom på det. En främmande person som kom till huset fick inte ta i barnet förr- än han (hon) hade tagit i varmen först. Hon kun- de ha något med sig som inte kunde ses. Hus- folket brukade allt också ta i varmen innan de gick fram till barnet, om de varit ute. Tattare och an- dra "kringstrykare" var man rädd för. De kunde gö- ra barnet ont. Det behövdes bara att de tittade på barnet, så kunde det bli som konstigt och inte likt sig. De första nätterna fick inte lju- set släckas. Det skulle brinna hela natten så att ingenting ont kunde komma å oroa barnet. Sådant där har förekommit i min tid. Men mest mins jag vad de gamle talade om. - Så skulle mo- dern vara rädd för att barnet blev bortbytt. / Tomtar å troll ville gärna ha riktiga barn, å då lade de en, som inte var som han skulle vara, i stället. Jag vet inte om det var i Gunnarskog som det hänt, men mor talade om att det var en "mo- ra" som hade ett annat barn i vaggan när hon kom in ur "fjuse". Det barnet var så elakt. Det skrek om natten å höll aldrig fred. Det fick in- te förstånd som en människa. Hon piskade det varje dag. Till sist kom det en "skogrå" med det rätta barnet. "Så elak har jag inte varit mot ditt barn, som du varit mot mitt", sade hon å tog sitt barn med och blev borta. Dopet. Jag hörde talas om att de inte vågade ta ut barnet medan det var okristnat. Å när de for till dopet med det så skulle de hänga på ringar å spän- nen, för att inte något ont skulle komma å ta det. Den som bar barnet till dopet fick inte vi- ka från det en enda stund. Inte lägga ned det. Hon skulle hålla i det. Någon släkting eller god / vän eller granne hade att bära barnet till dopet. Den tron vet jag var att ju bättre hon var som bar barnet, ju bättre å ju större välsignelse skulle bar- net få. När hon kom hem med barnet lades en slant i barnets hand, för att det skulle få myc- ket pengar i sin tid. När barnet fällde tänder, så gick det inte an att kas- ta ut dem. Då kunde barnet inga tänder få. De kasta- des på elden och så bad man att barnet skulle få en guldtand i stället för en bentand."
sjukdomar.
När en hade "gektsjuke", så tog en av svepen å band om foten eller benet eller där gekta satt Mor gjorde det. Far gick till en käring, å hon satte "kopphorn" på honom å tog blod ur kroppen - när han hade fått "ryggskott". Reumatisk, gekt å sådana sjuk- domar trodde folk satt i blodet, å då skulle en tappa ut gammalt blod för att en skulle få nytt å bli frisk. "Bölder" försökte en att få bort med att en hackade linfrömjölsgröt å lade på bölden. "Kramp, senkramp" fick syster min. Då mins jag att de tog terpentin å lade på, för att det skulle dra sig tillbaka. "Falihet" i fingrar å händer. Tjära å beck / begagnades att lägga på det onda. Det skulle va- ra ett farligt djur i vattnet som stack, så att en fick "faliheta". Mor hade en rotegubbe - Jonas i Storänga. Han trollade bort "sôge" /engelska sjuken/ på en tös. Han hade brännvin i två kaffekoppar, så läste han i det. Han var för sig själv å läste. Han hade knivar som han trollade i brännvinet med. Hon smörjdes på kroppen med det brännvinet, så fick hon några droppar i sig. Om det var en som hade ett sår på kroppen, så fick han inte gå till en öppen grav. Såret skulle inte gro förrän den som låg i graven hade ruttnat. De som hade "bråk" i sidan hade inte annat att gö- ra än att klämma in det med handen när det kom ut. Det fanns de som hade bråk i pungen. Då fick de knyta in den med ett skynke så att det höll honom uppe. "Benbrott" fick en plåstra till med så gott en kun- de. Det var att få en klok till hjälp. Han spjälade / det, se'n fick en ligga där till dess att en blev bra. Om en fick ett döingeben å pelade sig i tänderna med, när en hade tandverk, å sen hade det till- baka där en hade tagit det, så blev en bra. Mara är en sjukdom som sätter sig i blo- det Hon kommer utifrån. Men vad ont det är vet jag inte. Den första ormen som en fick se om våren skul- le en ta reda på å ha i brännvin, för det skul- le vara bra mot sjukdom. Om en fick skabb å tog det brännvinet å smörjde på, så gick skabben bort. Ormbett skulle en passa. Det första en gjorde skulle en slå ihjäl ormen, så inte han kom å fick vatten i sig, så skulle en ta å suga ur giftet ur såret. Ett silkesnöre skulle en binda hårt ovenför såret. Det var de redd (?) jag fick lära. "Bisteck" var inte farligt. Det var bra om en hade "rematisk" i kroppen. Men för att inte / det skulle svullna för mycket, så lade en jord på, som en tog i botten på stalldyngehö- gen. "Blômma" på ögonen tog en bort om en tog en alpin- ne å tände eld på å höll den till ögat så att det blev hett. Det var röken å varmen som tog bort "blômma". Om en skar sig eller högg sig, så begagnade en lä- käbladen att lägga på. När en inte kunde få fatt i det så gick en å repa ihop spindelväv å rullade om såret. Socker, spindelväv å en trasa om där. Om det var ett stort "gapsår" så var det inte annat än att sy ihop det. - Brännvin hälldes i sår, för att det skulle rena. Det var visst farligt för, om en skar sig eller stack sig på ros- tiga föremål, för då kunde en få "vark" både länge å väl. "Bläkster" i ögonen el. "drag". Då blev det som svullet kring ögonen, så rann det ur dem. Om en hade stått i korsdrag, så blev det sådant ont. / "Brännsår" saltade en på. Så skulle en vara kvick å ha den brända delen i kallt vatten. Fläder användes att koka the på. När en fått "bröstvark", så drack en sådant the så varmt som en orkade dricka det. "Renfan" kokades. Då drack en det vattnet, för det skulle vara bra, om en hade plågor i magen. "Röksôpp" begagnades att ha i sår. En tog av mjö- let i soppen å strödde i såret. Då skulle blo- det stilla sig å såret snart gro. "Bältrosa" var ett slags skabb som en fick på sig i skogen. Det var de som trodde att en fick den "skab- ba" av orm. Om ormen sprutade etter, så kun- det det bli skabb å den satte sig om vek- livet. Det var som en röd ring. Det var en öppning i ringen. Om den öppningen gick ihop, så blev det döden. Finnkäringar kunde bota den. De tog en synål å så stack de tre gång- er medsols å tre gånger motsols runt om den å mumlade. En bror till mig hade det / eländet å han blev bött på det viset. Bölder fick vara till dess de sprack å gôre rann ut. De som var vidskepliga så gick de till skogen å slog in dem i ett träd med en spik. Då tog de "gôr å blog" ur bölden på spiken å slog in den i trädet. "Dönyp". Det var en som hade kommit att ligga på en loge som en människa låg på bår i. På morgonen hade han fullt med blå fläc- kar på kroppen. De gick inte bort. Det var "dö- nyp" det. Det var farligt att svärja eller säga nå- got ont om en död. Om en gjorde det, så kunde en bli nupen på det viset. Det kunde sit- ta i så att en blev tokig av det. "Fallensjuken" kunde vara medfödd. Om en som var havande var med å såg att ett djur stöp, när man slaktade det, eller hon fick se att nå- gon svimmade, så kunde barnet få sjuk- domen av det. Om en var go te att passe, när det första anfallet kom, så skulle en vränga / kläderna av den sjuke å kasta i elden. Skräm- sel skulle också vara bra. Det bodde en trollgubbe i Djup. Min bror hade fått "e blogkule". Han tog brännvin med sig å gick till gubben. Gubben tog brännvinet å gick i ett hål å läs- te. Se'n fick han brännvinet att smörja på kulan. Lägg dig här i natt, sade han, så är du bra i mor- gon bittida. Det gjorde han. Det gick hål på ku- lan, så att "vârken" rann ut. "Rôskemofarn" i Ulvesta "slog åder" på folk som hade "gekt å rematisk". Hustrun till Lars Blad hade fått en unge. Efter det blev hon från vettet. Då gick han till "Rôskemofarn". Han gjorde sig reda för om henne. Då hade de va- rit i en bäck, som kommer från Klenetjärnet, å tvät- tat kläder efter henne. Då tog han en hårlock av henne och av kläderna som hon hade haft på sig å gick å kastade i bäcken. När han ha- de gjort det fick hon se fullt med små gub- bar i och omkring bäcken. / Han kunde bota för ormbett. Då läste han en bön å läste bort ormen. Se'n smörjde han såret med brännvin, så skulle den bitne dricka vatten som hämtades från närmaste bäck eller källa intill där som ormen huggit.
Död och begravning
Om kattugglan kom å skrek utanför stugan på kväl- len eller natten så var någon av husfolket där "feg" å skulle dö, för hon "spådde lik". Det trodde alla på, å många har den tron ännu. Det gick inte an att göra alla rummen färdiga i en bostad, för när det sista rummet var färdigt så skulle någon i huset dö. Om räven kom nära intill husen å skrek så betydde det att någon skulle dö. Om en person blev sig olik på något sätt, så hade han inte långt kvar att leva. Om t.ex. en tystlåten person blev livlig, om den saktmodige och late fick brått, om en snål blev givmild, om en elak blev god och vänlig. "Han ha blitt så snål, han tänker nog te å dö å få rikedomra mä sä i grava". Sådana personer som var misstänkta för att ha onda ögon eller sådana som kunde trolla fick inte komma in till / den sjuke eller vara närvarande vid dödsbädden. Endast goda vänner fick vara närvarande. Den dödes sängkläder lades för sig å tvättades för sig. Ingen ville just ligga på den madrass som en person legat å dött på. Det talades på att den peson som inte hade gjort rätt för sig i livet, fick svårt att dö. Om han hade något ont på samvetet så kunde han inte dö förrän han fick tala om det. Själen har en allt trott att den sitter i blodet å hjär- tat, för när hjärtat stannar så flyr livet. Någon från huset gick å talade om dödsfallet för någon av de närmaste grannarna å för släktingar som bodde i närheten. Vissa äldre gummor anmodades att "tvätta ut" liket. Det var inte många som trodde sig till att ta i en död kropp. När liket hade tvättats, så kläddes det. I min tid så har man inte tagit på mer än skjorta, strumpor och vantar, men mormor talade om att de brukat klä- da liket i nya kläder. Man tog på de bästa kläder- na / som den döde använt i livstiden. Kistan gjordes av en snickare. Den skulle vara av tjocka furubräder. Den spikades ihop, så målades den med svart färg. Lite kolstybb sållades på, för att det skulle bli fint. Det var bara en å annan som gömt undan bräder till kistan. Det talades om att en del hade gjort kistan me- dan de levde. Men det var inte något allmänt bruk. Hyvelspån lades i botten på kistan. Det skulle vara för att fylla upp henne. "Likhalmen" brändes upp, för den ville de inte ha lig- gande. Självspillingar fick inte bäras genom kyrkporten utan de lyftes över staketet. Klockringning förekom inte då. De fick ligga norr om kyrkan. Den platsen var inte vigd till kyrkogård. På kvällen fördes de bort till den sista vilan. De hade den tron om sådana att de aldrig kunde bli saliga. De hade sålt sig till den onde. Jag har inte sett det med egna ögon, men jag hörde ta- las om, att man lagt ett mynt på vardera den dödes ögon. Det skulle vara för att ögonlocken skulle gå / igen riktigt. Så fick de följa med den döde i kistan. En blomma eller en myrtenkvist stacks i den dödes hand. Myrten tog man gärna å lade i kistan till den döde. I var stuga hade de en eller ett par myrtnar, å dessa hade de för att ta utav vid bröllop och begravningar. Själringningen utfördes av den som hade ringningen om hand. Graven grävdes någon dag i förväg å den grävdes av död- grävaren som fick litet betalt för att han grävde. Gra- ven grävdes för öst å väst å den döde sänktes ned i graven med huvudet åt väster. När han skall stå upp från de döda så skulle han möta Jesus från ös- ter. Granar sättes upp vid begravningsstugan, en gran på vardera sidan om porten å en gran på vardera sidan dörren till stugan. Förr i världen bröts toppen av gra- narna så att den hang ned efter stammen. Stam- men barkades så att den var vit. Vägen ströddes med hackat granris. Golven inne i stugan ströddes också med hackat granris. Grannarna satte upp / granar vid porten å ett par vid vägen. Släktingar å goda vänner skulle bära den döde till graven. Var den döde gammal så valde man helst gamla att bära. Helst tog man jämnåriga med den döde. Innan liket bars ut från stugan läste någon ur bibeln och höll ett litet tal. Klockaren brukade anlitas till detta. Så sjöngs en psalm. När alla som ville se den döde hade varit framme vid kistan så spikades locket på. Det var snickaren som spikade på locket. När prästen hade jordfäst liket hjälptes begravningsfol- ket åt att kasta igen graven. På senare tid har man inte gjort så, för nu är det dödgrävaren som kastar igen graven. När begravningsfolket for till kyrkan med liket så körde de i gående hela vägen. Hästen fick inte springa med liket. Men när de for från kyrkan så kunde de köra så fort de ville, När de kom från kyrkan, så fick de kaffe eller en sup och smörgås. Senare på aftonen fick de mid- dagsmat. De satt då tätt intill varandra runt ett / stort bord. Ingen plats var lämnad tom. Brännvin förekom mycket vid begravningar. Somliga av gästerna sö- po sig fulla så att de blev liggande. Kortspel förekom bland karlarna. I hemmanet hade de ett järnkors å det bars före li- ket till graven. En vit duk fastgjordes på ömse sidor om hästens huvud. Den knöts fast i betslet. Det minns jag väl till när det var brukligt. Begravningen varade i två å tre dagar allt efter som hu- set mäktade. Det brukade vara så att gästerna skic- kade mat till begravningsgården för att det skulle räc- ka väl till. Det var "förning". Den bestod av bröd, smör, "klengås", ost kött o.d. Ju mera det fanns i korgen desto hederligare var det. Det blev omtalt i stugorna se- dan hur hederlig den å den hade varit. Graven och livet på andra sidan. Nog trodde de gamle att människan låg i graven till dess hon blev uppväckt eller till yttersta dagen å do- men. För de trodde att den gamla kroppen skulle bli / alldeles ny då å få nytt liv. Å de var inte säkra på än att människan förde ett slags liv i graven, för de trodde att hon kunde komma upp ur graven å "skrömta". Men kroppen låg allt stilla sade de, med det var anden som inte kunde få ro. Det var bara sådana människor som hade något otalt när de dog som gick igen.
Trolldom
Att låna "varme" var ofta allmändt när elden slocknade på natten, inga tänd- stickor funnos, då gick man till granstugan för att få ett glödande kol eller en eldbrand. Men den som kom för att låna varme kunde hafva andra bevekelsegrunder, ty fick hon varme, så kunde hon trolla på det huset. Derföre tog man en eldbrand och kastade ut efter henne för att hon skulle mista makten. Ofta blefvo personer plågade af verk och bölder. Ja då hade man fått "falighet", genom trolldom, och för att ut- röna stället der det onda hade kommit Måste det "Sållas" Det tillgick på följande sätt: Ett gryn såll anskaffades, man satte ett snöre i den ena kanten på sållet gjorde en lång / hank, träde en käpp genom hanken, lade en Psalmbok i sållet, en ullsax, en messingkam och en Wigselring. Nu var allt på sin rätta plats. två stycken tog tag i var sin ända af käppen, nu hängde sållet mitt emellan dem. Så gaf man det en liten stöt och sållet började gå rundt. Under det sållet gick (Svängde) skulle det frågas på hvilken plats den sjuke fått "farlighet". Wid den bäcken, namn, i den backen, vid den vägen o.s.v. När man gissat rätta stället, stanade sållet. Nu var man på det klara var man skulle offra för den sjuke. En "offerpåse" skulle nu göras, man sydde en af tyg, uti påsen lade man lite aska ur spisen, ett kopparmynt, en hysk, en hake, lite salt, några hårstrån och litet af naglarne på den sjuke. Sedan band man ett snöre som på en ##. Nu var allt färdigt, nu skulle påsen bäras till det stället som sållningen utvisat. / en person utsågs som ej var rädd för "skrömt". efter solens nedgång gick han till platsen. framkommen vände han ryggen mot platsen kastade trollpåsen över venstra axlen och uttalade följande: "Här har du Lucefär och låt N.N. få sin hälsa" så fick man gå hem, men inte se sig tillbaka, ty gjorde man det var allt till ingen nytta. Ofta var små barn utsatta för trolldom, derföre hade man en Spänne af silver på barnet, men det hjalpe inte för allt. Det hände att barnet fick små blemmor öfver kroppen. Det var "bläster." det kunde botas på följande sätt. En torsdagskväll efter solens nedgång tog man vatten i ett kärl, gick till en smedja drog bäljen så den blåste i vattnet, tvättade barnet med vattnet, och sjukdommen var botad. för öronvärk blåste man genom en ten till en spinråk. den som höll barnet skulle fråga hvarföre blåser du? för öronvärk / svarades, det samma upprepades tre gånger. Mycket annat voro kraftiga medel, och ett af de bästa var "vigd jord" hämtad från "Kördgåren, men det fodrades mod till denna handling. En torsdags- kväll gick man efter solens nedgång in på kyrkogården för att byta jord, man skulle lemna tillbaka jemt så mycket man tog. Och då skulle man säga, "jag vill byta mig till ett eller två skålpund jord, som jag skall hafva till det ändamålet. Jag lemnar lika mycket tillbaka som jag tagit." hvad man fick se eller höra är en hemlighet. Men den som bytt jord en gång ville icke göra det en gång till. Man hade sådan jord för fiske, skjutning, i kållanden att icke masken skulle göra skada o.s.v. Någon lånade mennisoben för en viss tid, men de skulle lemnas tillbaka när tiden var ute. Och ve den som hade för- lorat benet. då kom den döde och fodrade det till- baka. Det hände man tappade benet i sjön ty / man hade lånat det för att få mycken fisk. Det berättas om "gaster" hur den såg ut kunde ingen säg ty den kunde ändra sig, än en fågel, som ett torkat fårskinn eller något annat. När någon kvinna födde barn och i löndom mördade det, på den platsen der mordet skede blef en "gast". Hans läte var Hoj, hoj, hoj, så det skalla i skogen vida omkring, om någon svarade honom med samma läte, då kom han och var lifsfarlig. Om man frågade, hvad hetter din moder, då sade han namnet på kvinnan som hade mördat barnet. Det var på nätterna man hörde honom. Trollkäringar hade man mycket att tala om huru de färdades till blåkula och huru de flög i luften på en "Soplimme" om sopkvasten hade tre band var den duglig, men hade den fyra band kunde den icke begagnas till trolldom, det sades "tre bands lim stiger ### in" (i stugan). En "visp" skulle ha tre band / en "tvaga" två band. Sopkvasten smordes reäll, reäl (?), men smörjhornet skulle tagas med på resan, man började färden, upp genom "omen". Derföre brukade den som släpte igen spjället på kvällen säga "jesu namn", då var vägen stängd. utkomna i fria luften gick färden fort. Ofta hördes sus i luften och de- ras flygning. Ofta voro de utsatt för faror på sin färd. Det fans trollgubbar, de kunde sjuta ned trollkäringar, en gång hittades sjuton (17) soplimmar pa en plats. Den som skjöt berättade, En påskkväll då jag var ute horde jag trollkäringarna komma utföre Räbergshöjden så det sjö å fräste, in efter häs- san och så klämde jag till, efter smällen var det tyst, det bar i backen med dem. Men jag fick mitt straf. Den bästa kon var död då man kom till fjuset på morgonen. När de så blefvo nedsjutna kunde de ickee åter komma upp i luften igen, utan tog en / bock, en kviga eller något annat djur, Smorde det och redo återstående delen af vagen till Blåkula, ty dit skulle de för att deltaga i den stora fästmåltiden som var tillred. när de ätit och druckit skulle de ligga. i den stora salen lade man sig i rader sida vid sida ryggen ned, magen upp, inga kläder fick nå- gon hafva på sig. Så kom galma hans in han skulle sjelf utföra handlingen. Och för det ändamålet var han omskapad. Det satt som ett bälte rundt omkring honom, med ett melan rum "kuk" vid "kut", nu lade han sig ned vid ena ändan af en rad, började sedan rulla sig mot andra ändan och fort- satte öfver alla. Sedan födde alla kvinnorna ett barn och af barnet skulle de koka smörja. den var så kraftig att de kunde flyga. Och förvandla sig till både fågel och fisk och vad de önskade. Smörjan förvarades i stora ###. Der af namnet smör- je ###.
Sjukdomar
"Klå" kom så en visste inte varifrån hon kom. Den kunde en få på sig från vad skit som helst. Man för att en skulle få bort henne så tog en tjära å ister å blandade ihop å smörjde på. Det var att gå till "bastua" å ställa sig å smörj. En stod spett naken. Det fick inte vara en enda kläsklut på. Se’n när en hade smörjt så var det att sätta på sig det sämsta linnet en hade. Alla i huset skulle smör- ja sig. För de som inte hade haft det så kun- de de få det. "Knarren". Det var i lederna (handleden) som en kunde få den. Det vren i leden. Det äldsta barnet i huset kunde bota den. Då skulle en lägga handleden på tröskeln till dörren / som gick ut. Den som skulle hugga tog en yxa så högg han tre gånger på vardera sidan om le- den. Först på högra sidan leden sedan på vän- stra , och så skulle den sjuke fråga: vad hug- ger du för? Den som högg svarade: "Jag hugger ur led å i ved". Det var att säga det sex gång- er. "Kvesa". Det var ett slags utslag på kroppen. Endera kunde en göra en femuddastjärna av garn å lägga på kroppen å ha den på under natten eller tog man en näver av en björk å skrapade på innersidan av nävern å strödde på kroppen. "Matle". När en skulle bota den åkomman, så stal man en brödbit å gick till av trädet med, så stack en ned den genom det ena hålet å tog upp den genom det andra med vänstra handen. Det skulle en göra tre gång- er å sedan stå å titta ned i vänstra hålet å äta upp brödbiten. / Om en blev ormbiten, så skulle en ### i vän- stra skon å ta det å stryka på såret. Så skul- le en ta en gul silketråd å knyta ovanför så- ret. "Förstoppning" kunde folk trolla på en. Det gick till så att en tog en gammal bösspipa, å så tog en gödsel å stoppade i mynningen så att det blev tätt, så gick en å lade bösspipan i en bäck. Förstoppningen varade så länge att gödseln hade gått ur pipan. "Fallsjukan". Den började med att det blev så fula drömmar. Om inte den havande tålde att se blod och fick se det medan hon var sådan, så kunde barnet få "fallsjukan". Men det var också bot för den. Då tog en en bit av den sjukes skjorta å lade i förläddningen till ett skott, så tog en bössan å gick till säng- en där den sjuka låg, så riktade en bössan mot nordstjärnan å sköt över den sjuke i sängen. Det mins jag att de gjorde över en / pojk som fått ”fallsjukan”. "Lungsot och ont i bröst". Det begagnade de dal- bränd tjära att kurer sig med. Man gjorde tjär- piller, knådade litet mjöl i tjären å rullade ihop till pillen. Så tog de 2 à 3 piller om da- gen. Så begagnades att ha terpentin på yl- ledukar å lägga på ryggen å bröstet. Se’n så begagnades också att den sjuke andades in ånga av terpentin. Tjära å terpentin höllo för att vara bäst mot den sjukdomen. En skulle driva den ur kroppen på det viset. "Tarmvred el. magrev". Det blev illa svåra mag- plågor, så att den sjuke kastade sig i sängen. Men då tog en fram en "salthall" (en liten plan stenhall) å en sten, så tog en svart krut s som till ett skatt, så gned en sönder det till fint pulver eller som fint mjöl å tog det i munnen å sköljde ned det med brännvin. "Sand på ög". Det visade sig så att / det blev små flädrar på ögonen. En strök "gratika" på det. ”Gratika” fick en på apotek. "Nagel på ögat". Om en hade det så skulle en annan hjälpa en å bot. Han tog "namnlösen" (= ringfingret) å satte nageln vid ögat å strök med nageln tre gånger runt på ögat. Han vred runt motsols. "Benbrott". Det spjälkades ihop. Men för att det skulle växa ihop å bli riktigt starkt så tog en en mässingkam å filade, så att en fick fint mässingpulver. Så tog en in det i en deg- bit. Det gick till det skadade benet å slog ihop. "Bisteck". Brännvin smörjdes på. Man tog göd- sel i botten på stalldynghögen å lade på. ”Näsblod”. Kallt vatten i nacken. Men det var bäst om en skrämde den som blödde. En skul- le vara kvick att skrämma honom. "Brännsår". En "döva varmen" i kallt vatten. Se’n så smörjde en på fett. / "Utslag". Om en fick något som en märkte utanpå kroppen. Om en skulle ta reda på varifrån en hade fått det, så skulle en ta en sten på backen, en sten i vattnet å en sten ur skor- stenen, så värmdes stenarna, så att de blev heta, så kastades de i vattnet. Den sten som det fräste mest av, skulle en rätta sig efter. Om det nu var den som en tagit på backen så hade en fått utslaget ur jorden. Då tog en litet av sina kläder å grävde ned i jorden där en trodde att en varit å fått utslaget. Se’n skulle en bli bra. "Bölder". En peta hål på bölden med en pinne, så att en fick blod på den. Så tog en å gick till ett träd å slog pinnen i nordsidan på ett träd och sade: Du bölder blå å klene du sitter här allene. "Engelska sjukan". Det var vanligt att barnen "smörjdes" under brokiga trädstammar å i / brokiga träd. För att en inte skulle bli "gastkramad" så skul- le en rita tre kors ovanför kudden där en låg om natten, så skulle en hugga täljkni- ven i det tredje korset. Det kunde komma nå- got ont som gasten å mara å plåga en om natten. Men då var de bet, om en hade gjort på detta viset. Om en hade råka få se en hare, så kunde en bli hes av det. En kurer sig med att äta bränt bröd. "Hecka". Det var en annan som hade bestyr med en. Men om en tog kallt vatten, så gick hic- kan bort. "Stong" (= stygn). Det hörde jag de sa, att läs- te för "stonga". Men hur det gick till vet jag inte. "Magknip och magplågor". För detta onda begag- gnades att en tog in peppar, starkpeppar, spansk peppar, malört och sådant i brännvin. Det skulle vara så starkt att det sved igenom / hela kroppen. "Stämma blod". Jag hade huggit mig i benet så att blodet sprutade. Det där, sade far min, skall du inte bekymra dig om, så kom han å strök med handen över såret, å han stängde blo- det med en gång. "Värk i kroppen". De försökte att hjälpa sig med ådring. Det var att ta fram åderbilen å slå ett hål på armen. Jag mins att de lätta åra på far en gång å tog en full tenn tallrik med blod. Då blev han matt, men han frisk- nade till å fick nytt blod. "Sår" av kniv el.dyl. Det var vanligt att de slog brännvin i såret, se’n band de spindelnäv å en trasa om. Det fick sitta tills det ha- de gatt ihop å sårruven föll av. Om barnet hade svårt för att tala så klipp- tes "tongspen" av. "Ryggvärk, knäpp i ryggen, ryggskôtt". Om en fick se skrea, så skulle en knäppa av sig bältet / å lägga det så att skrea gick över det. Om en har det bältet, så kunde en inte få ont i ryggen. Sådana bälten var det ont efter, för det var inte många som fick se skrea. Ringorm. Hade en fått ett sådant utslag på kroppen, så skulle en ta en mässingkam å dra den tre gånger motsols över ringor- men.
100 frågor
1/ Jag har inte hört något om "Pelle Jägare" nu på många år. Det är många Herrans år sedan jag hörde honom i skogen häruppe. Det var en kväll. Men det lät som om det hade varit full luften i hundar. Somliga av dem skällde fint å andra grovt. Det var ett fasligt väsen i luften, när han var ute. Vet inte vad det kunde vara. Men mor sa' att det var "Pelle Jägare". 2/ Jag har inte hört talas om att näcken var helt som en häst, men han skulle ha bakben som en häst å häst- svans. 3/ "Lucifers" släkte var ett ont släkte som regnade ned från luften. Alla onda väsen hörde dit, tomtgubbar, skogs- rået, näcken å alla de andra. De skulle kunna bli män- niskor, om någon ville byta med dem, eller om de kunde lura någon till sig. / Det skulla allt vara i en annan socken, som trollen höll på att fägna sig med julöl ut ett "dryckeshorn". När de höll på så kom det en ryttare som skulle fa- ra till kyrkan. "Trôlla" stannade hästen för honom å så gav de honom att dricka ur en bägare. Men han drack inte utan kastade ut det som var i bägaren. Så red han fort därifrån å behöll bägaren. "Trôlla" sprang efter å skrek å skulle ta honom, men då skrek ett troll från ett berg, att han skulle "ri tvärt över tôrvera". Då red han ned på åkern å då blev trollen efter. Så hörde jag sagan av mor. 7/ "Fôlk geck vilse. Å dä berodde på att di kom ut för skogråa. Dä va ho som feck skulla te dä". 8/ Vättar har jag inte hört talas om på den här trak- ten. 9/ Det var en gubbe i Källtegen, som hade "Spertus". Han hade den i en silverdosa. Det skulle vara en "dra- gare", som drog till den person, som hade den. "Spertus" såg ut som en lysmask. 12/ Det var mycket tal om "gasten". Jag mins att vi blev / skrämda för den när vi var barn. Det var något som for i luften å bräkte som ett får. Det skulle vara "gasten". Somliga kallade det för "hôresegöken". Det skulle inte vara så bra om den for över en. Men så hörde jag ock- så talas om att alla som tog livet av sig eller omkom, blev "gastar" till den tiden som de skulle ha dött en van- lig död. Den tron hade allt de gamla mycket för sig. 13/ Ett barn som blivit mördat kallades "fante". 14/ Jag har inte hört att maran ser ut som en katt. Det skulle allt vara en människa, som var "mara". När jag var i Amerika, så fick jag maran på mig en natt. Å det var som om de skulle ha lagt en stor "klomp" på bröstet på mig. 18/ De tog vara på ormskinn å kokade. Så skulle det smör- jas på, när en orm hade bitit. "Älmetjära" hade de ock- så. De tog "älmer" på träden å hade i tjära å rörde ihop. Det var bra att binda silke över där ormen hade bitit. 19/ Om en bröt av ett ben, så skulle en röra ihop fin filspån i deg å äta. Filspånet skulle gå genom / kroppen å till det brutna benet, å så skulle det gro ihop det. Så skulle en lägga gröt på för att "svôl" skulle gå ur. 23/ Benämning på engelska sjukan: rise, älta. 25/ Jag har inte sett att någon lånat mull eller ben från kyrkogården, men det var tal på det i mors barndom. Då hörde jag sägandes att sjuka gick å lånade ben om natten å låg på för att de skulle bli friska. Men jag tror inte att de fick ha dem hemma mer än i två nät- ter. Om de behöll det tredje natten, så kom den döde å tog igen det. 26/ Med en människas vård menas att en "ser valn för henne". Hon visar sig på en plats där hon i värkligheten inte är. 27/ En har ju trott att själen har varit borta från krop- pen med drömmen. En kan ju drömma att en är långt bort. 28/ Mor talade om, att hon hört talas om av sin farmor, att de flyttade kyrkklockorna från "Körkudden" till Svaneholm. Det var på vintern, så att de begagnade släde. Men "valles" det var, så brast isen å den ena / klockan for i sjön. Ingen kunde få upp den. Å där skall hon ligga ännu. De for över Mellansvan. Lillklockan skall hänga i kyrkan. Hon säger, när de ringer med hen- ne: "Tôrsten Långben, Tôrsten Långben, min make lig- ger i Mellansvan. 29/ Om en ekorre springer tvärs över vägen där en går fram skall det betyda sorg eller olycka för en själv eller någon an- nan i huset. När "kattugglan" kommer inpå väggar- na å skriker, så skall hon vänta lik. I fjol höst dog en bonde i Hallanda. Pojken i huset hade fångat en "katt- uggleonge" i ett träd invid stugan. Den hade han i en bor. Så en dag kom en granngumma å fick se den. "Den där skall du släppa ut", sade hon, "för den bådar inte något gott. Det betyder att någon skall dö". Det var inte många veckor därefter förr än husbonden i huset dog. Det var inte farligt förr än ugglan kom intill gården. När "säsärla" kom fram, så var det våren. Göken skall vara här fram i maj. Om han gal på bar kvist, så blir det hårt år. När han får höra brynstic- kan mot lien, så flyttar han å slutar gala. / När "marskråkan" kommer, så går det an att äta "spe- kekött". Det skulle också gå an att skjuta den kråkan å äta. 30/ De kastade kvistar på det ställe där någon dött. Hö- gens benämning: "ôffervål, vål". 40/ Se särskild uppteckning efter samma sagesman ang. of- ferkälla. Uppt. anm. 43/ Prosten Göransson skulle ha varit i skola i "Witten- berg". Å där fick han lära, så att han kunde binda pesten å driva bort satan. Han var prost i Gillber- ga. 44/ Den som slaktade hästar kallades "puke" eller "rac- kare". 45/ Benämning på en utgammal häst: "Höstkrake", "en ut- gammel utlevad hästkrake". 48/ Har inte hört talas om damm eller bäck vari kvinnorna ba- dat för att bli fruktsamma. 49/ De äldre brukade inbilla barnen att de små barnen kom från skogen, att en käring kom med dem eller att det var storken som kom flygande med dem. / 50/ Något av barnen skulle uppkallas efter förfädren. Det skulle vara tur med det för släkten. 52/ Det var "jättekôna" som kom å bytte till sig barn. Det barn som hon lämnade i stället kallades "bortbyting". - Se tidigare uppt. eft. samme sagesman. Uppt. anm. 54/ Det skulle inte båda något bra, när kreaturen dog. Men jag vet inte något särskilt om det. 60/ Se uppt. från sagesman i Hallanda, Uppt. anm. 62/ Se uppt. efter A.P. Johansson. Uppt. anm. 63/ Om det blev en obesådd fläck i åkern så skulle den dö under året, som sått åkern. 68/ Se tidigare uppt. efter A.P. Johansson. Uppt. anm. 69/ Om säljaren tog i kon, innan köparen ledde henne från går- den, så längtade hon. Men kon fick komma in till spi- sen först, innan hon leddes in i lagårn, å då trivdes hon. 73/ Julgrisen slaktades omkt. 14 dagar före jul och kunde man tog den tre veckor före jul också. 75/ Se tidigare uppt. efter A.P. Johansson. Uppt. anm. 86/ "den som sår efter min tid får korta strå å itnô i, sade / Urbanus. 99/ om "nôrrskene" trodde de att det var så stora fiskstim i havet, så att de glänste lång väg. 100/ På påskkvällen har de eldat på bergen och vid sjöar- na, men inte under annan kväll på året. De eldarna kal- lades för "påskeller". På Ranneberget brukade de elda "påsk- el" om påskkvällen för i världen. Det var ungdomar från gårdarna här. De drog ihop enris å torr ved å tände en stor eld, som lyste långt.
Sjukdomar
”Klå” kom så en visste inte varifrån hon kom. Den kunde en få på sig från vad skit som helst. Men för att en skulle få bort henne, så tog en tjära å ister å blandade ihop å smörjde på. Det var att gå till ”bastua” å ställa sig å smörj. En stod spett naken. Det fick inte vara en enda kläsklut på. Se’n när en hade smörjt, så var det att sätta på sig det sämsta linnet en hade. Alla i huset skulle smörja sig. För de som inte hade haft det så kunde de få det. ”Knarren”. Det var i lederna (handleden) som en kunde få den. Det vren i leden. Det äldsta barnet i huset kunde bota den. Då skulle en lägga handleden på tröskeln till dörren som gick ut. Den som skulle hugga tog en yxa, så högg han tre gånger på vardera sidan om leden. Först på högra sidan leden sedan på vänstra, och så skulle den sjuke fråga: Vad hugger du för? Den som högg svarade: ”Jag hugger ur led å i ved”. Det var att säga det sex gånger. ”Kvesa”. Det var ett slags utslag på kroppen. Endera kunde en göra en femudda stjärna av garn å lägga på kroppen å ha den på under natten, eller tog man en näver av en björk å skrapade på innersidan av nävern å strödde på kroppen. ”Matle”. När en skulle bota den åkomman, så stal man en brödbit å gick till avträdet med, så stack en ned den genom det ena hålet å tog upp den genom det andra med vänstra handen. Det skulle en göra tre gånger å sedan stå å titta ned i vänstra hålet å äta upp brödbiten. Om en blev ormbiten, så skulle en pink i vänstra skon å ta det å stryka på såret. Så skulle en ta en gul silketråd å knyta ovanför såret. ”Förstoppning” kunde folk trolla på en. Det gick till så att en tog en gammal bösspipa å så tog en gödsel å stoppade i mynningen så att det blev tätt, så gick en å lade bösspipan i en bäck. Förstoppningen varade så länge att gödseln hade gått ur pipan. ”Fallsjukan”. Den började med att det blev så fula drömmar. Om inte den havande tålde att se blod och fick se det medan hon var sådan, så kunde barnet få ”fallsjuken”. Men det var också bot för den. Då tog en en bit av den sjukes skjorta å lade i förladdningen till ett skott, så tog en bössan å gick till sängen där den sjuka låg, så riktade en bössan mot nordstjärnan å sköt över den sjuke i sängen. Det mins jag att de gjorde över en pojk som fått ”fallsjuken”. ”Lungsot och ont i bröst. Det begagnade de dalbränd tjära att kurer sig med. Man gjorde tjärpiller, knådade litet mjöl i tjäran å rullade ihop till piller. Så tog de 2 å 3 piller om dagen. Så begagnades att ha terpentin på ylledukar å lägga på ryggen och bröstet. Se’n så begagnades också att den sjuka andades in ånga av terpentin. Tjära å terpentin hölls för att vara bäst mot den sjukdomen. En skulle driva den ur kroppen på det viset. ”Tarmvred el. magrev”. Det blev illa svåra magplågor, så att den sjuke kastade sig i sängen. Men då tog en fram en ”salthall” å en sten, så tog en svart krut såpass som till ett skott, så gned en sönder det till fint pulver eller som fint mjöl å tog det i munnen å sköljde ned det med brännvin. ”Sand på ög”. Det visade sig så att det blev små fläckar på ögonen. En strök ”gratika” på det. ”Gratika” fick en på apotek. ”Nagel” på ögat. Om en hade det så skulle en annan hjälpa en å bot. Han tog ”namnlösen” å satte nageln vid ögat å strök med nageln tre gånger runt på ögat. Han vred runt motsols. ”Benbrott”. Det spjälkades ihop. Men för att det skulle växa ihop å bli riktigt starkt så tog en en mässingkam å filade, så att en fick fint mässingpulver, så tog en in det i en degbit. Det gick till det skadade benet å drog ihop. ”Bisteck”. Brännvin smörjdes på. Man tog gödsel i botten på stalldynghögen å lade på. ”Näsblod”. Kallt vatten i nacken. Men det var bäst om en skrämde den som blödde. En skulle vara kvick att skrämma honom. ”Brännsår”. En ”döva varmen” i kallt vatten. Se’n så smörjde en på fett. ”Utslag”. Om en fick något som en märkte utanpå kroppen. Om en skulle ta reda på varifrån en hade fått det, så skulle en ta en sten på backen, en sten i vattnet å en sten ur skorstenen, så värmdes stenarna, så att de blev heta, så kastades de i vattnet. Den sten som det fräste mest av, skulle en rätta sig efter. Om det nu var den som en tagit på backen, så hade en fått utslaget ur jorden. Då tog en litet av sina kläder å grävde ned i jorden där en trodde att en varit å fått utslaget. Se’n skulle en bli bra. ”Bölder”. En peta hål på bölden med en pinne, så att en fick blod på den. Så tog en å gick till ett träd å slog pinnen i norrsidan på ett träd och sade: Du bölder blå å klene, du setter här allene. ”Engelska sjukan”. Det var vanligt att barnen ”smöjdes” under krokiga trädstammar å i krokiga träd. För att en inte skulle bli ”gastkramad” så skulle en rita tre kors ovanför kudden där en låg om natten, så skulle en hugga täljkniven i det tredje korset. Det kunde komma något ont som gasten å mara å plåga en om natten. Men då var de bet, om en hade gjort på detta viset. Om en hade råka få se en hare, så kunde en bli hes av det. En kurer sig med att äta bränt bröd.. ”Hecka”. Det var en annan som hade bestyr med en. Men om en tog kallt vatten, så gick hickan bort. ”Stong”. Det hörde jag de sa, att de läste för ”stonga”. Men hur det gick till vet jag inte. ”Magknip och magplågor”. För detta onda begagnades att en tog in peppar, starkpeppar, spansk peppar, malört och sådant i brännvin. Det skulle vara så starkt att det sved genom hela kroppen. ”Stämma” blod. Jag hade huggit mig i benet så att blodet sprutade. Det där, sade far min, skall du inte bekymra dig om, så kom han å strök med handen över såret, å han stängde blodet med en gång. ”Vârk i kroppen”. De försökte att hjälpa sig med ådring. Det var att ta fram åderbilen å slå ett hål på armen. Jag mins att de lätta åra på far en gång å tog en full tenntallrik med blod. Då blev han matt, men han frisknade till å fick nytt blod. ”Sår” av kniv el. dyl. Det var vanligt att de slog brännvin i såret, se’n band de spindelväv å en trasa om. Det fick sitta tills det hade gått ihop å sårruven föll av. Om barnet hade svårt för att tala, så klipptes ”tongspen” av. ”Ryggvärk, knäpp i ryggen, ryggskôtt”. Om en fick se skrea, så skulle en knäppa av sig bältet å lägga det så att skrea gick över det. Om en bar det bältet, så kunde en inte få ont i ryggen. Sådana bälten var det ont efter, för det var inte många som fick se skrea. Ringorm. Hade en fått ett sådant utslag på kroppen, så skulle en ta en mässingkam å dra den tre gånger motsols över ringormen.
Skogsväsen.
Ortens benämningar på manliga skogsvä- sen: "buse," "skogsbuse." Man har trott att dessa väsen fört män- niskor och djur vilse. Det var ganska myc- ket talat om att kreaturen kommo vilse och att folk som sökte efter kreaturen blevo vilsna. Dessa besynnerliga väsen kunde förvränga allting. Samtliga trodde att de kunde "förvända" ögonen på männi- skor. - Det var en vallpojk, som hade satt sig på en stubbe för att vila. När han hade suttit en stund så tit- tade han sig omkring. Men då såg han inga kor. Han tyckte att han satt mitt i en stor myr. Och det fanns inte ett / enda grönt strå. Förskräckt började han springa därifrån. Till sist började han skrika och ropa på mor. Men då kän- de han igen sig. Och konstigt nog gick korna i ro och betade alldeles in- till honom. När han kom hem såg de att han såg underlig ut och frågade, om han hade varit "ute för något." Då talade han om vad som hänt. De frågade ho- nom, om han hade stojat eller skrikit och "fört väsen", men det hade han inte gjort. Modren tog en eldhund och förde runt om- kring honom, så att han skulle bli återställd. - Ja man hörde så mycket talas om att både kvinnor och män blevo vilsna. De kunde gå å bli vils- na alldeles inpå stugknuten. Uttryck för att bli vilsen: "gå vilse," "bli vill," "bortvillad," "förvillad", "bortkommen", "för- trollad," "förhäxad". / De kunde få höra, att det skrattade i sko- garna. Så kunde de få höra, att det bra- kade och brakade i skogen, precis som när man fäller de största träd. Men när man gick till den plats varifrån man hört ljudet fanns inte den minsta skymt av avvärkan. Det blev genast tal om att man hört busen eller skogsrån. Det gick inte an att hugga i kvällningen för då kunde man bli utsatt för det värsta oväsen i skogen. Det kunde hända att man fick både se och höra det ena trädet efter det andra falla till mar- ken. Hände sådant måste de skynda sig hem och ut ur skogen. - Så många gånger som man som barn fick sitta och lyssna till sådana historier. På långt håll såg de en gubbe med skägg eller ett gammalt skröpligt fruntim- mer, som då de kommit närmare / helt hastigt förvandlade sig till en ihålig trädstam. Dessa skogsväsen kun- de spela de största spratt. Det var mest ensamma personer som blev utsatt för sådana förvillelser. Om två tre voro i sällskap var inte risken så stor. Men det kunde även då hända att de blevo totalt vilsne, så att den ene ville gå åt ett håll och menade sig ha rätt under det att den andre menade att rätta vägen var åt motsatta hållet. Så kunde de resonera med varandra till dess att de varken "visste ut eller in." Busen skulle vara tämligen storvuxen. Jag mins väl att man brukade att skrämma barnen för busen. Och då brukade man säga: "Du ska akta däj så int´ den sto- re skogsbusen kommer å tar däj." "Ak- te däj du för den store", kunde de sä- ga, han tar däj å gör sylte å däj." / Om man blev vilse så skulle man ta av halsklädet och knyta det på vrånga d.v. s. ta vrångsidan ut och knyta tre knu- tar. Eller man skulle vränga rocken eller ta å byta om skor så att man tog den vänstre skon på högra foten och tvärt om. Blev en kvinna vilsen skul- le hon ta huvudklädet på vränga eller vränga kjolen. Man skulle även bli hjälpt om man läste "Fader vår" baklänges. Men det var inte så gott heller det i rädslan. Att nämna Jesu namn tre gånger var också ett sätt att frigöra sig. Ville man vara riktigt säker på att komma sam- ma väg tillbaka som man gick skul- le man bryta grankvistar och lägga i kors här och där i vägen. Och sär- skilt noga skulle man vara att lägga granriskors vid vägens båda ändar. Intet "okristet" väsen skulle kunna komma / in på vägen då. Ortens benämningar på kvinnliga skogsväsen. Har aldrig hört annat namn än "skogsråa." Uttryck i samband med detta väsen. "akta däj så inte skogsråa får hand om däj, få makt över däj, ta däj till säj, byte kreatur mä däj." o.s.v. Hon var den värsta man kunde "råka ut före" i skogen. Men det var som hon skulle hålla till särskilt på vissa plat- ser. För det var ju jämt omöjligt att komma rätt på vissa platser. Hon tyckte särskilt mycket om manfolk. Jag skrattade åt en gammal gubbe som med makt skulle få oss att tro att "skogs- råa" hade lagt sig mitt i skogen och "skreva upp" med benen för att hon - "satongen" - som han sade, skulle locka honom till sig. Han såg svansen / på henne. Det var det som räddade honom att vända om och gå en annan väg för- bi. Man kunde få se henne som en gammal gumma gå fromt och beskedligt och binda på en strumpa. Ibland kom hon som en trasig tattargumma. En del kunde få se henne som ett ungt och fint frun- timmer. Det sades, att hon kunde ska- pa till sig alldeles som hon ville. Men hon kunde aldrig bli av med svansen. Hon kunde gå i fällena med en korg på armen och plocka bär som de andra. Men rätt som det var kunde hon "trolla bort" alla bär, så att det endast blev svar- ta tuvor. Om man klappade kläder vid skogskällan eller vid tjärnet efter det solen gått ned, så klappade hon hela kvällen sedan. Hon hade krea- tur. De gamle hade sett att hon / vallade både stora och små kreatur. Man visste inte om hon själv kunde skapa sig till fågel eller om hon hade fåg- lar. Emellertid kunde de få se konstiga fåglar i skogen. Om skytten var aldrig så säker att skjuta så gick han bet på att skjuta en sådan fågel. Det var en del människor som hon hade mer makt över än med andra. Men det skulle vara bra om man bar med sig litet stål i vänstra skon för då skulle hon inte kun- na följa efter eller få någon makt genom spåren. I övrigt använde man sam- ma metoder för att skydda sig för hen- ne som för "busen." Det sades att hon hade förmåga att gå runt, så att man kom tillbaka till samma plats ideligen hur man än gick. Sådana väsen ha mer och mer försvunnit sedan kristendomen blivit spridd och / förkunnad. Sägner ang. ovanämnda väsen. Det var en gubbe, som höll på att kola en mila. Varje kväll innan han lade sig att vila rirstade(?) han över med milan och såg till att allt var i sin ordning. En kväll när han höll på med detta ar- bete kom det ett fruntimmer fram ur sko- gen till honom. Hon gick fram till kojan och gick in där. När hon kom in i ko- jan stod hon vid spisen och varm- de ändan. Hon hade dragit upp kjolen så att "blanka ändan" syntes. Kolaren sade ingenting. När hon stått vid spi- sen en stund frågade hon kolaren vad han hette. "Ja hetter sjôl, men förres- ten angår det dig inte din slyna," blev kolarens svar - Med detsamma tog han en eldbrand ur spisen och stack mellan benen på fruntimret. Då började hon / skrika och jämra sig, sprang till sko- gen och skrek: "kom å hjälp, sjôl ha bränt mej, sjôl ha bränt mej." Det sva- rade från bergen: "ha du sjôl bränt dej, så får du sjôl ha´t." Det var en skogsrå som hade fått makt med en karl, så att han inte kunde bestämma över sig själv så snart solen gick ned. Det gjorde detsamma vad han hade för sig vid den tiden, så var han alldeles tvungen att löpa iväg till skogen. Där mötte skogsrån honom. Och hon be- höll honom alltid till klockan 12 på nat- ten och då var han vilsen och konstig, när han kom tillbaka. Hustrun till man- nen kunde ingenting göra mot detta. Men så en gång fick hon lära av en trollkä- ring att hon skulle vända byxorna för honom eller strumporna. Och efter den da- gen som hon började med det fick hon / behålla honom hemma. En bonde hade varit till kvarnen. Det blev sent på kvällen, innan han "fick lass" och kunde fara hem. Rätt som det var han for vägen fram stannade hästen och det var omöjligt att få fram honom. Det gick inte vare sig med lock eller pock. Så vän- de sig bonden om för att se bakåt lasset. Där satt ett fruntimmer. Men just som bonden vände sig om hoppade fruntimret av lasset. Och så "gapskrattade" hon. Han hörde skrattet hela vägen genom skogen.
Livets högtider och skickelser
Födelse, dop och föreställningar om det späda barnet. Före förlossningen. Man har kunnat se om den havande kvinnan ha vôre mä en pojk eller flic- ka. Det har man kunnat se på magens rund- ning, men jag har glömt hur det skulle va- ra för den ena och andra. Man har brukat säga till barnen att en gumma kom med bar- nen i en säck eller att de kom med fåglar ur luften. I forna tider var man alltid så rädd att upplysa barnen om dithörande saker. Man kunde inte komma till tals med dem om rätta förhållandet. Och man sökte för- villa dem på både det ena och andra sättet. Ja jag hörde talas om att det fanns fullvux- na flickor som inte hade det minsta be- grepp om sexuella ting. Att väva och spinna / var inte bra under havandeskapet. Eljest hör- de jag inte något särskilt förbud att uträtta sysslor. Men man fick ju akta sig, så att man inte tog några hastiga tag som kun- de vålla messfall. Det var ju skam för en kvinna att sätta barn till världen i förti. Och en kvinna som fick ett barn före äktenskapet ansåg man allt som en sämre slags kvinna. För dem som voro fattiga och simpla betydde det inte så mycket, ty de hade ingen ära och storhet att förlora, och det var väl ofta som såda- na stackare voro eftersökta. Men om det hän- de en bonddoter, så blev saken annorlunda. Då var det väl med knapp nöd hon fick stanna inom föräldrahemmets väggar. I regel ledde aldrig sådana samlag till äkten- skap, ty det var så att de som ansåg sig vara av bättre stånd valde de fattigare som medlet för sina lustars tillfredsställande. / En utom äktenskapet havande kvinna har alltid känt sig besvärad av sin omgivning. Det kanske dröjde något år, innan hon hade övervunnit blygseln gent emot omgiv- ningen och kunde vara med i dess olika till- ställningar. Mannen fick vara närvarande vid ett barns födelse. Men mången man ansåg det vara för- nedrande att gå in till sin hustru vid ett dylikt tillfälle. Var han tvungen så fick det ju gå. Men inte gärna. Man hade allt lik- som litet av den uppfattningen att förloss- ningen skulle gå lättare om mannen var närvarande. Om man kom in på ett ställe där ett barn hade fötts och inte ha- de någon gåva med åt barnet, så bruka- de man vid ett sådant tillfälle ha det ta- lesättet, att mannen "mesta mössa". Om tvillingar hade man den föreställningen att de inte skulle leva så många år. / Åtminstone en av dem skulle dö i "förtid". Efter förlossningen. Efter förlossningen badade man och tvättade barnet och lindade det. Man såg noga till att inte elden slocknade i spisen och så skulle man ta en "eldbrand" och föra omkring badvatt- net tre gånger innan man badade barnet i vattnet. Man företog sig detta för att hin- dra att något ont kom över barnet. Bad- vattnet måste man ha hämtat innan solen gick ned. Det låg stor fara i att tvätta ett barn med vatten som hämtats från brunnen efter solnedgången. Om man forsummat att hämta det i rätt tid, så stack man eldkol i detsamma. Kärlet vari man bar vattnet, skulle vara övertäckt. Om inte dy- likt företogs kunde barnet hemfalla under en eller annan sjukdom eller t.o.m. bliva "fånigt". Man trodde att övernaturliga vä- sen hade makt att komma åt männi- / skorna genom vattnet. Man var mycket rädd för att få bort- bytinger. Om ett barn på ett eller annat sätt visade sig underligt till förståndet eller att det växte fort eller om huvudet blev oformligt stort, så trodde man strax att man varit ute för onda makter och att de bytt till sig deras barn och givit sitt eget barn i stället. Man fruktade sådant mest innan barnet blivit döpt. Det var alltid brukligt att barnet hade "fadd- rar". Man utsåg ett äkta par som skulle bära barnet till dopet. Det brukade vara nå- gon grannfamilj som fick det uppdraget. Faddrarna stod i ansvar för barnets sedli- ga vård i det fall att föräldrarna skul- le falla ifrån, eller om föräldrarna vi- sade oförmåga och försumlighet i barnets fostran till att bliva en kristen med- borgare. Faddrarna brukade skänka en liten / Kyrktagningen. Det var sällan att någon barn- sängskvinna gick ut innan hon blev kyrk- tagen. Åtminstone underlät hon att följa med i den ena eller andra folksamlingen. Jag kän- ner inte till av vad orsak. Men så hade man det. Jag vet inte, men hon skulle väl inte anses som "ren" förr än hon blivit kyrk- tagen. Och det var allmänt bruk fram till 1900 att en barnsängskvinna skulle kyrkta- gas. Det var som det skulle vara. Nu skul- le man tala på nu (?) en barnsängskvinna läte kyrktaga sig, då blev det "prat" på, om någon uraktlät detsamma. Det gick helt en- kelt inte an, ty då fick man både präst och församling "på sig". Och en man fick på inga villkor ligga när sin hustru in- nan hon blivit kyrktagen. Om mannen skul- le underlåta sig en sådan "styggelse" och det blev vellerligt, så fick han "skam över sig". Under tiden som förgick till / dess att hon hade kyrktagits, hette det att mannen låg i bässtjetten (= avstängd, man brukade vanligen ha bässen (= gumsen) avstängd från tackorna vintertid. Det hände att man ha- de honom i stallet). Man brukade skämta myc- ket med varandra om den saken. Och man kunde få höra sådana uttryck som "jag lig- ger i bässtjetten", "ligger du i bässtjetten"; "är det roligt att ligga i bässtjetten" o.s.v. På hur det tillgick att en havande kvinna blev orsaken till att barnet fick s.k. ly- te lämnas här exempel. Min mor tog mjöd på ett finger och strök på ena benet i akt och mening att pröva om dylikt skulle ha någon inverkan på eller lämna märke på fostret. Men fostret fick som en rand på ena benet pre- cis med samma bredd och utsträckning som modern hade fört fingret på sitt ben. En annan kvinna som var / havande, fick se en räv. Just som räven hoppade fram, så slog mannen hennes till hen- ne med handen över korsryggen. Och det blev mycket riktigt ett märke på barnets rygg, som liknade en räv. En havande kvinna var i sko- gen och plockade "bringbär" (hallon). Hennes kam- rat smög sig till att kasta ett sådant bär som träffade kvinnans näsa. Barnet, hon föd- de hade fyra röda fläckar på näsan, allde- les som efter "stenarna" (kärnorna) i ett sådant bär. En annan havande kvinna från trakten fick se en vådeld och i förskräckelsen så strök hon sig med handen i ansiktet. Bar- net, som hon födde, blev röd på halva an- siktet. Det gick aldrig bort så länge hon levde. Det var just vid det tillfället då en kvinna "ble te mä en onge" som var det kritiska. Om hon då fick se nå- got "kônstit" och blev rädd, så var det far- ligt. Det var, som sagt, vid den tid då / barnet "kvickna till" och blev vid liv som risken var stor. Det ansnågs som skadligt för en havande kvinna att närvara vid slakt eller att se på en kista eller närvara vid en grav eller att se harhuvud. Det ena och andra kun- de ha menliga följder för fostret. Fick en havande kvinna se ett harhuvud så trodde man att barnet blev harmynt och om hon var närvarande vid en kista eller en grav så kunde barnet bli tungsint, det- samma om modern grät mycket under ha- vandeskapet. Var hon glad, så skulle bar- net få ett gott humör. Engelska sjukan (sôg) ansåg man kunna få ur vatten eller ur luften. Och man me- nade att det var något hemlighetsfullt med denna sjukdom. Det vanliga känne- märket man hade på denna sjukdom var att huvudet växte fort och att barnet / dräglade. Man var särskilt rädd för vatten och trodde gärna att sjukdomen härledde sig från det. Men här trodde man också att trollen all- deles särskilt hade ingripit och att man fått en "bytesonge". För denna slags sjukdom sök- te man bot hos kloka gummor. Och de gjor- de ihop salvor att smörja barnet med. Och i många fall gjorde det verkan. Barnen brukade inte få "fallanesot". Det var först då de blev bortemot 15 år som sådant kom på dem. Den sjukdomen kunde ingen bota. De kloka gubbarna och gummorna försökte allt, men de förmådde ingenting göra. Magknip trodde man kom genom att det fanns mask i magen. "Skriklyte" bru- kade en del barn ha. De skrek stundtals och då var det omöjligt att tysta dem. De gamla trodde att något övernaturligt väsen hade kommit över barnet. Det skul- le kunna botas, om man kunde hålla / ingångsdörren väl tillsluten om kvällen. Bar- nen hade värst ont av det om natten. Avvänjning. Barnet brukade vänjas av då det nått en ålder på mellan ett och två år. Eller vanli- gast var nog att att det fick dia till dess att nästa barn kom till världen - för så vitt att det inte dröjde flera år. När man ville vänja av detsamma brukade man fästa en svart ulltapp över vårtan el. man kunde stryka på något "elände" som "smakade ont".
Folkmedicin
"Naggel". Det blev hårda "trälar" på skinnet, som voro all- deles som naglar. "Trälar" = valkar. Det sades att trollkunnigt folk satte på sådant men också att det kunde komma för ens synders skull. Det var styggt. Jag såg ett kvinnfolk i Åmål, som hade så. "Matlea". Trodde att denna åkomma kom från "as" - döda djur som kastats i skogen. Det var inte annat än att äta så litet som möjligt. En fick "spy opp" maten undan för undan. "Gulsot". Det var kvinnfolk som brukade få den "sjukan". Då blev en gul på hela kroppen. Mormor visste bot. Hon sade att en skulle ta gul mossa på en vägg å koka. Helst skul- le det vara mossa som tagits på norra kyrkoväggen en tors- dagsnatt. Vattnet som mossan kokats i skulle drickas. Så smörjde de på kroppen också. "Tvinsot". När folk fick den sjukan, så "tvina" de bort. Jag har inte hört någon bot för den. / "Trånsjuka". Det skulle väl vara nästan detsamma som "tvin- sot". Men den som var "trånsjuk" "tråna" efter något. En tös kunde gå å tråna efter fästmannen eller efter att bli gift. Det var en slags ängslan i kroppen. Jag tror att de skul- le gå i spåren efter en viss person för att bli bra från den sjukan. "Gastkramad", sa de att de blev i skogen. Det var som om de kommit från sig. "Utsot" är detsamma som "dreta" eller magsjuka. De koka- de malört å tog in för det. "Milterhogg" fick de när de gick fort. Det gjorde så ont i ena sidan. För att de skulle bli bra, så skulle stanna, gå å ta en enriskvist å hålla under förklädet. "Fallandesjukan". I min ungdom tjänade jag på ett ställe där moran hade "fallandesjuka". Hon åt "dyvelstreck" för att hon inte skulle få anfall så ofta. Hon bad mig att jag skulle ta en träsked å sticka in i munnen på hen- ne, när jag såg att hon skulle till att få ett "anfall". Ba- ra hon inte bet ihop tänderna, så skulle det strax gå över. Hon trodde att hon hade fått det genom skrämsel, när / hon var barn. "Kikhosta". När jag var barn, så hade jag den hostan nära på ett helt år. Det var ingen annan bot än "märemjölk". Far- mor hade den "bota", att en skulle ta vatten ur ett hål där en ###stör hade stått över vintern å blanda i mjöl- ken. Jag minns när hon gjorde det. Jan i Rönninga koka- de "fårpärlor" (avföring efter får) å blandade i "märe- mjölken" åt dotter sin, som hade kikhosta. "Skabb" hade jag litet ont av som barn. Den kunde en få av gra- ner i skogen och av orenlighet. Farmor brände ormskinn (de var så kvicka att ta vara på ormskinn förr i världen) i en panna å stötte sönder det till fint pulver. Så hade hon det i mjölk. Så fick den som hade skabb ta in det. Eljest så brukade de allt kleta något fett på skabben också. De trodde också att finnar å annat löst folk, som gick omkr. i gårdarna hade "skabba" med sej. "Bröstvark". Det var så bra att ta "talgduk" å lägga på bröstet om kvällen när en lade sig. Man smälte talg på en ylleduk. Så smörjde en talg i händerna och under fötterna. Särskilt bra skulle det vara att smörja / under fötterna. Jag fick lära detta av mor. "Longhosta" Det fanns ingen bot för den. Det fanns gamla som hosta så länge de levde. "Kvärn" hade min gubbe fått en gång när han kom hem från skogen. Den satt i handleden. "Onne bete el. ######". Det var nö ont som hade "bete". Det fanns lövmaskar som bet, så att en fick sådan "värk". "Tössebete". Det finns en svart ullig mask som är farlig. Den kallas "töss". Farmor hade blivit biten av en sådan. He- la handen å armen svullnade upp å blev tjock som en stock. Hon hade beck å tjära på för att det skulle "dra ur värken". Men så kom en gubbe in å sa: "Du skall gå till gödselhögen å i botten på den skall du leta reda på met- mask. Sådana skall du lägga levande på såret å sno en trasa om, så blir du bra. Hon gjorde så. Men då blev "värken" värre. Å hon fick ett krokigt finger. Om mas- ken dog, så var det farligt, sade han, men dog han inte så var det något annat. "Skôrv". Rôllman hade haft skorv. Han talade om att de hade lagt bekhätte över allt håret. När de hade / smörjt håret med beck så hade de ett bomullskläde över å sydde till. Sen fick den sitta i flera dagar. Den rycktes bort, när den hade suttit tiden ut. "Flas i hôve" (mjäll). Mor kokade "stöpelut". Den kokades av björkaska. Hon tog den ##### luten å tvättade håret med. När "flasa" hade "flagnat" å så smörjde hon "hôvesvaln" med "nösmör". "Frôssa". Då skulle de bädda ned sig i stallgödsel eller gå å lägga sig i stallgödselhögen, så att inte mer än ansik- tet var bart. Det skulle bli så väldig värme av det. Sår. "Läkeblacker" lades på sår. "Gallsten". De kokade "hönsegräs" å drack. De brukade koka enebärskart å dricka den lagen. Det skulle vara så hälsosamt å bra mot sjukdom. Far- mor tog enebärskart i en tygtapp å knöt in. Sen tog hon en hammare å packade på påsen, så att saften kom ut. Den påsen lades på frostsår eller andra sår. "Renfana" el. "rensvan" kokades. Så drack man lagen. Det var mot magåkommor. "Malört" kokades å togs in för "ont i magen". / "Oxel" trollade de bort. Mor Kålberg hade en "oxel". Hon vågade inte ta bort den, för tog hon bort den, så skulle hon dö, sade hon. Jag hörde att de skulle kunna ta bort oxel med en nål. En synål eller stoppnål värmdes, så drogs den sex gånger medsols och sex gånger motsols runt oxeln. "Bölder" borrade de in i träd också tandvärk. Helst i tall eller björk. Sådant fick man på kroppen om man kom i närheten av ett träd i vilket de borrat in sådan smör- ja. Ett hål borrades med en syl. Så tog man en liten stic- ka å tog litet var av bölden eller från tanden. Stickan stacks in i hålet, så täpptes det igen. När varet blev blandat med träsaften, så tvinade bölderna bort. "Storstege". Det blev en röd finne å var vid ögat. För det vet jag ingen annan bot än att man värma den ena änden på bakkavlen å höll på ögat. "Bröstmjölk" var också så bra. I Myra tog de oljan ur rökpipan å lade på sår, så- dan olja smörjdes på tänderna när de värkte. Så bru- kade de spotta på sår. Nämndemannen i Sund kom in till mor en gång. Han / hade huggit sig svårt i foten. Mor visste ingen levande råd. Men han sa att hon skulle skynda sig att stöta salt å sikta. Sen tog han en hel näve av det saltet å strödde i såret. Så band de en handduk om. När han hade suttit en stund sade han, att bara han kom hem så skulle han allt veta bot för det. Men jag tror inte det blev annan bot än att han tuggade socker å lade på spindelväv å lade över såret å knöt en trasa om. För det var brukligt för sår. Han skul- le ha salt i såret för att han blev så rädd när han högg sig. "Nerfallen hjärna". För att de skulle bli bra av det, skul- le man rycka i tre särskilda lockar i huvudet. "Han skulle allt lockes över hjärna ett tag, han, så blidde han allt bra", brukade far säga, om det var någon som var konstig i huvudet. Det troddes om sådana som voro efterblivna. "Örnflög" (ont i öronen). Mor stekte "vitlökeklor" (ska- lade av den ena växten efter den andra). En sådan "klo" stoppades i i öret het som den var, då den kom ur pannan. Modersmjölk sprutades in i öronen. Svart ull var också bra. "Kamfat" på svart ull i örat skulle "döve värken". / "#### el. #### i hôve". "Tôsk". Det var barn som fick denna sjukan. Det blev som vit ost på tungan och läpparna. Barnet fick det onda när det var åtta dagar gammalt. Man tog av barnets egen urin å häll- de i det. Mor botade det så att hon tog ett snäckskal å skrapade inuti det, så att det blev som litet pulver, så ha- de hon bröstmjölk i det å gav barnet. "Lesjuka" (engelska sjukan). Somliga for till "Kungsbac- kakäringen" med "lesjuka" barn. "Forsbackakäringen" (Edsle- skog) botte många för den sjukan. Jag vet, att farmor sade, att man skulle ta "lederna" av en "legran". (knotig, för- krympt till växten, som knölar eller knotor vid växten) å koka. Så skulle barnet badas i lagen. barnet skul- le badas varje torsdagskväll i sådant vatten. Jan i Rönninga talade om, att han såg när de vägde upp en jordfast sten å så lät barnet krypa tre gånger motsols å tre gånger medsols under stenen. Sedan släpp- tes stenen ned igen. Det var en torsdagskväll. Det skul- le vara för "lesjukan" En gumma från Torpa tog pojken med sig till sjön Äldan / å badade honom där. Hon gick dit tre torsdagsnätter i rad. Då skulle det bli bra. Det var för "skrôffler" hon gjorde detta. "Skrôffler, utslag vid lederna. Farmor tog en mässingssked å hade litet grädde i den å höll över ett ljus. Då blev det "nösmör". Det var bra att smörja på "skrôbbsår, brännsår, skabbsår å alla slags sår. Det sa- des att en fick skabbsår av "flôgsvampen". "Trôllkajsa" hade eldkol mellan linnet och kroppen var kväll innan hon lade sig. Det skulle vara bra , för så skul- le hon inte drömma utan få sova bra, så var det bra mot troll.
läkekonst.
Jag vet inte någon särskild källa eller sjö där di gjorde av med sjukdomar men våra förfäder här ”bar offer för sjukdom”. De bar det till en sjö eller källa. Dä vet jag, att di bruka å tala om, att di gick till vatten med sjuka barn, när det blev kväll. Då tog di klädesplagg å kasta ned i vatt- net, så läste di något. Äldre gick också till vatten å ”läste bort” sjukdomar. - Mor hade känt något vasst sticka till i fingret, när hon tvättade. Hon fick så ont i fingret. Hon blev blåsvart. Men då var hon till en gubbe i Brunskog, å han lärde henne, att hon skulle gå till samma ställe där hon fått det onda å kasta en vante där, som hon hade haft på den andra handen. Men hon skulle inte få låta vatten, när hon gick hem. / Hon blev bra. ”Gulsot” hörde jag att en skulle få bort, om en tog å koka en gulsparv å åt upp. ”Benrôta” kom sig av att en fick dökött. Det köttet ruttnade bort, å då tog det benet med. Jag vet inte att det fanns någon bot för det. ”Bisteck, getingestick” svullnade. En drog ut gad- den. Se’n smörjde en med brännvin å fett. Om det svullnade mycket, så kokade en gröt å la den på varm. Ett bi kunde inte sticka mer än en gång. Det kunde inte leva, när det hade stuckit. - Det var så med ormen också. När han hade huggit en gång, så kunde han inte hugga mer. Om en hann att ta liv av ormen, om han hade huggit en, så skulle en ta av ormens ister å smörja på där han hade bi- tit. En svart silkestråd skulle en binda hårt över såret, så att inte giftet gick inåt krop- pen. ”Bläkster” hade bror min, när han var liten / Då var mor min å tog vatten i ett dike i en butelj. Så var hon i smedjan å blåste med bälgen på det. Hon tvätta kroppen med det, sen häll- de hon det i ”kâlehon” i smedjan. Brännsår smörjde en med fett. Honung eller si- rap begagnades också. Bölder kunde en få om en kom att vara i när- heten av ”löst folk”. Di kunde ha smitta med sig. I skogen kunde en få bölder. Det kunde fin- nas på löv. Om en trode sig att ta ett kol å brän- na på bölden, så blev han bra. Om en ville skydda sig för att få flera bölder, så tog en å gick till ett träd - en gammal al var bra - å tog ut en sticka under barken. Så tog en var på den ur bölden å stack henne tillbaka un- der barken. På det viset botte di tandvärken också. Om ett troll hade stått över barnet, så fick det ”eng- elske sjuken.” Då fick barnet stort huvud å stor mage. Di for till ”kloke gummer” med barnen å / fick bot för dem. Det var smörja di fick å smör- ja in barnen med. ”Flôg” fick di när di blev gamla. En hade pönta kroppen för illa. Den som var aktsam med krop- pen när han var ung, fick inte så mycket ”flôg i krôppen.” ”Flôg” var tocke en skulle ha, så det var inte något som hjälpte mot det. ”Frôssa” klaga di gamle på att de hade haft. Den sjukdomen skulle komma från Ryssland. Och det var på hästen och vintern som di fick ont av den. Då fick di hålla sig inne i värmen. Bru- ka att gå över på tre dagar. ”Fånga” var förskräckligt att få. Det var som att he- la magen ville vända sig ur en. Starkt bränn- vin tog en in för den sjukan. ”Kammen”. Om en stötte på ett ”dagstö”, så blev en tvärt sjuk. ”Dagstö” var andeväsen som blev stående på vägarna, när solen gick upp. Då skul- le en tända eld på en sticka å hålla över den sjuke. / Om en blev hes i halsen, så att en inte kunde tala, så tog en å hade terpentin på en strum- pa å band om halsen. Kvinnfolken hade mycket ont av ”hôveflôg”. Det var vanlig ”hôvevark”. Bruka att lukta på något starkt, ex. ättika, parfym el. dyl. Ättika hällde en på ett huvudkläde å band om huvudet. ”Hôll” i bröstet, ryggen, sidan. Det var farligt för en kunde bli riktigt sjuk, om en fick hôll. En tog å värmde grytlock eller tegelsten å la på. Å då drev en bot det. Om det fick hålla på, så kunde en få lunginflam- mation. Barnen skulle ha kikhosta en gång. Bara di ha- de gått genom päschen en gång, så var det inte farligt att di fick det mer. Honung begagna- des för att en skulle stilla hostan. ”Mâremjölk” var bäst. Men den sjukan skulle ha sin tid, så en skulle inte hämma den, för då kunde det vän- da sig i andra sjuker. När en började att ”dra / i kike”, så gick det på bättringsvägen sedan. Gick fortare över på vintern, än på sommaren. Det var så med all slags hosta. Sommaren var värst att få hosta, för den blev så långsam. ”Klåa” å ”skabb” fick en om en tog i döda djur, fåglar, grodor el. sådant. Kunde också få den om en hölls med ris i skogen. Det var att ta vatten ur ”kâlehon” i smedjan å tvätta sig med eller gå till stalldyngehögen å ta gödsel i botten av den å gnu över kroppen med. ”Knârn” fick en i huvudlederna. Om sommaren, när det var riktigt varmt, så kunde en få ont av den. En smörjde leden med fett. ”Hogge bort knârn.” Då skulle en vara två stycken. Den ene hade en skarp yxa å högg över le- den tre gånger. Han högg så att eggen föll utanför leden. ”Kolera” minns jag att di tala om. Då var folk så rädda, så de sjuka fick inte dö riktigt förrän di frakta dem till kyrkogården. Di fick / inte ligga i den vanliga kyrkogården, utan di fraktades till en särskild kyrkogård som var iord- ning i skogen. ”Kramp” - brukade en få i fötterna. Då skulle en skynda sig att dra foten rätt igen, så att inte krampen fick tag så mycket. Di som fick kräfta, var ingen annan råd för än att fara till lasarettet. Annars var det ingen annan råd än att lägga sig å vänta på döden. Det var farligt om en tog i en död å hade sår på kroppen. Då kunde en få ”liksjuken.” Det skulle vara förskräckliga plågor med den. Men dön kom fort. ”Liktoner” fick en om en gick med för trånga skor. Det var ingen annan bot för dem än att ta till kniven å skära bort dem. Så försökte en att rycka upp dem med roten. Om en fick upp roten, så var en av med ”likton” sedan. Det var somliga som kunde ha så stora liktornar att de fick skära hål på skon mitt för dem. / Om en stod i korsdrag eller annat häftigt drag, så kunde en bli förkyld å få ”lungflammation”. Om en fick ”frôssbrytninger å så kallsvettas”, så var det tecken till att en skulle få lungin- flammation. Brännvin var bra att ta in, så blev du nerbäddad så att en fick svettas. ”Longsot” var det mycket av. Den som hade lungsot var blek å magrade av undan för un- dan, så att det inte blev mer än skinn å ben kvar. På våren i lövsprickningen brukade den sjuke dö eller på hösten vid lövfällning- en. Tjärvatten var bra att dricka, kärnmjölk hölls för att vara bra å nysilad mjölk. Om den sjuke fick smitta ned andra, så blev han friskare själv. Det var många som sörjde sig till lungsot. Som- liga hade för sig att lungsoten smittade å trod- de inte något på det. ”Matlea” fick en om en hade sorg. När det blev riktigt varmt på sommaren, så kunde en få den. Då orka en inte smaka guschlån te mat. / Om di orka narra i en någon smörja å så en fick veta det sedan, så fick en ”matlôsta” tillbaka. Om en gick för fort, så fick en ”milterhogg.” Det drog till i sidorna, så en var tvungen att sätta sig. När en hade suttit en stund så kunde en gå ett stycke igen. När en var ung, så hade en ont av det. Det var mest varmen som drev fram näsblodet. När en ”blödde näsblog,” så skulle en lägga sig på rygg eller böja huvudet bakåt så långt en orkade. Is eller kallt vatten eller ett kallt järn- stycke i nackgropen var bra. Det var hälso- samt att blö näsblod, bara det inte kom för mycket blod. Det var friska personer som blöd- de näsblod. Det var inte så farligt att sjuk- liga personer blödde. ”Ormbete” fick en i vattnet. ”Orm i magen.” Om di gärna ville kräkas å tyckte att det rörde sig i magen, så gick di å in- billa sig att di hade fått en orm i magen. / Då skulle en ta in något, så att en fick kräkas fö då kräktes en upp ormen. - Så kunde en ha långa metmaskar i magen. Det fanns ”mask- frö” att köp på apoteket som en tog in i sirap. Då kom masken ut. ”Oxla” satte sig i huvudet. Det blev en stor ku- la. ”Ros” var ett slags sår som inte ville ”gro.” Bru- kade att sätta sig i ansiktet. Di såren var smit- tosamma, så en skulle akta sig att ta den i hand som hade ros. ”Sjôlvârk, sjôlsprôcker” bruka en få i händerna. Det blev ”sprôcker” å di börja att värka. Det fanns inte bättre bot än att kleta beck i dem. Så skulle en doppa den del som det värkte å i en ko- kande vattengryta och smörja fett på. Om en fick något dåligt i sig som inte magen tålde så fick en ”ränndreta.” För att en skul- le bli bra av den, så kokte en risgryn å drack det vattnet. Blåbär var bra att äta. En brukade / torka blåbär fö att en skulle ha till medicin. Blåbärssaft var också bra. ”Magknip” fick både barn och äldre. Barnen vände en på huvudet å skakade om di fick ”mag- knip”. Äldre tog in malörtsbrännvin. Det an- vändes mycket som bot för magåkåmmor. ”Våg” fick en i ögonen. Ögonen ”vara”. Di ville gå igen. Bruka att tvätta med mjuk trasa. Söt upp- kokt grädde var bra att smörja på. När barnen fick sådant i ögonen, så spruta en modersmjölk rätt i ögonen.
Sägner om Hôrdra, Hôldra, + jakt samt andra mystiska väsen
Med Hôrdra menas troligen huldran. På våren 1927 utfrågade jag Bönfält om mystiska väsen, blant an- nat som han berättade var att ”Hôrdra är farlig ho” för om de inte kommer efter kreaturen i skogen förr än sol gått ned, så tar hôrdra dom å har dem i tre dyngn, men på tredje dyngnet kommer ho tebaka mä dom på presis samme fläcken som ho tok dom. Om bergkvinnor å bergkuller ha och av mån- ga berattât att även de har tagit kor, och havt dem någon dag och mjölkat dem, men kommit tillbaka med den på samma ställe någon dag senare. Hör torde alltså en förväxling föreligga angå- ende huldra och bergfolk i folktron. Den första som nämnde något om ”Hôrdra” var en Köla bo vilken berättade att ”Ola på Änga” sade att han hört något ätter ”alva” (efter elven) om natta, det va nôe / som var farligt men vad di var viste han ej, här begangnades uttrycket ”Ârdra” vilket troligen skulle betyda det samma som hôrdra fast l:et var borta. I västra Värmland nämnes många andra skogs och vattenväsen. I Brunskog, skogrå, skogsfrua, bergdösa. Bergdösa sades de komma och ”hänge sej bak på axlarna på dem som gingo sent i skogen om kvällen och lockade efter kreatur. Det hände ibland att ”dösa” för med dom hem över skogen i ett h###j och åt ”kvejja” (inhängnader utanför ladugården) der krättra då stod å väntade att lagårdspigan skulle komma och mjölka dene, ”se bergdösa likte inte att di inte var fre i skogen om natta.” ”Dä nötte inte! berättade Jon Olsson född i Silbo- dal, att få hem kor å får ätter dä sol gått ne, för da tok bergfrua dom men kväl ätter / inna sola gått ne så va di på samma fläcken om en gick dit. Jon Olsson berättade ock en sägen om en bergjungfru, som en gång på en skogstig mötte en av de mycket omtalade Håbolspojkarne på Dalsland. Han gik och lockade efter hästarna men kunde inte se dom fast han hörde ”bjälla” och viste att de voro alldeles der i närheten. Då fick han se e vacker stor jänte, som kom mot honom på skogs- vägen. Du vill ha fatt i hästarna sa ho, ja sa han. Om du lovar att gifta dej mä mej så ska du få dom strax sa bergtösa, dä lova han å strax fick han se dem. Han gifta sig ock med bergtösa med blev inte snäll mot henne. Så en gång stod han och skodde märren, som han hade bunden vid väggen av smedjan, men märren var mycket svår att sko, ock ”tog” benet ur / händerna på honom så fort han fått fatt i det. Hans hustru kom gående där förbi, stannade och sade, jag ska ”hålla i” medan du skor! Ja dä kan du försöka tyckte han. Hans hustru som var född av bergfolk tog då å höll märren tils han slagit under alla fyra skorna. När detta var gjort sa han. Hôffär ha du lätt mej vôre så troll emot dej, nâr du är så stark?. ”Prästen sade inte dä nä vi vart gifte, att ja skulle få säga något emot dej sade hon”. Morgonen efter när han kom ut i ”gavgen” (förstugan) stod der en kopparkittel full med silverpengar, han försökte bära in den men orkade ej, hans hustru kom då ock tog in den å ställde den på golvet. Varifrå kommer detta frågade han? Dä ä hemgifta mi sade hon, men ja ha inte fått tage den hit för far min, så länge du inte va snäll mot mej!. / De gamla smederna vid Adolfsfors bruk, voro ivriga fiskare och jägare. De trodde på skogråa, som de ock kallade ”grankari” ibland ”tallemajja”. De som stod väl med dessa väsen hade tur i både jagt å fiske, under det att de som ”stötte” sig med dem om de mötte dem i skogen, fingo inte varken fågel eller fisk. Sjöjungfrua hade fiskfen i ändan på ”snärten” (rompa) å feskefjell över hele ryggen, men helle va ho uvannele (ovanligt) vacker. Det kunde hända att en man satt ock metade i timmevis utan att få napp i ett skogstjärn. Då hörde han en rôst i skogkanten, ”Kast ut på söllra sidan sten” när han gjorde så, fick han aborrar i mängd tillockmed om om han ej hade mask på kroken. Men endast de som trodde på ”elvafrun” hade någon nytta av henne. / Det troddes även att när sjöjungfru visade sig betydde det ändring i väderleken merendels storm.* I Nordmarks härad sågs en gång tre granna kvinnor komma gående från en holme ute i sjön, de gick på vattnet till landet, sedan gingo de åter ut till en annan holme i sjön. En gammal man på gården som låg i närheten av sjön (Västersil) sade då. Då ska vi skynda oss å köra in havren vår i morgon för dä blir ont här innan tre dar, det är säkert när ”dessa” ha vist sej in mot land. Det blev och storm och rengn på tredje dagen, och höll på att rengna i tre veckor. Om ”råa” visade sig på sjön seglande i en efter längden kluven båt, så att blott ena halvan fans kvar, och det var alldeles lungt så gick / hennes båt för full fart för av vinden spända segel ändå. Då var det inte råkligt att fråga henne något varifrån hon fick vind, ty då trod- des att det var farligt att hon sände storm över den som voro på sjön. En gammal Vänersskeppare berättade för mig vid Töcksfors der han bodde då 1926. Dä va på Värmelandssjön (Vänern) dä va alldeles lugnt å vi kom inte tå fläcken. Så kom dä ett kvinnfolk i en halv båt seglanes förbi oss, båten va kluven ätter längna å segla stog spände, å dä gick så dä fôrse för framäen på båten hennes. Nä ho kom ett stöcke förbi oss sa jutongen som ja hade mä mej. ”Hö va dä för ett grant kvenfolk som segla där for?” "Töst sa ja! tal inte om dä för ho kan skri- ke storm på oss om ho vill. Da förstôg guten att dä va sråa som segla förbi oss. / En 80 åring man från Nordmarks h.d. Ull Elias som han benämdes derför att han tiggde ”en ulldott” hôr å där i stugorna. Han låg på vâgkanten å vilade sig, vid frågan om han mindes att berätta något om hur det varit förr i verlden, sade han, ja, då va dä bå skogrå, å sjörå å tocke dâr då. Dä va en gång, far å son kom körnas vägen hem frå kvarna, de satt i säckeskrôvskärra å for genom en skogsdonge. Da kom dä ett innli grant kvennfolk å gick breve kärra, å så fråga ho, ä dä langt te näste by? Dä bare ett litte stöcke dit sa faren. Så geck ho så ho kom litt framom dom, da feck guten se att ho hade rompe, som hang litt nerom den granne klänningen bak på å. Men i dä samma försvann ho på en liten skogsväg å va botte strax. Hô va dä för nôa, sa guten? Töst sa faren! dä går inte ann å tale om dä i dag. / Se dä ä så att om en ser nå sånt å taler om dä samma dagen en settet så blir en ille sjuk. Men tillade Elias. Nu ha de vôrt borte alle tockre, sena Ole” kom, å körkene, å di ringde i körkklockere, så orke di inte stane, âtta di löt ta tefläkta te di store skogene i fjella, skogssjöene, å tjârna. Men di som ä ”i syne” se di ser mer änne andre, kan nock få se nö tåcke än i dag sade han. X Det kristna ordet började att predikas i kyrkorna. En som satt ensammen i stöga si i skogen skulle gefte mä e bergtös. Inna de skulle viges geck ho hem âtter hemgefta på andre sia fjellet. Nä ho kom så s’ken hele brôste på a’ tå gull, å i rensel hade ho fullt mä gullpenninger. Men nä de kom så langt, så de feck höre körkeklockere så stante ho, å börje gråte. Nu ôrker ja inte gå länger sa ho, å så vände de om igen.