Transkriberad uppteckning

Före förlossningen: Det var ingen annan tro om barnsjälarnas tillkomst än att mannen "gjorde ongen på kvennfôlke". "Ongen" fick liv i magen på kvinnan. Å så troddes att Gud skicka- de själen. Själarna kom från himlen å gick in i krop- pen. Men en ville inte tala om för de andra barnen varifrån den nyfödde kommit utan då hittade de på att säga att barnet kom från en granngård, att en kä- ring varit där med det eller att en ängel el. att stor- ken kom med det. "Ongra" skulle inte veta att det var modern som hade fött barnet å hur det häng- de ihop. Vävning och spinning fick den havande göra. Det skulle vara bra att röra på sig på det sättet. Men hon fick inte lyfta något tungt el. / hoppa, för hon kunde få "messfall". Hon fick gå i kyrkan alla helgdagar. Den ogifta havande kvin- nan ville knappt någon befatta sig med, för hon hade burit sig skamligt åt som släppt karlfolk till sig på så sätt. När hon blev så tjock att det började synas, så stannade hon hemma å var in- te med annat folk än de sina. Hon kunde då för skam skull inte vara med. Nedkomsten. Svår barnsnöd lindrades om hon fick hänga på mannens rygg. Det gick fortare över, om hon skaka- des upp å ned. Så skulle hon hålla över ryggen på en karl å klämma så mycket hon orkade. Fanns det någon som man visste om hade räddat en tås- sa från en orm, så skulle han (hon) vara när- varande. Bara han fick ta i barnsängskvinnan så blev det lindrigare med plågorna. Någon av de bästa granngummorna fick vara närvarande, mannen och den som "tog emot ongen". Vid det tillfället ville de inte ha annan främmande / i stugan. Om främmande karl kom in i huset när ett barn hade fötts så gömde de mössan för honom. Det var bara att skämta med honom å göra honom förlägen. Efterbörden brändes upp. Det barn som föd- des en söndag blev ett stillsamt och snällt barn. Men söndagsbarn skulle inte få leva länge. "Messfall" kunde de få om de snörde till sig för hårt. Ibland troddes att den som fick "messfall" inte ville ha barn utan gjort något för att det inte skulle gå i fullbordan. Så troddes att hon hade fått något i sig, som hon inte tålde. Om hon blev skrämd, så kunde hon få "messfall". "Barsgröt" kom kvinnfol- ken med samma vecka som barnet var fött. Det var gröt kokad av det finaste mjöl som fanns i huset el. risgrynsgröt. Hon kunde inte äta upp all den gröten. Alla i huset fick hjälpas åt. På ett stäl- le åt gubben så mycken "barsgröt" att de fick surra lakan under magen på honom, för att han inte skulle spricka. I mitten på grötfatet en håla med smör ("dôpphôl"). På gröten ströddes / socker och kanel. Det skulle allt vara riktigt väl- ment att komma med sådan gröt. Efter förlossningen. Genast efter födseln bada man barnet i vatten å tvättade och badade det. Skrek det då så fick det bra sångröst. I karet lades en silverring och tre eldkol. En brinnande sticka fördes runt karet och barnet tre gånger medsols. Badvattnet fick inte tas in på kvällen. Det skulle vara hämtat på dagen helst medan solen var högt på him- len. Det var för att barnet inte skulle få någ- ra sjukdomar. Det skulle slå till andra dagen. Det fick stå i spisvrån. Då hälldes det ut un- der golvet i stugan. Det var så mycket farligt i vattnet, sades det. Allt farligt skulle en kunna få i vatten, som var intaget efter solnedgången. De var allt försiktiga med badvattnet ända till dess att bar- net var döpt å efter det. Men när det var "krest- nat" skulle inte "det onda" ha så stor makt med det. Barnkläder fick inte tvättas på kvällen / eller hänga ute efter det solen gått ned. Ingen visste vad farligt som kunde vara i sådana kläder. I vaggan. När barnet lindade,s så sattes en nål i lindan. Den skulle sitta där så att intet ont skulle ha makt att ta barnet el. sätta sjukdom på det. En främmande person som kom till huset fick inte ta i barnet förr- än han (hon) hade tagit i varmen först. Hon kun- de ha något med sig som inte kunde ses. Hus- folket brukade allt också ta i varmen innan de gick fram till barnet, om de varit ute. Tattare och an- dra "kringstrykare" var man rädd för. De kunde gö- ra barnet ont. Det behövdes bara att de tittade på barnet, så kunde det bli som konstigt och inte likt sig. De första nätterna fick inte lju- set släckas. Det skulle brinna hela natten så att ingenting ont kunde komma å oroa barnet. Sådant där har förekommit i min tid. Men mest mins jag vad de gamle talade om. - Så skulle mo- dern vara rädd för att barnet blev bortbytt. / Tomtar å troll ville gärna ha riktiga barn, å då lade de en, som inte var som han skulle vara, i stället. Jag vet inte om det var i Gunnarskog som det hänt, men mor talade om att det var en "mo- ra" som hade ett annat barn i vaggan när hon kom in ur "fjuse". Det barnet var så elakt. Det skrek om natten å höll aldrig fred. Det fick in- te förstånd som en människa. Hon piskade det varje dag. Till sist kom det en "skogrå" med det rätta barnet. "Så elak har jag inte varit mot ditt barn, som du varit mot mitt", sade hon å tog sitt barn med och blev borta. Dopet. Jag hörde talas om att de inte vågade ta ut barnet medan det var okristnat. Å när de for till dopet med det så skulle de hänga på ringar å spän- nen, för att inte något ont skulle komma å ta det. Den som bar barnet till dopet fick inte vi- ka från det en enda stund. Inte lägga ned det. Hon skulle hålla i det. Någon släkting eller god / vän eller granne hade att bära barnet till dopet. Den tron vet jag var att ju bättre hon var som bar barnet, ju bättre å ju större välsignelse skulle bar- net få. När hon kom hem med barnet lades en slant i barnets hand, för att det skulle få myc- ket pengar i sin tid. När barnet fällde tänder, så gick det inte an att kas- ta ut dem. Då kunde barnet inga tänder få. De kasta- des på elden och så bad man att barnet skulle få en guldtand i stället för en bentand."