Transkriberad uppteckning

Jag vet inte någon särskild källa eller sjö där di gjorde av med sjukdomar men våra förfäder här ”bar offer för sjukdom”. De bar det till en sjö eller källa. Dä vet jag, att di bruka å tala om, att di gick till vatten med sjuka barn, när det blev kväll. Då tog di klädesplagg å kasta ned i vatt- net, så läste di något. Äldre gick också till vatten å ”läste bort” sjukdomar. - Mor hade känt något vasst sticka till i fingret, när hon tvättade. Hon fick så ont i fingret. Hon blev blåsvart. Men då var hon till en gubbe i Brunskog, å han lärde henne, att hon skulle gå till samma ställe där hon fått det onda å kasta en vante där, som hon hade haft på den andra handen. Men hon skulle inte få låta vatten, när hon gick hem. / Hon blev bra. ”Gulsot” hörde jag att en skulle få bort, om en tog å koka en gulsparv å åt upp. ”Benrôta” kom sig av att en fick dökött. Det köttet ruttnade bort, å då tog det benet med. Jag vet inte att det fanns någon bot för det. ”Bisteck, getingestick” svullnade. En drog ut gad- den. Se’n smörjde en med brännvin å fett. Om det svullnade mycket, så kokade en gröt å la den på varm. Ett bi kunde inte sticka mer än en gång. Det kunde inte leva, när det hade stuckit. - Det var så med ormen också. När han hade huggit en gång, så kunde han inte hugga mer. Om en hann att ta liv av ormen, om han hade huggit en, så skulle en ta av ormens ister å smörja på där han hade bi- tit. En svart silkestråd skulle en binda hårt över såret, så att inte giftet gick inåt krop- pen. ”Bläkster” hade bror min, när han var liten / Då var mor min å tog vatten i ett dike i en butelj. Så var hon i smedjan å blåste med bälgen på det. Hon tvätta kroppen med det, sen häll- de hon det i ”kâlehon” i smedjan. Brännsår smörjde en med fett. Honung eller si- rap begagnades också. Bölder kunde en få om en kom att vara i när- heten av ”löst folk”. Di kunde ha smitta med sig. I skogen kunde en få bölder. Det kunde fin- nas på löv. Om en trode sig att ta ett kol å brän- na på bölden, så blev han bra. Om en ville skydda sig för att få flera bölder, så tog en å gick till ett träd - en gammal al var bra - å tog ut en sticka under barken. Så tog en var på den ur bölden å stack henne tillbaka un- der barken. På det viset botte di tandvärken också. Om ett troll hade stått över barnet, så fick det ”eng- elske sjuken.” Då fick barnet stort huvud å stor mage. Di for till ”kloke gummer” med barnen å / fick bot för dem. Det var smörja di fick å smör- ja in barnen med. ”Flôg” fick di när di blev gamla. En hade pönta kroppen för illa. Den som var aktsam med krop- pen när han var ung, fick inte så mycket ”flôg i krôppen.” ”Flôg” var tocke en skulle ha, så det var inte något som hjälpte mot det. ”Frôssa” klaga di gamle på att de hade haft. Den sjukdomen skulle komma från Ryssland. Och det var på hästen och vintern som di fick ont av den. Då fick di hålla sig inne i värmen. Bru- ka att gå över på tre dagar. ”Fånga” var förskräckligt att få. Det var som att he- la magen ville vända sig ur en. Starkt bränn- vin tog en in för den sjukan. ”Kammen”. Om en stötte på ett ”dagstö”, så blev en tvärt sjuk. ”Dagstö” var andeväsen som blev stående på vägarna, när solen gick upp. Då skul- le en tända eld på en sticka å hålla över den sjuke. / Om en blev hes i halsen, så att en inte kunde tala, så tog en å hade terpentin på en strum- pa å band om halsen. Kvinnfolken hade mycket ont av ”hôveflôg”. Det var vanlig ”hôvevark”. Bruka att lukta på något starkt, ex. ättika, parfym el. dyl. Ättika hällde en på ett huvudkläde å band om huvudet. ”Hôll” i bröstet, ryggen, sidan. Det var farligt för en kunde bli riktigt sjuk, om en fick hôll. En tog å värmde grytlock eller tegelsten å la på. Å då drev en bot det. Om det fick hålla på, så kunde en få lunginflam- mation. Barnen skulle ha kikhosta en gång. Bara di ha- de gått genom päschen en gång, så var det inte farligt att di fick det mer. Honung begagna- des för att en skulle stilla hostan. ”Mâremjölk” var bäst. Men den sjukan skulle ha sin tid, så en skulle inte hämma den, för då kunde det vän- da sig i andra sjuker. När en började att ”dra / i kike”, så gick det på bättringsvägen sedan. Gick fortare över på vintern, än på sommaren. Det var så med all slags hosta. Sommaren var värst att få hosta, för den blev så långsam. ”Klåa” å ”skabb” fick en om en tog i döda djur, fåglar, grodor el. sådant. Kunde också få den om en hölls med ris i skogen. Det var att ta vatten ur ”kâlehon” i smedjan å tvätta sig med eller gå till stalldyngehögen å ta gödsel i botten av den å gnu över kroppen med. ”Knârn” fick en i huvudlederna. Om sommaren, när det var riktigt varmt, så kunde en få ont av den. En smörjde leden med fett. ”Hogge bort knârn.” Då skulle en vara två stycken. Den ene hade en skarp yxa å högg över le- den tre gånger. Han högg så att eggen föll utanför leden. ”Kolera” minns jag att di tala om. Då var folk så rädda, så de sjuka fick inte dö riktigt förrän di frakta dem till kyrkogården. Di fick / inte ligga i den vanliga kyrkogården, utan di fraktades till en särskild kyrkogård som var iord- ning i skogen. ”Kramp” - brukade en få i fötterna. Då skulle en skynda sig att dra foten rätt igen, så att inte krampen fick tag så mycket. Di som fick kräfta, var ingen annan råd för än att fara till lasarettet. Annars var det ingen annan råd än att lägga sig å vänta på döden. Det var farligt om en tog i en död å hade sår på kroppen. Då kunde en få ”liksjuken.” Det skulle vara förskräckliga plågor med den. Men dön kom fort. ”Liktoner” fick en om en gick med för trånga skor. Det var ingen annan bot för dem än att ta till kniven å skära bort dem. Så försökte en att rycka upp dem med roten. Om en fick upp roten, så var en av med ”likton” sedan. Det var somliga som kunde ha så stora liktornar att de fick skära hål på skon mitt för dem. / Om en stod i korsdrag eller annat häftigt drag, så kunde en bli förkyld å få ”lungflammation”. Om en fick ”frôssbrytninger å så kallsvettas”, så var det tecken till att en skulle få lungin- flammation. Brännvin var bra att ta in, så blev du nerbäddad så att en fick svettas. ”Longsot” var det mycket av. Den som hade lungsot var blek å magrade av undan för un- dan, så att det inte blev mer än skinn å ben kvar. På våren i lövsprickningen brukade den sjuke dö eller på hösten vid lövfällning- en. Tjärvatten var bra att dricka, kärnmjölk hölls för att vara bra å nysilad mjölk. Om den sjuke fick smitta ned andra, så blev han friskare själv. Det var många som sörjde sig till lungsot. Som- liga hade för sig att lungsoten smittade å trod- de inte något på det. ”Matlea” fick en om en hade sorg. När det blev riktigt varmt på sommaren, så kunde en få den. Då orka en inte smaka guschlån te mat. / Om di orka narra i en någon smörja å så en fick veta det sedan, så fick en ”matlôsta” tillbaka. Om en gick för fort, så fick en ”milterhogg.” Det drog till i sidorna, så en var tvungen att sätta sig. När en hade suttit en stund så kunde en gå ett stycke igen. När en var ung, så hade en ont av det. Det var mest varmen som drev fram näsblodet. När en ”blödde näsblog,” så skulle en lägga sig på rygg eller böja huvudet bakåt så långt en orkade. Is eller kallt vatten eller ett kallt järn- stycke i nackgropen var bra. Det var hälso- samt att blö näsblod, bara det inte kom för mycket blod. Det var friska personer som blöd- de näsblod. Det var inte så farligt att sjuk- liga personer blödde. ”Ormbete” fick en i vattnet. ”Orm i magen.” Om di gärna ville kräkas å tyckte att det rörde sig i magen, så gick di å in- billa sig att di hade fått en orm i magen. / Då skulle en ta in något, så att en fick kräkas fö då kräktes en upp ormen. - Så kunde en ha långa metmaskar i magen. Det fanns ”mask- frö” att köp på apoteket som en tog in i sirap. Då kom masken ut. ”Oxla” satte sig i huvudet. Det blev en stor ku- la. ”Ros” var ett slags sår som inte ville ”gro.” Bru- kade att sätta sig i ansiktet. Di såren var smit- tosamma, så en skulle akta sig att ta den i hand som hade ros. ”Sjôlvârk, sjôlsprôcker” bruka en få i händerna. Det blev ”sprôcker” å di börja att värka. Det fanns inte bättre bot än att kleta beck i dem. Så skulle en doppa den del som det värkte å i en ko- kande vattengryta och smörja fett på. Om en fick något dåligt i sig som inte magen tålde så fick en ”ränndreta.” För att en skul- le bli bra av den, så kokte en risgryn å drack det vattnet. Blåbär var bra att äta. En brukade / torka blåbär fö att en skulle ha till medicin. Blåbärssaft var också bra. ”Magknip” fick både barn och äldre. Barnen vände en på huvudet å skakade om di fick ”mag- knip”. Äldre tog in malörtsbrännvin. Det an- vändes mycket som bot för magåkåmmor. ”Våg” fick en i ögonen. Ögonen ”vara”. Di ville gå igen. Bruka att tvätta med mjuk trasa. Söt upp- kokt grädde var bra att smörja på. När barnen fick sådant i ögonen, så spruta en modersmjölk rätt i ögonen.