Transkriberad uppteckning

"Naggel". Det blev hårda "trälar" på skinnet, som voro all- deles som naglar. "Trälar" = valkar. Det sades att trollkunnigt folk satte på sådant men också att det kunde komma för ens synders skull. Det var styggt. Jag såg ett kvinnfolk i Åmål, som hade så. "Matlea". Trodde att denna åkomma kom från "as" - döda djur som kastats i skogen. Det var inte annat än att äta så litet som möjligt. En fick "spy opp" maten undan för undan. "Gulsot". Det var kvinnfolk som brukade få den "sjukan". Då blev en gul på hela kroppen. Mormor visste bot. Hon sade att en skulle ta gul mossa på en vägg å koka. Helst skul- le det vara mossa som tagits på norra kyrkoväggen en tors- dagsnatt. Vattnet som mossan kokats i skulle drickas. Så smörjde de på kroppen också. "Tvinsot". När folk fick den sjukan, så "tvina" de bort. Jag har inte hört någon bot för den. / "Trånsjuka". Det skulle väl vara nästan detsamma som "tvin- sot". Men den som var "trånsjuk" "tråna" efter något. En tös kunde gå å tråna efter fästmannen eller efter att bli gift. Det var en slags ängslan i kroppen. Jag tror att de skul- le gå i spåren efter en viss person för att bli bra från den sjukan. "Gastkramad", sa de att de blev i skogen. Det var som om de kommit från sig. "Utsot" är detsamma som "dreta" eller magsjuka. De koka- de malört å tog in för det. "Milterhogg" fick de när de gick fort. Det gjorde så ont i ena sidan. För att de skulle bli bra, så skulle stanna, gå å ta en enriskvist å hålla under förklädet. "Fallandesjukan". I min ungdom tjänade jag på ett ställe där moran hade "fallandesjuka". Hon åt "dyvelstreck" för att hon inte skulle få anfall så ofta. Hon bad mig att jag skulle ta en träsked å sticka in i munnen på hen- ne, när jag såg att hon skulle till att få ett "anfall". Ba- ra hon inte bet ihop tänderna, så skulle det strax gå över. Hon trodde att hon hade fått det genom skrämsel, när / hon var barn. "Kikhosta". När jag var barn, så hade jag den hostan nära på ett helt år. Det var ingen annan bot än "märemjölk". Far- mor hade den "bota", att en skulle ta vatten ur ett hål där en ###stör hade stått över vintern å blanda i mjöl- ken. Jag minns när hon gjorde det. Jan i Rönninga koka- de "fårpärlor" (avföring efter får) å blandade i "märe- mjölken" åt dotter sin, som hade kikhosta. "Skabb" hade jag litet ont av som barn. Den kunde en få av gra- ner i skogen och av orenlighet. Farmor brände ormskinn (de var så kvicka att ta vara på ormskinn förr i världen) i en panna å stötte sönder det till fint pulver. Så hade hon det i mjölk. Så fick den som hade skabb ta in det. Eljest så brukade de allt kleta något fett på skabben också. De trodde också att finnar å annat löst folk, som gick omkr. i gårdarna hade "skabba" med sej. "Bröstvark". Det var så bra att ta "talgduk" å lägga på bröstet om kvällen när en lade sig. Man smälte talg på en ylleduk. Så smörjde en talg i händerna och under fötterna. Särskilt bra skulle det vara att smörja / under fötterna. Jag fick lära detta av mor. "Longhosta" Det fanns ingen bot för den. Det fanns gamla som hosta så länge de levde. "Kvärn" hade min gubbe fått en gång när han kom hem från skogen. Den satt i handleden. "Onne bete el. ######". Det var nö ont som hade "bete". Det fanns lövmaskar som bet, så att en fick sådan "värk". "Tössebete". Det finns en svart ullig mask som är farlig. Den kallas "töss". Farmor hade blivit biten av en sådan. He- la handen å armen svullnade upp å blev tjock som en stock. Hon hade beck å tjära på för att det skulle "dra ur värken". Men så kom en gubbe in å sa: "Du skall gå till gödselhögen å i botten på den skall du leta reda på met- mask. Sådana skall du lägga levande på såret å sno en trasa om, så blir du bra. Hon gjorde så. Men då blev "värken" värre. Å hon fick ett krokigt finger. Om mas- ken dog, så var det farligt, sade han, men dog han inte så var det något annat. "Skôrv". Rôllman hade haft skorv. Han talade om att de hade lagt bekhätte över allt håret. När de hade / smörjt håret med beck så hade de ett bomullskläde över å sydde till. Sen fick den sitta i flera dagar. Den rycktes bort, när den hade suttit tiden ut. "Flas i hôve" (mjäll). Mor kokade "stöpelut". Den kokades av björkaska. Hon tog den ##### luten å tvättade håret med. När "flasa" hade "flagnat" å så smörjde hon "hôvesvaln" med "nösmör". "Frôssa". Då skulle de bädda ned sig i stallgödsel eller gå å lägga sig i stallgödselhögen, så att inte mer än ansik- tet var bart. Det skulle bli så väldig värme av det. Sår. "Läkeblacker" lades på sår. "Gallsten". De kokade "hönsegräs" å drack. De brukade koka enebärskart å dricka den lagen. Det skulle vara så hälsosamt å bra mot sjukdom. Far- mor tog enebärskart i en tygtapp å knöt in. Sen tog hon en hammare å packade på påsen, så att saften kom ut. Den påsen lades på frostsår eller andra sår. "Renfana" el. "rensvan" kokades. Så drack man lagen. Det var mot magåkommor. "Malört" kokades å togs in för "ont i magen". / "Oxel" trollade de bort. Mor Kålberg hade en "oxel". Hon vågade inte ta bort den, för tog hon bort den, så skulle hon dö, sade hon. Jag hörde att de skulle kunna ta bort oxel med en nål. En synål eller stoppnål värmdes, så drogs den sex gånger medsols och sex gånger motsols runt oxeln. "Bölder" borrade de in i träd också tandvärk. Helst i tall eller björk. Sådant fick man på kroppen om man kom i närheten av ett träd i vilket de borrat in sådan smör- ja. Ett hål borrades med en syl. Så tog man en liten stic- ka å tog litet var av bölden eller från tanden. Stickan stacks in i hålet, så täpptes det igen. När varet blev blandat med träsaften, så tvinade bölderna bort. "Storstege". Det blev en röd finne å var vid ögat. För det vet jag ingen annan bot än att man värma den ena änden på bakkavlen å höll på ögat. "Bröstmjölk" var också så bra. I Myra tog de oljan ur rökpipan å lade på sår, så- dan olja smörjdes på tänderna när de värkte. Så bru- kade de spotta på sår. Nämndemannen i Sund kom in till mor en gång. Han / hade huggit sig svårt i foten. Mor visste ingen levande råd. Men han sa att hon skulle skynda sig att stöta salt å sikta. Sen tog han en hel näve av det saltet å strödde i såret. Så band de en handduk om. När han hade suttit en stund sade han, att bara han kom hem så skulle han allt veta bot för det. Men jag tror inte det blev annan bot än att han tuggade socker å lade på spindelväv å lade över såret å knöt en trasa om. För det var brukligt för sår. Han skul- le ha salt i såret för att han blev så rädd när han högg sig. "Nerfallen hjärna". För att de skulle bli bra av det, skul- le man rycka i tre särskilda lockar i huvudet. "Han skulle allt lockes över hjärna ett tag, han, så blidde han allt bra", brukade far säga, om det var någon som var konstig i huvudet. Det troddes om sådana som voro efterblivna. "Örnflög" (ont i öronen). Mor stekte "vitlökeklor" (ska- lade av den ena växten efter den andra). En sådan "klo" stoppades i i öret het som den var, då den kom ur pannan. Modersmjölk sprutades in i öronen. Svart ull var också bra. "Kamfat" på svart ull i örat skulle "döve värken". / "#### el. #### i hôve". "Tôsk". Det var barn som fick denna sjukan. Det blev som vit ost på tungan och läpparna. Barnet fick det onda när det var åtta dagar gammalt. Man tog av barnets egen urin å häll- de i det. Mor botade det så att hon tog ett snäckskal å skrapade inuti det, så att det blev som litet pulver, så ha- de hon bröstmjölk i det å gav barnet. "Lesjuka" (engelska sjukan). Somliga for till "Kungsbac- kakäringen" med "lesjuka" barn. "Forsbackakäringen" (Edsle- skog) botte många för den sjukan. Jag vet, att farmor sade, att man skulle ta "lederna" av en "legran". (knotig, för- krympt till växten, som knölar eller knotor vid växten) å koka. Så skulle barnet badas i lagen. barnet skul- le badas varje torsdagskväll i sådant vatten. Jan i Rönninga talade om, att han såg när de vägde upp en jordfast sten å så lät barnet krypa tre gånger motsols å tre gånger medsols under stenen. Sedan släpp- tes stenen ned igen. Det var en torsdagskväll. Det skul- le vara för "lesjukan" En gumma från Torpa tog pojken med sig till sjön Äldan / å badade honom där. Hon gick dit tre torsdagsnätter i rad. Då skulle det bli bra. Det var för "skrôffler" hon gjorde detta. "Skrôffler, utslag vid lederna. Farmor tog en mässingssked å hade litet grädde i den å höll över ett ljus. Då blev det "nösmör". Det var bra att smörja på "skrôbbsår, brännsår, skabbsår å alla slags sår. Det sa- des att en fick skabbsår av "flôgsvampen". "Trôllkajsa" hade eldkol mellan linnet och kroppen var kväll innan hon lade sig. Det skulle vara bra , för så skul- le hon inte drömma utan få sova bra, så var det bra mot troll.