Transkriberad uppteckning

Ortens benämningar på manliga skogsvä- sen: "buse," "skogsbuse." Man har trott att dessa väsen fört män- niskor och djur vilse. Det var ganska myc- ket talat om att kreaturen kommo vilse och att folk som sökte efter kreaturen blevo vilsna. Dessa besynnerliga väsen kunde förvränga allting. Samtliga trodde att de kunde "förvända" ögonen på männi- skor. - Det var en vallpojk, som hade satt sig på en stubbe för att vila. När han hade suttit en stund så tit- tade han sig omkring. Men då såg han inga kor. Han tyckte att han satt mitt i en stor myr. Och det fanns inte ett / enda grönt strå. Förskräckt började han springa därifrån. Till sist började han skrika och ropa på mor. Men då kän- de han igen sig. Och konstigt nog gick korna i ro och betade alldeles in- till honom. När han kom hem såg de att han såg underlig ut och frågade, om han hade varit "ute för något." Då talade han om vad som hänt. De frågade ho- nom, om han hade stojat eller skrikit och "fört väsen", men det hade han inte gjort. Modren tog en eldhund och förde runt om- kring honom, så att han skulle bli återställd. - Ja man hörde så mycket talas om att både kvinnor och män blevo vilsna. De kunde gå å bli vils- na alldeles inpå stugknuten. Uttryck för att bli vilsen: "gå vilse," "bli vill," "bortvillad," "förvillad", "bortkommen", "för- trollad," "förhäxad". / De kunde få höra, att det skrattade i sko- garna. Så kunde de få höra, att det bra- kade och brakade i skogen, precis som när man fäller de största träd. Men när man gick till den plats varifrån man hört ljudet fanns inte den minsta skymt av avvärkan. Det blev genast tal om att man hört busen eller skogsrån. Det gick inte an att hugga i kvällningen för då kunde man bli utsatt för det värsta oväsen i skogen. Det kunde hända att man fick både se och höra det ena trädet efter det andra falla till mar- ken. Hände sådant måste de skynda sig hem och ut ur skogen. - Så många gånger som man som barn fick sitta och lyssna till sådana historier. På långt håll såg de en gubbe med skägg eller ett gammalt skröpligt fruntim- mer, som då de kommit närmare / helt hastigt förvandlade sig till en ihålig trädstam. Dessa skogsväsen kun- de spela de största spratt. Det var mest ensamma personer som blev utsatt för sådana förvillelser. Om två tre voro i sällskap var inte risken så stor. Men det kunde även då hända att de blevo totalt vilsne, så att den ene ville gå åt ett håll och menade sig ha rätt under det att den andre menade att rätta vägen var åt motsatta hållet. Så kunde de resonera med varandra till dess att de varken "visste ut eller in." Busen skulle vara tämligen storvuxen. Jag mins väl att man brukade att skrämma barnen för busen. Och då brukade man säga: "Du ska akta däj så int´ den sto- re skogsbusen kommer å tar däj." "Ak- te däj du för den store", kunde de sä- ga, han tar däj å gör sylte å däj." / Om man blev vilse så skulle man ta av halsklädet och knyta det på vrånga d.v. s. ta vrångsidan ut och knyta tre knu- tar. Eller man skulle vränga rocken eller ta å byta om skor så att man tog den vänstre skon på högra foten och tvärt om. Blev en kvinna vilsen skul- le hon ta huvudklädet på vränga eller vränga kjolen. Man skulle även bli hjälpt om man läste "Fader vår" baklänges. Men det var inte så gott heller det i rädslan. Att nämna Jesu namn tre gånger var också ett sätt att frigöra sig. Ville man vara riktigt säker på att komma sam- ma väg tillbaka som man gick skul- le man bryta grankvistar och lägga i kors här och där i vägen. Och sär- skilt noga skulle man vara att lägga granriskors vid vägens båda ändar. Intet "okristet" väsen skulle kunna komma / in på vägen då. Ortens benämningar på kvinnliga skogsväsen. Har aldrig hört annat namn än "skogsråa." Uttryck i samband med detta väsen. "akta däj så inte skogsråa får hand om däj, få makt över däj, ta däj till säj, byte kreatur mä däj." o.s.v. Hon var den värsta man kunde "råka ut före" i skogen. Men det var som hon skulle hålla till särskilt på vissa plat- ser. För det var ju jämt omöjligt att komma rätt på vissa platser. Hon tyckte särskilt mycket om manfolk. Jag skrattade åt en gammal gubbe som med makt skulle få oss att tro att "skogs- råa" hade lagt sig mitt i skogen och "skreva upp" med benen för att hon - "satongen" - som han sade, skulle locka honom till sig. Han såg svansen / på henne. Det var det som räddade honom att vända om och gå en annan väg för- bi. Man kunde få se henne som en gammal gumma gå fromt och beskedligt och binda på en strumpa. Ibland kom hon som en trasig tattargumma. En del kunde få se henne som ett ungt och fint frun- timmer. Det sades, att hon kunde ska- pa till sig alldeles som hon ville. Men hon kunde aldrig bli av med svansen. Hon kunde gå i fällena med en korg på armen och plocka bär som de andra. Men rätt som det var kunde hon "trolla bort" alla bär, så att det endast blev svar- ta tuvor. Om man klappade kläder vid skogskällan eller vid tjärnet efter det solen gått ned, så klappade hon hela kvällen sedan. Hon hade krea- tur. De gamle hade sett att hon / vallade både stora och små kreatur. Man visste inte om hon själv kunde skapa sig till fågel eller om hon hade fåg- lar. Emellertid kunde de få se konstiga fåglar i skogen. Om skytten var aldrig så säker att skjuta så gick han bet på att skjuta en sådan fågel. Det var en del människor som hon hade mer makt över än med andra. Men det skulle vara bra om man bar med sig litet stål i vänstra skon för då skulle hon inte kun- na följa efter eller få någon makt genom spåren. I övrigt använde man sam- ma metoder för att skydda sig för hen- ne som för "busen." Det sades att hon hade förmåga att gå runt, så att man kom tillbaka till samma plats ideligen hur man än gick. Sådana väsen ha mer och mer försvunnit sedan kristendomen blivit spridd och / förkunnad. Sägner ang. ovanämnda väsen. Det var en gubbe, som höll på att kola en mila. Varje kväll innan han lade sig att vila rirstade(?) han över med milan och såg till att allt var i sin ordning. En kväll när han höll på med detta ar- bete kom det ett fruntimmer fram ur sko- gen till honom. Hon gick fram till kojan och gick in där. När hon kom in i ko- jan stod hon vid spisen och varm- de ändan. Hon hade dragit upp kjolen så att "blanka ändan" syntes. Kolaren sade ingenting. När hon stått vid spi- sen en stund frågade hon kolaren vad han hette. "Ja hetter sjôl, men förres- ten angår det dig inte din slyna," blev kolarens svar - Med detsamma tog han en eldbrand ur spisen och stack mellan benen på fruntimret. Då började hon / skrika och jämra sig, sprang till sko- gen och skrek: "kom å hjälp, sjôl ha bränt mej, sjôl ha bränt mej." Det sva- rade från bergen: "ha du sjôl bränt dej, så får du sjôl ha´t." Det var en skogsrå som hade fått makt med en karl, så att han inte kunde bestämma över sig själv så snart solen gick ned. Det gjorde detsamma vad han hade för sig vid den tiden, så var han alldeles tvungen att löpa iväg till skogen. Där mötte skogsrån honom. Och hon be- höll honom alltid till klockan 12 på nat- ten och då var han vilsen och konstig, när han kom tillbaka. Hustrun till man- nen kunde ingenting göra mot detta. Men så en gång fick hon lära av en trollkä- ring att hon skulle vända byxorna för honom eller strumporna. Och efter den da- gen som hon började med det fick hon / behålla honom hemma. En bonde hade varit till kvarnen. Det blev sent på kvällen, innan han "fick lass" och kunde fara hem. Rätt som det var han for vägen fram stannade hästen och det var omöjligt att få fram honom. Det gick inte vare sig med lock eller pock. Så vän- de sig bonden om för att se bakåt lasset. Där satt ett fruntimmer. Men just som bonden vände sig om hoppade fruntimret av lasset. Och så "gapskrattade" hon. Han hörde skrattet hela vägen genom skogen.