Transkriberad uppteckning

När en hade "gektsjuke", så tog en av svepen å band om foten eller benet eller där gekta satt Mor gjorde det. Far gick till en käring, å hon satte "kopphorn" på honom å tog blod ur kroppen - när han hade fått "ryggskott". Reumatisk, gekt å sådana sjuk- domar trodde folk satt i blodet, å då skulle en tappa ut gammalt blod för att en skulle få nytt å bli frisk. "Bölder" försökte en att få bort med att en hackade linfrömjölsgröt å lade på bölden. "Kramp, senkramp" fick syster min. Då mins jag att de tog terpentin å lade på, för att det skulle dra sig tillbaka. "Falihet" i fingrar å händer. Tjära å beck / begagnades att lägga på det onda. Det skulle va- ra ett farligt djur i vattnet som stack, så att en fick "faliheta". Mor hade en rotegubbe - Jonas i Storänga. Han trollade bort "sôge" /engelska sjuken/ på en tös. Han hade brännvin i två kaffekoppar, så läste han i det. Han var för sig själv å läste. Han hade knivar som han trollade i brännvinet med. Hon smörjdes på kroppen med det brännvinet, så fick hon några droppar i sig. Om det var en som hade ett sår på kroppen, så fick han inte gå till en öppen grav. Såret skulle inte gro förrän den som låg i graven hade ruttnat. De som hade "bråk" i sidan hade inte annat att gö- ra än att klämma in det med handen när det kom ut. Det fanns de som hade bråk i pungen. Då fick de knyta in den med ett skynke så att det höll honom uppe. "Benbrott" fick en plåstra till med så gott en kun- de. Det var att få en klok till hjälp. Han spjälade / det, se'n fick en ligga där till dess att en blev bra. Om en fick ett döingeben å pelade sig i tänderna med, när en hade tandverk, å sen hade det till- baka där en hade tagit det, så blev en bra. Mara är en sjukdom som sätter sig i blo- det Hon kommer utifrån. Men vad ont det är vet jag inte. Den första ormen som en fick se om våren skul- le en ta reda på å ha i brännvin, för det skul- le vara bra mot sjukdom. Om en fick skabb å tog det brännvinet å smörjde på, så gick skabben bort. Ormbett skulle en passa. Det första en gjorde skulle en slå ihjäl ormen, så inte han kom å fick vatten i sig, så skulle en ta å suga ur giftet ur såret. Ett silkesnöre skulle en binda hårt ovenför såret. Det var de redd (?) jag fick lära. "Bisteck" var inte farligt. Det var bra om en hade "rematisk" i kroppen. Men för att inte / det skulle svullna för mycket, så lade en jord på, som en tog i botten på stalldyngehö- gen. "Blômma" på ögonen tog en bort om en tog en alpin- ne å tände eld på å höll den till ögat så att det blev hett. Det var röken å varmen som tog bort "blômma". Om en skar sig eller högg sig, så begagnade en lä- käbladen att lägga på. När en inte kunde få fatt i det så gick en å repa ihop spindelväv å rullade om såret. Socker, spindelväv å en trasa om där. Om det var ett stort "gapsår" så var det inte annat än att sy ihop det. - Brännvin hälldes i sår, för att det skulle rena. Det var visst farligt för, om en skar sig eller stack sig på ros- tiga föremål, för då kunde en få "vark" både länge å väl. "Bläkster" i ögonen el. "drag". Då blev det som svullet kring ögonen, så rann det ur dem. Om en hade stått i korsdrag, så blev det sådant ont. / "Brännsår" saltade en på. Så skulle en vara kvick å ha den brända delen i kallt vatten. Fläder användes att koka the på. När en fått "bröstvark", så drack en sådant the så varmt som en orkade dricka det. "Renfan" kokades. Då drack en det vattnet, för det skulle vara bra, om en hade plågor i magen. "Röksôpp" begagnades att ha i sår. En tog av mjö- let i soppen å strödde i såret. Då skulle blo- det stilla sig å såret snart gro. "Bältrosa" var ett slags skabb som en fick på sig i skogen. Det var de som trodde att en fick den "skab- ba" av orm. Om ormen sprutade etter, så kun- det det bli skabb å den satte sig om vek- livet. Det var som en röd ring. Det var en öppning i ringen. Om den öppningen gick ihop, så blev det döden. Finnkäringar kunde bota den. De tog en synål å så stack de tre gång- er medsols å tre gånger motsols runt om den å mumlade. En bror till mig hade det / eländet å han blev bött på det viset. Bölder fick vara till dess de sprack å gôre rann ut. De som var vidskepliga så gick de till skogen å slog in dem i ett träd med en spik. Då tog de "gôr å blog" ur bölden på spiken å slog in den i trädet. "Dönyp". Det var en som hade kommit att ligga på en loge som en människa låg på bår i. På morgonen hade han fullt med blå fläc- kar på kroppen. De gick inte bort. Det var "dö- nyp" det. Det var farligt att svärja eller säga nå- got ont om en död. Om en gjorde det, så kunde en bli nupen på det viset. Det kunde sit- ta i så att en blev tokig av det. "Fallensjuken" kunde vara medfödd. Om en som var havande var med å såg att ett djur stöp, när man slaktade det, eller hon fick se att nå- gon svimmade, så kunde barnet få sjuk- domen av det. Om en var go te att passe, när det första anfallet kom, så skulle en vränga / kläderna av den sjuke å kasta i elden. Skräm- sel skulle också vara bra. Det bodde en trollgubbe i Djup. Min bror hade fått "e blogkule". Han tog brännvin med sig å gick till gubben. Gubben tog brännvinet å gick i ett hål å läs- te. Se'n fick han brännvinet att smörja på kulan. Lägg dig här i natt, sade han, så är du bra i mor- gon bittida. Det gjorde han. Det gick hål på ku- lan, så att "vârken" rann ut. "Rôskemofarn" i Ulvesta "slog åder" på folk som hade "gekt å rematisk". Hustrun till Lars Blad hade fått en unge. Efter det blev hon från vettet. Då gick han till "Rôskemofarn". Han gjorde sig reda för om henne. Då hade de va- rit i en bäck, som kommer från Klenetjärnet, å tvät- tat kläder efter henne. Då tog han en hårlock av henne och av kläderna som hon hade haft på sig å gick å kastade i bäcken. När han ha- de gjort det fick hon se fullt med små gub- bar i och omkring bäcken. / Han kunde bota för ormbett. Då läste han en bön å läste bort ormen. Se'n smörjde han såret med brännvin, så skulle den bitne dricka vatten som hämtades från närmaste bäck eller källa intill där som ormen huggit.