Transkriberad uppteckning

"Klå" kom så en visste inte varifrån hon kom. Den kunde en få på sig från vad skit som helst. Man för att en skulle få bort henne så tog en tjära å ister å blandade ihop å smörjde på. Det var att gå till "bastua" å ställa sig å smörj. En stod spett naken. Det fick inte vara en enda kläsklut på. Se’n när en hade smörjt så var det att sätta på sig det sämsta linnet en hade. Alla i huset skulle smör- ja sig. För de som inte hade haft det så kun- de de få det. "Knarren". Det var i lederna (handleden) som en kunde få den. Det vren i leden. Det äldsta barnet i huset kunde bota den. Då skulle en lägga handleden på tröskeln till dörren / som gick ut. Den som skulle hugga tog en yxa så högg han tre gånger på vardera sidan om le- den. Först på högra sidan leden sedan på vän- stra , och så skulle den sjuke fråga: vad hug- ger du för? Den som högg svarade: "Jag hugger ur led å i ved". Det var att säga det sex gång- er. "Kvesa". Det var ett slags utslag på kroppen. Endera kunde en göra en femuddastjärna av garn å lägga på kroppen å ha den på under natten eller tog man en näver av en björk å skrapade på innersidan av nävern å strödde på kroppen. "Matle". När en skulle bota den åkomman, så stal man en brödbit å gick till av trädet med, så stack en ned den genom det ena hålet å tog upp den genom det andra med vänstra handen. Det skulle en göra tre gång- er å sedan stå å titta ned i vänstra hålet å äta upp brödbiten. / Om en blev ormbiten, så skulle en ### i vän- stra skon å ta det å stryka på såret. Så skul- le en ta en gul silketråd å knyta ovanför så- ret. "Förstoppning" kunde folk trolla på en. Det gick till så att en tog en gammal bösspipa, å så tog en gödsel å stoppade i mynningen så att det blev tätt, så gick en å lade bösspipan i en bäck. Förstoppningen varade så länge att gödseln hade gått ur pipan. "Fallsjukan". Den började med att det blev så fula drömmar. Om inte den havande tålde att se blod och fick se det medan hon var sådan, så kunde barnet få "fallsjukan". Men det var också bot för den. Då tog en en bit av den sjukes skjorta å lade i förläddningen till ett skott, så tog en bössan å gick till säng- en där den sjuka låg, så riktade en bössan mot nordstjärnan å sköt över den sjuke i sängen. Det mins jag att de gjorde över en / pojk som fått ”fallsjukan”. "Lungsot och ont i bröst". Det begagnade de dal- bränd tjära att kurer sig med. Man gjorde tjär- piller, knådade litet mjöl i tjären å rullade ihop till pillen. Så tog de 2 à 3 piller om da- gen. Så begagnades att ha terpentin på yl- ledukar å lägga på ryggen å bröstet. Se’n så begagnades också att den sjuke andades in ånga av terpentin. Tjära å terpentin höllo för att vara bäst mot den sjukdomen. En skulle driva den ur kroppen på det viset. "Tarmvred el. magrev". Det blev illa svåra mag- plågor, så att den sjuke kastade sig i sängen. Men då tog en fram en "salthall" (en liten plan stenhall) å en sten, så tog en svart krut s som till ett skatt, så gned en sönder det till fint pulver eller som fint mjöl å tog det i munnen å sköljde ned det med brännvin. "Sand på ög". Det visade sig så att / det blev små flädrar på ögonen. En strök "gratika" på det. ”Gratika” fick en på apotek. "Nagel på ögat". Om en hade det så skulle en annan hjälpa en å bot. Han tog "namnlösen" (= ringfingret) å satte nageln vid ögat å strök med nageln tre gånger runt på ögat. Han vred runt motsols. "Benbrott". Det spjälkades ihop. Men för att det skulle växa ihop å bli riktigt starkt så tog en en mässingkam å filade, så att en fick fint mässingpulver. Så tog en in det i en deg- bit. Det gick till det skadade benet å slog ihop. "Bisteck". Brännvin smörjdes på. Man tog göd- sel i botten på stalldynghögen å lade på. ”Näsblod”. Kallt vatten i nacken. Men det var bäst om en skrämde den som blödde. En skul- le vara kvick att skrämma honom. "Brännsår". En "döva varmen" i kallt vatten. Se’n så smörjde en på fett. / "Utslag". Om en fick något som en märkte utanpå kroppen. Om en skulle ta reda på varifrån en hade fått det, så skulle en ta en sten på backen, en sten i vattnet å en sten ur skor- stenen, så värmdes stenarna, så att de blev heta, så kastades de i vattnet. Den sten som det fräste mest av, skulle en rätta sig efter. Om det nu var den som en tagit på backen så hade en fått utslaget ur jorden. Då tog en litet av sina kläder å grävde ned i jorden där en trodde att en varit å fått utslaget. Se’n skulle en bli bra. "Bölder". En peta hål på bölden med en pinne, så att en fick blod på den. Så tog en å gick till ett träd å slog pinnen i nordsidan på ett träd och sade: Du bölder blå å klene du sitter här allene. "Engelska sjukan". Det var vanligt att barnen "smörjdes" under brokiga trädstammar å i / brokiga träd. För att en inte skulle bli "gastkramad" så skul- le en rita tre kors ovanför kudden där en låg om natten, så skulle en hugga täljkni- ven i det tredje korset. Det kunde komma nå- got ont som gasten å mara å plåga en om natten. Men då var de bet, om en hade gjort på detta viset. Om en hade råka få se en hare, så kunde en bli hes av det. En kurer sig med att äta bränt bröd. "Hecka". Det var en annan som hade bestyr med en. Men om en tog kallt vatten, så gick hic- kan bort. "Stong" (= stygn). Det hörde jag de sa, att läs- te för "stonga". Men hur det gick till vet jag inte. "Magknip och magplågor". För detta onda begag- gnades att en tog in peppar, starkpeppar, spansk peppar, malört och sådant i brännvin. Det skulle vara så starkt att det sved igenom / hela kroppen. "Stämma blod". Jag hade huggit mig i benet så att blodet sprutade. Det där, sade far min, skall du inte bekymra dig om, så kom han å strök med handen över såret, å han stängde blo- det med en gång. "Värk i kroppen". De försökte att hjälpa sig med ådring. Det var att ta fram åderbilen å slå ett hål på armen. Jag mins att de lätta åra på far en gång å tog en full tenn tallrik med blod. Då blev han matt, men han frisk- nade till å fick nytt blod. "Sår" av kniv el.dyl. Det var vanligt att de slog brännvin i såret, se’n band de spindelnäv å en trasa om. Det fick sitta tills det ha- de gatt ihop å sårruven föll av. Om barnet hade svårt för att tala så klipp- tes "tongspen" av. "Ryggvärk, knäpp i ryggen, ryggskôtt". Om en fick se skrea, så skulle en knäppa av sig bältet / å lägga det så att skrea gick över det. Om en har det bältet, så kunde en inte få ont i ryggen. Sådana bälten var det ont efter, för det var inte många som fick se skrea. Ringorm. Hade en fått ett sådant utslag på kroppen, så skulle en ta en mässingkam å dra den tre gånger motsols över ringor- men.