Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Mara
Pappa hade ont av mara. Han kunde skrika och jämra sig om natten. Om vi ropade honom i namn, så blev han kvitt mara. När han blev liggande på rygg, så lade hon sig på honom. Hon var tung som en sten. Han sade, att hon var luden. Det var som ett ludet skinn som kom på bröstet. Han tog in marebo, fär att hon skulle sätta sig i dem. Bror min hade också det av mara, så att han höll sig illa om nätterna. Mor satte psalmboks- blad i dörren och fönster för att inte mara skul- le komma in och klämma henne.
Husbygge och flyttning, husligt arbete, umgängesformer, klädedräkt, vårarbete, skörd, husdjur, slakt samt fiske.
Di skulle mjölka en märr och ge barn för kikhos- ta. Det gav vi och vår Annie. Likaså ska de vara så nyttigt att tvätta sig i märremjölk för finnar. Om mjölken kokte över skulle spenarna bli såriga men om di salta bra skulle det inget göra. När di gamle skulle bära bort mjölken och di skul- le bära den över en bäck skulle di ha salt i mjöl- ken, om inte mer än ett enda saltkorn. Det första smöret efter en ko, när kon hade kalvat skulle aldrig bäras bort. Det skulle man äta själv. Nöthår spanns alltid förr till täcken. Svin- hår uppblandades med nöthår och användes till hästtäcken. Det skulle vara särskilt bra, för hästarna skulle bli hårslätta. Om en gav en fölunge det första ägget som en höna varp, skulle det aldrig bli några / odygder i den fölungen. Om di lyfte på luggen på en häst och spotta skulle di bli bevarade för allsköns fara. Mötte en en viter häst då en körde till stan, skulle det vara otur, men oxar var det bästa mö- te en kunde ha. Om en mötte en karl med brud och en mörk häst skulle det gå bra. När inte kräka ville följas åt, tog di några hår ur svansen på en ko som var snäll att gå i markerna och band om hornen på en annan. Fåren klipptes alltid i oktober och april. Vi satte oss alltid på golvet och band ihop tre ben och lät det fjärde vara löst och tog den i knät. - Lammen klipptes alltid om mid- sommar. Då skulle man alltid klippa lite ull i pannan och sticka i munnen, så skulle det va- / ra tur.- Di lämnade bara kvar en liten tofs på svansspetsen, när di klippte får. När tuppen blir så och så gammal (jag minns inte, det var visst 10 eller 20 år) värpte han ett ägg i en brunn och det blir en drake, sa di förr. Om bina gav sig för högt i luften skulle man kasta vatten eller sand på dem. Hem- ma i ### kunde det hända att vi tog stege- panna och bösta på den. - Om visen var klen och föll i marka så de som var sluga, så di var goa leta rätt på honom i backen, släpp- te in den i kupa, så gick di andra in med ens. Den första svärmen kallades blomstersvär- men och den andra ydingen. Blomstersvä- men kunde svärma om igen, men den hade inget namn. Tur med bin och tur med får går inte å göra nåt åt. Vi sålde alltid honungen till prästerna. Sen nytta vi den till merafta och till mat. / Bernhard Bengtssons far hade sån otur med kreatu- ren. Han borra hål i tröskeln i lagårn, och la in en levande orm, och sen skulle han få tur. När en ko blev faseligt svett sa di att mara ridit hen- ne. Då hängde vi en skära eller lie eller nåt sorts egg- järn över. På Bedadan skulle djuren utsläppas första gång- en på bete. Bedadan skulle gårlko och gårlso föda sig själv. Förr gick svinen i skogen. Di hade burar där och så fick di gå till dem en gång om dan med skålor. - I mitt hem fick vi lösa dem (kreaturen) många gånger den 1 april för fordret räckte in- te till. - Korsmässevecka gick alltid in 3 maj. Ha- de di inte å fordra me den veckan då kvitta det vad di haft å fordra med hela vintern. När inte kräka ville följas åt tog de några hår ur svansen på en ko som var snäll att gå i mar- kerna och band om hornen på en annan. Di hängde en bjällra på den gamlaste kon som kän- de bäst till markerna. / Di borra hål i en bräda och band om hornen och ögo- nen, (om en ko ville hoppa över) för att hon inte skulle hop- pa över. Eller tog di ett tåg om hornen och ena frambenet. - Det har hänt att di fick binda skramlor från hästar på en ko, om di ingen bjäll- ra hade. Vi hade hulingar (vallpojkar) alltid och han hade lur. Vi gick till en med middag och då tuta han i luren för att säga var han var. Varje hem- men hade sin huling. Hulinga kom 1 april och stanna till oktober. Vi fick ha en till fåren och en till kreaturen. Vi fick ta det vi fick. Vi hade inga utan att di hade läst, så där en 15-16 års pojkar. Di var dåligt klädda för det var alltid fattiga barn. När di gick ut på morron fick di mat med sig i ett knyte. Sen fick vi gå till dem till middag i "hulinge- bytta". Så fick di lite bröd och smör i sitt "hulinge- klä" till merafta, och sen när di kom hem om kvällen fick di kvällsmat. när di var / ute om natten hade vi mat med oss, när vi gick å mjölka klockan åtta. Jag har då legat i skogen jämte hulinga en femti nätter för om det var småpojkar var di rädda för vargar. Förr var här så gott om vargar. Di fick aldrig lov att säga varg, utan di skul- le säga "Gullfoden". Fårahulingarna sa: "Gud bevare Ullfoden för Gullfoden." - Jag och gårds- pojken låg ute en natt för hulingen hade gått hem och då hörde vi vargarna. Då var bland Salbu kreatur. Våra di vråla så jag måste springa hem till dessa (gran- nens) efter hjälp. Vi brände alltid natten igenom. - Vi hade en knekt en gång som var 70 år som huling. Han var ute med korna om natten och sov om dagen un- der den varmaste tiden. Han kom hem 8 på morron och gick ut 5 om afton. I Lindo- me kunde kreaturen vara ute en sex vec- kor. Di mjölka dem morron och kväll och / då hade di med sig "slick", kli och salt blan- dat, som di fick. - Di fick gå ute till snön drev in dem. Hulinga sprang nog ihop om dan. Di kun- de springa så långt till varandra. I Lindome hade di ett fruntimmer som huling, Ella-Britta. Hon gick vall som- mar efter sommar i hela sitt liv. Å, vad hulingarna sprang till henne för hon var så rolig. Hon var änna lite be- läst. Hon gick i kyrkan när hon kunde. Prästerna tyckte så om henne. Hon gick alltid om sommarn och hade en duk och en hatt på huvet. - Hulingarna sjung- de viser. En del längta nog, men bara di fick kryat upp sig sjöng di viser dagen igenom. Hulinga gav korna namn eller också hade husets folk gett dem namn då di var små. Efter som färgen var på kon fick / kon namn. Var det en röd ko med vit rand över manken kallades hon Manka, var hon rosig på ryggen, Rygga, Stjärna om hon hade en vit fläck mellan hornen. Var det en röd som hade vita fläckar under ryggen Jera. Rosa, Blenda, Rosenkulla, Grå- sig. Några namn på hästar hade di in- te utom Brunte och Bläsa och så efter färgen där. När di hade nån ko som inte ville "ta sig", hade di fått för sig att di skulle ta sönder en veavagn, och så skulle di le hen- ne mellan framhjulen och bakhjulen. När en ko kalvat skulle hon ha lite rågmjöl och lite salt och en eldglo eller två. Det skulle vara så att eldglon bevara vatt- net mellan huset och lagårn. Om di la på en kalv, så när di gav kal- ven den första mjölken av modern, så skulle di ta den mjölk di inte fick i kalven och stryka längs med ryggen på kalven, så / skulle kalven bli hårslätt. Det bortskurna vid kastrering blev bort- kastat och nergravet. När di skulle lea sta å sälja ett kräk om koa då dynga eller pinka när di led- de na över gårn skulle di sälja, eljest fick di inte sålt den. - Om di mötte en karl fick di sålt den, men mötte di en käring fick di inte sålt. När di skulle bära bort mjölken la di en eldglo i mjölken. när det pep i glosen sa di: "Den var stygg, den skrek så illa." På svinen hade di aldrig namn. Tjurar fick aldrig namn. Vi hade en gång en tjur vi kallte Hjert, den var vit med svarta roser som hjärtan. Ruschlevisker (vessla?) kan också vålla att kor- na blir blåsta. Fann di frö på vägen skulle di ta vara på det och ge kreaturen för det skul- / le vara farligt bra.
Svar till bondens år
Fråga) 1 Ärter å bönor skulle sättas före eller på Bedadagen för sådd vet jag inte, potatissättningen borde ske före pingst om vädret var bra. Min far började vårarbetet 1 Maj om vädret så tillät, denna dag hade betydelse i så fall att man skulle dricka märg i benen för hela skördetiden. 2) Jag har bara hört att när (Linälla) Sädersärlan visade sig då var det såningstid. (fråga 3 (vet ingenting om detta) 4) Jag kan ej minnas något annat än när åskan mullrade kraftigt i maj, då skulle det för skörden bli en lämplig sommar (Fråga (5 känner ej till nogot sådant) Frågorna /6/7/8/9/10/ jag vet inget) 11) Såningsmannen skulle vara på godt humör, då blev växten bra. (Fråga 12 känner jag ej till svar på) 13) Det var sällan kvinnor sådde på min hemtrakt men var det någon, så ansågs det bringa skördelycka sädesslaget var havre. Frågorna /14/15/16/17/18/19/20/ kännner jag ej till svar på. 21) Att strö nogonting eller gräva ned nogot i åkern för någon ovän har jag ej hört, men jag kände en kvinna, som är död för längesen. Hon brukade springa barfota i daggen om Midsom- marnatten öfver sin oväns åkrar å ängar, samtidigt som hon drog ett lakan efter sig in på sina egna ägor, hon drog då med sig all växt-kraft till sitt eget, trodde hon Fråga (22) har ej hört. talas om det 23) Uppkomst av mjöldrygar var skadligt det kunde bli en en viss ros-sjukdom. / 24) Ja plog och harv skulle noga rengöras och insmörjas med talg av den så kallade krusen. (Fråga 25 å 26 kan jag ej besvara) Slåtter å skörd Fråga 27 kan jag ej besvara 28) ja åtminstone skulle fruntimren vara rena och litet mer ljust klädda 29 jag har ej hört tal om nogra kvarlemnade strån eller dylikt men gjorde man det, så var väl meningen att den goda tomtegubben skulle ha dom. (Frågan 30 kan jag ej besvara) 31) Några särskilda slag av liar känner jag ej. Men när det mej- jades råg o hafre förekom det en så kallad bläx på den lie som användes för att skåren skulle lägga sig bättre. 32) Ja då man räfsade upp eller vände nyslaget hö skulle det vändas mot sol 33 Fästmanssskår har jag ej hört men löktskår å gråtareskår löktskår kallades vilket det var råg eller havre eller nogot annat man skar färdigt alltid den sista skåren, gråtareskår mins jag inte vad det betydde, men jag har ofta hört det, (34 detta har jag ej hört talas om) 35) När man skar de sista stråna så talades om att man skulle ta haren nogot annat har jag ej hört. 36) Jag känner ej nogon särskild sermoni med första eller sista lasset men far brukade alltid säga då vi lämnade åkern med detta (ja da i jess namn far ve da) frågorna 37/38/39/40/41 har jag inget svar på) 42) Det sades om den som fick värk i rygg, arm eller ben under skördetiden att han inte drukkit märgen i benen ordentligt första Maj. frågorna 43 å 44 har jag inget svar på. Obs) När skördearbetet var slut smordes liarna och sattes upp under visthusbodens takbjelkar. / 45) Nogon särskild dag för slåtterns avslutning eller sädens inbärgning eller potatisens å rotfrukternas tid att vara upptagna kan jag ej minnas, jag vet bara att far talade mycket om Larsmäss å efter Larmäss då skulle vi barn inte äte görvälter (Öbär) (för da hade skam spôtte på dôm) 46) Den som blev sist med allt arbete med skörden och bärgningen ville man så sant han inte var sjuk eller nåt annat fel kalla (ätterdack lorttinack) men att plasera nogot föremål på hans egor förekom icke. 47) Ja det var ett vist kalas inom familjen då allt skördearbete var undanstökat, det brukade ordnas en Lördagskväll å då var det en värklig hemtrevlig familjefäst, det bakades stora bra tjocka kakor av siktat mjöl, på dem breddes ordentligt med smör samt hemkokt riven sandost, var och en skulle ha sin egen kaka som han fick hushålla med efter eget godtfinnande, samtidigt skulle det vara risgrynsgröt med kanel å sokker på samt en stor smörhåla i mitten på tallriken, så bänkade vi oss alla på en gång kring bordet där alla kakorna lågo färdiga med den bruna välkokta sand- osten å smöret på, å vad det lyste aptitligt i ögonen isynnerhet på oss barn; när gröten så hade vankats, fick var och en överta sin egen skårgill, ty dessa kakor kallades för skårgillar, då ritades med en knivsudd i smöret och sandosten första bokstaven till vars och ens förnamn sedan plaserades de på en hylla i skafferiet, nästa morgon tog sig var och en en bit av den goda skårgill, som vi sa. Men den som hushållade bra, den hade kvar till i Obs) gröten kallades löktgröt / slutet av veckan, å den som satte i sig allt nästan strax, han fick stå där med lång näsa, ja så gick det till på dessa så kallade skårgillekalas. 48) Tröskning Med logubbe vet jag ej vad som menas men det hände nogon gång då jag var barn att en gammal man brukade vara hemma och slagtröska, då vi kommo in på logen ibland, frågade han, om vi ville att han skulle lära oss Lovisa, ja naturligt- vis ville vi det, då fattade han i dängaren med ena handen samt i skaftet med en andra å dansade rundt med oss så länge vi kunde härda ut, ja du sa han till slut nu har jag lärt dej Lovisa eller rättare lovisa. 49) När säd tröskades med prägel eller slaga, som vi sade, löstes flera neker på en gång, å sedan var det att dänga på dem tills de voro urslagna, dessa fattades sedan i handen, medan man slog på dem med den andra handen för att riktigt skaka ur det hela, sedan lades de undan och nya började bearbetas. Var man ovan, kunde man slå till både sig och andra. 50) då det var tre som tröskade, blev ljuden i otakt å då lät det så här tutt _______tutt tt tutt men då det var fyra blev ljudet mer ordnat och lät ungefär så här tutt tutt tutt tutt 51) Därför att inte tomten tyckte om det utan när det led fram på natten stördes man av tröskslag på logen, då var det tomten som var där, ty han gillade inte när nogon tröskade sent på kvällen 52) tröskningen borde vara färdig till jul Fråga (53) det har jag inte hört) fråga 54/55/56 kan jag ej besvara) / Jakt Fråga 57/58/59 kan jag ej besvara) Fråga 60) man fick tur på jakt om en kvinna hade avlossat det första skottet. Fråga 61 vet jag inget svar på Fiske Fråga 62/63/64 vet jag intet svar på.) Fråga 65) jäddan eller isjäddan kan till och med ha sin lektid under isen i Mars eller April Blomsterjäddan litet längre fram, slommen brukade leka i April, då vädret var ombytligt å kastade om från solsken till regn brukade de gamla kalla för (slomärl) de andra fisksortterna har jag inte så noga reda på, men abborren leker antagligen fram på sommarn, metningstid är mellan Kristi himmelsfärdsdag å långt fram på sommaren likaså är bästa fisketiden för gäddan lektiden. Lusia 66) En from kvina som brändes på bålet 67 Ja man trakterades tidigt på Lussemorgonen vid 3 å 4 tiden med rikligt kalas, nogra särskilda bröd förekom inte, smörgås med pålägg och i många hem saknades inte den traditio- nella Lussesupen; gick man och bar på nogon sorts nyhet så skulle man, när stämningen var lite oppskruvad, tala om den, detta Lussefirande var liksom ett förebud till jul- firandet, även kreaturen skulle undfägnas, sedan gick man å lade sig och sov till långt fram på morgonen. I min fars släkt hade även Tomasmäss eller (Tômmensmäss) som de gamla sade firats den var ändå närmare jul 68) Nej ingen tävlan eller nogot dylikt förekom, / (Kopia av sid. 4) / (Kopia av sid. 5) / 69) Ja jag mins att en som brukade vara hos oss som vi kallade Moster stina var utklädd till lussebrud hon hade en krans av lingonris på huvudet men inga ljus fans i den, de stod på den vitklädda kaffebrickan i stället. Moster Stina var också helt klädd i vitt, Hur gammal seden var i den bygd jag växte upp vet jag inte men antagligen var den mycket gammal 70) att det skulle vara farligt att vara ute på Lussenatten hörde jag aldrig 71) I mitt hem förekom ingen trösk i Lussottan Husdjuren 72) Ingen bestämd dag förekom då kreaturen skulle släppas ut; de mäst bångstyriga leddes i töm, tills de blev vana; nogot skärskildt för att skydda dem företogs inte då, men det var vid påsktiden det brukade målas såna där tjärkors på lagårdsdörren för att bevara dem för att bli borttrol- lade, eller (borttofsade) som det gamla språket hette, men i mitt hem förekom ej detta. 73) Om vallgång känner jag inte till så värst mycket annat än vi barn samt barnen från granngårdarna brukade valla fåren tidigt på våren, vilket jag mins så väl, å luften var härlig å ren och där var grönt å vakkert i skogshagen jag tycker när jag tänker därpå att jag känner Vänd / Obs) i min fars farbröders hem satt över varje bås i lagårn en knivsudd ellern nogot annat liknande instukket i taket för att skydda korna för att ej bli borttbytta av nogot skrömt eller nogon annan som var kunnig med sådant (borttofsa) (ofsa bortt)
Brott
Avskrift. Stämpel År 1854 den 29 april inställde sig undertecknad Häradshöfding och ständig Domare i orten tillikamed häradsdomar- ne Lars Andersson i Hoga o. Olof Nils- son i Tönsäng, Nnn Olof Samuelsson i Grindsby, Bernt Christensson i Gömme, Johannes Torberntsson i Kjebo, Anders Olsson i Fläskum o. Johannes Johans- son i Gåre på Tingsstället Svanesund för att förrätta Urtima Ting i nedan förekommande brottmål, hvarvid dylikt Ting pålystes och tingsfrid påbjöds. Utslag. Af ransakningen i detta mål inhämtas, att sedan tilltalade Abr. Rasmus- son den 17 Febr. sistl. år, åtföljd af vittnet Joh:s Berntsson träffat Anders Larsson på Qvarnbråten samt Abr. Rasmussons svågrar Elias och Lars Perssöner jemte vittnet Olaus Olsson i Warekilsnäs skog, har Abr. Rasmusson, enligt egen bekännelse, för att undvika slag af Anders Larsson, med en yxa riktat ett slag mot honom, utan att minnas om Anders Larsson träffades af yxan eller dennas skaft, enligt Joh:s Berntssons vittnesmål, att Abr. Rasmusson tagit en yxa från Lars Persson, som denne bar på armen och vilken yxa Abr. Rasmusson hållit i skaftet samt riktat ett slag mot Anders Lars- son på det sätt, att yxan varit lyftat öfver Anders Larssons axel intill hans öra, dervid Anders Larsson dignade ned samt efter hvad vittnet tyckte sig höra, gaf sig då Abr. Rasmusson yttrade, "att något bör du hafva för det du nedljuger folk", enligt Olaus Olssons vittnesmål, att vittnet vid samma tillfälle varit närvarande och, sysselsatt med ett träds förande från skogen, tillfälligtvis vänds sig om, då vittnet bemärkte att Abr. Rasmusson hade upplyftat en yxa öfver Anders Larssons hufvud, dervid denne dignade ned på knä, med fråga till Abr. Rasmusson, "hvarföre skulle jag hafva sådant," hvarpå Abr. Rasmusson svarat, "för det du beljugit mig", att Anders Larsson, efter dignandet, lutat hufvudet mot marken, hvarifrån han upplyftades af Lars Persson som ledde honom så länge de voro i sigte för vittnet, som före dem körde ett träd från skogen till lastningsplatsen å Warekilsnäs, men på återvägen till skogen har Anders Larsson träffats i Elias Perssons hus, hvarest Anders Larsson var sittande på en soffa och samtalade med i huset varande personer, utan att yttra någon klagan eller vara behäftad med synlig åkomma eller rörd af starka drycker, enligt Jonas Stämpel sex kronor. Albert Berntson, Ängebacken. / Rasmussons vittnesmål, att Anders Larsson ifrågavarande dag innan han be- gaf sig till skogen, varit af starka drycker berusad samt medfördt en flaska, som innehållit 1/2 qvarter brännvin, vilken befunnits tom vid ankomsten derifrån, då han omtalade sig hafva blifvit slagen af Abraham Rasmusson samt synts behäftad med en red fläck bakom ena örat, att Anders Larsson efter förtäring af brännvin blifvit rusig samt ledsagats till sitt hem af vittnet och Lars Persson, då han kom i kräkning; att Anders Larsson några dagar derefter blifvit besökt af vittnet, då Anders Larsson befunnits vara sittande i sängen och åt, utan att yttra eller synas vara sjuk, vidare, att han tillkännagaf sig skola efterskicka en gumma för att på sig sätta blodiglar, enligt Cecilia Jonasdotters vittnesmål, att hon Tisdagen efter den dag Anders Larsson i föregående veckan, efter berättelsen skulle blifvit slagen af Abr. Rasmusson, satt tvenne blodiglar bakom Anders Larssons venstra öra, enligt Anders Larssons Enka Johanna Olsdotters berättelse att några andra läkemedel icke blifvit af Anders Larsson begagnade, än omvitt- nade tvenne blodiglar, att han påföljde dag tillsjuknat och om morgonen derpå blifvit mållös, som fortfarit till dess Anders Larssons död, påföljde fredags morgon, inträffade, enligt fdtf Provinsial Läkaren Herr Doctor Kjellbergs attest, att det slag, enl. upgift, med en yxa, vilket den 17 febr. sistl. år blifvit Anders Larsson tillfogadt under venstra örat, väl varit vållande till hans den 25 i samma månad inträffade död, men som åkom- morna af slaget icke varit af svårare beskaffenhet, har bemälde Herr Doctor och Provinsialläkare ansett det vara troligt att derest Anders Larsson fått njuta en sorgfällig Läkarevård så hade ej blott hans lif kunnat räddas utan han äfven till helsan återställas samt derföre förklarat slaget hafva varit tillfälligtvis dödande och enligt Kungl. Sundhets Collegie utlåtande att Anders Larsson aflidit af enflammation i hjernans mjuka hinnor och att verkande orsaken till denna inflammation skäligen kan antagas hafva varit det honom af Abraham Rasmusson förenämnda dag med en yxa tillfogade slag, men att det berusade tillstånd hvaruti Anders Larsson efter misshandlingen, sig försatt, derjemte måste betraktas såsom ett tillkommit offall som till den dödliga utgången medverkat. Detta med hvad mera ransakningen för öfrigt innehåller har Häradsrätten tagit i behörigt öfvervägande och som Häradsrätten anser det vara dels genom Abr. Rasmussons eget erkännande och dels genom Olaus Olssons samt Johannes Berntssons vittnesmål lagligen styrkt att Abr. Rasmusson den 17 febr. sistl. år med hammaren af en yxa tillfogat Anders Larsson ett slag å hans venstra öra, vilket slag förorsakat inflammation i hjernans mjuka hin- nor som varit verkande orsaken till Anders Larssons död, likväl och som det berusade tillstånd hvari Anders Larsson sig försatt derjemte måste be- / traktas såsom ett tillkommit ofall, som till den dödliga utgången med- verkat vilken möjligtvis förekommits om tjenlige läkemedel i tid blifvit begagnade så och enär antagas bör att slagets tilldelande icke skett i afsigt att dräpa då icke yxans egg utan bakdel eller hammare blifvit an- vänd, finner Häradsrätten åtalade dråpet böra hänföras under 39 Cap:2 § sista momentet MB, hvarföre Häradsrätten i förmåga af åberopade lagrum samt 26 Cap. 1 § nda Balk och Kongl. Brefvet den 14 Nov. 1746, pröfvar rättvist det skall Abraham Rasmusson för det han med en yxa tillfogat Anders Larsson ett slag vid örat vilket tillfälligtvis förorsakat hans död böta hel mansbot med 100 riksdaler till treskiftes emellan Kongl. Maj:t och Kronan häradet och åklagaren eller i brist däraf afstraffas med 28 dagars fängelse vid vatten och bröd i kronohäkte samt hvilketdera fallet på en söndag undergå uppebar kyrkoplikt i Stala socken kyrka eller i den församling i hvilken han undergå bestraffning i hvilken händelse kungörelse derom bör uppläsas i förstnämnda kyrka varför utan Abraham Rasmusson kännes skyldig icke allenast ersätta kostnaden för obductionen av Anders Larssons döda kropp till det belopp som i stadgade ordning var- der faststäld utan äfven afhörde vittnen för deras Tingsresor Olaus Ols- son i Brandalen och Johan Rasmusson i Rönnekärr med 2 riksdaler 26 s Joh:s Berntsson i Kärra Samuel Andsson på Ödegärdet Anders Nilsson i Timmerdalen Olaus Larsson och Sigrid Berntsdotter i Rörvik Christina Krabbe och Anna Christina Mattiasdotter under Warekilsnäs med 1 riksdaler 8 s till dem vardera Cicilia Jonasdotter på Tegen under Varekilsnäs med 1 riksdaler 18 s allt Banco vilken vittnesersättning likmed Kongl. För- ordningen den 20 november 1845 dock icke kan utgå af allmänna medel om Abraham Rasmusson saknar tillgång då vittnena icke haft tre mils väg till Tingsstället, men när Abraham Rasmusson icke användt eggen av yxan vid slagets utdelande anser Häradsrätten Abraham Rasmusson icke kunna fällas till ansvar efter Kongl. Förordningen den 19 augusti 1845 för lifsfarligt vapens begagnande. Likmed i 25 Cap. 5 § rättegångsbalken varder detta utslag understäldt Kongl. Maj:t och Rikets Höglofliga Götha Hofrätts prövning ägande der- jemte den som dertill sig befogar finner att i högbemälte Rätt anföra skriftliga besvär inom 30 dagar herefter denna likväl oräknad före klockan 12 på dagen; och lärer Kongens Befallningshafvande i Länet tillse, att Abraham Rasmusson, som kommer att införpassas till Länshäktet i afbidan på Kongl. Hofrättens utslag, icke saknar nödigt biträde till besvärs för- fattande i händelse han vill klagan föra. Som ofvan På Häradsrättens vägnar (oläsligt namn) Rätt avskrivet betygar; Stenungsund i Orusts, Tjörns och Inlands dom- sagas kansli den 11 mars 1957. I tjänsten: Sigurd Johansson.
Varghistorier och arbetsförhållande från 1833.
Då jag var liten brukade min mor ofta berätta om sina minnen från barndomen och ungdomen, det är dessa jag nu vill omtala. Min mor föddes i Drared i Veddige socken den 9 januari 1829 så vad som här berättas har hänt under 1833 och 1854. Hennes far var ägare av ett hemman det var mycket torrt och magert med hagar och gräsbackar. Sommaren år 1835 skulle vara mycket torr och solen brände ner säden som blev så kort att den fick ryckas upp med rötterna för att kunna bindas i nekar. Det blev fattigt och ont om brödet en av gummorna i byn blandade skalen av kokt potatis i degen för att dryga ut mjölet. Kor och hästar (en häst kalladdes på den tiden för hörsa sade mor) släpptes lösa på ljungmarkerna om sommaren, även svinen sökte sig mat ute det finns ännu ett svinhus på utsmarken täckt med väldiga stenhällar där brukade svinen krypa in när det regnade. Där låg ett ställe Annersa-Berns alldeles intill detta svin- hus och de som bodde där hade aldrig nån fred för alla svinen när det var oväder. / På andra sidan ån på Jerlövs-gårds ägor ligger en skans sedan ofredens dagar. Då ån en gång blev muddrad hittades det stora kanonkulor i ån. Nu skall jag också berätta några varghistorier de höra också till mors barndomsminnen. Det var alldeles överfullt med vargar på den tiden men i dagligt tal fingo de aldrig heta annat än "fassar". En dag hade en av bondgubbarna i Drared varit till galt med en sugga, när han var helt nära byn på hemvägen, fick han i detsamma se en varg, som just bet svansen av suggan. Bonden började nu i sin tur att gasta och skrika av rädsla, så att vargen blev skrämd. "Nå, hur gick det ?" sa gumman, när han kom in. "Jo, det gick så att vargen tog svansen här borta på vägen", sa bonden. En sommarnatt vaknade folket i byn av ett förfärligt vrål som närma- de sig alltmer, det fingo i hast det nödvändgaste på sig och beväpnade sig med vad tillhygge de fick fatt på och rusade ut. De kom lagom för att möta byns nötkreatur som kom i vilt galopp förföljda av en flock vargar. En tjur hade dock blivit ihjälriven uppe vid Elgaslätt. / En bonde på Kloskift och hans gumma hade varit i Varberg och hand- lat, bland annat en massa järnsaker, som hörde till gårdsbruket. När de komma fram ur skogen vid Albäcks hall, fick de se tretton var- gar i rad på den närbeägna sjön Veselången komma emot sig. Hästarna blevo alldeles vettlösa och satte iväg i fullt sken, det blev ett förfärligt skrammel av all järnbråten som fanns på vagnen. Detta skräm- de vargarna så att de kommo lyckligt hem. Mor berättade också om en gumma som bodde i en liten stuga, golvet var ruttet och dåligt, värst efter syllarna. En kväll, när hon satt vid den öppna spisen och spann vid eldskenet, fick hon höra tramp utanför i i snön: det var vargarna, som strök kring väggarna och sökte var de kunde komma in. Då detta var omöjligt, började riva i marken under syllarna, de lyckades riva upp jorden så att gumman fick se klor och tassar under syllen, hon tog då sin yxa och högg av både klor och fötter så långt hon kom åt. Det blev blödning och då vargarna kände blod- lukten, blevo de vilda och började rivas och slåss emellan, så att de glömde stugan. / När mor fyllt 18 år tog hon tjänst, det var på en bondgård i samma rote. Jag ska nu berätta efter min mor hur tjänarna hade det på den tiden och om arbetets gång. Lönen var på den tiden inte stor, mor fick 8 kr i reda pengar om året, samt 2 par skor och 18 alnar väv till linnen. Så fick hon vävet sig en kjortel, men materialet till denna fick hon själv anskaffa och betala. Så fick hon sått linfrö en kappe, vill jag minnas hon sade att det var. Arbetstiden var mycket lång, på måndagarna skulle man alltid upp kl. 3 man var då utvilad efter söndagen ansågs det så det gick att börja arbetet så tidigt. De övriga dagarna steg man upp kl 4, det var då att sätta sig till spinnrocken och hålla på i sträck till kl. 8, då man åt frukost och gick ut och mjölkade korna. Klockan 10 åts "darver" som vanligen bestod av potatissoppa med kött, kl 3 var middagen som oftast var det ärter och fläsk. Kaffe begagnades aldrig i vardagslag, bara vid högtidliga tillfällen. Kvällsmat åts kl 8. den bestod av gröt kokt på vattten och rågmjöl, sill och smörgås fick de också till. Därefter sattes spinrockarna bort och man gick ut och mjölkade och skötte om kreaturen. Detta var arbetsdagen på vintern, men det fanns ju andra göromål än spinnandet. Det kärnades smör och ystades stora ostar var vecka. / I oktober klyftades och häcklades höern (linet) det skulle göras innan det blev för kallt då man vanligtvis fick vara utomhus med detta arbete. Vävarna var ju uppe så gott som året runt och före jul var det "werken" som skulle vävas till kläder. Så kom byskräddaren han sydde till både karar och kvinnfolk, det skulle alltid sys något nytt till jul. Likaså kom byaskomakaren med sina gesäller och gjorde nya skor och lagade upp de gamla. Det var roliga veckor sade mor. Sen kom stöket till jul först slakten i början av december det slaktades alltid en ko och 2 grisar. Det blev mycket att taga vara på men så fanns det också saltbaljor som rymde en hel del. Halva grishuvudet syltades till jul den andra hälvten skulle alltid sparas till man skulle ål mössa och ta upp torv de det kokades och åts till ärtsoppa. Julbaket började tre veckor före jul, det var grovare matbröd och tunnbröd som bakades då. Sen bryggades det drick och då togs det ifrån av vörte som användes till att sätta i deg vörtbrödet i då bakades också vetebröd stora ringar och bullar småbröd baka- des inte på den tiden. Julen firades gemensamt husbondsfolk och tjänare tillsammans på det stället gjordes det ingen åtskillnad sade mor. Julgåvor brukades inte utan julhögar istället som bestod av julbakets alla sorters bröd. Det var inte mycket ledigt om jul, dagen efter nyårsdagen skulle spinnrockarna in igen. Det var nu linet som skulle spinnas. / Den finaste höern blev till lingarn, av blånorna blev det blannagarn som var grovare och användes till handdukar och mjölsäckar. Efter jul brändes det också brännvin av korn och malt samt potatis, man satte en 15 kannor varannan vecka. Den bonden mor tjäna- de hos hade lov att bränna i 6 månader där blev mycket brännvin på den tiden men ändå köptes det en hel del utom. Länsmannen kom emellertid när de 6 månaderna var ute och förseglade brännvinspannan och de övriga redkapen som hörde till. Till först i mars skulle linet vara färdigspunnet och börja "pöntas". Det tog en vecka att "pönta" (byka) garnet. Sen skulle garnet tvättas och hängas av det finaste garnet handdukar och "sliten" (grövre lakansväv). Detta skulle sen ut på blekesbackarna att blekas. Då fick folk bytas till att vakta blekena man byggde små stugor vid blekesbackarna där man låg om nätterna och vak- tade, det hände nämligen att tjuvar kom och hälsade på. Allt det vävda användes ju inte i huset en stor del såldes alltid på Larsmässmarkanad på hösten, det var genom vävningen som det kom pengar till huset. Så kom vårarbetet med röjning i hagarna detta räknades till kvinnofolksgörat. Tiden gick fort till slåttern den räknades som högtid sade mor då skulle de alltid kläda sig i nya kläder, mor sade att hon då tog på en ny kjol och nytt linne. Det användes då också ett linne som kallases"öppblöda" det var ett kort linne som togs utanpå det andra. Det var av finare tyg och användes aldrig annars utom när de gick till kyrkan och var istället för våra dagars blus. / Vid kyrkogång hade man vackra sidendukar över axlarna. Slåtteern var tung och arbetssam men rolig, sade mor. Skörden som sedan vidtog utfördes till största delen för hand med skära men lie började användas och mor berättade att man tyckte det var ett riktigt öververk arbetet ju så mycket fortare då. Efter skörden kom så potatisplockningen det var inte svårt att få arbetsfolk på den tiden det var så gott om stugor och särskillt från Istorps socken kom det vandrande stor flockar med folk som ville ha arbete. Det var fattigt oh svårt för folk i småstygogorna. Så klipptes fåren och spinnrockarna kom fram igen på allvar det var mycket som skulle spinnas och vävas till jul. Ungefär så gick arbetet under ett år på den tiden mor tjänade piga det var hårt och slitsamt många gånger, men mor sade att husbondsfolket var rejäla och bra att arbeta åt. När mor på påskdagen 1854 gifte sig, så höll husbondfolket bröllop för henne.
Oskoreii
Oskoreii va uti i joli . Hu fôr som a svipt. Dei tålde upp ti
tredeve ringskodde hesta i færinn' . De va so kalleg 'n skraml' å
gny: «De tok kassla ' av sauinn' å Strau itt 'u kåm ive «Råsti»
—sossi kalleg kåm 'u dyrandi å skangrandi å kjøyran-
di,» fortålde Gamle-Hæge Straumi; «dei kån å sau att' , itt 'u
rokk Holum i Tveitebø,» fortåld ‘u. Der va ræsli ive fokk a
heil vike fyrr 'u kåm: dei brende brau å krossa 'pive dy ann' ;
dei sopa upp å rudd' av i tuno' . Mi bonni tor' alli ut å hedda
um kvello; so støypte mamme noko dbsa mi ha'i; " kadda dei «pissdåsa». Hu reiste ti me fokk, gamle å unge. Nbttov Austrus høyre koss dei talast me, um dei sill’kji inn take båni 'ass —kåna ha haft sengfær nest'e fyri; men han va so svirp'e ti leggje
stål i vogga. Hu tok 'an Jørund Kvåli i foss-stogdynninn' —«men då fekk eg skjyss!» fortåld"an Jørund —«i same augneblinkjè va eg å Lanjei,» fortåld' 'an. Då kasta 'u o av, av di 'an ræda seg, Jørund, å la ti krossa seg. Hu tok hestann' av stad& å rei dei mest i hel; .um morgonen stoge dei sveitte som sil. So brende dei krut å hesteryggjè å bunde dei me stefansspenila; 'pive dynni ho 'e dei a øks, å 'ni stad å sette dei simunssvipe midt imot. Itt færi sau innat, la'an ti me 'n fess'e, den som vakti 'pive hesten:
«Mare mare minni,
soks å so sinni.
Simunssvipa e inni,»
sa 'an. De va 'kji ko samblake hesta 'u ville have: «Hesta som våre aileis lite, turt' an alli rædast fyri,» sa Gamle-Gunnår Byggland. Men «Frumse hest å flograun i sila» —dei lea 'u alli, koss dei so våre lite. Hu tok me si våninga å hus som dei stoge. Men de skjulde koss 'an sydda: langsydda 'an —«bygde på meii» mi kadde, då sau 'u ti me heile hus. Stuttsydda 'an, vann 'u alli le'e de. Di stuttsydda dei 'er allstødt i dal. Hu la ti me braussruvå. Di stunge dei 'n sigd' e jamt i ruva, ell dei baka små lefsu dei la 'ni der å kvår. Då tok 'u 'kji ko lefsunn' ; hellis reist' u time heile ruvunn'. Hu vippa upp løunn' å sette hestann' i høystaen. Hoskull
Senbm varte so forstøkt' eigbng: «No velte dei upp løa!» ropa 'an
—han va i drykkjelag, Hoskull, å høvde ti glåpe ut glasi.
Ho tappa øl o' konnsta'a, bane breidd' a silkjiplagg ivi å
tappa. Men de sett' a skjyvle i maten: «No hev 'u tappa o' ko
sta' a!» sa dei, fyst maten va våkjen å rokk 'kji ti. So la de
i stål i konnstaen allstødt. Dei krossa øltunnunn' —hu va trått ni
kjeddaro å drakk upp øli å støytte vatn på tunnunn' i staen.
Hu avsøyla jamt der som mann va tekjen av. De gjekk eikv&
furu ti ett-å allstødt, der 'u avsøyla; jamnaste varte der drepi, ell
husi brunne. De va Sigur å Gyro Ryserova som føre færi. Gyro rei å 'n hest'e het Breifot. Sigur rei å Grani:
«Stig å lend, ri å skjengje —Grani ber gutann' båe,» sa 'an —han ha tenkt 'an kunne bere ein ti. Der e a stig ett'o Grani i Hylesta: han steig av Rysta-åsè å på Tå fjødd me Uppsta. Sigur va uteva gåmål'e; han vann alli glåpe; dei lute
hekt' upp augo me messengtrå-kroka. Gyro Ryserova kåm riandi av utlånd6 på a havmerr. Hu ha hesterove. De høvde ti, at 'u fekk 'kji dytt rova unde stakko. Då
va 'u fegji itt dei slog' ut um so fint å sa: «Stytt på silkjivippi
ditt, Gyro!» Men sa dei: «Stytt på rova di, Gyro!» då fnyst' u å fauk
ti; dei såge dei lange flettunn' upp ljåren, av di 'u ha so overs
langt å vent noko hår.
Hu va å vangji stundom å alli fygde færinn' . De va 'n dreng' e
som låg å heiinn' slo. Han ha ete kvellsmaten, drengjen, å lagt seg. Då kom der trju kvendi. Den eine va mykji fælar' ell hine.
Hu gjåre seg so uvand å skjipa å laga ti i buinn' . Me 'u sveiv sossi utive tili, kåm rova fram unda stakko. «Gyro, båni, stytt på rova!» sa 'an. Då fuke dei ti ut ramle'i, adde trju. Hun synte seg eigbng fyr 'n mann i VaU. Han ha ratesjuken, mannen; so helt 'an seg i bass-stogunn' . Å ingjen tor' inn ti o.
Joleptaskvelli kåm kåna 'ass —hu va so uppstråkji 'an alli ha set æ so. «Å e de du som kjem, å alli ha vilt set ti mi!» sa maen —«si du e då kå, ha du då vilt gjårt 'pum,» sa 'an. Men då 'ubøygde sig iv paden, då såg 'an rova unde stakko. «E de du,
Gyro,» sa 'an å kasta noko braumola på ellen. Då tok 'u ut me
same. De e 'kji lengji si 'er livde fokk som ha fygt oskoreiinn' . D
e e'kje hundre år si 'u tok 'an Nåttov Tveit å reiste på Syrtveit fjøddi me o nakjen. Tore Moy fygde i mitt minni. Hu kåm burt joleptaskvelli, ette kvellsmat. Dei leita uti, å dei leitainni. So sette dei manngar' e på æ. Då funne dei æ langt nor å
moè —dei høyre koss 'u gret. Ko vidt 'u ha fari, de visst' u alli, so liti som hu va; men 'u forseggna so grant koss de va laga der dei avsøyla: de va i Rikjè i Vall. De e vandt å vite ko 'an ska tenkje um oskoreii; her e mange døminga. E de noko, e de pure djævelen —de e 'kji liv i de.
Läkekonst
För piggar skulle sådana där blekta hunnaskita till. Det skulle de ta i en klut och koka i mjölk. Det skulle de dricka. Vårn far hade piggar här på halsen en gång. Då blev jag lärd det, och han drack det. Och det gick då bort, men det var väl tron som gjorde't. Fallandesjuka, det fick de om mora hade blivit skrämd av något. Bara det blev medan mora levde, skulle de få blod av henne, så skulle det hjälpa. Karl Johan på Liatorpet fick fallandesjuka den stackarn. Men då var mora redan död, så det fanns ingen bot för det. Fastandes 40 morgnar i rad skulle de ta spott och stryka på födelsemärken. Och det var inte värt de glömde bort en enda. Födelsemärken kom av om mora såg något och rörde vid sej. Då fick barnet ett märke där. När de hade blivit 'gastakrammata' skulle de röka sej med tre tändstickor när de kom in. De todde väl det var av sånt som sker ute i andevärlden. Men det var säkert hastig förkylning. Gulasjuka - för det skulle de mäta dem med en gul tråd rätt om livet och sen lemmarna. Den skulle ätas upp sen, så skulle det hjälpa. Halshugg - det var när en tå blev halshuggen. Det blir alldeles som en skära nerunder tån. Det var till att binda om en ulltråd. Men en del band om så hårt så det blev ont. Om barnen blev 'hualösa' (hudlösa) skulle mora ha stuckit sej på 'bringelbärsris' (hallon). Då skulle de koka bringelbärsris och tvätta på med det vattnet. Om de blev hundbitna var det till att ta hår av hunden och röka med, sa de. Huvudvärk - det högar jag gamle Sjöryn ryckte i håret på sej här uppe på hjässan. Det var om de hade slagit sej i huvet, då trodde de att de hade slagit ner hjässan och då skulle de rycka upp den. Håll - då var det till att 'bösta' tunt glas så det blev pulver och ta in det. och när någon slog något revben skulle de fila mässing och ta in. Min far slog av revben och där filades då mässing till honom. För kikehosta skulle de gå upp innan solen gick upp en onsdagsmorgon och koka välling och ge barnen. Det var Inga härute som stod upp och gjorde det. Så var det ett botemedel till. Här är en sorts sten de kallar kattesten. Det skulle de ta en, men de skulle inte leta upp den utan veta var den låg. Den skulle de rödelda och lägga i mjölk, så skulle barnet dricka det. Det bjöd jag till med Augusta - hon fick kikehosta när hon var 14 dar. När barna blev magavälvda - fick diarréoch inte det upphörde då skulle de lägga en puta på golvet och så vira barnet tre gånger avigt om den. Liktornar har jag hört ett botemedel för: de skulle laka på sillamjölk . Det hågar jag Johan i Backa talte om. Mara kunde rida både folk och kreatur. Var det på kreatur skulle de ta sådana där 'marevasa' som växer borta i träd. Men så fick inte den marevasen bäras, där något lik hade blivit buret. Och så fick de inte gå genom den riktiga dörren med den utan genom 'mokedörra' . Sen skulle den hängas upp i taket över kreaturen. Var det på folk, skulle de lägga knivar under kudden så att inte maran skulle komma åt dem. - Det troddes att det var något spöke. Och de som var i syne kunde väl få se det. Nersatter - det sa Lots-Anna om Albin, att han var nersatter i brännvin, han ville så gärna supa. Det var den tösen som ville haft honom som skulle ha gjort det - han brydde sej inte om henne. Men hur det skulle botas vet jag inte. Matalaja - då hade de ingen matlust. Det var till att skrapa gul mossa som växer på gamla väggar och så ta ormskinn och gul tråd och lite grädde och baka ihop det. Jag lärde det av en käring uppe i Röllese. Hon bakte åt mej och sen bakte jag själv. Onda bettet - det skulle vara något i jorden, något djur som hette onda bettet. Det lär ha varit något förskräckligt. Det värkte så det värkte ut ben ur fingret. Där var en gammal doktor i Gunnar-sjö. Till honom gick min mor för hon fick den värken. Han skar hål i fingret och kramma ut. Och då kom där ut riktigt som en mask ur fingret, sa mor. Oxler - det är på kreatur. Det är utväxter på ljuvret och spenarna. Det är till att binda ett hästtagel runt om oxelen. Om man tvätta sej när man bakte och gav kalven det vattnet att dricka, skulle det bli oxler. Remmaska fick man på händerna. Det blev små röda fläckar och det klia lite. Här är ett sorts gräs vi kallar remmaskagräs - bladen är riktigt ludna under. Det skulle man ta blad av och smörja med. Ryggskott - för det var brännvin och salt det 'likaste' (bästa) att stryka på. Fläskalake var också bra. Det h6gar jag mor Lindegren sa att man skulle göra. När Emil var liten skrek han så hemskt om nätterna. Vi gick upp till mor Lindegren. Då skulle vi ta grenar på nio slags fruktbärande träd, det skulle kokas och så skulle vi ge honom det. Men det hjälpte inte ett ryk. När en mor gick med barnet våga hon aldrig sparka till en gris för trynet för då blev barnet näsetätt och eländigt. Stenpassion - det är invärtes i människan, när det blir för trögt liv. Men det var väl ingen annan råd än att gå till doktorn för det. Stenvred - det var om man råkte till att stiga på en sten och vira till lite med foten. Ja, det kunde bli inne på golvet också. Då skulle man vrida tillbaka igen. Storsteg var i ögat. Om en pall låg 'uppenerpå' och man råkte till att stiga över den, fick man storsteg. Då var det till att tälja fliser av pallen och röka med, så skulle det gå över. Om man får vårter på händerna ska man räkna dem och kasta så många ärter i brunnen. Men så ska man vara så kvick så att ärterna inte hinner till botten innan man är inne. När ärterna är ruttna ska vårtorna vara borta. Ett medel var att knyta en tråd om vårtorna och sen lägga den under en sten. När tråden var rutten var vårtorna borta. Jag hade vårtor på mina händer, så jag kunde då aldrig ha några ringar. Jag gick uppe vid kyrkan en gång. Där stod vatten på en gravsten och jag tvätta mej i det vattnet. Och det gick då bort så jag trodde då det var av det. Älvabläst har jag haft. Det blir bålar på kroppen och det kliar så, och om man rev aldrig så gick det inte hål på dem. Här är en sorts älvanäver att plocka för det, ett slags krulliga blad som sitter på marken nere i gräset. De bladen ska man lägga på en plåt med glöder på och så klä av sej spritter naken och röka sej med det. Och det är säkert att det hjälper. Det kom väl i vinden kan jag tro. Trösken - det var till att koka tröskebark för det. Så skulle de göra en sked av en gren av trösketräd och mata barnet med det där vattnet som tröskebarken var kokt i. De skulle sätta sej på en tröskel när de mata barnet. Tandvärk skulle de sätta bort i träd. De pilla tänderna och satte bort i träd. Den stackarn som sen fällde det trädet fick tandvärken. Tröt - det var när det gjorde ont när man sträckte armen. Det var väl något tungt man hade lyft och fått det av kan jag tro. Det var bara till att gå och lyfta i en stugeknut - men huset skulle ha varit flyttat, annars gjorde det ingen nytta. Men så hade vi en stor 'säabinge' som vi hade köpt och fogat hem. Den gick jag och lyfte i och det hjälpte. Trollskott - det var på kreatur. Alla de där trollskotten kom från Finland, sa de. Det kunde de där finska käringarna stå i Finland och träffa kreaturen här så de dog. Men kan en begripa va dä va? Jag minns så gott vi hade en så vacker kviga när jag var liten. Hon gick här ute och rätt som det var, var det som hon hade 'hållkat' till. Och det var nätt och jämt hon orka in i fähuset - där dog hon. Barn som hade 'skivera' bota de med solv. Där skulle bara vara vävt 9 stycken genom det. Här är 9 sorters skiver, så det var därför. De skulle vira solvet om armen på barnet. De kunde mäta dem med en gul tråd också och se om bägge armarna var lika långa. Sen skulle den tråden hängas om halsen och hänga där, så länge den ville. Så skulle skivera gå bort. Och de sila mjölk genom en vävsked som var vävt 9 stycken i. Den mjölken skulle barnet ha i sej varenda droppe. Här var en knekt som hette Säll, det var hans mor som gick omkring och bota för skivera. Hon tog hål på ett ägg, sen klippte hon barnet på både händer och fötter - men det skulle vara i kors, höger fot och vänster hand. Så skulle de naglarna läggas i äggaskalet. Och äggaskalet la hon i en myrestack som skulle veta mot norr. Det skulle hjälpa för skivera. Om mora hade krupit igenom nån gärdsgård eller under nån 'stätt', fick barnet 'leaskiver'. Och 'ångerskiver' det var om mora hade varit ledsen. Eller också kunde det vara folk som kom in och hade med sej det. Det kallte de 'horeskiver'. Men bara den som kom in rörde vid något i spisen - glöderna eller något - sen var det inte farligt. Så fick morera akta sej för att röra vid kyrkedörren. Då fick barnet några värkar, de kallte 'kyrkespiker'. Då skulle de plocka en spik ur kyrkedörren och koka och tvätta på med det. Om mora kissa i en 'säastubb' fick barnet också utslag. Då var det till att ta säastubb och lägga i barnets badvatten. Det värsta var i Skog. Kristinas mor på Liatorpet hade en liten tös som inte kunde växa. Det var så att hon blev lärd att hon skulle sticka barnet under en torva. Det trodde hon på. Och hon tog upp en torva vid en ren och stack det lilla barnet under jorden - hur många gånger det var vet jag inte. Hon gick till kyrkegårn också och lånte mull av den siste släktingen som var död. Det skulle barnet sova över. Men hon skulle bära tillbaka det igen och tacka för lånet annars skulle det inte göra någon nytta. Min farmor lärde mej ett botemedel. Det var ett av barnen som blev dåligt. Så sa farmor: Det är kramm, vi ska ta en kaka och se varifrån det kommer. Hon tog hål i en brödkaka och så tog hon tre glör ur spisen och ett fat och slog vatten i. Så skulle hon släppa en glo isänder genom hålet i kakan och ner i vattnet. Då skulle hon se antingen det var kommet ur vattnet eller ur skogen - men vad var det tredje? Jag tror det var ur elden. Det skulle susa mest varifrån det var kommet. Sen skulle det ställas under vaggan - fatet och alltihop - och barnet skulle sova över det. Att de var så illa tokiga - det var riktigt ifrån hednatiden det härstammade. Hicka - det minns jag vår Hanna skulle dricka, ta en slurp och så titta under glaset, eller skopan eller vad det var hon drack ur, tre gånger. Det var om någon skällde på dem de fick hicka. Och de gissa sej till vem det kunde vara.
Ordspråk och talesätt, ordstäv, Sibyllas spådom
Du begriper då inte mar (mer) än soa på värekvärna . Ack för de barna när en skeckar dum te körka så går dum te kvarna. Han geck sum en skarpskodder katt på ett vattlafat . (fort och lätt). Han ser ut, sum han vöre vattlakramater . ( det vill säga mager). Han ser ut, sum han vöre upptuggen utå trä. Östa vind och västa blåst, ja väntar brev mä nästa post. Var och en känner sina löss på gången. Välpen får la tänder. Det växer inte vett och vägger på en gång. Ett trä kan inte bränna och aj käring kan inte träffa. De e svårt å höra lus hosta som inget bryst har. Vecki lus för? (Till en som inte har råd att köpa.) Gefta se och komma i ro, mä röva i ett myrebo. Ongdomen rasar te han blir sjutti år och sen blir'n spettane galen. Lika gärna kan en seta se te räddning sum te springa se te't. Flygane kråka får nöt, men setande får inget. Hade du dånat så pass i fjol så hade du vart gefter i år. Ska en gefta se så ska de ante vara, mä en onger och ovetier eller ock när en blir gammal och völeslöser (tillslöad). Räven biter inte gärna nära yla. Den som är kär har sju skinn för öga. Den som är höstrik är vårfattig. Han e lik torrbaggen, han svävar runt i luften och slår ner i a koräka. Han värde (väjde) efter bjällekoa och feck skettrompa. Den ene tycker om mora och den andre om dotera därmed blir de gifta bägge två. Ja fick inte såpass som salt på en sul. (Om besök på dåligt ställe). Du sat inte på lusa när du dräpte kneta. ( det vill säga ej snål). Vart ajn kummer legger nöja (klubba) på kubben och summastäss tjå (två). En ska ljuga långt och smalt så det går i folk. Var tar du för alna för du ljuger? De e ajl i brannen innan det ryker. Det ska antingen vara hatta eller sketa. Nu får vi allt binna fra en aen lie. Där var bå lo och le och lavägg. (Både det ena och det andra.) Te aldrigsmässe då de klippa svin. Vår Herre har alla skapat men inte alla skrapat. (När han skrapa me så gick skrapeskaftet åv, tillägges stundom). De i ifrå slipet och te slägget. De e ifrå slägga och te slipestajnen. Har ajn 'döve, får ajn ko. En liten kan göra möt, männas en stor vänner se om. Kyss mig på måndan för på tisdag e ja inte hemma. Tjå stora gå inte i ajn påse. Rikemans barn och fattigmans kalva da vella aldri leva. När det regnar välling, har stackarn inga ske. En knuten näve kommer aldri nö gött i. Ont öga bör aldri gott se. Ajn ska aldri gråta löenfot. Stora ol och fett fläsk det fastnar inte gärna i halsen. Skit och flit gör bonnen rik. De e bättre å vära inne för bare maten än gå ute och ingen få. Lite snett e aldri lett och möt e bara vackert. Allting klär en skönhet men ingenting messklär a apa. Kyrkans granne är sist framme. Han e så lat så han tröster inte skrapa ajlen å se. Han e så lat så han e inte väl å asa ätter räver. Det kan inte alla herra vära, summa får la säcken bära. När en sputtar i kåln, får en själv äta upp'en. Den som gärna vell sjonga får snart visa. Det brakar mö när en katt skiter, men det blir inte mö å't. Hunna och herra stänga aldrig dörra. Större skepp har la vultet än a träske. Större skepp har gått i sank än a köllbötta. Här e la flar brokiga hunna än prästens. Nu ska här bli ljus i Guds hus och lamper i gamla träkörker. Det går väl an å flyga när andra håller uppe vinga. Fint ska det vära, kosta vad det kosta vell, bara det inte går över fem öre. Vänna mun ätter matsäcken och röva ätter åbäcken. Om en skickar a so te Roms port, sa eå so när ho kommer igen likaväl. Den sum via far blir mö var. Han är inte, födder i första . Han är inte, födder i första och sparkater in. Ajn känner inte fölk innan ajn får tömma salt mä dum. Du e så dummer, sum Gud e vis. Du e så dummer så det finns inte en oxe på Öresten dummare. Han e så sluver som Salomos katt för han blunna när han fes. Han e så dummer så han har aldri vart idur första. Han lever den sum sist sa't. Har du gluckat så må'tte gala. En ska gå bort och höra hur en har't hemma. Var ajn sjonger ätter sett näbb. En kar ska stå ve sett ol och a käring ve si gryta. Detta e inga välling å grina åt. Nu ska vi vära allvarsamma och låta snuva rinna. Lägg inte näsa i blöt, ifall hu e torrer. Munnen gick som a lammaröv. Upp stara och koka gröt, det susar i ströttåsen. De e bättre å vära näken än ha a fjär för röva. De e röset å inga skjorta ha då en e van en trase. Det kwettar va koa mjölkar när ho själv slör ut'et. De e inget lyte å ha stort snyte, de e större skam å komma näselös fram. De e inte borte som rinner ur näsa i mun. De e lättare å gå på där gärdsgårn e lågast. Den kommer inte försent som ska hängas ve ljus. Den som kommer först i säcken ska först ut. Den som köper så mö han ser, får sälja så mö han har. Den som lägger sig som ett svin, står upp som en karl. Där e inget brö i hunnaboa så länge hunnen lever. De e la uppskrevet i glömmeboka. De e så omöjelit som binna hunna mä körv. Var och en skrapar unner si gryta. Där sum väles (hanteras) nå gött där spelles må gött När a höna får ett maltkorn så ölar'a. Ajn får släppa te både ris't och röva. En ska inte brisa för uböret . En ska hålla sig framme när mat och stryk vankas. Den förste timmen i galgen e den värste. Äta kål då får ajn stor buk och små lår. Han far sum det onna väret. Han har så brått sum han skulle raka smör't ur ajlen. Det gick sum snö för var't vann. Han ser ut som kom och hjälp mig å slipa. Här e ägget efter den gula höna. Det hjälper inga kalvaböner. Köa ska ha kalven vannel. (Behöver mer efter kalvningen). Könstema e många, men knepen e flar. De e inte ofta korpen skriker till eget namn. Klocka e för skräddara och skomakara och inte för ärligt folk. Nu har hälta koa kalvat. Om det vill sig väl så lämmer bäggen. När musa är mätt e mjölet fräckt. Takelotten e bortlagder och hettelotten e inte lätter å finna. Eller: Takelotten e bortlagder och gevelotten e inte så stor. En kan inte ta å lusa mer än smällen. Torva gifter lorva och pengar gifter troll. Vanen e värre än förvet. Ingenting ä sämre än gröt om kvällen och ingenting ä bättre än fes om möran. Ett ordspråk från Borås: Det ska antingen vara hösapösa eller hurpasumpa. (Antingen för mycket eller för litet.) Ordstäv: Allting har gud skapat, men detta här har vaxet te sena, sa tösa. (när hon tog sig om brösten) Skit i mi sorg, sa Döven. Nu skomme saj på väven, sa blinna Sara. De e lite sum grannar ögat, sa Skam när han fick a järnharv rt. Det smakar mums, sa Skam när han åt smånubb. Det funte (tänkte) ja, sa Nabbarn om örefilen. Släkta e värst, sa räven om de röe hunna. Här bli inte gott innan det onna kommer ner, sa käringa när ho ramla å taket. Langt häna och dit, sa käringa när ho peka på månen. Rötet e snart revet, sa käringa när ho rev örat å gubben. Här går det ra i ra, sa bonnen när han körde aj ko. Det smakar fogel, sa käringa när ho kokte fesk. Det ger sek i ännen, sa rajpen. Mara lara, sa murarn då han satt i körka och söv. Där var inte ant å ta, sa tjuven då han tok dörra. Det rör inte min kropp, sa bonnen då hunnen bajt'en i träbenet. Det var skit, sa skölt när han fick en palt te frukost. Det tar sek, sa pajken om skrikinga. Nu e de slut mä wisslinga, sa pajken när han skar läpen å far'n. Det tok slut, sa Skam om bönedan. Välkommen, sa vargen te geta. De e bra sum de e, sa han, sum hade ajl i håret. Det går över, sa han som spydde i sån men det går aldri över, sa käringa då hu spydde i risslet . Namnet skrämmer ingen, sa han som hette Skit. Ja förstår, sa han sum ingenting begrep. Sibyllas spådom: Världen ska ta slut när det är: A hätta på var kölfe och ajn hatt på var stölle. När kornet i äpplet sig vänder, då många ting uppå jorden händer. Eller: När kornet i äpplet sig vänder, då har min spådom sin ände.
Den dimma sôm ste ôpp u göla, kallte di hvita mara...
Den dimma sôm ste' ôpp u' göla, kallte di "hvita mara." (="vita märren"). Å nôr dimma' sto' jäms mä trätôppa över môsen, så sa'e di gamle: "Nu blir dä vackert vä'r, för Gölakäringa byker å ho' väntar vackert vä'r te sin tvätt"! Eller "Nu har Skogskäringa hängt ut sin byk, så nu blir dä tôrkevä'r"! Dimma' tok iblann skepnan å en häst nere ve göla. Dä var för dä di kallte henne "den vita mara." I alla sjöa å vattendra' bodde Näcken. Han kônne förskapa se' mest te va' han velle, te e' människa å en tjur å en hunn å te en häst å te å mä te ett parlebånn mä ôm dä så va'. Han kônne gå på bete mä di annre djura utan att en kônne si nôn skellna' på dôm, å han kônne narra fôlk rakt' ôppåt väggera. Ôm en varsnade att en hade råkat ut för Näcken, så sôlle en bara namnge hômen, för då ble' han å mä si' makt å förschvann. Men dä va' varr' ôm en inte begrep att dä va' han, för då kônne dä gå redit galet. Dä va' e' pia, sôm harvade mä Näcken en heler da' utan å ha en aning ôm att dä va' han, men nôr ho' sôlle släppa den hvite hästen i solakvällen ve sjökanten, så högg han tak mä tännera i henna förklä', å hade dä inte turat sej så väl, så förklädsbånnet gått å, så hade la pias sista stônn vatt kômmen, för hästen han satte å i sken mä förklä't å förschvann i sjöen, å då sôm först begrep pia, att dä va Näcken. En da sto' tri fruntemmer ve sjöakanten å böstade byk, å då feck e' utå fleckera si ett fint pa'lebånn i vattnet å dä skeftade i alla regnbågens färger, å ho' ga' se' ut i vattnet för ho' velle ju ha tak i 'et, men ju länger ut i vattnet ho' kôm ju länger flôttade pa'lebånnet på se', så ho' rådde inte mä å räcka't. Te sist sto' ho' i vattnet närapå te halsen, å då försto' di annre bägge, att dä va' galet, å då skrek di te på en gång: "Akta de', dä ä Näcken"! Då förschvann bånnet, å då kôm fleckestackarn te besenning så môe, så ho' kônne ta' se' i lann. Hade flecka vatt ensammen, så hade ho' dronknat, för si dä va' så mä dä, att den sôm allri' så lite lätte narra se' utå Näcken, den han ble ta'en utå Näcken så sto' han va'. Dä va' e' pi'a, sôm sto' å bôstade byk ve sjöakanten. Då kôm dä en finer harrekär å ställde se' te å blia på 'a, å han va' klädder sôm en krona's schuschant (sergeant), å han velle va' närgången mot pi'a, men då försto' ho' va' dä va' för slavs harre, så ho' sa'e: "Godda' harr Näck", sa'e ho', å då förschvann han för han tôlte inte å höra sett namn. Ôm nättera lå' Näcken i bonnens artelann, å då så' han ut sôm en sto'er hunn älla en häst, å ôm en va' ôppe i davninga, så kônne en få si 'en men han va' varsker, för ôm han varsnade att fôlk va ôppe, så tok han ett flôvv rätt ner i sjöen. Men te sist ble ju fôlk vana ve å si en, så di fäste se' inte så môe ve en. Di sôm sôlle bada, di feck lôv å hålla en jarnbit i hånna, ôm di velle fri se' för Näcken, å älla dôvde dä ôm di satte ner en kniv ve en sten på vasskanten, men gjo'de di dä, så va' di trôggade te liv å lemm. Näcken han kônne förvannla se' te e' krabba (kräfta), å i den skepnan kônne han te å mä stanna e' kvarn, nôr ho' va sôm bäst i gång, men ôm en slängde te en en peng, störr' älla minna, så hjalp dä, för så fort pengen nådde kvarnahjulet så tok kvarna ista', så dä hvisslade ätter' et. Dä geck alla bäst å mala ôm nättera, för då hjalp Näcken te å dra' kvarna å då geck ho' tri gånger fortare än vanlit. Då så' han ut sôm en tômte mä e' röer luva på huvet, å då satt han gressle på dä stora vasshjulet å dro' alltihop. Va' han gramsen på mjölnan, så styrde han te så kvarna stannde älla gecko jämt, men va' han vänlit sennader, så va' han te go' hjôlp, å ôm en, sôm sagt va' kastade te 'en en styver, så feck en gôtt anseenne hos en, så dä hade en ôppe många gånger ôm. Nôr en metade krabber å fesk, så ga Näcken se' te känna. Räss sôm en satt där å höll i metesprötet, så kônne dä rôcka te så tongt, så en höll på å tapa hela metet. Si dä va' Näcken, sôm nappade, men han földe allri' mä ôpp på lann älla i båten, för nôr en rôckte te, så ble han ätter å släppte sett tak, men ätter ett sånt napp feck en så'n tur mä fångsta, så en kônne hala ôpp den ene store fesken ätter den annre, te en hade fått så môe, så en inte så' se' goer te å bära hem mer. Så Näcken han kônne va' te goer natta, nôr en bara försto' se på å vänna se' ätter en redit. Dä va' en fjortan års pôjk' sôm va' ute i åa å metade krabber, å han feck så orimmelit mä krabber, så dä grônde inga säcka' å kättla' te å ta dôm i å dä va' knappt han så' se' goer te å få hem dôm. Nôr han kôm hem, talte han ôm för far sin att dä hade gått en stoer, rö'er tjur i åa hele tien mä han hållde på å meta, å pôjken ônrade va' dä kônne va' för ett kreatur sôm fölt hômen så tro'et hele ti'en. "Dä va Näcken", sa' faren, å pôjken han ble så antererader, så han to'des allri' mer gå ensammen te åa å ta krabber. Dä va' en dräng, sôm geck ve sjöakanten en gång, å då feck han si en stoer hviter häst gå ijämte hômen, å drängen han satte se' ôpp på hästarôggen, för han tôckte, att dä kônne dôvva för en dräng å få ria på en så granner häst. Men han hinde knappt ôpp på rôggen, förrän hästen på ett enda öjenableck plômsade å ut i sjöen, å då begrep drängen att dä va' Näcken han råkt ut för, så han sa'e kveckt på stônna: "Nu s'a Näcken ha tack för sällskapet"! Då förschvann hele hästen, å drängen han sto' i vatten ôpp te armera, å dä va' inte mer än jämt att han rådde mä å ta se' i lann. Näcken kônne spela så förtrôllat grannt ôm nättera å nôr han spelade si polska, så kônne inte di onge lätta bli å dansa förrän sola rann ôpp, för då hö'de han ôpp mä spelet. Å dä fanns spelemän, sôm kônne harma Näcken å spela Näckens polska, å då geck bena å se' sjôlva på di onge, så dä va' falitt å ge se' te å lyss ätter sånt. Ôm en feck höra Näcken, så sôlle en allri stanna å lyas på spelet för då narades en uti vattnet antingen en velle eller ej, men sen en bara hade hinnt över broa, så va' dä inte så farlitt, för då hade han inte samma makt. Varst va' dä för havanne kvenner för di hade minna mitstånnskraft så dôm kônne han lättare fresta mä sett spel. Di gamle talte ôm, att dä va' en bonne, sôm hade sitt Näcken setta i en båt å spela å sjonga ôm å ôm igen: "Ack, om jag finge Guds nåde! Ack, om jag finge Guds nåde"! Men bonnen han to'de inte bli ståannes å lyas, utan han ga' se' å hemåt så fort dä sto' te, mä väl va'. I Ulvsnäsasjön (i Öggestorp), där spelade Näcken mest för jämnan ôm nättera, å nôr mjölnan va' i kvarna å mol, så hö'de han spelet titt å tätt, men ôm han lyddes ett enda grånn, så höll allri' kvarna, utan då feck han full ja'ning med å lavva å sätta igång på a. Däfför sôlle en allri låss ôm att en hö'de spelet utan syta se' sjôlv å si på dä en hade för hänner å låss ôm ingenting. De övernaturlie väsena, di s'a la kômmet te på dä viset, ätter va' di gamle trodde å sa'e, att nôr ärkeängelen Mikael stridde mä draken, så ble draken å hans anhang nerkastada på jola, å di trellte la ner lite bå här å var. Di sôm trellte i vattnet, di ble' sjöväsen, å di sôm föll i skôvven å på berga, di ble' bergatrôll å sånt oty', å di sôm föll på träa, di ble' markåsta' (snår på lövgrenarna). Nu för tien fenns dä la inte mô't igen å dädära för nôr maskinera å trôskeverka började dôna å regera, så förschvann alltihop te di store berga å te mer avläjsna ställe', å te sist har la åska' slaet ihäl di siste trôlla, så dä ä nock inte troli't, att dä fenns nôt kvar nu, åtminstone inte här på trakta.
Västsvenska Folkminnesarkivet
Västsvenska Folkminnesarkivet Göteborg Herr Bergstrand Med anledning av Eder skrivelse av den 21-12.1939 får jag härmed vördsamt översända ytterligare några historier som jag hört berättas och nedtecknat i förhoppning att dessa äro användbara i pristävlingen. Högaktningsfullt Allan Johanssson Fack 45 Väröbacka / Västsvenska Folkminnesarkivet Stadsbiblioteket Göteborg. Undertecknad ber härmed att i ring mån få bidraga till den tävlan om Hallänska sägner som Ni och Hallands Nyheter för någon tid sedan utlyste. Under mörka vinterkvällar brukade min mormor berätta många sägner och historier (hon var född 1850) de flesta har jag glömt, men ett par av dessa har jag dock i minnet. Då min mormors mormor var ung var hon anställd som mjölkpiga på en gård i Stråvalla som hade sina utmarker vid sjön. När hon, och några andra mjölk- pigor, skulle gå till sina arbeten gingo de förbi / en s.k. "Trollugn", en i berget välvd håla eller kammare. En morgon när de som vanligt gingo förbi trollens bostad kände de lukten av nybakat bröd, samtidigt kom där ut de allra läckraste tunnbröd på en lång "grissla" = en rund träskiva av c:a 20 cm plasserad i ändan på en lång käpp.) Flickorna, utom en, togo var sin tunnbrödskaka och åto upp. men den ena flickan vågade inte äta trollbröd. Hon blev strax häftigt sjuk, de andra däremot, mådde väl av trollens unfägnad. På den tiden var det dåligt med maten för pigorna och det hände ofta att de gåvo trollen mjölk i utplaserade kärl, i gengäld fingo de bröd av trollen. En annan historia som jag kommer ihåg av min mormor är följande. Då min mormor var ung tjänade hon som piga i Släps socken i norra halland. På gården hade det blivit så många råttor att ingen visste någon råd att bli kvitt plågan. En dag kom där en vandringsman fram till gården och begärde mat, det var knappt om maten på stället men han fick ändå efter vad huset förmådde, under tiden han åt talade husmodern om råttorna och vilket obehag de vållade, då sade främlingen, / " Då ni visat stor godhet genom att bespisa en fattig vandrare, skall jag i gengäld befria eder från edert bekymmer." Främlingen gick ute ett varv kring huset motsols under de han läste något på ett obegripligt språk, och fram kom en skara råttor, "så stor att marken var ej synlig på flere famnars bredd" de togo vägen mot en närbelägen bäck och för- svunno för alltid från gården. På "haddehjöga" i Källstorps by i Värö socken finns ett rätt stort bronsåldersröse, där det enligt sägnen förr i tiden skulle bott en väldigt stark jätte med sin fru. En gång hade jäättemoran varit i en grannssocken och fått se en bonde som gick och plöjde med sina två oxar. Jättefrun tog både oxar plog och körkarl i sin "slabbat" = förkläde och vandrade hen till mannen, då denne fick se vad hon hade tagit, sade han, "Gå genast och släpp dessa varelser där du tog dem ty detta är våra efterträdare!" En efter kvinnan "med stor varsamhet och förundran, bär tillbaka körsvennen med sina oxar. En annan historia om jättenpå kodde-höga, är denna / När Ås kloster var färdigbyggt och klockor- na började ringa till andakt, väckte detta stor förargelse hos jätten, han gick ut och fann tre stora stenar som han med hjälp av sitt strumpenband slungade ivväg mot klostret, dock utan att träffa (enl sägnen skall den ena stenen ha fallit i Viskan, strax invid klostret, de två andra stenarna föllo ned på marken något längre ifrån och finnas än i dag till beskådande. Stenarna som väger flera ton kallas för jättekarlen eller jättestenarna.) Då jätten inte kunde förgöra templet tog han sitt bohag och gick till skogs, slutar sagan. Då Värö kyrka skulle byggas, kunde sockenborna inte komma överens om platsen efter att länge ha tvistat om denna sak, enades dom om att lägga en sten på en vagn och spänna ett par oxar för, på den plats där sedan oxana stanna- de skulle kyrkan uppföras. Då oxarna hade kommit den plats där kyrkan nu är stannade dessa och sade: "Här vill vi väre". Där byggdes också "Väre" kyrka, vars namn sedemera ändrades till Värö. I Källstorps i Värö socken bodde för många (omkr 100) år sedan en snickare till börden finne som var trollkunnig. I närheten av hans hem / låg en liten sjö eller mosse, vanligen kallad "Sjöväremossen" denna sjö skulle enligt sägnen vara bottenlös, för att utröna sanningen i detta påstående tog finnen ( som man kallade "gamle Trolle") ett snöre med sej ned till sjön för att mäta djupet, då han började lodningen hördes en röst ut djupet saom sade: "Mäter du mina väggar, blöter jag dina läggar och den vita s-hällen kon skall vandra ut ur Värö!. Vilket med andra ord skulle betyda att det akulle bli så stor översvämning att Värö kyrka skulle flyta bort. Gamle Tulle blev förskräckt när han hörde detta, och avstod från att utforska djupet i sjön. En gång när "Gamle Tull" varit ute i Lahall (Värö socken) och snickrat, träffade han på hem- vägen en av sina vänner som hette Ola. Det var på sen- hösten och kvällen var mörk, så mörk som endast en höstkväll strax före jul kan bli; ingen av dem hade någon lyckta, komna till Värö kyrka där de båda vännernas vägar skilldes, stannade de en stund och pratade varvid Ola beklagade sig över mörkret. Då sade "Gamle Tulle" "Du kan få låna min lykta, fastän den annars står i söder ikväll". Ola, som kände till den andras trollkonster vägrade att emottaga erbjud- dandet. Gamle Tulle sa då att han själv skulle / använda densamma. "Och strax blev det så ljust runt benen på Gamle Tulle att den andres allting tillförna dess make skådat". (Lykan torde ha varit "näcken" eller lyktgubben) Strax söder om Stråvalla kyrka finns en ekskog, en del av denna kallas allmänt av de äldre för "gastkärr" eller gastakärret. Enl sägnen skulle denna plats vara tillhåll för gasten, många av dom gamla har också hört gasten skrik här under mörka vinterkvällar vilket alltid varslade oväder. För många år sedan kom en van- drare från man i Västergötland, han skulle ner till Stråvalla för att söka arbete vid tröskningen. Emellertid råkade han strax målet för en svår snö- storm, varvid han omkom. När sedan män fram på våren smällte hittades han lik. Under många år framåt kunde folk höra jämmerop, mot stundande snöyra och storm. I Klosterfjorden utanför utanför Lahall omkommo för många år sedan #### och som under en fisketur i hårt väder. En gammal gumma berättar. Att så fort det blev en storm, hördes de båda männens nödrop från sjön / Att sk. "Varsel", mot kommande händelser, existerar, vill jag med följande berättelse bevisa. I Källstorp, Värö socken hände för c:a 10 år sedan följande. Två av grannarna voro ovänner, på den ena granngården låg en gamal man sjuk, och man väntade att han vilken stund som helst skulle dö. Till Värö kyrka finns en för några år sedan av en församlings bo donerad likvagn, vilken får användas vid begravningar inom socknen, vagnen är avsedd att dragas med två hästar. Samma kväll som den omtalade mannen , kom frun i den andra gården ut från ladugården efter kvälls- sysslorna. Kvällen var klar och månljus. Hon fick då se omtalade likvagn förspändd med gårdens hästar, stå inne på gården. I fråga varande fru, dog i somras vid 60 års ålder, tillhörde ej den mörk- rädda sorten som äro förborgade för vanliga dödliga, blev inte förskräckt över vad hon såg, utan gick in till sin make och omtalade vad hon sett, och samtidigt kom överens med denne att under alla omständigheter ordna det så att synen inte skulle återupprepas i verkligheten. Dagen för begravningen kom, på förmiddagen kom bud till grannen med förfrågan om hon ville köra och hämta likvagnen, då den som skulle kört hade fått / förhinder på grund av atten av hans hästar insjuknat. Grannen lovade att köra, men innan han körde fick han upprepade förmaningar av sin far att inte komma fram på gården, utan köra direkt till sorgehuset med likvagnen. Ödets nycker äro emellertid underliga, på väg hem gick en av selarna sönder, varför han blev tvungen att köra fram på sin gård för att få skadan reparerad. Varvid frun fick se sin syn förverkligad. Just som mannen kört in på gården kom frun ut ur ladugårdsdörren, för att se vem det var som kom körande. Till slut en händelse som jag själv jämte två andra inom Värö bosatta trovärdiga män varit ute för. En söndag i oktober 1936 hade jag be- vistat Hallands Gymnastikförbunds årsmöte i Halmstad. Jag kom därifrån kl 9 på kvällen, samma kväll var det i Ordens huset anordnat föredrag om bastubygge, föredragshållare var gymnastik #### Jan Olsson Tärna. Föredraget var slut vid 11 tiden, varefter jag pratade vid några kamrater en stund, klockan torde ha varit omkr 12 på natten då jag hörde han kvällen var månljus och stjärnklar, varför jag inte hade tänt min cykellykta. / Kommen strax söder om Värö kyrka tyckte jag mig möta ett fordon, varför jag höll in mot dikeskanten så mycket jag kunde då det ändå inte tycktes bli plats stannade jag cykeln, framför mig stod då en absolut beckmörk vägg, varför jag inte kunde se något av vägen framåt. Jag hade emellertid knappt stannat cykeln förrän det åter blev ljust omkring mig så jag kunde fortsätta. Jag är inte mörkrädd, och har färdats alla möjliga vägar genom såväl bebodda som obebodda trakter, vid alla tider på dygnet, men denna gång medger jag att det kändes liksom lite kusligt, och cykellyktan blev tänd och farten hemåt skulle inte ha kännts för mig i en tävlan. På onsdag samma vecka har en lastbilschaufför med tänt ljuse körande och måste stanna bilen på samma plats på fredag i skymningen kom den tredje personen cyklande, även han råkade ut för samma äventyr. Även om jag sedan på rent veckan hoplig teoretisk grund lyckats lösa proble- met, kvarligger ändå en viss kuslig känsla över minnet. A. J-son. I händelse av tid kommer jag senare att bidraga med en del saker om språken och sanndrömmar. Allan Johansson Fack 45 Väröbacka. / En stark kvinna. Min morfader var träskomakare och snickare. En gång var han och arbetade på ett nu rivet ställe i Stråvalla kallat "Djupadal". Fram på dagen blev det en livlig trafik till stället, av gummor, morfadern anade vad som var i görningen, det skulle bli tillökning i familjen (På den tiden fanns inga B.B eller kvinnokliniker, även barnmorskor var det ont om, och i regel skedde förlossningen med hjälp av någon äldre gumma som sjäv fött barn.) Det led mot "daver", middag och morfar tänkte för sig själv att i dag blir det nog skralt med maten. Då det blev mat- dags blev han emellertid inkallad, maten stod på bordet, mor själv verkade pigg och kry, troligen sett lite förvånad utan förklar- ingen kom omgående från den lyckliga moderen i följande ordalag. "Jaha, där legger den trettene. träffande) å ja har alldrig legget en timme och alldrig sederat = (anställt från) ett mål mat. / I Åkraberg, Värö socken finns en klyfta c:a 20 met lång och på sina ställen minst 15 m djup. Klyftan som tillkommit genom en bristning i berget är en ####, kallas vanligen "Borros skåra". Klyftan Borrås kommer, med säkerhet av Borgås, vilket inne- bär att en borg varit förlagd på åsen, alltså att berget utgjorde en befäst punkt, troligen använd under de många Svensk - Danska krigen. I sydöstra ändan av klyftan, sitter inkilad en stor sten vid knapp manshöjd. En sägen vill förtälja att denna sten skulle falla ner och krossa den siste som passerar klyftan. Vid ####, ####, i berget där besökarna bruka med- lägga ett kopparmynt, för att därigenom skydda sig mot klyftans ande, eller de onda makter som troddes släppa den förut omtalade stenen i hu- vudet på någon besökande. / I Varö socken liksom annorlides börja digerdöden. Än idag talar Pestkyrkogården sitt tysta språk om denna hemska farsots härjningar. En sägensamband därmed. Till Backa by, nu Väröbacka stationssamhälle kom en dag då pesten härjade som värst, två små uthungrade barn från Marks härad i Västergötland fram till nuv Skogs gård och begärde lite mat. Bonden som hört att om man nedgrävde levande barn skulle man kunna undgå pesten, såg här ett tillfälle vara inne. Barnen bjöds in och fingo smörgåsar, under tiden grävde husets folk i största hast ett djupt hål alldeles utanför köksa- dörren, när detta var gjort tillsades de små #### barnen att hoppa ned i hålet, så skulle de få mera smörgåsar, nedkomna i sin grav började folket kasta ner jord på barnen, varvid dessa uppmanade att akta sina smörgåsar väl. Någon möjlighet till räddning undan dessa vidskepligt vansinniga människor hade givetvis de små barnstackarna utan fingo sin egen grav igenskottad i lycklig ovetskap om betydelsen härom. / Gamle märkesdagen Sådant väder är om trettonde dag jul, sådant skall det bli tretton veckor framåt. Om det var frost de fyrtio martyrens dag (9 mars) skall det bli frost i fyrtio nätter före mid sommar. "När det regnar på galla, hon man så korn på halla," (galla = galliusdagen 16 okt) Betyder - Om det regnar den 16 okt, blir följande år regnigt att man säden på hur torr som hälst. "Man får lägga sig om ljusnan dag och ##### - Efter Vårfrudagen ansågs det vara tillräckligt lång dag, att lampa eller ljus ej behövde tändas, ända fram till 29-9. Byggdemål = Megelsmässor" Om det regnar sjusovaredagen 27 juli, skall det regna i sju veckor framåt. Så mycket rim = rimfrost i advent, så möcket regn före midsommar. Den 22 febr kasta Petter Katt sin varme sten i vattnet, då smälter isen lika mycket under - som ovanifrån.
Ett Dulgadråp
Såsom Fjäre Häradsrätts domböcker visar 1843-1847. Obduktionsprotokoll 1 § Den 31 sistlidne Maj, ankom från Domhafvanden i Fjäre härad skrivelse med innehåll: "att enär an- mälan skedt, att den okänd mansperson den 27 i denna månad på träffats ihjälslagen vid hemmanet Stuf i Frillesås socken.., hvarför undertecknad Provincial- Läkare inställde sig, den 3 Juni vid Frillesås kyrka - --- 2 § Hofrätts Krono. kommisarien J.E. Samuelsson med- delade utur sin Polis undersökning följande: att då åboen Andreas Svensson den 27 Maij mellan kl 3-4 på morgonen passerade en gångstig öster om Stufs by, blef han varse först en hoftång, och då han uppmärksam därå, ser sig omkring märker han en mansperson lig- gande på ryggen, den han tilltalade med fråga / hvem han vore, men erhöll ej annat svar än några avbrutna ord, som tycktes vara "mej eller aj". Efter till- kallad hjelp upplyftes den sjuke och gjordes honom flera frågor, utan att svar erhölls, dock efter någon kort stund hördes från den döende ett sakta: "Gud hjelpe mig". hvarefter allt tecken på lif upphörde. Nära intill den döde låg en grof stång, som på tvenne ställe var nedsölad af blod; men äfven flisor af stången lågo spridda däromkring. Dessutom upplyste flere vittnen att de den ifrågavarande natten omkring klockan 2 hört en menniskoröst bedjande ropande om förskoning, hvarunder så starka slag utdelarts att dessa "liknat vanliga slag då träd med yxa fällts", utan att någon avv alla dessa vittnen kände sig av mensk- lighet manad bistå eller tillse den lidande 3 § Så kallad yttre besiktning 1) Liket låg ännu påklädt i en blå vadmalströja, blå långbyxor, svart silkeshalsduk och en sjömansyl- leduk, däröver rödblommig cottonsväst, samt skjor- ta märkt E.O. men utan skoplagg; deremot / voro grönspräckliga klädeslistor lindade 2 slag om smalbenen; på hufvudet en temlogen snygg blå klädesmössa. 2) Afklädd syntesroppen vara omkring år gam- mal, 10 qvarter lång, temligen hullig, muskulös och starkt byggd, inga födelsemärken eller andra igenkänningstecken kunde upptäckas; håret ljus- brunt, slätt, ansiktet uttryckte ett lugnt förakt - - - - - - Div blånader å över hela kroppen, 6 ref- benet afbrutet. På skallen kunde genom tryckning förmärkas att hufvudskålen va sönderkrossad och benbiter hördes skrapa mot varandra Attest I stöd av ofvanstående liköppningsproto- koll förklarar jag att den ifrågavarande okände manpersonen kort före din död utstått våldsam- ma slag å hufvud, bröst, armar, skulderblad, lår och ben, att alla desssa slag tillfogats med en trubbig pjes, att slagen å hufvudet varti af sådan häftighet att döden måste o- / villkorligen följa - - - - Kungsbacka den 14 Juli 1843. F.G. Mosén Den 4 September 1843 hölls första ransak- ningen i brottet och var vid rättegångstillfället som åklagare Hofrätts, Krono. kommisarien J.E. Samuels- son, som meddelade, att trots genom kungörelser i hela riket, intet afhörts hvem dem döde var. Åkl. hade till dagens rättegång inkallat vittnen. som berättade: Bonden Andreas Svensson, Stuf: vidhöll sin vid ob- duktionsprotokollet under § 2 införda berättelse, som upprepades varjämte Andreas Svensson till- lade, att den döde mannen, den han aldrig förr sett eller kände, påträffades i ett gärde under Stuf, ett par hundra famnar från byn, utmed en gångstig, som löper Wala berg., därifrån väg till Ida, Elfsborgs län, m.fl. ställen. På marken som var något våt af meder natten fallit tregre, kunde spår / ej upptäckas efter något hårdt kämpande, men den bredvid den döde påträffade större var blodig. Den slagne var barfotad, men bredvid honom låg ett par stöflar. Vittnet visste ej hvem den omvittnade tången tillhörde och hade ej natten förut hört annat buller än något hundskall, hvilket dock ofta inträffat. Der per- son vittnet tilltalat för att söka hjälpa den slagne mannen, var Ordningsmannen Anders Börjesson, som berätta- de: att tidigt nyss omvittnade morgon första vittnet inträdt och berättat att han ute i gärdet vid Stuf påträffat en döende, var ef- ter Börjesson åtföljt dessa vittnet till stället och gav om förloppet alldeles lika berättel- se. Börjesson hade inte heller föregående natt förmärkt något ovanligt buller eller förr sett den ihjälslagne personen. Åbon John Larsson. Stuf: att vittnet i frågavaran- de natt blev uppväckt ur sömnen af ett häf- / tigt hundskall, hvilken någonstund fortfor utan att vittnet likväl hörde rop eller skrik av menniskor. Vittnet gick därpå från stugan ut på sin gård av något naturligt behov, och då ty- stade hundarne, som likväl voro på avstånd. Vittnet som ej begaf sig från gården varken såg eller hörde någon , under det att vittnet åter inkom i sin stuga inkom hans son Andreas, som bebodde en särskild kammare i huset, och frågade honom om han hört de förfärliga buller hundarne orsakat, att Andreas hade ej heller varit ute. Vittnet kände då på en i stu- gan varande klocka, som visade omkring kl 2. Vittnet upplyser att han som alla öfriga byamännen bo i en klunga och att flera hundar, äges av dem. Hustrun Talena Andersdotter i Stuf, sade att den som visslade kände hundare, ty de upphörde genast att skälla. Slagen, som vittnet hört liknade yx- hugg mot träd / Christian Mårtensson, Kärret, som bodde c:a 1/8 mil från det ställe, där den döde påträffades, hade samma natt från- stulits något potatis samt en töm, hvilken påträffades i bland den dödes klädespersedlar. Vittnet hade ej hört något buller eller sett någon främmande. Börje Persson. Kärret berättade: att samma natt hade hos honom en järnkrok jämte en linnepåse, hvilken fyllts med föregående vittnes potäter, som påträffades bland den dödes tillhörigheter. Hade ej hört buller eller sett någon främmande. Andreas Andersson i Höljagården, som i frågavarande natt varit ute och vaktat får på No 5 Stufs utmark; såg omkring kl. 4 på morgonen 3 personer komma gående norrut, men på grund av afståndet kunde vittnet ej se hvem det var. När han kom närmare togo de av i en vinkel och skyndade på sin gång, så att de snart kommo ur sikte. Den ene var lång och smal, klädd i ljusa Elaggarusbyxor och blå tröja, den andre var lika klädd, men den tredje hade mörka kläder, men om de hade mössor eller hattar kunde / vittnet ej med bestämdhet säga De två voro mindre till växten än den tredje. Då nu Åbon John Larsson i Stuf tillhölls att redogöra för hur länge han ifrågasatta natt varit ute på sin gård och om han ej där ute träffat eller sett sonen Andreas eller visste om denne varit ute på natten, så blef han synbart förlägen och lämnade obestämda svar. Denna hans förlägenhet ökades ännu mera, då åkl. upplyste att John Larsson har en illa känd broder i Wala-berg och efter berättelse, hvars tillförlitlighet åkl. kunde vittsorda, denne hyst en främmande person som skulle innhaft en summa pengar. Åkl. begärde uppskof för ytterligare bevisning och utställdes målet till ny ransakning å sjette rätt- gångsdagen instundande hösteting, och skulle An- dreas Johansson i Stuf och John Larsson samt hans broder i Wala berg komma tillstäde för att höras vid vite af 6 riksd. och 32 skil. banco. Den 2 nov. 1843 förekom åter målet. Då hördes först Andreas Johansson, Stuf, som berättade att han låg en- / sam i den s.k."Herbergstugan", i faderns hus vaknade vid att hundarne något stycke ifrån ifrigt skällde och, hvarpå Andreas någon stund lyssnade, hvarefter han från kammaren, som likväl har en särskild utgång åt gården, utgick genom en annan dörr in i stugan, där fadern låg, och frågade denne om han visste orsa- ken till hundarnes oro, men hvaro denna icke kunde lämna någon upplysning. Andreas utgick i förstugan och då tystnade hundarne, hvarefter Anderas åter gick in för att lägga sig att sova, och försäkrade att han den natten icke varit vidare ute och hade ingen kännedom om dråpet. Men då domstolen upplyste att fadern sagt att han ej samtalat med sonen förr än denne åter inkommet från gården, ändrade sonen sin utsago men denna. Åkl. begärde uppskof för vidare utre- ning och rätten skulle upptaga målets handlägg- ning, när åkl anmält vidare utredning. Den 26 februari 1845 hade allm. åkl. Hofrätts / Krono Commisarien J.E. Samuelsson kallat och stämt samtliga Fjäre härads hemmansägre och innehafvare att enl. 27 Cap. missfirmelsebalken böta 100 dahler s.m. för Dulga - dråp samt begärde åkl. få upplysning om huru gäldande av begrafningen å den döda kroppen skulle ske. Vid målets påropande inställde sig åkl. samt av Svar. valda ombud från socknarne. Åkl. anför att ransakning om detta dråp förevarit vid 1843 års sommarting, men att någon upplysning hvarken om banemannen eller den dräptes namn eller hemvist icke kunnat vinnas oaktad att åkl. bemödande Svar. Medgåvo att dråparen hvarken blivit upptäckt eller att någon för dråpet är vorden misstänkt, hvarför svar. underkastade sig den ansvarspåföljd, som vore med lag för- enligt. Målet öfverlämnades och den 19 april 1845 afkunnande rätten sitt / Utslag 27 Cap. Missgärningbalkningen innehåller att om man eller qvinna finns å landet dräpe och icke var- der med fulla skäl lagligen därför misstänkt, då skall häradet efter mantal böta för dulgabrott 100 daler. Åkl. krono Com. Samuelsson hade i stämning å samt- liga egare och innehavare av hemman i Fjäre härad yrkat att de måtte efter mantal få böta förenämnda belopp, för det en okänd mansperson år 1843 anträffats ihjälslagen vid hemmanet Stuf i Frillesås, men att ba- nemannen ännu ej blivit upptäckt eller något till brottet är vorden skäligen misstänkt. Kongl. Resolutionen på Prästerskapets be- svär af den 7 Juli 1752 förklarar väl att orden Hemmantal och Gärdtal efter vanligt sätt ut- märka detsamma som mantal, men de i Kongl. Resol utfärdade betämmelserna om rätt förståen- det av 1 & 2 §§ i 26 Cap Byggninga Balken hade orden Kommunal betydelse, hvarför häradsrätten / funne nödigt att söka utreda rätta grunden och meningen af föreskriften i 27 Cap. Missgärningsbal- ken, att häradet efter mantal utgifva böter för Dulgadråp 1608 års handslag, uti 26 Cap Drap mala Balken medh Wilja angående "ham Dulga Draap och Mordgiäld bötar ska" innehåller, efter kunnad föreskrifter när, ih uti hvad belopp mordgjäl- den skall utgå , följande om mordgjälden: Theta skal efter mantali ut bötar: Hwar therr man som femptan aara är kalmys eller meer." samt läng- re fram: mördes och naghon then eij böte mordgiäld, som äro qvinnor eller owermagha, yngre än femptan aara ware bot halfwa mindre. Härav finner Häradsrätt att med mantal uti 27 Cap. Missgärnings Balken af nu gäl- lande lag icke förstås hemmantal, utan antalet af magande män och af i häradet mantalsskrif- na personer af mankön, vid hvilket förhållande och enär dels blott egare och innehafvare af hemman / i häradet blifvit stämda dels så väl Tingsrättens ord- förande som nämnden, såsom de där torde komma att såsom mantalsskrifna i Fjäre härad i utgivandet af Dulgadråpsböterna deltaga. Häradsrätten fin- ner skäligt hänvisa åkl. att deret han anser sig, såsom själv mantalskrivare i Fjäre härad be- hörig att det väckta stämningsmålet fullfölja i Kungl. Maj:ts och Göta Rikes Hofrätt begära förord- nande för ojävig domare att målet handlägga med tillkallat biträde av häradsnämnd. Den 9 Juli 1845 meddelade Hofrätten sitt be- slut att det åliggat Häradsrätten att avgiva ett slutligt avdömande. I anledning härav hade åkl ånyo instämt häradsborna som förut till den 5 mars 1846, men rätten dömde ej nu an- nat än förra gången. Sedan målet åter varit i Hof- rätten blev det åter återförvisat till Härrads- rätten dock att ojävig domare förordnades / jämte ojävig nämnd (Viske härads nämnd). Den 3 maj 1847 förekom målet åter på urtima ting. Samma åkl. som förut tjänstgjorde nu med. - Svarande hemställde till rätten huruvida hemmansegarne ensamt skulle utgiva dulga- dråpsböterna. Nämndemannen Emanuel Börjesson, Breared, Gällinge fick anfördt till protokollet att om åkl. vid den inför Härradsrätten verkställda undersök- ningen låtit inkalla alla från No. 1 Stuf som kun- nat haft i saken att göra, så hade troligen så my- ken upplysning om ifrågavarande dråp vun- nits så att häradet sluppit erlägga omskrifna böter. På fråga med om åkl. att han varit skatteskrifven i häradet 1843. Han yrkade dock bifall till stämningen. Häradsrätten meddelade följande Utslag Med tillämpling af den i Härradsrättens förra beslut i saken antydda tolkning af 27 Cap. / Missgärningsbalken finner Häradsrätten nu nö- digt föreskrifa det att samtliga i häradet år 1843 mantalsskrifna personer af manskön hvilka icke redan i egenskap av hemmans- ägare erhållit stämning till Svarande i soc- ken instämmas; vid hvilket förhållande och då Commisarie Samuelsson såsom nämnda år själv i häradet mantalskriven icke kan anses behörig att målet i egenskap av allmän åkl. utföra, varder han i denna befattning från målet skild och vill Häradsrätten t.f. ordförande hos Kongl. B.f de tillkännagif- va detta förhållande på det annan behö- rig åkl. i målet må blifva förordnad skolande dag för målets vidare hand- läggning efter anmälan af vederbörande åkl. framlades blifva bestämt. Slutligen förklarar Häradsrätten att Krono. Commisarien Samuelsson icke kan undgå ersätta rättens inställelsekostnad / och dagtraktamente med 4 Riks. 24 Skill. till t.f. Ord- föranden och 31 Riks, 31 Skill, 8 rund. allt banco till nämn- den. Åkl. anförde besvär över domen, men den 1 Sep. 1847, då detta mål åter handlades upplystes att hovrätten ej upptagit besvären till prövning: Som åkl. till målet hade Kongs 13 f de förordnat uppbördsskifvaren Fr. Kjellman Svar. hade ej något vidare att anföra och rätten med- delade följande: Utslag Det är utredt att en okänd mansperson år 1843 funnits ihjälslagen inom Frillesås socken, utan att banemannen kunnat upptäckas oaktadt härom vid Häradsrätten hållen undersökning, och Häradsrätten finner alltså i förmåga af 27 Cap. Missgärnings Balken lagligt döma alla nämn- da år i häradet mantalsskrifna personer af mankön att efter hufudtal böta för detta dulgadråp Ett hundra daler silfvermynt med Trettiotre (33) Riksd och 16 Skil. banco till tveskifte / mellan Konungen och åkl. Uppbördsskrivaren Fr. Kjellman att ersätta särskilt t.f. Ordförande med 4 Riksdaler och 24 skilling B, och häradsnämnden 31 riksd. 31 skil. 8 rund, allt banco för detta sammanträde Detta utslag såsom rörande ett dråp- mål varder dock med stöd av 25 Cap. 5 § Rättegångs- balken vördsamt understäldt Kong. Maj:ts Höglofliga Göta Hovrätt vida granskning. Urtima Tinget afslutat K.F.U. Halle t.f. ordf.
Ordspråk, ordstäv, diverse talesätt samt personnamn.
1. Den som har tur, behöver inget ved. 2. D´ä inte borte, dä som rinner ur näsa åt mun. 3. Ingen bror i spel. 4. Dä bästa ä gott nog. 5. Ainveten venner. 6. Ante får ain ta skammen hälle skaa. 7. Fattigdom å halm i träskoa ä inte lätt å dulja. 8. Dä ä lätt å vära laier. 9. Dä ä lite, som roar småbarn. 10. Dä ä bätter å ha en liden välsignat bede än ett stort förbannat stöke. 11. ### langt å smalt, så du får´t i mek. 12. En kär ska stå ve sett or å a käring ve sina pôsa. 13. Osvuret är bäst. / 14. När en talar om trôlla, så ä da i förstu. 15. Töst, min mun, så får´e sôker. 16. Hure en vänner sek, så har´en röva bak. 17. En får äda, dä en har, å sjonga, dä en kan. 18. Dä ä varre å vära vånöser än brönöser. 19. Dä ä inte vart å vära rånöser. 20. Fråga ä fri, när hu ä ärliger. 21. Fråga ä fri, om hu så ä attan arna vi. 22. Den som inte ä framme, nôr mad å stryg vankar, så får han äda, dar maden har stått. 23. En lär, så länge en lever. 24. En lär, så länge en lever, å ska ha stryg, så länge en lär. 25. Dä ropar inte rum, dä som tomt ä. 26. Hunn på hunn. 27. Hunn på hunn å ingen på hynna. 28. Hunn på hunn, så länge dar ä en igen. 29. Stort huve å lide ved. / 30. Måttliger pölsa ä bäst, ante dä ä ätter oxe hälle häst. 31. Den ene korpen hogger inte ud öwat på den andre. 32. Lôva går an, men hôlla ä varrer. 33. Bättre nôet än inte. 34. Dä ä bätter å ha en trase än inga skjorta ha. 35. Dä ä rûset um röggen å inga skjorta ha. 36. Dä ä rûset um röggen å inga skjorta ha, den sum ä vansen en trase. 37. Den sum kommer sist i pôsen, ska först ud. 38. Var skulle slaiva vära uda i gryda. 39. Takelatten ä bortlagder å stäla ä förbuet. 40. Ta dä en behöver ä inga sönn. 41. Umbyte förnöjer sennet. 42. Fint ska´t vära, va dä kostar. 43. Fint ska´t vära, um en så ska binna skoa mä bast. / 44. Du har rätt, du ska känga. 45. Den, som ger sek i lek, får hôlla strek. 46. Kriatura ha ingen annan Gud ann män- ska. 47. Grisen får betala va soa bryter. 48. De, sum inte spinner sina blåner, så har han dum i behôll. 49. Ta den ena hanna å rädda den andra mä. 50. Köpa kontant sparar mången slant. 51. Den störste hunn tar dä största stöcket. 52. Dä ä bäst å klyva, var gärsgårn ä lågast. 53. En kan vänja en hund te å äda sur- äpple. 54. Måttan ä bra, den som bare orkar råka´na. 55. Troll ha allti häll. 56. Gud skapte inga hast. 57. Mad ska en ha å hud ska en veda. 58. Han ska ha ved te å göra seg gaern. / 59. En kan liga gärna vära nägen som te ha ingenting på seg. 60. En kan liga gärna gråda om kvällen som om môern. 61. Han ä inte bätter den som hôller än den som flår. 62. En ska teminstingen veda hud va attene gang. 63. Löcka rågar man å kula mana. 64. Dä ä lag som grannar göra. 65. En ä tjongen te å slô på den väggen som går. 66. Prada stollafora går la an, men äda gam- mel ost, nôr en ingen har, dä ä varrer. 67. Vane ä varrer än förved. 68. En ska klä seg i gôtt vär, så en står seg i ont. 69. Ja krusar inte skid, så länge ja ä skid själv. / 70. Ska en ha nôt roligt ,så ska dä vära mä en lever. 71. Efter fölleri kommer dröckenskab. 72. Den penga får han köpeskål består. 73. En ser inte si nästa länger än te tännera. 74. Ju fler kocka, te sämmer soppa. 75. En ska inte skåda hunnen på hårhamsen. 76. Alla svin ä svarta i mörket. 77. Dä finns fler brokia hunna än prästens. 78. Skam hjälper de sina. 79. Räven slôr inte ve ula. 80. Dä ä inte jul marum en gång um åert. 81. Den sum ha dåliga granna, så får han skräppa själv. 82. Den via far, blir möe var. 83. Staten ska föras, om tarma ska släpa. 84. En ska skälla mä den hunnen än äder mä. 85. En ska lä maden täcka mun. / 86. E knuten hann kommer ingenting i. 87. Penga ä en vandringsman, den som för- hindrar dess gang ä en skälm. 88. Körkans granne ä sist framme. 89. Alla nöckla ä la inte bundna ve e röv. 90. En rier la inte röggen å alle. 91. E arg käring å e ilsken man står dä inga rå te mä. 92. Laia fula spå allti ont vär. 93. Du vell la inte ha fett å dôppa talg i, nôr dä ä smult förut. 94. Nôr en ha betalt si kaka på torget, så skida inte röttera i kliet. 95. Musa dör inte unner säalasset. 96. Folk först å sen di som bätter ä. 97. Den lide spar, han lide har. 98. Bra kär redar seg själv. 99. En får löna efter böna. 100. Nôr musa ä mätter, så ä mjölet fräkt. / 101. En pradar så möe, nôr en dricker. 102. Inte tränga seg mellom barken å trät, heller mellom sarken å knät. 103. Inte tränga seg mellom barken å trät. 104. Ta vackert, så får´e ta omigen. 105. En onger kan dö å en gammal ska dö. 106. Dä ena goa skämmer inte dä andra. 107. Dä ä inte ens fel att två trätta. 108. Veljen drar halva lasset. 109. Större skepp ha gått i sank än e bötta välling. 110. En kan gömma ull, te dä blir mull, å hör te dä blir gull. 111. Förr än fruntimmera tia, sprecka de e halvarn. 112. Östanväder å käringaträtta, dä har svårt ve å lätta. 113. E lai käring ä varrar än ett stadigt dry- pane. / 114. Nu ä dä gôtt vär ute å vära inne i. 115. Har en hôppat över katten, så hôppar en la över rompen. 116. Stuvekyrd å pölsestörst, dä ä dä varsta, sum finns. 117. En behöver inte köba en halter häst, en kan la få ´n ändå. (Säges förklenande om fästmör.) 118. En ska lä maten dö, annars tror han, att han ä kommen åt en hunn. 119. Var och en har sett punn. 120. En har inte mer roligt, än en gör seg. 121. Nôr dä ä bjutt så ä et fägnat. 122. Den sum lägger seg sum e so, så stier ´n upp sum en kär. 123. Dä dunar la inna dä jolslör. 124. En ska sputta folk i syna å trampa dum på tära, så kommer en i språk mä dum. 125. All slags skid fryser i tivär. / 126. Dä va väl inte Kôlla feck horn, för då hade hu stangat ihjäl allt byafät. 127. Sôddet lär ska sôdda smörja ha. 128. Äter en seg inte mätter, så slukar en seg inte mätter. 129. Den sum springer mä han skider, så får han stå mä han tôrkar seg. 130. Nôr dan tryder tar natta ve. 131. Han ä inte födder i första. 132. Dä ska nawla te å klå seg i röva. 133. Koa äder kalvens varsle. 134. Hu har nawlen te brås( = brosch. Om en kvin- na lättfärdigt blottar sig.) 135. I ä så garna, så I burde ha spö. 136. Orkar du inte mä löba, så får du ner kryba. (Tattare till sina åldringar, vilka dränkas). 137. En ska vära allversammer å lä snôern rinna. 138. Enveten blir becketen. / 139. En får inte bå soba å raga i en buske. 140. Den, sum föräter seg fira ganger um daen, så har han ingen hälsetimme. 141. Gåver å gengåver varar vänner längst. 142. Dä ä ingi skam å veda hud. 143. Den sum äder möet, han skidet möet, å svina ä aldri frå hans hus. 144. Allting har en änne. 145. Allting har en änne, men korven han har två. 146. Allting har en änne, men korven den har två, å pannekaga hu har ingen, men hu går åd ändå. 147. Ongdom å ållerdom, dä furs inte åd. 149. Du tar ladmansböka (Till en som förlässer sig för att slippa gå mer än en gång). 150. Dä ä bätter å få lide på möern än svälta hele dan. 151. Lika nöjder blir aldrig nöjder. / 152. Ät inte för möe! Du ved, vad du le sist. (Skämtsamt tillrop på gillen). 153. En får inte möe för en tänker. 154. En ska inte bossa för ubuert (ofött) fä. 155. Gud har inte skapat nån brådska. 156. Guds burn ä inte noga: de vell hellre ha än ge. 157. Dä va sant så långt de rack; sen to lögna ve. 158. Snål spar å skam tar. 159. Dä ä bätter å väre gåane än illa å- kane. 160. Snålheda bedrar visheda. 161. Ingen kan för ulöcka fly. 162. Fattigdomen ä vehängsen. 163. Han tjänar inte saltet te kattens välling. 164. Den, sum ä fattiger, han har ingenting. 165. Dä, sum kôstar nônting, så smagar dä. 166. Du ä varrar än den sum kröb å sked. / 167. Dä ä bätter å ingen gris ha, än te å ha en sôdden sum en inte får håert å. 168. Dä ska vära ante häfta helle skeda. 169. En stölle gör många. 170. En ska inte nöa gôtt i ont. 171. Nu ä´et brått i brôden. 172. Ä´et uthälligt, så kan en bryda å tummen i röva. 173. Den sum ä sist i pôsen, ska först därifrå. 174. Äpplet faller inte langt ifrå träet. 175. Gömma heter ha. 176. Brännvin å salt, dä hjälper för allt. 177. Nör Erik ger ax, så ger Olof kaka. 178. Skomagarns käring å smens man får gå barfota. 179. En får rätta foten ätter fällen. 180. Dä ä ingi kunst, bare en kan. 181. En kan säga sanningen, te en inte får lana hus. 182. Dä ä ingen heder å skämmas. / 183. Nu ä fyern bätter än hela gäert. 184. Van töcker um sett. 185. Van töcker um sett, um dä ä aldrig så lett. 186. Den som äter längst, lever längst. 187. Dä ä bätter å leva, mä en lever, å dö än fjortan da förr. 188. Var en kommer, så legger nöja ve kubben. 189. Påka ska ha stryg: ante ha da gjort nôt ont helle tänka da göra´t. 190. Hid å did å liga langt. 191. För möe å för lite skämmer allt. 192. Nattavaga tar si kaga. 193. Han får lägga sin lade arm på sin tomme tarm. 194. Kär å kär, å vante å vante. 195. Den lejde måste gno. 196. Nôn gang ska väre den förste. 197. Rädda kära bära allti stora vapen. 198. En kan liga gärna sia "Hoppfaderalla" som "Åhå". / 199. Prästasäcken blir aldrig fuller. 200. Om en vore så föresluer som ättersluer. 201. Namnet skämmer ingen. 202. Penga gefta troll. 203. Gefta seg för pänninga ä ett stort bedrägeri. 204. Den ena ära tar den andra i hann. 205. Den ubedde ska setta på sobedönga. ( I en vrå borta vid dörren samlades soporna för flera veckor. Där var sopedyngan, där den objudne gästen fick slå sig ner). 206. Kärt barn har manga namn. 207. Den en älskar, den agar en. 208. Självgjort är välgjort. 209. Nôr äkta makar ha ätit upp en tunna salt ihop, så börja de lära känna varandra. 210. Skräppa å se själv, dä lokta illa. 211. Dä har varit i säck, inna dä kom i pöse. 212. Snälla barn roa seg själva. 213. Se, men inte röra, ska snälla barn göra. / 214. Nôr barna få sin velje fram, så gråda de inte. 215. Liga barn lega bäst. 216. Liden blir la stor. 217. Barnabrö ä svårt å äda. 218. Alle ä barn i början. 219. Om en skickar barn te bys, så får en själv gå ätter. 220. Dä vaxer inte bå ved å vägga på en gang. 221. Så gör barn i by, som dä hemma ä vant. 222. Kråga hu skrapper å sina onga. 223. Bränt barn ä rätt för ailen. 224. Små gryder ha också öron. 225. Dä ska krögas i ti, dä som kroget ska bli. 226. Den, som får stemmor, så få´ern steffar. 227. Höstanatta å barnaröva ä inte å lida på. / 228. En ska inte bju bagarebarn på brö (för dä ä sönn). 229. En, ska inte klä å seg, inna en ä teress å lägga seg. 230. Dä ä ingen for gammel te å lära. 231. Dä ä ingen for gammel te å bli luseter. 232. Dä går an å skära brea remma ur andras läder. 233. Nôden har ingen lag. 234. Nôr dä regnar välling har den fattige inga ski. 235. Fattigdomen ä inte goer å dulja. 236. Dä skiljer på lort å pannekaga. 237. Alle kan inte harra vära, nôn ska säcken bära. 238. Nôr dä regnar på de rige, så dryper´t på de fattige. 239. Gålboa byta inte gärna hästa. 240. Stränga harra få korter befallning. / 241. Frokta Gud å ärligt vandra. Sköd deg själv å skid i andra. 242. Var å en ä harre på si dränga. 243. Var å en hunn ä harre på si dränga. 244. En karl står ve sett or. 245. En karl står ve sett or å e käring ve sin pôse. 246. Kvinnans list övergår mannens förstånn. 247. Ett trä kan inte bränna, å e käring kan inte trätta. 248. Môreglans å käringedans varar inte te kvällen. 249. Dä ä inte kongsor allt va drôttninga sier. 250. Dä ä inte så hett i hälvete, som präs- tera skriga te. 251. Prästen å hunn tjäna föa mä mun. 252. Va en gör, så gör en åt seg själver. 253. Var å en ä seg själv närmast. / 254. På seg själv känner en andra. 255. Bloen ä tjyckare än vannet. 256. Dä ä bra å ha kongen te morbror. 257. Släkta ä varst. 258. De närmaste ä de värste. 259. Den, som ger te han tigger, ska ha stryk te han ligger. 260. En kan inte lita på nôn ann å knappast på seg själv. 261. Tar ja käppen å säcken får ja skäppa på fläcken. 262. Tjuven tror, att alle stäl, å hora tror att ingen ä ärliger. 263. Tefället gör tjuven. 264. Den, som veskar han luer, å den som snattar han stäl. 265. De små tjyva dum hänger man, men de store de få gå. 266. Nôr stôllen kommer te stan, får handlarn pengar. / 267. Mänska spår å Gud rår. 268. Manga å langa böner ä en stöggelse för Vår Herre. 269. Nya sobla soba allti raint. 270. Där geda ä bunna, där gnawer hu. 271. Sätt inte bocken te träggårsmästare. 272. Dä nöttar ingenting te å slô vann på gåsa. 273. Rädda hunna skälla mest. 274. Den hunn en ska jarva åt skogen, biter inte manga djur. 275. Garna hunna få rivet skinn. 276. En ska hôllamä den hunn en äder mä. 277. Nöa driver hunn i bånn. 278. En tar inte hunn där en släpper´n. 279. Feda hästa ä inte halfödda. 280. Nôr krubba ä tom, så slöss hästa. 281. Hästen å sön, de äda i dön. 282. Fora mä snartahavre. 283. Offra inte krud på döa höga. / 284. Männa gräset vaxer, dör koa (hästen). 285. Den koa som gabar mest, molkar minst. 286. Dålig kvia, som inte dansar mä första kalven. 287. Har ja klave, så får ja la ko. 288. Ja känner mina löss på gången. 289. Koa molkar genom tanna. 190. Då flyer inga stekta sparvar i mun på en. 291. Väl börjat ä halvgjort arbete. 292. E flyane kråga får nôet, e settane får inget. 293. En ska smi männa jarnet ä vart. 294. Fort å väl furs inte åd. 295. Arbetarn ä si lön vard. 296. Den, som inte vell arbeta, ska inte heller äda. 297. Den som har manga jarn i ailen, bränner allti upp någa. 298. Alle sar, huru väl dä ä gjort, men ingen sar hure fort de har gått. 299. Feskara å skötten gå ofta förgäves. 300. Gå inte över åa ätter vann! / 301. Dä ä lättare sagt än gjort. 302. Gör´en dät själv, så ä´et bå tackat å betalt. 303. Fåfäng gå lär möet ont. 304. Varket prisar mästarn. 305. Förste timmen i galgen ä varst. 306. De sum gömmes i snö, kommer upp i tö. 307. Vi ska inte tala om den snön, som föll i fjol. 308. De vise fela ock. 309. Um en räcker skam ett finger, så tar han snart hele näven. 310. En kan dra åt seg mä ett finger, så en inte orkar skjuta ifrån seg mä bägge näva. 311. Dä ä lätt å locka, den gärna vill ätter hoppa. 312. En kan liga gärna gräva um kvällen sum um môern. 313. Lätt fånget ä lätt gånget. 314. Den som vågar, han vinner. / 315. Kärleken drar. 316. Han (hu) ä gefteblinner. 317. Um kärleken ä stark så loktar fesen som anis. 318. Umbyte förnöjer sennet. 319. Gammel kärlek rostar inte. 320. Varma flickor fryser aldrig. 321. Våga vinna, tappa kan. 322. Dôla däger gefta seg själva. 323. Han tog tronet för guldet. 324. Kaga söger maga. 325. Det ä inte en mans göre å gefta seg. 326. Ingen ä sämmer än den, sum ska gefta seg å å ingen ä bätter än den sum ä döer. 327. Gefta seg dä går la an men sätta bo ä varrer. 328. Dä ä la inte så lätt å sätta föttera unner egen bohänne 329. Han har fått kam te håert. 330. Den ene töcker om mora å den andre om dotera, å så bli bägge gefta. / 331. Tebuen hjälp blir allti försmådd. 332. En ska inte skåda given häst i munnen. 333. Snar hjälp ä dubbel hjälp. 334. Nôr nöa ä som störst ä hjälpen närmast. 335. Så går dä te i kri: den sum ä hemma blir skuten, å den sum ä ude blir fri. 336. Lôva runt å hôlla tunt. 337. Han luer som en häst travar. 338. Han luer aldrig, men sier sällan sant. 339. Lua lide te husbehov, dä skadar inte. 340. Å barn å stôlla får en veda sanninga. 341. Sanninga ä svåer å höra. 342. Smörja vangen så går han lätt; muda domarn, så får du rätt. 343. Dä ä bätter å kasta te hunn en bede, än te å biss mä´n. 344. En ska inte sörja för den dan, som inte ä kommen. 345. Dä ä inte guld allt som glimmar. / 346. Nôr katten ä borte, så dansa rôttera på boert. 347. Te mer en stryger en katt på röggen, te mer sätter´n upp rumpa. 348. Här ä ugglor i môsen. 349. Den, som gräver e grob åt andra, faller själv i´na. 350. Du får tänka vad de vell, men du får inte tänka vad du vell. 351. Alla bäcka rinna te sjön. 352. Sum en bäddar, får en ligga. 353. Sum en kokar, får en äda. 354. Sum en sår, får en skörda. 355. Sum en ställer seg, få en ha´t. 356. Gjord gärning har inga vänning. 357. Dä sum ä gjort, så ä´et. 358. Den illa gör, den illa far. 359. Dä orätt fås, mä sorg förgås. 360. Tjyvagoss går å tar mer mä seg. / 361. Han feck släppa te båd ris å röv. 362. En ska lära seg kryba, inna en ska gå. 363. Stora or å fett fläsk fastna inte i halsen. 364. Eget beröm loktar illa. 365. Tomma tönner skramla mest. 366. Var å en skryder å sett skitna smör. 367. Var å en skrabar unner si gryda. 368. Han ved å sko seg. 369. Han slibar inte udan vann. 370. Han vänner allti kappa ätter vinn. 371. Enveten sum e lus. 372. Mörestunn har gull i mun. 373. Rig nock sum nöjder ä. 374. En får rätta mun ätter massäcken. 375. Bätter en ful i hanna än tie i skogen. 376. Små smuler ä också mad. 377. En gnawer nôt å ben men inte å sten. 378. Var ska en få fesk uda ben å jol uda sten. / 379. En får ta dan, sum han kommer. 380. Bätter tia än illa tala. 381. En får knyda för en fuller pôse. 382. Tänk först å tala sen. 383. Osvuert ä bäst. 384. Utfluget ord kommer aldrig tebaka. 385. Den som går i borgen, går i sorgen. 386. Den, sum inte ser upp mä ögona, får se upp mä pongen. 387. Köp inte grisen i säcken. 388. En ved va en har, men inte va en får. 389. Mö vell mar ha. 390. Ta först, räkna sen. 391. Dä ä bätter å stämma i bäcken än i åa. 392. Ta skia i vacker hann. 393. Dä ä så dags å sekta, nôr såera setta i röva. 394. I dä lognaste vannet gå de största feska. 395. Han har en räv bakom örat. 396. Jola ä allti frusen för lata svin. / 397. En liten kan göra möe, männa en stor vänner seg. 398. Han hôller åt den sum ingenting gör. 399. Han hôller helst i den lätte ännen. 400. Ila kommer aldrig te vila. 401. En aen gang ä en skälm. 402. Langsamhet gör lessamhet. 403. Magen blir förr mätter än ögat. 404. Gamla katter villa också lapa mjölk. 405. Lagom ä bäst. 406. Ta inte mair i skia än du orkar lötta. 407. Skam tar sett lan igen. 408. Den rike vell ha mair, å Skam vell ha flair. 409. Mörksens gärning ä dagsens skam. 410. Han ä så full å fan sum e körka å bön- ner julotta. 411. Han ä stella i skogen å töster på logen. 412. Ont krut förgås inte. / 413. Ont gräs förgås inte. 414. Ont ska mä ont fördrivas. 415. Den som gärna vell sjonga får allti viser 416. Dä, sum dålit ä, dä spörs la. 417. En väljer allti dä minst onna. 418. Den, sum inte ä nôt ont i, ä då inget gott i heller. 419. Den, sum sover, sönnar inte. 420. Äpplet faller inte långt ifrå trät. 421. Dä kommer inga duonga ur korpägg. 422. Dä va ol å inga viser. 423. Ja ha la e talane tonga å e rykane röv. 424. En ska kunna försvara sin tallrik. 425. Ett förnöjsamt senne ä ett dagligt gästabud.
Bråtvisa från Tjörn. (Tidskrift för Billströmska folkhögskolans elevförbund)
Bråtvisa från Tjörn. Upptecknad af Erik Ljungner, Ljungskile efter Olaus Olsson, Bräcke, Tjörn. / TYFT Tidskrift för BILLSTRÖMSKA FOLKHÖGSKOLANS ELEVFÖRBUND 4:e årgången Redaktör och ansvarig utgivare HUGO ÖSTMAN Tyft, Hoga Julnumret 1912 Tidskriften utkommer med 4 minst 16-sidiga nummer, nämligen till påsk, midsommar, mickelsmäss och jul. Medlemmarne erhålla tidskriften gratis. Prenumerationspris för icke medlemmar kr. 1.10. ANNONSPRIS: 1/1 1/2 1/4 1/8 sid. 1 gång kr. 15.00 8.00 5.00 3.00 2 gånger „ 22.50 12.00 7.50 4.50 3 gånger kr. 33.75 18.00 11.25 6.75 4 „ „ 40.00 24.00 15.00 9.00 INNEHÅLL: På krubbans strå. Av E. G. Geijer. — Julfirandet i Bohuslän för femtio år sedan. Av E. Söderkvist. — ”God jul!” och ”Gott nytt år!” — Ett varmt tack! — Tjörnmän I. Grosshandlaren Olaus Olsson med porträtt. Av H. Ö. — Folksägner från Tjörn. Av Olaus Olsson och av Ellen Olausson. — Tyfts kommun. — Notiser. — Protokoll. — Folkvisa om linberedning eller s. k. Bråtvisa. Upptecknad av Olaus Olsson. — Folksägner. — Annonser. På krubbans strå. På krubbans strå man lade dig. O Jesu, himlens förste Och människor ej kände dig, fastän du är den störste. Du bådades av stjärnors gång, Du prisades av änglars sång; för världen var du ringa. E. G. Geijer. / Julfirandet i Bohuslän för femtio år sedan. Nu skulle jag skriva litet om hur julen firades för en femtio år sedan. Förberedelserna började veckor, ja månader i förväg. Först ha vi då julslakten, vilken skedde i god tid, så att sylta, korv och svinhuvud skulle vara i ordning till Julen. Sedan baken, som ofta räckte ett par dagar, ty brödet skulle räcka länge. Jag har hört att det kunde räcka ända till fram i slutet av mars ibland. Sedan bryggdes öl och „drick“ samt stöptes julljusen. Och sist var det rengöring både innan och utan. När så julkärven blivit uppsatt på taket och boskapen fodrad (vid julen fingo de alltid bättre foder än annars), kom äntligen den efterlängtade julkvällen. Alla voro då rena och fina, med nya kläder på sig. Då var det att „doppa i grytan“, och sedan åts „afta“ i stora rummet, vilket upplystes av de många talgljusen, och på bordet stod ett trearmat ljus. Bland alla rätterna få vi inte glömma fläsket, lutfisken och risgröten. På många ställen var sed att uppstämma julpsalmen före och efter måltiden. När alla ätit, togs icke maten av bordet, utan skulle den stå kvar över natten. Ty förfädrens andar, vilka man trodde efter döden fortfarande bodde i husen, skulle ock hava av julmaten. Sedan bars julhalmen in och ströddes på gol- vet, ty den skulle barnen leka i. På tredje dag jul bars den oftast ut igen. Vanligen var någon uppe hela natten för att på jul- morgonen väcka de andra med ost och bröd samt en sup bränn- vin. Julosten skars nämligen då först. Under julhelgen brukade ibland julbocken komma och hälsa på, oftast till ledsamhet för de små, som blevo rädda, men till glädje för de större, som visste vad han var för en. Stjärngossarna voro även ute och hälsade på samt sjöngo i stugorna. Att besöka någon under de första juldagarna ansågs nästan som en förbrytelse. Men sedan började julkalasen och höllo på till „tjugonde dag Knut“. Så firades julen för en femtio år sedan, efter vad äldre be- rättat för mig. E. Söderkvist. God jul och gott nytt år tillönskas Tyfts läsekrets av Sigrid Rodhe, Lisa Rhodin, Anna Zimmerman, Hanna Hansson, Ingrid Larsson, Alfred Larsson, Karl Pehrsson, Anders Johansson, Erik Nordkvist, Klas V. Eriksson, Hugo Östman. / Ett varmt tack riktas härmed till alla, som genom sina bidrag till de olika sko- lan närliggande företag, vilka under året startats, i väsentlig mån fört dessa framåt och sålunda medverkat i arbetet för ungdoms- livets riktande och höjande. Betydande summor ha härvid offrats på dessa strävanden: Till spelmanstävlingen 51 kronor; till piano- anskaffning uppemot 800 kr.; till stadion- och museifonden 750 kr., till enskilda lärjungars understöd 250 kronor. Således en summa på ett enda år av c:a 1851 kronor i frivilliga gåvor. På samma gång skolans lärarepersonal känner sig högligen upp- muntrad genom dessa bevis på allmänhetens förtroende, känner den ock för visso djupt sitt ansvar. Hugo Östman. Tjörnmän. I. Grosshandlaren Olaus Olsson. Tjörn, den trolska sagoön med de hundrade „kilarna“ och vikarna, har bland sina invånare där inne under de färg- växlande bergens växlande linjer fostrat män, som i sin personliga karaktär för- enat öbons utmärkande egenskaper: böl- jans smidiga rörlighet, bergens fasta orygg- lighet och solskenets blida värme ha gått igen i dessa såsom de andliga motsvarig- heterna till naturomgivningen. När man hör en äkta tjörnbo tala, är det ofta vek- heten, man först lägger märke till. Den märkes i språket, som undviker de skarpa stötljuden och mjukar upp dem till lena och tonande ljud; den märkes i det blida och dämpade tonfallet och i den förbindliga dämpade umgängestonen. Men på samma gång finner man ofta en målmedveten seg kraft, som ej vet vad ge vika vill säga — utan att nånsin gå bröstgänges tillväga. Endast när blodet sju- der, kan tjörnbon glömma förbindligheten för att med hänsynslös iver förfäkta sina intressen och idéer. Härtill kommer ännu en egenskap: en medfödd äventyrslust, en obetvinglig längtan ut i stora världen utanför de stängande bergväggarna för att pröva sina krafter. Det är väl denna sistnämnda egenskap, som gjort tjörnborna till så duktiga sjöfarande, som kunna påträffas över / allt i världen på alla världshav och i alla flottor från Amerika till Australien. Läggas härtill de små hemmens enkla vanor, är det ej underligt att mer än en tjörnbo „gått långt“ i detta ords vid- sträcktaste bemärkelse. Jag föranledes till dessa reflektioner, när jag återkallar i min- net en solig höstdag i år, tillbragt hos en gammal tjörnveteran, grosshandlaren och direktören Olaus Olsson i hans villa Nygård vid Täby utanför Stockholm. Först vill jag nämna, att Nygård är den mest behagliga till- flyktsort i världen för den, som efter ett strävsamt liv behöver vila och vederkvickelse. Den präktiga villan är omgiven av en präktig park och trädgård med en härlig utsikt över Vallentuna- sjön. Gården är förenad med ett betydande jordbruk. Ekonomi- byggnaderna äro utmärkta och som ett litet Eiffeltorn i smått höjer sig vattenuppfordringsverket upp mot den klarblå hösthim- meln. Liksom det yttre verkar ståtligt och solitt, så ock det inre. Inga grannlåter men solid gedigen inredning. Det vilar en lugn trevnad över den stora villan, trots att lugnet väl nu stundom kan tyckas vara för stort, sedan barnaskaran flugit ur boet. Väl inkommen ser jag framför mig en undersätsig, starkt byggd man, som lär vara 70 år gammal men ser ut som en kärnfrisk 60-åring. Det är ägaren till Nygård, en äkta tjörnman, det ser och hör man strax. Herr Olaus Olsson har varit med om mycket här i världen och känner den utan och innan. Med lättförklarligt intresse gå hans tankar stundom tillbaka till förflutna tider, då han allra först arbetade som hemmadräng i Häggvall. Vem kunde ana, att den drängen en dag skulle befalla över åtskilliga stora lastångare, hun- dratals pråmar och ett otal bogserare på Stockholms ström och förse halva huvudstaden med goda engelska kol? Skulle någon sagt detta till den 19-årige ynglingen, när han stod i begrepp att lämna fäderneön, skulle han kanske svarat, att det kunde hända i sagorna. Sagan blev verklighet, men så var unge Olaus också från Sagoön. Olaus ställde först sin kosa till Göteborg och blev där hotell- vaktmästare; gifte sig med en flicka från hemtrakten och levde ganska bra på sin plats. Men den platsen svarade inte mot den unga sjudande kraften, och så köpte Olaus sig hemman och blev gästgivare någonstädes upp åt Ulricehamnshållet. Här fingo både man och hustru åter smaka på lantlivets behag och obehag — ty överallt finns det ju bådadera — och samlade en nyttig erfaren- het, som kom väl till pass vid nästa station på livets väg. Det blev Karlshamn. Här gjorde Olaus sin lycka. Och det visade sig, att den ej var slumpens verk utan ett resultat av klok beräk- ning, självbehärskning och enkla arbetsamma vanor. Han inlät sig först i kompaniskap med en handelsfirma men drog sig däri- från, inseende, att den ej hade någon framtid, och öfvertog i stäl- / let Stadshuset därstädes. Inom kort hade han upparbetat affären, resanderummen fylldes och gästerna trifdes bra och — så sålde Olaus hela affären helt hastigt. Men på den affären gjorde han en vinst av 50,000 kr. Med denna betydande summa på fickan drog han med sin maka till Stockholm. Nu gällde det att här finna en fördelaktig placering för dessa penningar. Olaus går ut och ser på staden. Den var ju stor, mycket större än Karlshamn. Tänk, om han kunde förvärva den snabbt växande storstadens hundratusenden till sina kunder! Men i så fall måste han hava något att leverera, som alla behövde. Och så kom han på sina strövtåg till en liten bakgata, där en oansenlig ved- och kolaffär var till salu. Olsson köpte den. Den affären har efterföljts av många och större, men ingen har varit betydelsefullare för Olaus Olsson. Ty det var den, som gjorde honom till en av Stockholms förnämsta kolimportörer. Grosshandlaren Olaus Olsson är ännu trots en ålder av över 70 år ungdomligt livlig och mycket verksam. Ehuru han över- lämnat kolaffärerna åt ett bolag, för vilket en son är verkställan- de direktör, är han ännu själv direktör för ett stort transportbolag och sysslar dessutom med sitt jordbruk ute på Nygård. En sak har herr Olsson klart för sig: Svenskarna kunna slå sig fram än i dag, blott de vilja arbeta och ej gå och vara „herrskap“. Arbeta och arbeta strängt, ta vara på tiden och spara penningarna! När jag då talade om för honom Tyftkommunens arbeten och sparsedlarna, tog den frikostige och praktiske tjörnmannen upp sin plånbok och skänkte 250 kronor till stadion- och museifonden på Tyft. „Och lever jag till sommaren, skall jag komma till Tyfta, yttrade min välvillige värd och tryckte vänligt min hand. „Jag har förresten alltid tänkt skänka något till Tjörn“, fortsatte han, och med det beskedet skiljdes vi — i förhoppning om ett snart återseende på Tyft i sommarskrud. H. Ö. Folksägner från Tjörn. I. Under kristendomens första skede byggdes kyrkor och kapell merendels av trä. Byggnadsstilen var då dels i rektangel, dels i kvadrat, men den vanligaste formen var sex- eller åttakantig, och som en kvarleva från denna tid äro de avbrutna hörnen i främre ändan av våra kyrkor eller vid det fordna koret. I enstaka fall / byggdes kyrkorna av fastare materiel, nämligen sten, och ön Tjörns första kyrka säges vara byggd af sten, varav moderförsamlingen erhållit sitt namn. Men kyrkan låg då icke såsom nu å gården Tyfts ägor söder om folkhögskolan därstädes, utan den låg norr om Tyft i gården Hällers kohage (utmark), varav ännu grundmurarne synas. Det går en sägen från denna tid, att vid en helgemålsring- ning kyrkans klocka ramlade ned och ut genom torngluggen och i fallet dödade en man. Rullade vidare utför och stannade i en inskärning i den genom Hoflandadalen flytande ån. Många och fruktlösa voro försöken att ta upp den för att uppsätta den på sin förra plats. Det ingick då i folktron att klockan skulle ligga där hon låg såsom bot för att hon dödat en människa. Folket glömde av händelsen, men när sju år varo gångna, flöt den upp, och när ingen observerade den, började hon att ringa, tills den drogs i land, då hon med lätthet forslades till sin förra plats i tornet. Klockan skulle därefter erhållit ett underbart ljud, och för varje gång hon sedan ringdes, sjöng den i klagande ton: „Sju år i höln, sju år i höln“, för att påkalla församlingsbornas uppmärk- samhet, så att de sågo bättre efter, att såväl underrede som axel m. m. vore i gott skick, på det att hon sluppe att ännu en gång komma i gölen. Stället, där klockan låg, är å gården Hällers ägor och kallas ännu i dag för „Klockhölen“. *) Olaus Olsson i Bräcke. II. Min moder har berättat för mig en sägen från Klövedals socken på Tjörn. Den handlar om en häxa, som bodde i Pir- landa. Hon hade en väninna i Holland, hos vilken hon brukade hälsa på. För detta ändamål hade hon ett par byxor, som hon tog på sig, när hon gav sig av. Hon hade dem hängande i la- dugården, och hennes dräng, som sysslade där, hade hon för- bjudit att taga dem på sig. Han skulle likväl försöka, och en vacker dag tog han ner byxorna och började att draga dem på sig. Men han hade inte fått mer än ena benet i dem, förrän han höjde sig uppåt, och det bar av till Holland med honom, till Pir- landahäxans väninna, som stod och bakade. Hon skickade en varm kaka med honom till häxan i Pirlanda. Den hade inte hunnit svalna, innan han kom tillbaka, vilket visar, att han hade haft en ryslig fart. Ellen Olausson, Olsby. *) höl = hul = pöl. / Tyfts kommun. Med Tyfts kommun menas alla de, som på Tyft bygga och bo, och som där betala kommunalskatt och utöva kommunal rösträtt. Kommunen är just icke så stor, cirka 50 personer, men det är en mycket arbetsam kommun. Mesta tiden ägna sig med- lemmarna åt bokliga studier, det går ej för mindre än 8—10 timmars arbetsdag; men ibland måste samhällets medlemmar ut och sätta fart i blodet och på samma gång förvärva sig stundom välbehövliga medel genom att utföra samhällsnyttigt arbete. Se- dan kommunen på kommunalstämma i oktober beslutat att an- lägga en idrottsplats — ett stadion — och senare fattat beslut om att inköpa nödig idrottsmateriel, saknas ingalunda tillfällen till omväxlande, nöjsam och nyttig kroppsrörelse. En del arbeten äro ju under denna årstid mindre tilltalande, såsom t. ex. dräne- ringsarbetet, „grävningen“. Det fält, varom här är fråga och som är synnerligen lämpligt, är naturligen i behov av torrlägg- ning, såsom beläget under Kyrkberget. Omkring 3,000 kvm. i areal kräver det ett helt system av täckdiken förutom en rensning av „laggdikena“. Många gånger har det sett ut, som skulle gräv- ningen stanna av av olika orsaker. Ett tag var det bristen på lämpliga skor för grävarne. Då anskaffades några par trätofflor, och arbetet får ny fart. Men så avstannar det igen: den ene vill ej lyda den andre, ingen auktoritet, och sammanhållningen brister. På förslag av någon praktikus äger då en indelning i bestämda arbetslag rum: 4 lag med 6 i varje (det finns nämligen 6 spadar); varje lag utser själv sin förman, och lagen tura om med arbetet. Detta gav åter arbetet ny fart, och allt såg lovande ut. En vacker dag i slutet på november går jag då ut för att fröjda mig vid åsynen av huru arbetet gick med liv och lust. Men — det fanns inte ett liv på arbetsplatsen! När jag på åter- vägen kom att kasta en blick upp åt fönstren till elevrummen, drogo sig vissa ansikten hastigt undan bakom gardinerna. Och ändå hade vi indelats i grupper, varje grupp hade frivilligt åtagit sig att gräva i tur och ordning 1 à 2 timmar i veckan — mer var det ej! Då var det åter någon, som kom upp med ett nytt förslag, nämligen att tillsätta en överförman med skyldighet att tillse att lagen ej glömde av, när de voro i tur att gå ut, och förövrigt utöva en sammanhållande och ledande uppsikt över arbetena. Något senare erhöll överförmannen förtroendeuppdraget att i egenskap av Tyfts kommuns sparkassas kassör ombesörja ut- och inbetalningar för det kommunala arbetet. Sedan dess har arbetet kommit in i ett nytt och framgångsrikt skede. / Klart är att det förekommer en hel mängd olika arbeten inom Tyfts kommun, ej blott allmänna utan ock privata, vilka alla gottgöras med kommunalkassans sparsedlar. Här följer en tablå över utförda arbeten och arbetstider för ungefär 1 månads tid, d. v. s. ungefär så länge kommunen funnits till: Dikesgrävning 380 m. på 108 tim. Röjning i skogen 64 „ Vedsågning 60 „ Lantbruksarbeten 38,5 „ (Tröskning, „burit säd och skiftat säckar“, gödselbrun- nens ösning, „jordsprid- ning“). Fruktgallring 8 „ Tillverkning af idrottmate- riell m. m. 17,5 „ Bokbinderi c:a 10 „ I den sista siffran ingår naturligtvis ej den tid, som an- vänts för tillverkning av redskapen. I det sålunda uppspirande unga samhället finns det nu f. ö. en hel mängd företeelser av stort intresse, ansatser till betydelse- fulla sociala och pedagogiska uppslag, men härom en annan gång. H. Ö. Notiser. Bidragen till pianofonden ha i riklig mängd influtit. När detta skrives, äro redan över 700 kronor disponibla, de 50 kronor inberäknade, som för ett par år sedan skänktes av ett teater- amatörsällskap på Tyft med omnejd. Det största bidraget har lämnats av fabrikören W. Lyckholm (100 kr.). Den nästan ena- stående offervillighet, som medlemmar av elevförbundet här ådaga- lagt, är ett glädjande bevis på sanningen av satsen, att „gammal kärlek rostar icke“. Utan att träda grannlagenheten för nära torde följande ut- drag ur ett brev, som i samband med insamlingen kommit sko- lans rektor tillhanda, kunna publiceras. Det är skrivet av herr Karl Johansson från Hishults församling i Halland, elev 1909—10. Brevet är daterat Fort Dodge, Iowa,*) U. S. A. „— — Insänder samtidigt 10 kr. till elevförbundet i årsavgift jämte 10 kr. till pianofonden — — Vill även uttrycka min hjärtliga tacksamhet för den tid jag hade glädjen att få vistas vid folkhögskolan. En härlig och oförgätlig tid, vars minne sent kommer att förblekna. Skulle önska, att jag ägde förmåga till att i skrift uttrycka, vad jag innerst känner för skolan, dess rektor och lärare.“ *) Box 386. / Läsaren måste erkänna att Karl Johansson äger den förmåga, han anspråkslöst frånkänner sig själv. Och han skall ha tack för dessa ord! Och ett ej mindre varmt tack för den stora penninge- summan! Men på samma gång tillfoga vi en ivrig önskan, att han må finna vägen till hemmets dörr igen. Och Tyfts dörrar stå honom alltid öppna. * En enkel festlighet firas i år den 14:e dec. på Tyft, då den vanliga Lucia-festen skall kombineras med en särskild pianoinvig- ningshögtidlighet. (Skrivet 26/11) * Tyfts nykterhetsförening „Tallbarr“, bildades på ett av Tyfts nykterhetsvänner sammankallat möte å Tyft torsdagen den 21 nov. 1912. Föreningen, som nu räknar 20 medlemmar, vill, som det heter i § 1 av dess stadgar, „utgöra ett föreningsband mellan Tyfteleverna, tillhörande olika nykterhetsorganisationer, samt i nykter- hetens intresse verka bland eleverna å Tyft“. Föreningen kom- mer att vid skolan anordna „offentliga möten, varvid föredrag, deklamation, sång, musik samt diskussioner“ skola förekomma. Föreningens första offentliga möte hölls 3 dec., varvid utom sång av föreningens medlemmar förekom tal, föredrag, deklamation och musik, allt av medlemmar i „Tallbarr“. Styrelsen utgöres av: agronom Nordkvist, hedersordförande, Gustaf Andersson, ordförande, Ivar Larsson, vice ordförande, Ernst Söderqvist sekreterare, Karl Larsson. Föreningen har enhälligt invalt doktor Östman som heders- ledamot. Föreningsmärket utgöres av en tallkvist. Lycka till att föreningens verksamhet må krönas med fram- gång! „Enighet ger styrka“! Må det stå som motto över Tyfts nykterhetsförening „Tallbars“ verksamhet! Ernst Söderqvist, Sekreterare. * Läffsor. I Emilie Flygare-Carléns underhållande bok „Rosen på Tistelön“ förekommer i del I sid. 237*) ett mindre bekant ord, nämligen läffsor. Hjälten i boken är på besök i hemtrakten och råkar bl. a. „en gumma, vilken, sittande på spiskanten, stekte läffsor på hällen“. Red. har hört sig för och funnit, att läffsan ännu är i bruk här och där. En meddelare har uttalat sig härom på följande sätt: „Tunnbröd var ett slags osyrat och (hårt) tunt bröd, som oftast bakades af s. k. blandsäd. Alla utom gamla mor tyckte om tunnbröd. Men hon ville hälst ha mjukt bröd. Därför tog hon, då de bakade, något tunnbröd ur ugnen, innan det hunnit bliva hårt. Detta mjuka bröd kallades läffsor“. *) I 1882 års uppl. / Protokoll, fört vid sammanträde med kommittéen för hembygdsmuseum å Tyft fred. d. 22 Nov. 1912. Närv. Fröken E. Sundberg samt hrr J. Nordström, Olaus Ols- son, K. V. Eriksson och undertecknad. § 1. De närvarande utsågo undertecknad att leda dagens förhand- lingar. § 2. Överlämnade fröken E. Sundberg kr. 37: 50 som gåva till museifonden. § 3. Meddelades att redan en del föremål utlovats det blivande museet, däribland en gammal sadel av hr Olaus Olsson, Bräcke, ett mangelträ av fröken Hanna Hansson och en gammal vävnad av fröken Lisa Rhodin. § 4. På förslag av herr Olaus Olsson beslöts att låta det komma till allmänhetens kännedom, att museet mottoge museiföremål på deposition mot kvittens, och uppdrogs åt ordföranden att ombe- sörja införandet av en sådan kungörelse i ortstidningarna. § 5. Uppdrogs åt ordföranden att hos styrelsen för Billströmska folkhögskolan utverka upplåtandet av lämpligt förvaringsrum för inkommande museiföremål, intilldess att särskild byggnad för ända- målet hunnit uppföras. § 6. Sedan förslag väckts att lämna herr Olaus Olsson i Bräcke i uppdrag att utföra ritning till museibyggnad, beslöts att tills vidare låta frågan härom vila i avvaktan på att byggnadsbidrag till nödigt belopp inflöte. § 7. På förekommen anledning meddelade ordföranden, att till honom överlämnats följande belopp att fritt fördelas mellan en stadion- och en museifond för Tyft, nämligen av herr grosshand- laren Olaus Olsson, Täby & Stockholm, 250 kr.; av herr löjtnant Gösta Frænckel, Göteborg, 250 kr. samt av Onämnd samma be- lopp, summa 750 kronor; att arbetena på stadionanläggningen på- börjats, samt att i den blivande stadionpaviljongen ett provisoriskt museum kunde anordnas. / § 8. Utsågo kommitterade till sin ordförande tills vidare under- tecknad, som ock erhöll uppdragen att vara sekreterare och kassör. § 9. Uppdrogs åt ordföranden att ingå till länets fornminnesför- ening och event. andra korporationer eller enskilda med anhållan om pekuniärt understöd. § 10. Beslöts att nästa sammanträde skulle hållas å Tyft eller annan lämplig plats under april månad nästa år. Något vidare förekom ej. Dag som ovan. Hugo Östman. Folkvisa om linberedning eller s. k. ”Bråtvisa”. Det var en gång jag var uti marken och gick, så fick då höra att de (det) ramla. Men intet blef ja rädd för den skrämseln ja fick när de (det) uti bergena skramla. Kamraten mig följde han sad hvad va de (var det) hundra trumslagare tror ja det är eller också ett nytt regemente. Din galne stolle till honom ja sa (sade) vet du ej den tiden på året då hvarje bondhustru sitt lin brådat (bråkat) har den tid ullen klippes af fåren. Ja, våra granntöser båd stora och små de fäktar och bråtar så godt de förmå för de ska (skall) få spinna för året. Ja ingenting vet ja som växer och gror, så illa som linnet „de“ plågas. Det piskas med träskslagan väldiga tag / och dras genom hettsamer låga 1). Det hugges och vräkes med ifriga slag och dras genom jerntinnar efter behag det fina och grofva åtskilda. Sen blifver det uppå spinnrocken lagdt belagdt med en ända vid nocken 2). Sen dras det upp genom fingrarnes topp af flickan som trör (trampar) spinnerocken som trampar det hjulet som trinsar så trint (rundt) att tråden han blir både tvinnad och fin och sen uppå härfträd lagder. Sen lägges det uti aska och lut och kokas så häftigt vid elden. Sen bäres det uti markerna ut af flickan som sköljer’t vid älfven, Ja, linnet det skall så „möt“ (mycket) genomgå att ingen det uttolka kan eller tro till alla menniskors nytta. Sen blifver det uppå garnvindan lagdt och uti små knortor 3) det nystas och sedan på varpornas gångeligång och sen genom väfskeden ruskas och sen uppå speltrocken rullerirull hvar spole han dansar trinntrulleritrull och sen slås det in med skelaget. Sen blifver det uppå väfrefven „tat“ (taget) och ut på en backe att blekas och sedan så stickas med nål och med tråd att sedan af menniskor slitas. Ja linnet det är en förträffelig växt det duger till skjorta, till byxor och väst till rikes som fattiges nytta. I år så har linnet växt härligt och skönt så väl som alla slags gröda. I år må man glädjas båd gammal och ung 1) Torkning framför eldbrasan. 2) Krok vid tenen, omkr. vilken tråden lägges. 3) Knortor = mindre nystan. / det blir båd till kläder och föda. När linnet blir slitet slängs det i en vrå att lumpsamlarn sedan då kan det få och sen görs det papper af linnet. Upptecknad av Olaus Olsson, Bräcke. ANM. Visan är med visshet från 1700-talet men säkert äldre. Sjunges på Tjörn och möjligen på Inland. En gammal sägen om ett berg, som heter Ramberget. I Gärlesborg i Bottna finns ett berg, vilket är indelat i fem salar, en större än de andra, och denna säges vara högtidssalen, där det är ett högsäte eller en tron ett stycke upp på ena lång- väggen; de fyra andra äro ungefär lika stora. Golvet består av småsten och grus, jämt och fint med lite större stenar utmed väggarna. I högtidssalen är en stor öppning i taket och där hänger en stor sten eller rättare sagt ett block. Jätten, som bodde där, kallades Rambergsgubben. Han var ständigt inne. Men så en dag gick han ut, och då fick han se en vacker flicka. Han gick direkt fram och friade, men fick nej. Då blev han så vred, att han genast gick in i berget och hängde sig, repet lin- dade han kring en stock, som han lade tvärs över öppningen i taket över högtidssalen, och stenen, som låg där, vred han åt sidan. Berget kallas nu Rambergs kyrka. Gerda G. Sägnen om Valla kyrka. Jag skall berätta något om en gammal sägen som jag har läst. Den handlar om Valla kyrka. Det bodde nämligen en gammal man i Valla, som var mycket from. Han brukade be- söka kyrkan varje söndag, men eftersom det inte fanns någon kyrka på Tjörn, måste han fara till Stala kyrka. Men han be- hövde aldrig någon båt, ty han kunde gå på vattnet. Då han en gång var i kyrkan såg han, att många av folket sutto och sovo. Han upptäckte också den Onde, som satt uppe på läktaren längst bort vid kyrkmuren och skrev upp namnen på alla dem, som sovo i kyrkan. Han skrev på en skinnlapp, men denna var så liten, att den ej räckte till, varför han måste draga ut den för att få rum med namnen. Men bäst han drog, gick lappen sönder, och den Onde föll omkull. Det blev en häftig / stöt i kyrkan och den fromme mannen kunde ej låta bli att skratta. Men när han sedan kom ned till sjön och skulle gå hem, kunde han ej gå på vattnet. De andra blevo förskräckta och ville ej taga honom med i sina båtar. Han sörjde mycket häröver och skänkte sedan sin förmögenhet till en kyrkas byggande, och det blev Valla kyrka. Ett stycke jord, som blott ger uppehälle åt 10 tröga, okunniga och tank- lösa människor, skall ge näring åt 30 à 40 intelligenta och flitiga. Oncken. ANNONSER. Bohusläningen har jämn spridning över hela Bohuslän, vilket ärade annonsörer torde beakta. ☛ Alla sorters TRYCKSAKER ☚ utföras fort, väl och billigt å TURE MALMGRENS BOKTRYCKERI. J. Martin Johanson, JUVELERARE. Tel 5215. Torggatan 20. GÖTEBORG. Vackra Förlofnings- och Vigselringar, modern façon. Stort urval av Heders- presenter. Levererar Billströmska Folk- högskolans elevförbunds nålar & berlocker på beställning ge- nom andre läraren Klas V. Eriksson eller föreståndaren. J. F. Hallmans Bokhandel, Uddevalla. (Inneh. Hj. Gustafsson). Bok-, Musik-, Konst- o. Pappershandel. Filial: Grebbestad. Rikstelefoner. Filial: Bengtsfors. Största lager av Svensk & Utländsk Litteratur, Kartor o. Sjö- kort. Prenumeration å Journaler & Tidskrifter, Räkenskaps- Böcker, alla slag. Skriv- & Ritmateriel. Musik-Instrumenter, Fotografi-Kameror & Fotografi-Utensilier, största sortering. / Göta Velocipeder Kända för sin styrka och lätta gång. Inregistrerat fabriksmärke Kungl. pat. regist:n:r 10022 Lager av alla cykeldelar. Gummiringar. Velocipedreparationer utföras. Brännlackering och förnickling. Katalog gratis. Fotbollar. Kastspjut. Ryggsäckar. Artiklar för vinteridrott. Skidor. Kälkar av ask & furu. Hockey. Stöttingar. Skridskosegel. ALFRED HANSON & Co. Velocipedfabrik. Norra Allégatan 5. — Göteborg. Telefon 4140. Telegr.-adr. GÖTA. A.-B. Frænkel & Hedenberg, Järn- & Redskapshandel 26 Norra Hamngatan 26. Tel. 1549, 2069. GÖTEBORG. Försälja till billigt pris: Radsåningsmaskinen „Radix“, Olivers och Arvika Plogar jämte delar, Deerings och Arvika Slåttermaskiner, Harvar, Hästhackor, Renshackor, Separatorer, Ulax-silar, Mejerikärl, Trädgårdsredskap i största sortiment, Stängseltråd och Stängselnät, Fotogénkök, Köttkvarnar, Manglar, Byggnadssmiden och Gjutgods, Drev, Tjära, Beck, Cement, Takpapp, Rödfärg, Slipstenar, Järn, Stål, Plåt, Spik, Smidesverktyg, Silke-Kvarnsiktduk m. m. / Billströmska folkhögskolan på Tjörn. Mål: Karaktärsbildning, allmänbildning, medborger- lig bildning. Manliga afdelningen — vinterkurs 24/10—15/4 — arbe- tar på 3 linjer: A) 1:a årskursen, grundläggande, övervägande teore- tisk undervisning i vanliga skolämnen jämte slöjd. B) 2:a årskursen, fortsatt undervisning i teoretiska ämnen med valfrihet i stor utsträckning. Denna kurs ger tillfälle till att genom vidsträcktare självstudier efter lä- rarnes anvisningar inhämta större kunskapsmått i olika ämnen. Betyg tilldelas 2:dra årskursens elever efter ten- tamen i särskilda ämnen, även språk. C) Särskild utbildningskurs i smides- och träslöjd. Kvinnliga afdelningen — Sommarkurser 1/5—7/8 — arbetar på 3 linjer: A) Vanlig folkhögskolekurs med teoretisk un- dervisning i vanliga skolämnen jämte kvinnlig slöjd. B) Lanthushållsskola med fullständig undervis- ning i alla grenar av kvinnans verksamhet inom ett lanthushåll. C) Tvenne skolkökskurser om minst 6 veckor vardera. Lantmannaskolan på Tyft (vinterkurs 1/11—15/4) är en det lilla lantbrukets skola, har eget småbruk, är praktisk och billig. 2:ne ordinarie agronomer undervisa i lantmannaämnena. OBS.! Stipendier till obemedlade eller mindre be- medlade såväl kvinnliga som manliga elever utgå med ända till 25 kronor i månaden för obemedlade och 15 kronor till mindre bemedlade som genomgå hel sommar- eller vinterkurs. Ansökan om inträde bör inlämnas till undertecknad fortast möjligt av var och en som önskar komma i åtnjutande av ovannämnda stora förmåner. Tyft pr Hoga i december 1912. HUGO ÖSTMAN, Rektor. Uddevalla. Ture Malmgrens boktryckeri 1912