Transkriberad uppteckning

Såsom Fjäre Häradsrätts domböcker visar 1843-1847. Obduktionsprotokoll 1 § Den 31 sistlidne Maj, ankom från Domhafvanden i Fjäre härad skrivelse med innehåll: "att enär an- mälan skedt, att den okänd mansperson den 27 i denna månad på träffats ihjälslagen vid hemmanet Stuf i Frillesås socken.., hvarför undertecknad Provincial- Läkare inställde sig, den 3 Juni vid Frillesås kyrka - --- 2 § Hofrätts Krono. kommisarien J.E. Samuelsson med- delade utur sin Polis undersökning följande: att då åboen Andreas Svensson den 27 Maij mellan kl 3-4 på morgonen passerade en gångstig öster om Stufs by, blef han varse först en hoftång, och då han uppmärksam därå, ser sig omkring märker han en mansperson lig- gande på ryggen, den han tilltalade med fråga / hvem han vore, men erhöll ej annat svar än några avbrutna ord, som tycktes vara "mej eller aj". Efter till- kallad hjelp upplyftes den sjuke och gjordes honom flera frågor, utan att svar erhölls, dock efter någon kort stund hördes från den döende ett sakta: "Gud hjelpe mig". hvarefter allt tecken på lif upphörde. Nära intill den döde låg en grof stång, som på tvenne ställe var nedsölad af blod; men äfven flisor af stången lågo spridda däromkring. Dessutom upplyste flere vittnen att de den ifrågavarande natten omkring klockan 2 hört en menniskoröst bedjande ropande om förskoning, hvarunder så starka slag utdelarts att dessa "liknat vanliga slag då träd med yxa fällts", utan att någon avv alla dessa vittnen kände sig av mensk- lighet manad bistå eller tillse den lidande 3 § Så kallad yttre besiktning 1) Liket låg ännu påklädt i en blå vadmalströja, blå långbyxor, svart silkeshalsduk och en sjömansyl- leduk, däröver rödblommig cottonsväst, samt skjor- ta märkt E.O. men utan skoplagg; deremot / voro grönspräckliga klädeslistor lindade 2 slag om smalbenen; på hufvudet en temlogen snygg blå klädesmössa. 2) Afklädd syntesroppen vara omkring år gam- mal, 10 qvarter lång, temligen hullig, muskulös och starkt byggd, inga födelsemärken eller andra igenkänningstecken kunde upptäckas; håret ljus- brunt, slätt, ansiktet uttryckte ett lugnt förakt - - - - - - Div blånader å över hela kroppen, 6 ref- benet afbrutet. På skallen kunde genom tryckning förmärkas att hufvudskålen va sönderkrossad och benbiter hördes skrapa mot varandra Attest I stöd av ofvanstående liköppningsproto- koll förklarar jag att den ifrågavarande okände manpersonen kort före din död utstått våldsam- ma slag å hufvud, bröst, armar, skulderblad, lår och ben, att alla desssa slag tillfogats med en trubbig pjes, att slagen å hufvudet varti af sådan häftighet att döden måste o- / villkorligen följa - - - - Kungsbacka den 14 Juli 1843. F.G. Mosén Den 4 September 1843 hölls första ransak- ningen i brottet och var vid rättegångstillfället som åklagare Hofrätts, Krono. kommisarien J.E. Samuels- son, som meddelade, att trots genom kungörelser i hela riket, intet afhörts hvem dem döde var. Åkl. hade till dagens rättegång inkallat vittnen. som berättade: Bonden Andreas Svensson, Stuf: vidhöll sin vid ob- duktionsprotokollet under § 2 införda berättelse, som upprepades varjämte Andreas Svensson till- lade, att den döde mannen, den han aldrig förr sett eller kände, påträffades i ett gärde under Stuf, ett par hundra famnar från byn, utmed en gångstig, som löper Wala berg., därifrån väg till Ida, Elfsborgs län, m.fl. ställen. På marken som var något våt af meder natten fallit tregre, kunde spår / ej upptäckas efter något hårdt kämpande, men den bredvid den döde påträffade större var blodig. Den slagne var barfotad, men bredvid honom låg ett par stöflar. Vittnet visste ej hvem den omvittnade tången tillhörde och hade ej natten förut hört annat buller än något hundskall, hvilket dock ofta inträffat. Der per- son vittnet tilltalat för att söka hjälpa den slagne mannen, var Ordningsmannen Anders Börjesson, som berätta- de: att tidigt nyss omvittnade morgon första vittnet inträdt och berättat att han ute i gärdet vid Stuf påträffat en döende, var ef- ter Börjesson åtföljt dessa vittnet till stället och gav om förloppet alldeles lika berättel- se. Börjesson hade inte heller föregående natt förmärkt något ovanligt buller eller förr sett den ihjälslagne personen. Åbon John Larsson. Stuf: att vittnet i frågavaran- de natt blev uppväckt ur sömnen af ett häf- / tigt hundskall, hvilken någonstund fortfor utan att vittnet likväl hörde rop eller skrik av menniskor. Vittnet gick därpå från stugan ut på sin gård av något naturligt behov, och då ty- stade hundarne, som likväl voro på avstånd. Vittnet som ej begaf sig från gården varken såg eller hörde någon , under det att vittnet åter inkom i sin stuga inkom hans son Andreas, som bebodde en särskild kammare i huset, och frågade honom om han hört de förfärliga buller hundarne orsakat, att Andreas hade ej heller varit ute. Vittnet kände då på en i stu- gan varande klocka, som visade omkring kl 2. Vittnet upplyser att han som alla öfriga byamännen bo i en klunga och att flera hundar, äges av dem. Hustrun Talena Andersdotter i Stuf, sade att den som visslade kände hundare, ty de upphörde genast att skälla. Slagen, som vittnet hört liknade yx- hugg mot träd / Christian Mårtensson, Kärret, som bodde c:a 1/8 mil från det ställe, där den döde påträffades, hade samma natt från- stulits något potatis samt en töm, hvilken påträffades i bland den dödes klädespersedlar. Vittnet hade ej hört något buller eller sett någon främmande. Börje Persson. Kärret berättade: att samma natt hade hos honom en järnkrok jämte en linnepåse, hvilken fyllts med föregående vittnes potäter, som påträffades bland den dödes tillhörigheter. Hade ej hört buller eller sett någon främmande. Andreas Andersson i Höljagården, som i frågavarande natt varit ute och vaktat får på No 5 Stufs utmark; såg omkring kl. 4 på morgonen 3 personer komma gående norrut, men på grund av afståndet kunde vittnet ej se hvem det var. När han kom närmare togo de av i en vinkel och skyndade på sin gång, så att de snart kommo ur sikte. Den ene var lång och smal, klädd i ljusa Elaggarusbyxor och blå tröja, den andre var lika klädd, men den tredje hade mörka kläder, men om de hade mössor eller hattar kunde / vittnet ej med bestämdhet säga De två voro mindre till växten än den tredje. Då nu Åbon John Larsson i Stuf tillhölls att redogöra för hur länge han ifrågasatta natt varit ute på sin gård och om han ej där ute träffat eller sett sonen Andreas eller visste om denne varit ute på natten, så blef han synbart förlägen och lämnade obestämda svar. Denna hans förlägenhet ökades ännu mera, då åkl. upplyste att John Larsson har en illa känd broder i Wala-berg och efter berättelse, hvars tillförlitlighet åkl. kunde vittsorda, denne hyst en främmande person som skulle innhaft en summa pengar. Åkl. begärde uppskof för ytterligare bevisning och utställdes målet till ny ransakning å sjette rätt- gångsdagen instundande hösteting, och skulle An- dreas Johansson i Stuf och John Larsson samt hans broder i Wala berg komma tillstäde för att höras vid vite af 6 riksd. och 32 skil. banco. Den 2 nov. 1843 förekom åter målet. Då hördes först Andreas Johansson, Stuf, som berättade att han låg en- / sam i den s.k."Herbergstugan", i faderns hus vaknade vid att hundarne något stycke ifrån ifrigt skällde och, hvarpå Andreas någon stund lyssnade, hvarefter han från kammaren, som likväl har en särskild utgång åt gården, utgick genom en annan dörr in i stugan, där fadern låg, och frågade denne om han visste orsa- ken till hundarnes oro, men hvaro denna icke kunde lämna någon upplysning. Andreas utgick i förstugan och då tystnade hundarne, hvarefter Anderas åter gick in för att lägga sig att sova, och försäkrade att han den natten icke varit vidare ute och hade ingen kännedom om dråpet. Men då domstolen upplyste att fadern sagt att han ej samtalat med sonen förr än denne åter inkommet från gården, ändrade sonen sin utsago men denna. Åkl. begärde uppskof för vidare utre- ning och rätten skulle upptaga målets handlägg- ning, när åkl anmält vidare utredning. Den 26 februari 1845 hade allm. åkl. Hofrätts / Krono Commisarien J.E. Samuelsson kallat och stämt samtliga Fjäre härads hemmansägre och innehafvare att enl. 27 Cap. missfirmelsebalken böta 100 dahler s.m. för Dulga - dråp samt begärde åkl. få upplysning om huru gäldande av begrafningen å den döda kroppen skulle ske. Vid målets påropande inställde sig åkl. samt av Svar. valda ombud från socknarne. Åkl. anför att ransakning om detta dråp förevarit vid 1843 års sommarting, men att någon upplysning hvarken om banemannen eller den dräptes namn eller hemvist icke kunnat vinnas oaktad att åkl. bemödande Svar. Medgåvo att dråparen hvarken blivit upptäckt eller att någon för dråpet är vorden misstänkt, hvarför svar. underkastade sig den ansvarspåföljd, som vore med lag för- enligt. Målet öfverlämnades och den 19 april 1845 afkunnande rätten sitt / Utslag 27 Cap. Missgärningbalkningen innehåller att om man eller qvinna finns å landet dräpe och icke var- der med fulla skäl lagligen därför misstänkt, då skall häradet efter mantal böta för dulgabrott 100 daler. Åkl. krono Com. Samuelsson hade i stämning å samt- liga egare och innehavare av hemman i Fjäre härad yrkat att de måtte efter mantal få böta förenämnda belopp, för det en okänd mansperson år 1843 anträffats ihjälslagen vid hemmanet Stuf i Frillesås, men att ba- nemannen ännu ej blivit upptäckt eller något till brottet är vorden skäligen misstänkt. Kongl. Resolutionen på Prästerskapets be- svär af den 7 Juli 1752 förklarar väl att orden Hemmantal och Gärdtal efter vanligt sätt ut- märka detsamma som mantal, men de i Kongl. Resol utfärdade betämmelserna om rätt förståen- det av 1 & 2 §§ i 26 Cap Byggninga Balken hade orden Kommunal betydelse, hvarför häradsrätten / funne nödigt att söka utreda rätta grunden och meningen af föreskriften i 27 Cap. Missgärningsbal- ken, att häradet efter mantal utgifva böter för Dulgadråp 1608 års handslag, uti 26 Cap Drap mala Balken medh Wilja angående "ham Dulga Draap och Mordgiäld bötar ska" innehåller, efter kunnad föreskrifter när, ih uti hvad belopp mordgjäl- den skall utgå , följande om mordgjälden: Theta skal efter mantali ut bötar: Hwar therr man som femptan aara är kalmys eller meer." samt läng- re fram: mördes och naghon then eij böte mordgiäld, som äro qvinnor eller owermagha, yngre än femptan aara ware bot halfwa mindre. Härav finner Häradsrätt att med mantal uti 27 Cap. Missgärnings Balken af nu gäl- lande lag icke förstås hemmantal, utan antalet af magande män och af i häradet mantalsskrif- na personer af mankön, vid hvilket förhållande och enär dels blott egare och innehafvare af hemman / i häradet blifvit stämda dels så väl Tingsrättens ord- förande som nämnden, såsom de där torde komma att såsom mantalsskrifna i Fjäre härad i utgivandet af Dulgadråpsböterna deltaga. Häradsrätten fin- ner skäligt hänvisa åkl. att deret han anser sig, såsom själv mantalskrivare i Fjäre härad be- hörig att det väckta stämningsmålet fullfölja i Kungl. Maj:ts och Göta Rikes Hofrätt begära förord- nande för ojävig domare att målet handlägga med tillkallat biträde av häradsnämnd. Den 9 Juli 1845 meddelade Hofrätten sitt be- slut att det åliggat Häradsrätten att avgiva ett slutligt avdömande. I anledning härav hade åkl ånyo instämt häradsborna som förut till den 5 mars 1846, men rätten dömde ej nu an- nat än förra gången. Sedan målet åter varit i Hof- rätten blev det åter återförvisat till Härrads- rätten dock att ojävig domare förordnades / jämte ojävig nämnd (Viske härads nämnd). Den 3 maj 1847 förekom målet åter på urtima ting. Samma åkl. som förut tjänstgjorde nu med. - Svarande hemställde till rätten huruvida hemmansegarne ensamt skulle utgiva dulga- dråpsböterna. Nämndemannen Emanuel Börjesson, Breared, Gällinge fick anfördt till protokollet att om åkl. vid den inför Härradsrätten verkställda undersök- ningen låtit inkalla alla från No. 1 Stuf som kun- nat haft i saken att göra, så hade troligen så my- ken upplysning om ifrågavarande dråp vun- nits så att häradet sluppit erlägga omskrifna böter. På fråga med om åkl. att han varit skatteskrifven i häradet 1843. Han yrkade dock bifall till stämningen. Häradsrätten meddelade följande Utslag Med tillämpling af den i Härradsrättens förra beslut i saken antydda tolkning af 27 Cap. / Missgärningsbalken finner Häradsrätten nu nö- digt föreskrifa det att samtliga i häradet år 1843 mantalsskrifna personer af manskön hvilka icke redan i egenskap av hemmans- ägare erhållit stämning till Svarande i soc- ken instämmas; vid hvilket förhållande och då Commisarie Samuelsson såsom nämnda år själv i häradet mantalskriven icke kan anses behörig att målet i egenskap av allmän åkl. utföra, varder han i denna befattning från målet skild och vill Häradsrätten t.f. ordförande hos Kongl. B.f de tillkännagif- va detta förhållande på det annan behö- rig åkl. i målet må blifva förordnad skolande dag för målets vidare hand- läggning efter anmälan af vederbörande åkl. framlades blifva bestämt. Slutligen förklarar Häradsrätten att Krono. Commisarien Samuelsson icke kan undgå ersätta rättens inställelsekostnad / och dagtraktamente med 4 Riks. 24 Skill. till t.f. Ord- föranden och 31 Riks, 31 Skill, 8 rund. allt banco till nämn- den. Åkl. anförde besvär över domen, men den 1 Sep. 1847, då detta mål åter handlades upplystes att hovrätten ej upptagit besvären till prövning: Som åkl. till målet hade Kongs 13 f de förordnat uppbördsskifvaren Fr. Kjellman Svar. hade ej något vidare att anföra och rätten med- delade följande: Utslag Det är utredt att en okänd mansperson år 1843 funnits ihjälslagen inom Frillesås socken, utan att banemannen kunnat upptäckas oaktadt härom vid Häradsrätten hållen undersökning, och Häradsrätten finner alltså i förmåga af 27 Cap. Missgärnings Balken lagligt döma alla nämn- da år i häradet mantalsskrifna personer af mankön att efter hufudtal böta för detta dulgadråp Ett hundra daler silfvermynt med Trettiotre (33) Riksd och 16 Skil. banco till tveskifte / mellan Konungen och åkl. Uppbördsskrivaren Fr. Kjellman att ersätta särskilt t.f. Ordförande med 4 Riksdaler och 24 skilling B, och häradsnämnden 31 riksd. 31 skil. 8 rund, allt banco för detta sammanträde Detta utslag såsom rörande ett dråp- mål varder dock med stöd av 25 Cap. 5 § Rättegångs- balken vördsamt understäldt Kong. Maj:ts Höglofliga Göta Hovrätt vida granskning. Urtima Tinget afslutat K.F.U. Halle t.f. ordf.