Transkriberad uppteckning

Avskrift. Stämpel År 1854 den 29 april inställde sig undertecknad Häradshöfding och ständig Domare i orten tillikamed häradsdomar- ne Lars Andersson i Hoga o. Olof Nils- son i Tönsäng, Nnn Olof Samuelsson i Grindsby, Bernt Christensson i Gömme, Johannes Torberntsson i Kjebo, Anders Olsson i Fläskum o. Johannes Johans- son i Gåre på Tingsstället Svanesund för att förrätta Urtima Ting i nedan förekommande brottmål, hvarvid dylikt Ting pålystes och tingsfrid påbjöds. Utslag. Af ransakningen i detta mål inhämtas, att sedan tilltalade Abr. Rasmus- son den 17 Febr. sistl. år, åtföljd af vittnet Joh:s Berntsson träffat Anders Larsson på Qvarnbråten samt Abr. Rasmussons svågrar Elias och Lars Perssöner jemte vittnet Olaus Olsson i Warekilsnäs skog, har Abr. Rasmusson, enligt egen bekännelse, för att undvika slag af Anders Larsson, med en yxa riktat ett slag mot honom, utan att minnas om Anders Larsson träffades af yxan eller dennas skaft, enligt Joh:s Berntssons vittnesmål, att Abr. Rasmusson tagit en yxa från Lars Persson, som denne bar på armen och vilken yxa Abr. Rasmusson hållit i skaftet samt riktat ett slag mot Anders Lars- son på det sätt, att yxan varit lyftat öfver Anders Larssons axel intill hans öra, dervid Anders Larsson dignade ned samt efter hvad vittnet tyckte sig höra, gaf sig då Abr. Rasmusson yttrade, "att något bör du hafva för det du nedljuger folk", enligt Olaus Olssons vittnesmål, att vittnet vid samma tillfälle varit närvarande och, sysselsatt med ett träds förande från skogen, tillfälligtvis vänds sig om, då vittnet bemärkte att Abr. Rasmusson hade upplyftat en yxa öfver Anders Larssons hufvud, dervid denne dignade ned på knä, med fråga till Abr. Rasmusson, "hvarföre skulle jag hafva sådant," hvarpå Abr. Rasmusson svarat, "för det du beljugit mig", att Anders Larsson, efter dignandet, lutat hufvudet mot marken, hvarifrån han upplyftades af Lars Persson som ledde honom så länge de voro i sigte för vittnet, som före dem körde ett träd från skogen till lastningsplatsen å Warekilsnäs, men på återvägen till skogen har Anders Larsson träffats i Elias Perssons hus, hvarest Anders Larsson var sittande på en soffa och samtalade med i huset varande personer, utan att yttra någon klagan eller vara behäftad med synlig åkomma eller rörd af starka drycker, enligt Jonas Stämpel sex kronor. Albert Berntson, Ängebacken. / Rasmussons vittnesmål, att Anders Larsson ifrågavarande dag innan han be- gaf sig till skogen, varit af starka drycker berusad samt medfördt en flaska, som innehållit 1/2 qvarter brännvin, vilken befunnits tom vid ankomsten derifrån, då han omtalade sig hafva blifvit slagen af Abraham Rasmusson samt synts behäftad med en red fläck bakom ena örat, att Anders Larsson efter förtäring af brännvin blifvit rusig samt ledsagats till sitt hem af vittnet och Lars Persson, då han kom i kräkning; att Anders Larsson några dagar derefter blifvit besökt af vittnet, då Anders Larsson befunnits vara sittande i sängen och åt, utan att yttra eller synas vara sjuk, vidare, att han tillkännagaf sig skola efterskicka en gumma för att på sig sätta blodiglar, enligt Cecilia Jonasdotters vittnesmål, att hon Tisdagen efter den dag Anders Larsson i föregående veckan, efter berättelsen skulle blifvit slagen af Abr. Rasmusson, satt tvenne blodiglar bakom Anders Larssons venstra öra, enligt Anders Larssons Enka Johanna Olsdotters berättelse att några andra läkemedel icke blifvit af Anders Larsson begagnade, än omvitt- nade tvenne blodiglar, att han påföljde dag tillsjuknat och om morgonen derpå blifvit mållös, som fortfarit till dess Anders Larssons död, påföljde fredags morgon, inträffade, enligt fdtf Provinsial Läkaren Herr Doctor Kjellbergs attest, att det slag, enl. upgift, med en yxa, vilket den 17 febr. sistl. år blifvit Anders Larsson tillfogadt under venstra örat, väl varit vållande till hans den 25 i samma månad inträffade död, men som åkom- morna af slaget icke varit af svårare beskaffenhet, har bemälde Herr Doctor och Provinsialläkare ansett det vara troligt att derest Anders Larsson fått njuta en sorgfällig Läkarevård så hade ej blott hans lif kunnat räddas utan han äfven till helsan återställas samt derföre förklarat slaget hafva varit tillfälligtvis dödande och enligt Kungl. Sundhets Collegie utlåtande att Anders Larsson aflidit af enflammation i hjernans mjuka hinnor och att verkande orsaken till denna inflammation skäligen kan antagas hafva varit det honom af Abraham Rasmusson förenämnda dag med en yxa tillfogade slag, men att det berusade tillstånd hvaruti Anders Larsson efter misshandlingen, sig försatt, derjemte måste betraktas såsom ett tillkommit offall som till den dödliga utgången medverkat. Detta med hvad mera ransakningen för öfrigt innehåller har Häradsrätten tagit i behörigt öfvervägande och som Häradsrätten anser det vara dels genom Abr. Rasmussons eget erkännande och dels genom Olaus Olssons samt Johannes Berntssons vittnesmål lagligen styrkt att Abr. Rasmusson den 17 febr. sistl. år med hammaren af en yxa tillfogat Anders Larsson ett slag å hans venstra öra, vilket slag förorsakat inflammation i hjernans mjuka hin- nor som varit verkande orsaken till Anders Larssons död, likväl och som det berusade tillstånd hvari Anders Larsson sig försatt derjemte måste be- / traktas såsom ett tillkommit ofall, som till den dödliga utgången med- verkat vilken möjligtvis förekommits om tjenlige läkemedel i tid blifvit begagnade så och enär antagas bör att slagets tilldelande icke skett i afsigt att dräpa då icke yxans egg utan bakdel eller hammare blifvit an- vänd, finner Häradsrätten åtalade dråpet böra hänföras under 39 Cap:2 § sista momentet MB, hvarföre Häradsrätten i förmåga af åberopade lagrum samt 26 Cap. 1 § nda Balk och Kongl. Brefvet den 14 Nov. 1746, pröfvar rättvist det skall Abraham Rasmusson för det han med en yxa tillfogat Anders Larsson ett slag vid örat vilket tillfälligtvis förorsakat hans död böta hel mansbot med 100 riksdaler till treskiftes emellan Kongl. Maj:t och Kronan häradet och åklagaren eller i brist däraf afstraffas med 28 dagars fängelse vid vatten och bröd i kronohäkte samt hvilketdera fallet på en söndag undergå uppebar kyrkoplikt i Stala socken kyrka eller i den församling i hvilken han undergå bestraffning i hvilken händelse kungörelse derom bör uppläsas i förstnämnda kyrka varför utan Abraham Rasmusson kännes skyldig icke allenast ersätta kostnaden för obductionen av Anders Larssons döda kropp till det belopp som i stadgade ordning var- der faststäld utan äfven afhörde vittnen för deras Tingsresor Olaus Ols- son i Brandalen och Johan Rasmusson i Rönnekärr med 2 riksdaler 26 s Joh:s Berntsson i Kärra Samuel Andsson på Ödegärdet Anders Nilsson i Timmerdalen Olaus Larsson och Sigrid Berntsdotter i Rörvik Christina Krabbe och Anna Christina Mattiasdotter under Warekilsnäs med 1 riksdaler 8 s till dem vardera Cicilia Jonasdotter på Tegen under Varekilsnäs med 1 riksdaler 18 s allt Banco vilken vittnesersättning likmed Kongl. För- ordningen den 20 november 1845 dock icke kan utgå af allmänna medel om Abraham Rasmusson saknar tillgång då vittnena icke haft tre mils väg till Tingsstället, men när Abraham Rasmusson icke användt eggen av yxan vid slagets utdelande anser Häradsrätten Abraham Rasmusson icke kunna fällas till ansvar efter Kongl. Förordningen den 19 augusti 1845 för lifsfarligt vapens begagnande. Likmed i 25 Cap. 5 § rättegångsbalken varder detta utslag understäldt Kongl. Maj:t och Rikets Höglofliga Götha Hofrätts prövning ägande der- jemte den som dertill sig befogar finner att i högbemälte Rätt anföra skriftliga besvär inom 30 dagar herefter denna likväl oräknad före klockan 12 på dagen; och lärer Kongens Befallningshafvande i Länet tillse, att Abraham Rasmusson, som kommer att införpassas till Länshäktet i afbidan på Kongl. Hofrättens utslag, icke saknar nödigt biträde till besvärs för- fattande i händelse han vill klagan föra. Som ofvan På Häradsrättens vägnar (oläsligt namn) Rätt avskrivet betygar; Stenungsund i Orusts, Tjörns och Inlands dom- sagas kansli den 11 mars 1957. I tjänsten: Sigurd Johansson.