Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Midsommar
Till midsom- mar skulle skorste- nar o stenmurar kri- tas, o rundspisen i stora rummet skulle limmas. Och så kläd- de man inne med löv.
Jordens fruktbarhet. Växttiden.
Om det kom ett främmande fruntimmer in först på det nya året så fick en dålig skörd, men om det kom en karl så skulle det bli bra. Den havre, som hästen skulle ha om julmorgonen tog far in om julafton och ställde under bordet till julbocken - för en hade en bock av halm stå- ende där också, som en kalla för julbock - där fick den stå till morgonen. Men om det skulle vara för en god skörd vet jag inte, för en tog inte så noga reda på tocke där. Att det skulle bli märg i hästen av den havren tala di om. - Far hängde inte upp julneken förrän han hade haft henne inne i stugan och hällt juldricka på henne. Det var styggt att "dra dagg" om midsommarnatten, men det fanns di som gjorde det i min tid t.o.m. / När di kom på sina ägor med daggen så gick di och skvalpa ut den över dem. Det var för att di skulle ta nyttan ur de andras åkrar och få den i sina. Det fanns finnnkäringar som inte var säk- ra för sådant. Om en tog något av ett djur som dött och grävde ned i en annans åker så fick han ingen lycka med åkern. Se'n kunde han få otur med kreaturen. En skulle inte skryta av skörden, för då gick den ifrån en. Ju mer en skröt ju semre blev det. Rågen lejer dränger till midsommar. Havren står i sta före midsommar.
Vårhalvåret
Den 16 maj på dagen släpptes kreaturen ut första gången på bete. Fåren släpptes ut samtidigt eller också några dagar tidigare. Linet såddes på Bedadagen. Havren såddes när den gula ärlan var på trakten. Den kom litet olika om åren. Ärterna såddes tidigast av allt. En var rädd för att de inte skulle mogna. Ingen särskild dag för potatissättningen. De mindre lanna grävdes tidigt, så att en skul- le få ny potatis till midsommar eller åt- minstone strax efter. Höslåttern började, när gräset var mo- get. Det var en fjorton dagar el. tre veckor efter midsommar. / Man började att skära säden när den var mogen. Kristi himmelsfärdsdag var den första metar- dagen. Midsommarafton eller midsommardagen kunde man börja bada ute, men inte en dag tidigare. Man höll inte på att bada mer än till i sept. Se'n tyckte en att det var sent. Om vafferkvällen skulle en springa bar- fota första gången på året. Sen fick en börja på allvar, när tjälen hade gått ur marken och det blev litet varmt i solen. Vårfrudagen skulle en sluta att an- vända lyse inomhus om morgnar och kväl- lar. Den 16 maj bruka di att vara ute och skrika och skrämma bort vargarna. Om di träffa varg då, så blev han inte gammal. Detta var på 1860-talet och därförut.
Midsommar
Midsommar var en stor högtid. Då mins jag att pojkarna gick med syrener i mössan och flickorna bar blommor på sig. Och då var folk ute på åkrarna och plocka "midsommarblom- mor" och tog in i buketter. I min ungdom kläddes "majstång". I Charlotten- berg och Eda mins jag "majstång" från min barndom. Eljest kläddes "majstång" på herrgår- dar och på några enstaka bondgårdar. På Rabben i Ås mins jag vi hade bal kring "majstång" - "messommersbal". Majstången restes i en skogsdunge eller på en ås där det var torr, fin och jämn mark, så att en kunde dansa kring stången. I Eda hade de dansbana. Och den var lövad med björklöv / runt omkring. En grövre vire lindades i spiral runt stången. Den bands av björklöv. Gick i spiral nedifrån och upp. Upp emot toppen var det en arm /kors/. En krans av midsommarblommor och björklöv hang på vardera armen. Gula och blå pappersremsor i kransarna. I toppen mins jag inte att det fanns något. /På Trossnäs - Nols skn - mins jag att det var en vimpel i top- pen på stången/. Ungdomen samlades dit där man hade rest maj- stång. Och det blev till herrgårdarna och bruken mest. Eljest kunde ju ungdom samlas vid nå- gon bodgård och ha bal. - I Charlottenberg och på Eda glasbruk var det ledningen som ord- nade med stången och balen.
Majstång och midsommarlöv
Vi hade majstång ibland när vi var små, men det var bara här några stugor, vi slog oss ihop och reste den på vår gård. Vi tog en garnstång eller vad för en stång som helst som vi kunde få tag i, och så togo vi ett tvärträ och bundo ihop ett stycke från toppen, det var aldrig så noga. Sen vira vi löv om stängerna, vad för slags löv vi kunde få tag i, men helst eklöv för de fyllde så bra. Det fanns de som hade något slags krona i toppen, men det hade aldrig vi. I vardera armen hängde vi en krans utav alla slags blommor, som vi kunde få tag i, och i själva korset fäste vi en en ring med "äggabollar" (äggskal). Vi började samla bollar långt före påsk och se´n kappas vi om / vem som kunde samla mest. Äggabollarne skulle ha sin naturlige färg och bindas på ett snöre. Själva löven brukade vi binda fast med bränslerepet, så när vi behövde det, var det att flänga ner majstången. Det kunde bli rätt så fort efter midsommar. Nu för tiden har de inga majstänger, ha inte haft på väldigt länge. Det var också vanligt att de risa stugan (###) förr i världen. De satte in alldeles fullt med björklöv om midsommar. Det gör jag än idag, men det är inte många som gör det nu.
Hur mor och barnen prydde hemmet.
Under vintern brukade barnen ofta "repp enris" och strö över golven. Så kunde ju ske även andra tider på året. Vid midsommar skulle det – liksom ännu här på landet – göras särskilt färgrikt och glatt. Man började inifrån. Tak och spis sopades och likaså väggarna, om dessa voro rappade. Sedan kritades det hela. Därefter redde mor i huset till olika färger, var och en i sin burk. Av dessa stänkte hon med en visp e.d. på väggarna och spiskupan. Därefter tog man med barnens hjälp in små björkar, rönn- och videkvistar, vilka placerades, som det passade, vidare hängdes johannesgräs, jungfru Marie hand, fårpungar o.d. på stängerna i taket, på väggar, muren och skåpet. På skåpen skulle runt om dess övre del ligga midsommar- blomster, så att vipporna hängde ner som en liten krans på fram- sidan, här och där kanske avbruten av en liten knippa får- pungar e.d. Det nyskurade golvet ströddes med löv, mest av asp. I gången ställdes björkar, och förstugukvisten var ofta inramad av sådana. På gården gjorde man ibland en tillfällig lövsal av avhuggna björkar, som med sin nedre del fästes i jorden.
Midsommar
När jag var en tolv el. femton år så var stångjärnsmed- jan i gång på bruket. Smeddrängarna hade mycket att göra på midsommaraftons förmiddag, för då skulle de sopa å göra fint i smedjan. Det skulle vara som midsommar i den också. När de hade gjort det, så gick de å tog sig ett bad å tvättade sig riktigt rena. På Mastebacken på bruket brukade de samlas framåt kvällningen på midsommarafton, för där var 'majstånga' rest. Den mest storslagna majstång som jag mins var rest där midsommaren 1858. Den stången var lång som en flagg- stång. Det var en väl barkad granstång. Den låg på bockar medan de klädde henne. Stången kläddes med en lövkrans som gick i spiral upp efter hela stången. Så virades blommor och löv omkring tunnband. Det var kransar, som hängdes upp horisontellt. Den första kran- sen / som hang ett par manshöjder från backen var den största. Längre upp mot toppen hang en mindre blomsterkrans. Kransen hang fästad i fem 'stag' fästade i en träkloss som spikats på stången. Kunde vara sex stag också. Jag vill mins att det var brukligast med fyra eller sex 'stag' (smala rep). De fick vara lika långa för att kran- sen skulle hänga rätt. I toppen var en vimpel. Ne- danför den stora kransen en rund skiva som var klädd med löv å blommor. På den skivan stod flera doc- kor. De var så fina å utklädda med färggranna dräkter. Jag tror visst det var fem eller sex sådana. När det blåste, så gick den skivan runt, å dockorna dansade då ringdans efter varandra. Stången var nedsatt i en grop i marken. Pojkarna från bruket reste den å jäntorna hjälpte till att klä den. Hon stöd kvar i flera veckor. När hon var rest så bör- jade dansen, å den började så att de tog i ring å sprang runt stången. Då kunde de t ex. sjunga "hej hopp min lilla sockertopp, vi ska' dansa till solen rinner ôpp' etc Se'n höll de på att dansa vanliga danser till dess att / solen gick upp på morgonen. De ville gärna inte ge sig förr. Många blev ju trötta å gick därifrån förr men de som var som friskast höll ut. - Det första jag mins, så var det två spelmän, den ene spelade fiol å den andre kla- rinett. Fram på 60-talet började de allt med dragspelen. Det skulle vara 'puts' bå' ute å inne till midsom- mar. Vildblommor togs in å sattes i krus å glas. En ungbjörk sattes på vardera sidan ingången. Top- parna på de björkarna böjdes ihop. Löv å blommor över allt. På midsommarnatten gick de å sökte efter skatter. (Se särskilda uppgifter härom. Uppt. anm.)
Uppenbarelser av döda och förebud
Jag hade en morbror, han var sexton år äldre än min mor. De fick styv- mor, hon dog, och sen skrömta hon så förfärligt. Min mor låg en gång och hörde hur dä plocka i skåpet med silver och glas. Morbror tog en stövel och slängde mot skåpet, men den börja åka fram och tillbaka över golvet. Han kasta den andre stöveln och sen sina trätofflor, och det blev likadant med dem. "Nu / sliter ho väl ut skorna för mäj," sa' morbror. Då åkte dörra upp med en väldig fart och slog igen sen. Hennes man fick aldrig fred för henne, hon följde honom överallt. Men så gick han till prästen och de var till körrgår'n (kyrkogården), och sen vart han å med henne. Det var en flicka som drunkna' i Granviken, sen hörde de där hon bodde att dä kom ett frun- timmer in, och det isa kring kjolarna. "Var ha du vare som ä så isig," sa' de. "Jo, ja ligger i sjön," å / så tala hon om på vil- ket ställe hon låg. Jag hade en dräng som skulle ut och exercera dagen efter mid- sommar, det var år 1890. Han gick bort midsom- marafton men kom inte igen. "Fredrik har nog drunknat," sa folk. Vi fann ekan efter honom och dragga' i sjön. Måndag efter midsommar kom en gammal gubbe och sa: "Ni får 'en inte, han ha vare hos mäj i natt, å dä blir ja som får 'en." Så sa han till oss varenda dag när vi höll på å dragga. Å efter sex dar kom e / flicke därifrån gubbens hem å sa: "Nu ha vi hitta honom." De hade varit ute å tagit kräftor, å då hade de hittat honom. Dä va en masmäs- tare här ve Kväggeshyttan som drunkna i Vilången. Han kom två gånger till en som låg i skogen å kola. Första gången visste inte kolarn att han var död, han sa: "Kommer du gånes?" "Ja, ja ä inte mer i detta livet," sa' den döde. Hustrun sörjde och grät så förskräckligt. Då kom den döde en gång till till kolarn och sa: "Du ska säja till mi gumma att / ho inte sörjer så förfärligt, ja får ingen fred." Kolarn tala om det sen många gånger, han dog, 90 år gam- mal, för några år se'n. Här vid Kväggen är en bro som går över en bäck, där skulle en piga ha mördat sitt barn. De hörde sen hur det grät där, 1. och vid en grind i närheten flög det stora hudar i luften. Men när hon blev upptäckt så blev det bra. Det var en vid Ökna (Bjurtjärn) som gjorde likkistor, och han hörde alltid i för- väg när någon skulle beställa. 1. Enligt en annan berättare skulle de se ett par små barn som stod och grät. / Antingen ropa' det eller också slog det i spik. "Ja nu får ja göre e kiste igen," sa' han då. Fredagsbarn skulle dö tidigt.
Husdjuren
Jag mins ingen särskild dag som en skulle ha ut kreaturen på. Det blev eftersom våren kom. Till sätra for en 8 dagar före midsommar och var där sex veckor. Omkr. 3 veckor efter Mickelsmäss så sattes kreaturen på bås. De fick gå ute i det längsta. När kreaturen skulle köras ut första gången om våren, så tog en mjöl å salt ihop och smög det tre gånger motsols om bordsfoten, se’n fick kreaturen det. Det var för att de skulle vara stada vid gården å inte gå bort å bli borta. Om långfredags morgon fick vart kräk ett piskrapp av vallkäppen, för att de skulle gå hem ordentligt om sommaren. Den första drycken som kon fick, när hon hade kalvat, hade en stål i. En kniv brukade mor släppa dit. När hon gick in med den första mjölken så bredde hon över byttan, så att inte det skulle komma något ur luften i mjölken, så att mjölken skulle bli skämd. De svarta å de röda ”kraka” hade den kraftigaste mjölken. När mor klippte lammen första gången så lämnade hon en lock. Den kallades för "livlocken”. Den skulle de ha med sig för att de skulle trivas å växa å bli stora å få mycken ull. När kon mjölkades första gången, så hade man en nål i byttan.
Naturföremål
Träd och buskar. Vid Avundsåsen växte en tall krokig. Han hade växt så att han var som ett ögla. Gumman i gården botade sig för alla sjukdomar i den tallen. Hon hade ingen annan läkare. Hon ”smög” sig genom tallen. Jag tror att den tallen skall vara fridlyst. Tallen kallades för ”smöjtallen”. Så gjorde en av med bölder och tandvärk i tallar, som låg avlägset från gården. Jag mins ingen särskild. Det var farligt att komma i närheten av eller fälla ett sådant träd, för en fick all slags värk då. Aspen håller sig aldrig stilla. Om det är aldrig så lugnt, så darrar löven. Det hörde jag den sägnen om att vår frälsares kors var av asp. Vid midsommar togs björkar och sattes vid dörren. Asplöv ströddes på golvet. Vid bröllop – om det hölls på sommaren – gjordes en lövsal av björk och björkar sattes upp vid dörren. Vid begravning tog en två unga granar och satte en på vardera sidan om dörren och en på vardera sidan om porten. Om jul förekom också att en eller gran sattes vid dörren. Kvistarna fick alltid sitta kvar. De pryddes inte på något sätt. Det var bara julgranen som pryddes. När en hade slutat att hugga ved om påskafton eller julafton så lades två vedträn i kors på huggstabben. Om en högg yxan i stabben så kunde inte själva den lede ta den.
Alfred Gustavsson
A.G. berättar om sin ungdom, cigarrmakeri i Stockholm, återkomst t. fädernegården, arbeten (kolning, sågning m.m.). Forts. om brännvinet vid högtiderna, julfirande. /Bra./ Forts. om kyrkans läge, ödekyrkan; nöjen och dans, arbetsförhållanden vid gården förr i tiden m.m., 70-årsdagen; högtidernas firande med brännvin. Fortsätter att berätta om sina sysselsättningar, jakt, krokeks odekyrka, kyrkans brand, den nya kyrkans läge. /Bra./ Forts. om julfirande (julottan, kappkörning), belysning, julens avslutning, midsommar, födelsedagar, fotboll; cigarrmakeri (cigarrsorter och arbetsmetoder; snus). /Bra./ Forts. om cigarrmakeri. A.G. berättar om höskörd (slåtter, höets bärgning, hässning, inkörning), lin, sädesslag, skörd (mejning, sädens uppsättning, inkörning), tröskning. /Bra./ Forts. om inkörning av säden, tröskning (m. tröskverk, slagtröskning, slagans delar). /Bra./ Forts. om slagtrösning; kolning (anskaffning av kolveden). Forts. om kolning. /Utmärkt./ Forts. om kolning; A.G. upplever under jakt något egendomligt; hans fader väcks vid kolning, hål på milan, ett stort fruntimmer står och krattar. /Bra./ Forts. på berättelsen om hur fadern väcktes vid milan; jakt. /Utmärkt./ Forts. om jakt, varg, jakt med vargnät, den sista vargen i trakten, avslutning. /Bra./
Stefanus Håkansson och Emil Lundell
Dialekt/Folkminnes inspelning.
Renlighet. Hemmet
Det skulle ha funnits de som inte tvättade sig mer än två gånger om året - midsommar å jul. Men då eldade de upp 'bastun' å tog ångbad å så tvättade de hela kroppen rik- tigt. De gamle här på trakten hade för vana att ta ett 'bas- tubad' på julafton. Då skulle de vara så rena å fina. Å då bytte de om underkläder för julen. På sommaren kunde det hända att en och annan gick å tog sig ett bad i sjön el. bäcken. Men det var inte så vanligt. De flesta gick allt med lorten på kroppen från den ena julafton till den andra. Det kunde ju hända att de kom sig för att tvätta fötterna å benen någon gång extra på året. Huvudet å händerna tvättades allt en gång till varje hälg. Skul- le en bort något ärende på en vardag, så sköljde en av an- siktet litet. Karlarna brukade inte vara så noga med sig. Såpa, sand och gräs användes vid tvättningen. / Det var för att en skulle kunna gnida av 'lorten' riktigt Förr i världen hade de allt så mycket ohyra i stugorna. Det var allt som omöjligt att hålla sig ren från det. Å det fanns de som inte trivdes om de inte hade lus på sig. Det skulle inte gå an att ta bort alla lusen ur huvudet en gång. Om de gick bort ur huvudet, så skulle det ha till betydelse att en snart skulle dö. Mödrarna brukade plocka eller kamma lusen ur huvudet på barnen. Så bruka- de de att hjälpa karlarna. När det blev för stor klåda i huvu- det så fick hon ta en kniv till hjälp å klämma sönder dem i huvudet. Kläderna hängdes upp i bastun ibland, så att de blev rena från loppor å löss. Stuggolvet sopades en gång om dagen, om det var tid till det eljest kanske det fick dra ihop till flera dagar. Sophögen låg vid en vrå vid dörren eller spisen. Brukade kasta sopor- na på varmen ibland, eljest så var själva sophogen bak- om väggen på stugan. Där kastades alla sopor, diskvatten å annan lort å där brukade de också göra sina beho- ver. Det var inte så noga den tiden. I mitt minne har de allt haft avträde på de flesta ställena. Men det / är inte länger sedan än i min mors å fars ungdom som de inte hade annat ställe än sophögen, i en buskbacke eller på stalldyngehögen. De som ville ha golvet vitt å rent till helgen, å det var de allt bra noga med över lag, skurade det på lördagsafton. De brukade vänta till långt fram på aftonen med skuringen för att golvet skulle få vara fint till söndagen. Efter skur- ningen ströddes finhackat enris eller granris på golvet. Det skulle vara i stället för mattor. Riset fick ligga tills de första dagarna i veckan. Utanför vid trampen lades granris i en rosett. Det var att torka av fötterna på, innan en gick in. Muren vitlimmades till varje storhälg. Till midsommar skul- le både skorstenen, stenfoten å muren vitlimmas.