Transkriberad uppteckning

Träd och buskar. Vid Avundsåsen växte en tall krokig. Han hade växt så att han var som ett ögla. Gumman i gården botade sig för alla sjukdomar i den tallen. Hon hade ingen annan läkare. Hon ”smög” sig genom tallen. Jag tror att den tallen skall vara fridlyst. Tallen kallades för ”smöjtallen”. Så gjorde en av med bölder och tandvärk i tallar, som låg avlägset från gården. Jag mins ingen särskild. Det var farligt att komma i närheten av eller fälla ett sådant träd, för en fick all slags värk då. Aspen håller sig aldrig stilla. Om det är aldrig så lugnt, så darrar löven. Det hörde jag den sägnen om att vår frälsares kors var av asp. Vid midsommar togs björkar och sattes vid dörren. Asplöv ströddes på golvet. Vid bröllop – om det hölls på sommaren – gjordes en lövsal av björk och björkar sattes upp vid dörren. Vid begravning tog en två unga granar och satte en på vardera sidan om dörren och en på vardera sidan om porten. Om jul förekom också att en eller gran sattes vid dörren. Kvistarna fick alltid sitta kvar. De pryddes inte på något sätt. Det var bara julgranen som pryddes. När en hade slutat att hugga ved om påskafton eller julafton så lades två vedträn i kors på huggstabben. Om en högg yxan i stabben så kunde inte själva den lede ta den.