Den sista april samlas hundratusentals människor i varje svensk socken, by och stadspark runt flammande majbrasor. När skymningen faller tänds rishögarna, värmen slår emot kinderna och traditionella manskörer stämmer upp i Längtan till landet ("Vintern rasat ut bland våra fjällar") och Sköna maj, välkommen till vår bygd igen.

Från vakteldar mot varg till folkfest

Valborgsmässobålen har mycket gamla anor i det agrara Sverige:

1. Rovdjurens avskräckande: Förr släpptes gårdens kor och får ut på bete i skogsmarkerna vid månadsskiftet april–maj. På kvällen före tände byalagen väldiga eldar, slog på grytlock, sköt med bössor och ropade för att skrämma bort varg, björn och rovdjur från betesmarkerna.
2. Att bränna bort det gamla: Allt torrt ris, grenar och skräp från vårbruket och trädgårdarna samlades ihop och brändes. Det var en praktisk och rituell rening inför det nya växtåret.
3. Skydd mot trolltyg: Enligt gammal folktro var natten mellan 30 april och 1 maj en häxnatt då troll och onda makter var i rörelse. Röken från vårelden troddes rena bygden och hålla oknytt på avstånd.

Studenternas mösspåtagning och vårens jubel

Under 1800-talet tog universitetsstäderna Uppsala och Lund över traditionen och förvandlade den till vårens och ungdomens stora högtid:

• Mösspåtagningen: Klockan 15.00 på Valborgsmässoafton sätter studenterna i Uppsala på sig sina vita studentmössor vid Carolina Rediviva och springer nedför Carolinabacken.
• Körsången vid elden: Allmänna Sången och Orphei Drängar sjunger in våren från slottsbacken, en tradition som spritt sig till körer i hela landet.

Valborg i samtid

Idag är Valborgsmässoafton en folklig samlingspunkt för alla generationer. Barn grillar korv och pinnbröd vid glöden, grannar möts och pratar om vårens trädgårdsprojekt, och när elden falnar känner alla samma sak: den långa nordiska vintern är över – ljuset har vunnit.