Midsommarnatten är Nordens mest magiska natt. När solen knappt hinner sänka sig under horisonten förrän morgonrodnaden åter flammar upp, firas sommarsolståndet – livets, grönskans och fruktbarhetens absoluta kulmen.

Att "maja" – stångens sanna ursprung

Många tror felaktigt att majstången har med kalendermånaden maj att göra. I själva verket härstammar ordet från det fornnordiska och ålderdomliga verbet att maja, som betyder att smycka med gröna löv och blommor.

När allmogen reste midsommarstången på gårdstunet eller byns allmänning var det en urgammal fruktbarhetssymbol:

• Den lövade stammen symboliserade världsträdet och livskraften som reser sig ur jorden.
• Kransarna som bands av björklöv och ängsblommor representerade solhjulet och naturens kretslopp.
• Att dansa ringdanser runt stången var en kollektiv bön om god skörd på åkrarna och lycka bland människorna.

Blommorna och midsommardaggen

Enligt folktron var naturens krafter som starkast under midsommarnatten. Gränsen mellan människornas värld och det övernaturliga blev genomskinlig:

• Sju eller nio sorters blommor: Ungmör och unga män plockade sju eller nio olika ängsblommor, gärna klättrande över gärdsgårdar i absolut tystnad. Lades buketten under huvudkudden skulle man i drömmen få se den man var ödesbestämd att gifta sig med.
• Läkande dagg: Daggen som föll i midsommarnatten ansågs rymma undergörande läkedom. Kvinnor gick ut i ottan med lakan och drog över ängarna för att samla daggen, som sedan sparades på flaskor för att bota ögonsjukdomar och användas vid surdegsbakning för att ge brödet styrka.

Offer vid de heliga källorna

En annan uråldrig sed var att vandra till trefaldighetskällor eller offerkällor vid midsommartid. Man drack av det kalla, klara källvattnet mot norr för att mota sjukdomar och offrade små mynt, nålar eller smycken i källans djup som tack till källrådare och naturandar. Denna sed levde kvar med stor kraft ända in på 1900-talets början i bygder som Dalarna, Småland och Uppland.

Eldarna mot oknyttet

I delar av Norden, särskilt i Norge, Danmark och längs Bohusläns kust, tändes väldiga midsommarbål (sankthansbål). Eldarna tändes på bergsknallar och vid stränderna för att hålla troll, häxor och bergtroll på avstånd under den natt då de troddes vara som mest aktiva. Runt elden samlades hela bygden med spelmän, visor och dans till gryningen.