Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tro. Jul
När ve va' små inbilla de vuxna oss att man kunde se julen på långt avstånd. De såg julen sa' de genom fönstret.
Husligt arbete
Karlarbetet på vintern var att skära stickor. Det gjorde de ända till fettisdagen. Sedan höll de på med ve- den ute på backen. Och sedan skulle karlarna också tjära skidor och skor. Skidorna vallades inte på den tiden. Man begagnade skor av mjukt kalvskinn, och hade hö inne i dem. Man hade en låda full med träshö vid spisen alltid. Så tog man ur höet på kvällen och la det på spisplattan till nästa morgon, för man hade inte råd att skifta hö för varje dag. Såna sportskor, som finns nu för tiden, använde man inte förr. En del av karlar- na var ute på vinterkörning förstås. Mor satt vid spisen och höll på med sin stickstrumpa. Allt arbete tillgick utan lampa. Man fick ljus ifrån den stora brasan från den öppna spisen. På spisen hade man en stor gryta, där man kokade vällingen. / Ett höstarbete var också att väva vadmal, som skulle vara färdigt, till dess skräddaren kom och skulle sy allt, som skulle bli klart till jul. Ett annat höstarbete var tunnbrödsbaket. Det hade man en gång på våren också. (Se bröd!) Julbrodet bakades, så att det var färdigt till Annadagen. Det var jullimporna. Sedan skulle de ligga på den ena sidan i en vecka och på den andra i en vecka, så var de färdiga att ätas på jul. (Se jul!) Hur julslakten tillgick, vet jag inte så noga.
Trettondagen och tjugondag Knut
Somliga ville inte ha julgranen stående längre än till trettonhelgen. Hon blev gammal och barrade från sig. Så ville man bli av med henne för utrymmets skull. Eljest var det vanligast, att hon fick stå till tjugondag Knut. Om det var snö och lämpligt väder den helgen så kun- de man få se många fina ekipage – hela slädpar- tier åka genom staden. Dels var det stadsbor som fann nöje i att ta sig en åktur och dels var det lantbor som passade på att ta sig en titt in till sta'n och hälsa på släkt eller bekanta. Det var vanligen herr- skapsfolk som hade slädpartier. Men även andra kun- de leja åkare och ordna slädparti någon gång. De kör- de så långt de tyckte att de hade nöje av att åka. Det var vackert att se när herrskapsfolk kom. De ha- -de / stora granna slädnät över hästarna. Slädnäten voro tunna och vita. Det var breda spetsar på dem. 'Tjugondag Knut ä jula slut.' Se'n fick man inte hål- la på att fira jul längre. Då gick man tillbaka till de vanliga vardagssyslorna och arbetena. Då ha- de man barnbjudningar i hemmen. Barnens kamrater fick komma och dansa med omkring julgranen. Små på- sar med karameller och pepparkakor och andra godsa- ker skickades med barnen hem.
Julafton
De som hade säd otröskad brukade vara uppe och trö- ska. Eljest brukade man ställa med julveden. Man var uppe bittida. Det var inte på många ställen man hade den seden kvar att lägga halm på golvet. Men på enstaka stäl- len förekom det. Det var roligt för barnen att få leka i halmen. I mitt hem hade de allt lagt bort det. Julgranen var vanlig över allt. Det var då som nu. Men man hade inte så mycket att hänga i den. Det var flagga, papper och papperskarameller och någon glas- kula. Vörtbröd bakades. Sådant bröd bakades inte annat än om jul. Så bakade man av sammalt rågmjöl och av siktat rågmjöl och något litet vetemjöl. Av alla dessa slag skulle vi barn ha i vår julhög, fast dessa / bröd bakades mindre. Kreaturen utfodrades särskilt om julkvällen. De skulle veta om det var jul. Och det talade man om för dom när de fick höet. Alla djur fick extra. Fåren fick gott hö och hästen havre. Man fick inte glöm- ma något levande den dagen. Mamma tala om att man brukat tända ett ljus för vardera maken. Det fick brinna hela natten. Om mannens ljus var det kortare eller om det brunnit ut först, så skul- le han dö först och tvärt om. Julbrasan bestod av björkved. En stor brasa tän- des, som brann medan man åt om kvällen. De döda kom om julnatten. Man dukade inte av bor- det. De skulle ha festligt när de kom.
Julafton
'Speckeneka' (julkärven) skulle vara uppsatt så ti- digt som möjligt på julaftons morgon. Ju kraftigare hon var tilltagen (hon var) åt fåglarna, ju kraftigare skörd beräknade de få under kommande år. De tog av den bästa ha- vern till den neken. De som hade råd, satte upp två neker. Den sattes vid lagården. Den fick sitta uppe hela vintern. På julkvällen skulle en ha bad. Då tog en in ett stort kar å hällde varmt vatten i, så var den ene efter den andre uppe i karet å tvättade sig. Sedan tog en ny skjorta på sig, om det var så att en hade fått någon till jul. Men en skulle göra sig riktigt ren. När en var påklädd å fär- dig, så skulle en ha kaka, ost å en sup. Det var 'lö- gesupen'. Julafton var 'den store dôppredan'. vid 12-tiden doppa- de en kaka i den feta fläskgrytan å åt korv å kött / till det. På kvällen fick en lutfisk å gryngröt (havergryn) Bordet skulle stå dukat över natten. Tog bort de 'lortiga' kälen. På en del ställen stod det dukat ända till på trettondagen. Före jul bakade de så mycket haverbröd att det räck- te ända fram i början på sommaren. Den som kom först hem från kyrkan julmorgon skul- le bli först i alla andtiderna å få lickerst inbär- gat.
Slakt
Slakt av nöt förekom i oktober månad. Fåren slaktades i oktober och november. Kreatur som skulle slaktas ville man inte ha stående för länge att de skulle äta på vinter- fodret för länge. Brukade slakta på måndag, och då det var ny - inte efter det månen blev 'full'. Började å slakta så tidigt för att det skulle hinnas med på dagen. 'Julgri- sen' slaktades närmare julen, så att de skulle få färskt till lusse å jul. Främmande som kom till slaktplatsen hade 'onda ögon'. Sovlet blev inte drygt, om de kom att se på slak- tet. På samma sätt om djuret slaktades på 'neane'. Gamla djur fick brännvin innan de slaktades för att köttet skulle bli löst. Pinnar kastades tillbaka i det tomma bå- set å deglen skars av grisen eller suggan å kastades till- baka i 'svinketten'. Det var för att de skulle få tur att / få djur i stället. Skulle inte svärja under slakt. Den onde kunde komma å hålla livet i kreaturet. Vet inte att någon gumma slaktat hästar, men eljest fanns det gummor som slaktade smådjur, såsom kalvar å får. - Vet inte om att man kastat något efter djuret som fördes ut. - När slaktaren hade slipt kniven, blås- te han på den, för att den skulle bita bra.
Vargar
Min morfar (f. 1804 i Kil) berättade att han en gång såg en flock vargar, som hade an- fallit hästar, som gick på bet. Hästarna stodo med huvudena "ihop" och så spar- kade de utåt så fort de orkade. När krea- tur och hästar vilade ute på ängarna, så lade de sig i en ring med huvudena in- åt ringen. De skulle vara färdiga ifall vargarna kom. Man kallade vargen för "gråben" el. "gråskank". Mellan jul och kyndelsmäss skulle var- garna vara som farligast. Då skonade de inte varken folk eller fä när de kom strövande. De gick in i svin- husen och tog svinen. Det sades, att / de kunde kasta svinet på ryggen och springa sin väg. De voro så knepiga att de tog bort stängslen för får- och svinhusdörrar och gick in och tog djuren. De kunde t. o. m. gå ned genom taket. Jag mins ett talesätt efter morfar be- träffande vargar: "Mälla jul å tjönneschmäss ä varjra vâscht å möter di en havane kvenne då, så tar di hänne tvart." En havande kvinna ha- de "för mycket blod i sig", sade de gam- le. Därför var vargen så begiven på en sådan.
Julafton
Halm tog de in förr till jul men inte i min tid. De tog då in halm o ved o vatten i förväg, så de inte behövde gå efter under julen. Djuren fick bättre mat till jul, o man sa' åt dem att det var jul, o att de skulle ha fägnad. Somliga hade maten kvar på julbordet under julnatten, o somliga tog bort den, men en brödkorg stod alltid kvar. De hade bloss förr när de åkte till julottan. Och så band de bjällror på hästarna. Sen stod / dessa bundna vid kyrkan under julottan, o då slängde de över dem täcken och fällar. Sen kappkörde de hem, den som kom först hem fick först "åslage" o bärgat sen under sommaren. Och tog de en sup vid kyrkan så gick det ändå fortare. Till jul tog man av den sötaste vörten från bryggden till limpor o julbockar. Vörten togs innan de lagt i humle. Det var sirap i vörtdegen också. De tog av degen sen o gjorde bockar, skar av den o rulla opp så det skulle föreställa horn. De limma väggarna o muren till jul, så det blev vitlimmat överallt.
Julafton
Vi hade en "ljuslåda" med hemstöpta ljus som skulle räcka hela vintern. Vi barn fick små grenljus till jul, som vi satte i fönstret på julmorron. Det var alltid dukat bord som man satt vid när helgerna var. Lutfisk och gröt skulle det vara till varenda helg utom till pingst och midsommar. När lutfis- ken gjordes i ordning, hade man hembränt lim av limsten från hyttan o strök på den, o sen lades den ner i aska, eller också kokte de lut av aska. Mamma hade så, att den / först skulle vattnas i 3 dygn, sen lutas i tre dygn o sen vattnas i tre dygn, så det blev nio dygn tillsammans. Var o en i familjen skulle ha av alla sorters bröd till jul, en fem à sex kakor, "julbakkaker." Det var vörtllimpe, de tog av vörten vid bryggden innan de satt till jästen, så var det "sektbrö," stålsiktat bröd, vidare vanligt mjukt ätbröd samt "potatislimpe" eller "surlimpe," de stampa potatisen, och den skulle stå över natten. Sen var det nån vetebulle också. Julmaten var blodkorv och fläsk, hemgjord ost och hack- korv, lutfisk, potatis samt gröt och juldagen var det kål till middag. De, som hade skogsvägar / till kyrkan, hade alltid bloss när de åkte till julottan.
Annandag jul.
Förr om jul så red de Staffan de kallade här i Fjär- ås. Det var det första året jag var i Torpa. Det var många som red gård från gård långa stycken och hämtade upp fler och fler - de från varje nytt ställe följe med. De sjöng Staffans vissa: Staffan var en stalledräng, han sadla´ sina hässtar fem. De två de voro röda, Vi tackom vi så gärna. De tjänte väl sin föda. Allt för den ljusa stjärna De två de voro vita De vor varandra lika allt för den ljusa stjärna. Den femte den var apelgrå / vi tackom vi så gärna den rider själve Staffan på allt för den ljusa stjärna. Här är andag jul i år. Vi tackom vi så gärna. Då Staffan ut i stallet går Allt för den ljusa stjärna. Så kom de ut med flaskan. Jag var med om det en gång. Vi var från Torpa by allihopa. Vi var en 10-12 stycken. Vi var utom byn också, i Tom och Allatorp. Vi vattnade in- te hästarna någonstans, för de hade fått både foder och vatten, innan vi gav oss iväg. Litet var blev vi fulla till slut. Möka - det tror jag det. Det var skandal om andra hade varit i ens fähus och mökat, när man kom ut. Sådana, som hade kommit och mökat, blev inbjudna på vissa ställen - de skulle ha mökebollen - bröd och brännvin o.s.v.
Lucia.
Vid två-tiden på morgonen skulle en stiga upp, för en skulle hinna med att slakta grisen och äta tre frukos- tar. Detta allt skulle vara gjort innan det ljusnade på morgonen. – Det gick inte an att försova sig, för om en rå- kade att komma sist upp ur soffan, så fick en heta lusa. Barnen skyndade sig. Den ene ville komma upp fö- re den andre. Luciadagen brukade en kalla för lelle go jula. Det var början på jul. Och med den dagen började julbråd- skan på allvar. Det var slakt den morgonen eller också var karlarna på lo- gen och tröskade. Under tiden var de inne tre gånger och fick sig en matbit och en sup. Det var sovel, ost, bröd och av det huset förmådde till traktering. Så mycket åts det inte för varje gång, men det skulle heta att det / frukost för var gång. Någon som var vitklädd till Lucia minns jag inte. Det var inte i så många hem som de hade tid med det. Den fick en se sedan det blev brukligt att ha lussefester. Så läste en i tidningarna om henne. Om lussemorgonen fick korna extra hö. Det fick de tidigt, för att det var så långt till morgonen. Om det hade slaktats på morgonen, så var det att ta reda på slaktet under dagen. Slakten gjorde man un- dan med det första, så att en kom till att få koka och uträtta det andra julstöket.
Staffansotta
Hos din morfar, Nils Olsson i Skärhamn hade de alltid staffansotta. Klockan två på julnatten stodo flickorna upp och kokade kaffe, som serve- rades tillsammans med bröd, smör, ost, fläsk och korv. Var och en fick sin smörbit, och vi fick stryka smöret på brödet själva. Gubbarna fick också bränn- vin. Vi som voro grannar till Nils Olsson, var flera gånger på staffansotta hos honom. När vi ätit (oss) mätta, lade vi oss att sova i julehalmen. Både i mitt föräldrahem och hos Nilses hade vi julehalm inne under jularna. I mitt föräldrahem togs halmen in i stugan först på annandagen, då de främmande skulle komma till oss på kalas. Jag mins så väl julen 1871, då var vi hos din morfar på staffansotta. Min far / , Elias Hansson, drog rot i julehalmen med din mormors far, Anders Olsson. Gubbarna höll ett kävle emellan sig, och satt med fötterna emot varandra, ingen ville bli sämst, och följden blev att de drog handtagen av kävlet. (Kävle = brödkavel). Flera andra jullekar förekommo också, vi tog juletuppa, tog rumpekrog och vägde salt. En gång tappade jag ett örhänge av guld i halmen, men dina mostrar letade alt reda på det, då halmen togs ut.
Julafton
Lutfisk gjorde de i ordning själva förr och åt på både jul- och nyårsafton. De strök lim på skinnsidan, o så lade de ner den i aska, ett lager aska o ett lager fisk. Min mor hade för sig att fisken skulle först ligga tre dygn i vatten, sen tre dygn i aska o så tre dygn i vatten igen. Maten stod kvar på jul- bordet hela julnatten. Ingen fick gå sen dörren blivit stängd på julafton, men jag vet inte riktigt varför. / De tog märke på det första ljus som brann ut på jul- kvällen, den som satt på det håll dit veken luta, skulle dö först. De gjorde tregrenaljus till jul också. När de for till julottan, hade de ljus i vartenda fönster. De satt i "ljuskors" av trä o i stakar, det var ljuskors med fyra armar, o de kläddes ibland med papper. De hackade granris till jul och bredde tjockt över golven, de hade inga mattor då. De hade en stor brasa på julkvällen i den öppna spisen av björkved och torv. Men att de tog märken av julbrasan / har jag inte hört. Korna skulle ha havre- nek, hö o varsin brödkaka på julmorron. Men det var kanske mest havrebröd, sådant bruka- de de ha hängande på spett i taket.