KORPSKRIFTEN

...
Meny

Slakt

Berättare: Karl Fager, Äg., Fiskevik (f. 1840)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

Slakt av nöt förekom i oktober månad. Fåren slaktades i oktober och november. Kreatur som skulle slaktas ville man inte ha stående för länge att de skulle äta på vinter- fodret för länge. Brukade slakta på måndag, och då det var ny - inte efter det månen blev 'full'. Började å slakta så tidigt för att det skulle hinnas med på dagen. 'Julgri- sen' slaktades närmare julen, så att de skulle få färskt till lusse å jul. Främmande som kom till slaktplatsen hade 'onda ögon'. Sovlet blev inte drygt, om de kom att se på slak- tet. På samma sätt om djuret slaktades på 'neane'. Gamla djur fick brännvin innan de slaktades för att köttet skulle bli löst. Pinnar kastades tillbaka i det tomma bå- set å deglen skars av grisen eller suggan å kastades till- baka i 'svinketten'. Det var för att de skulle få tur att / få djur i stället. Skulle inte svärja under slakt. Den onde kunde komma å hålla livet i kreaturet. Vet inte att någon gumma slaktat hästar, men eljest fanns det gummor som slaktade smådjur, såsom kalvar å får. - Vet inte om att man kastat något efter djuret som fördes ut. - När slaktaren hade slipt kniven, blås- te han på den, för att den skulle bita bra.

Socken Ny
Landskap Värmland
Härad Jösse hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Slakt

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR