Transkriberad uppteckning

Förr om jul så red de Staffan de kallade här i Fjär- ås. Det var det första året jag var i Torpa. Det var många som red gård från gård långa stycken och hämtade upp fler och fler - de från varje nytt ställe följe med. De sjöng Staffans vissa: Staffan var en stalledräng, han sadla´ sina hässtar fem. De två de voro röda, Vi tackom vi så gärna. De tjänte väl sin föda. Allt för den ljusa stjärna De två de voro vita De vor varandra lika allt för den ljusa stjärna. Den femte den var apelgrå / vi tackom vi så gärna den rider själve Staffan på allt för den ljusa stjärna. Här är andag jul i år. Vi tackom vi så gärna. Då Staffan ut i stallet går Allt för den ljusa stjärna. Så kom de ut med flaskan. Jag var med om det en gång. Vi var från Torpa by allihopa. Vi var en 10-12 stycken. Vi var utom byn också, i Tom och Allatorp. Vi vattnade in- te hästarna någonstans, för de hade fått både foder och vatten, innan vi gav oss iväg. Litet var blev vi fulla till slut. Möka - det tror jag det. Det var skandal om andra hade varit i ens fähus och mökat, när man kom ut. Sådana, som hade kommit och mökat, blev inbjudna på vissa ställen - de skulle ha mökebollen - bröd och brännvin o.s.v.