Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomten sköter om husdjuren.
Gårdstomtar finnas i alla hus. Den husbonde, som är den första på en gård, blir dess tomte. Har han varit god, blir tomten god. I motsatt fall blir tomten elak. I mitt hem finnes en god tomte. Den vårdar sig om kreaturen och bland dessa speciellt om hästarna.
1) Hägring. - 2) tomtar.
1) Hägerudden i Borgvik ska ha fått namne därå att di sett hägringer där. Gamle nämneman där såg e körke breve stuga - på nolere sija. Ho stog så länge att alle feck titte på den körka. Han tog upp barna, så att di feck se på den. 2) Den gôbben hade tomtegobbar i stalle. Di hövsa när hästera å flätta manera på dom. När di tog öpp di flätera, så ble mana så krusi å grann.
Julafton
Det var e från Arvika å hade den första julgranen. Före den tiden visste vi inte om någon julgran på denna trakten. Men efter det så blev det gran i var stuga. Det var en gran som stod i en träfot på golvet. Hon var klädd med hemstöpta ljus å klippta papper. Så hängde man bröd på kvistarna. Detta bröd kallades för ”snipper”. Man bakade det av grädde, mjöl, smör och ägg. Jag var sex el. sju år vid denna tid. Dagen före julafton så kokade en en gryta med kött, fläsk och korv. Det skulle en smaka på om julafton. Dagen före julafton så skulle en skura golvet, för det fick en inte göra på själva julafton. Se’n bar en in fullt med halm å strödde på golvet. På julafton så bar en ut den halmen till ”kraka”. Se’n hackade en fint granris å strödde på golvet i stället för halmen. Om julkvällen bredde en en stor duk på bordet. Å så satte en fram ”julbon” mitt på bordet. Man hade gjort en nôlitt stor kaka, som lades först. Så lade en ett bakverk därpå som liknade ett S. Två sådana lades i kors på varandra. Så det blev fyra S kring kakan. Ovan ässen lades små klot, som en tupp mitt på. Detta skulle ligga på bordet över hela julen. Det var ”julbon”. Så var det smör, sandost å ost som skulle vara framme på bordet hela julen. Före jul bakades en stor haverbrödskaka. Den skars i fjärdingar. Man lade en fjärding på bordet för var å en som skulle sitta vid det. Till kvällsmat åt vi lutfisk, potatis och gryngröt å mjölk. ”julbon”, smöret, osten, sandosten, brännvinet å dricken skulle stå kvar på bordet. Det var en sägen att de anhöriga som hade dött, skulle komma å gästa på julnatten. Därför fick det inte vara tomt på julbordet. Om julkvällen så gick en åt ladugården å badade. En hade ett kar med vatten stående där. Då fick kvinnfolken vara med å hjälpa karlarna att tvätta sig i huvudet å på kroppen. En i taget badade å tvättade sig.. Så bytte en om å tog rent på sig. ”Fôggelneka” uppsattes julaftons morgon medan det var mörkt. En ”julrönn” sattes i gödselhögen. Den var utstyrd. Jag mins, när jag var litta, så gjorde vi halmkors som skulle vara som kors å ända som speglar – å satte i rönnen. Det var för att inget ont skulle vederfaras kräken, som en satte rönnen i gödselhögen. Korna fick mjöl å salt å löv som en hade haft under bordet om midsommar. Det fick de både om julkvällen å julmorgonen. Å då las en för varje ko: ”Vår första kväll i jule, vår Herres kväll i kväll, ät väl trivs väl för var dag allt bättre å bättre”. Innan vi skulle sätta oss till att äta på julkvällen, så var det någon som tände ”julbrasan”. Den brann högt i skorstenen. Ljus på bordet å eld i spisen. En julbock ställdes under julbordet å så kastade en till honom några sädeskorn. Bocken gjordes av halm.
Tid och tidsindelning
Med uttrycket "i grevens tid" menas i sista ögonblicket. Ex. "nu kom du i grevens tid", d. v. s. i sista ögonblicket Dygnet Uttryck för hela dagen: dan i änne, "Han ä kár hela dán". Man indelade dagen i "ökt" fordomdags. Man talade t. ex. om môraökta å "àf- taökta, el. kvällsökta. Man brukade vanligen beräkna tiden mellan vissa måltider, som emellan frukost och mid- dag, middag och kväll. "Kvällsvàt". Härmed menas den tid på dyg- net då solen lämnat oss. Det blev vat då. Alla tomtar och spöken kom fram. / Man skulle hålla sig så tyst som möj- ligt. Det gick inte an att bullra eller väsnas efter solen gick ned, ty då blev det buller hela natten. Så skulle man ak- ta sig att man inte kom ut för såda- na väsen efter den tiden. Uttryck för gryningen: dàgbräkking. Just vid den tiden försvann allt som hörde till Lucifers släkte. De kunde inte tå- la solen. Om någon blivit sittande fast någonstädes, så blev han löst då. De kunde inte hålla honom läng- re. Kväll (kväl). Beteckning för skymningen: kvällning, sömming. I forna tider, då man inte hade så gott om lyse, brukade man sitta i mörkret en stund på kvällen för att man skulle slippa offra så mycket ljus. En sådan stund kallades sömming. / "Sette e stönn i skômraske." Högsta natten: hökste nátta. Mellan kl. 11 och 12 var d. s. k. "spöktimmen". Då voro alla spöken ute. Gengångare brukade vara uppe den tiden och särskilt på tolvslaget. Om man var ute den ti- den skulle man läsa "Fader vår". Då slapp man att se något "styggt". I forna tider brukade de, som inte hade ur "rätta sig efter solen". De satte en spik på fönsterhyllan eller gjorde en skåra. Kl. 12 på dagen föll skuggan på skå- ran. Veckan och månaden. Benämning på den som förlorat rätta dagen: vèkkvilsen, vèkkvill. Onsdagskvällen brukade nämnas som "lelle gùsilôvskväl" och lördagskväl- len som gùselôvskväl. Dessa kväl- lar brukade pojkarna besöka / flickorna. Särskilda namn på vissa veckor: döm- melvèkka, pèssvèkka el. kvènfôlkvèk- ka, minskevèkka. Namn på en vec- ka i vilken en betydelsefull marknad hölls: màtensvèkka, veckan före påsk: dömmelvèkka el. påskvèkka, veckan före pingst: pingstavèkka, veckan före midsommar: mèsômesvèkka, veckan före Lucia: lùssevèkka, veckan före jul: jùlvekka. Månadernas namn: Jùlmåne: den månaden i vilken julen infaller, slàktmåne: no- vember månad, rötmåne i slutet på juli, och början på augusti. Den må- naden har ansetts som ohälsosam. Den kom med allehanda sjukdomar. Det var bra att "röta linet" i den månaden. Året. Man har sagt åsgris om årsgammal gris, / åsfôl om årsgammal häst el. vinter onge och tväggvintring om ett två år gam- malt kreatur. Årsindelning utan uppenbart samband med den kristna kalendern. Man har sagt på det och det vintertàle o. det och det sômmertàle. Därmed har man menat det el. det året. Man har ansett att vintern börjat i och med november. Sommaren ansågs börja 1 maj. Midsommar ("mèsômmer"). Den natten höll man mèsômmesvàke. Ungdomen samlades till någon plats och dansade och hade roligt kring majstången. Tidsperioder, vilkas namn ansluta sig till marknaderna: kàllstamàten, tiden för mark- naden i Karlstad. Den kristna kalendern. Andersdagen /30/11. Om det blev vinter den dagen / så skulle man få blött och töväder de första juldagarna. Skottdagen har man skämtat mycket om. Då har det stått kvinnorna fritt att fria till vem de önskade. Kvällen till skottdagen har man också brukat ha s. k. "skottårsbal".
Allmogens liv för 80 och 90 år sedan i Fryksdalen och särskildt i Lysvik upptecknadt efter berättelser av min far född i Lysvik år 1841.
Allmogens liv för 80 och 90 år sedan i Fryksdalen och särskildt i Lysvik upptecknadt efter berättelser av min far född i Lysvik år 1841. Askerud Ingmår den 11 okt 24 P.A. Larsson / På 1830 talet för snart hundra år sedan voro seder och bruk annorlunda än nu för tiden, som min gamla far i min ungdom berättade åtskilliga drag av livet på den tiden bland allmogen, så vill jag härmäd försöka återgiva desamma. Han var bondson på ett medelstort jordbruk i Lysvik, familjen bestod av far och mor, fyra vuxna söner samt 2 vuxna döttrar, jämte en dräng och en piga, av kreatur föddes på gården tre hästar tolv till fjorton kor förutom en massa får, kalvar och svin. På hösten när allt utarbete var undangjort så började för karlarna arbete i skogen mäd hopkörning av milveden, två till tre milor skulle på hösten före jul kolas, far sjelv och en av sönerna voro vid milan och kolade, der hadde de sällskap av tomten, samt andra osynliga varelser och stodo de väl hos desamma blevo de ständigt i tid varnade, om de råkade insomna och det var något fel mäd milorna, men om de på något vis förargade dem / gjorde de dem alla möjliga förtret. Förutom kolning förekom malning vid s.k. Hem eller Skvalltkvarnar, hela byalaget egde gemensamt en kvarn mäd ett par stenar på vilken all maltning förekom, densamma var dynglugd d.v.s. varje hushåll hadde ett eller flera dygn att mala på densamma. Wid dessa bäckkvarnar var tomtarnas tillhåll, ofta stannade kvarnen utan någon anledning om man då tittade efter kunde man få se en liten grå tomte mäd röd toppluva hålla igen vattenjulet, om man förehöll sig tyst och lugn började snart kvarnen gå mäd fördubblad styrka, en gubbe som vid ett dyligt tillfälle frågade om lillen ville hava tobak, fick sig en sinkadus av tomten så han höll på att ramla ur kvarnen. Straks före jul hemforslades julveden, det var att fara till skogen med s.k. drögor efter stora torrfuror som hemforslades och på Luciadagens morgon höggs julveden då man måste vara uppe i ottan, det bestods den morgonen tre frukostar då det nybryggda julbränvinet och ölet avprovades. Till Jul måste / all Bryggd, Bak samt Slagt vara avslutad samt allt pyntadt och fejadt. På Julafton intogs i "kåven" ett rum på sidan om köket ett stort kar, samt uppvärmdes vatten i den stora spisen varefter alla husets mädlemmar togo sig ett varmbad, golvet i storstugan täcktes mäd halm varefter Julbordet dukades, två trearmade hemstöpta ljus tronade på Julbordet bredvid ölstånkan mäd kraftigt hembrygdt Julöl samt flaskan mäd tredje Gustafs namn i guld uppå, förutom stora fat mäd mat. Sedan kreaturen fått sig extra förplägning samt tomten sin skål mäd mat, framtog husfadern bibel och läste ett kapitel derur som i andagt mäd blottade huvuden avhördes av alla, derefter bjödos alla husets vuxna medlemmar av husbonden på en sup varefter en riklig kvällsvard intogs. På Julafton gingo alla tidigt till sängs enär man måste i tid upp och till kyrkan i Julottan. Tidigt på Juldagsmorgonen rustades till kyrkfärd och alla som kunde komma iväg reste till kyrkan, både gående och åkande hadde stora torrvedsbloss / att lysa sig mäd, vid kyrkan utom kyrkmuren kastades desamma i en hög och blev det av desamma på morgonen ett flammande bål. När det var slut i kyrkan skyndade sig alla att komma fort hem enär de som blevo först fingo före de andra in sin skörd nästkommande sommar. Kappkörning hörde till ordningen vid hemfärden från Julottan. Efter hemfärden från kyrkan tillbragdes Juldagen i stillhet. Annandag Jul voro byggdens ungersvennar uppe i god tid samt gingo till grannarnas ladugårdar vilka de skottade och fejade varvid de blevo inbjudna och fägnade både mäd mat och framför allt bränvin. På ett och annat ställe där de ej stodo väl till boks hos pojkarna, kunde hända att största delen av gödselstaden befann sig i Ladugården och i stället för att skotta ut hadde pojkarna skottadt in i Ladugården. På annandagen började de egentliga Julkalasen, brölopp firades, slägt och vänner skulle besökas och glädjen stod högt i tak. Mellan Jul och nyår upplästes i kyrkan kungörelse från hyttorna i Bergslagen pris å malmkörningen vid de olika hyttorna, straks efter nyår begav sig de bönder / som ej voro upptagna mäd kolkörning till Bergslagen på malmkörning, på de små smalmedade malmslädarna lassades förnödenheter åt häst och karl för en tid av fjorton dagar, vid hyttorna fans körstugor jämte stallar der körarna fingo gratist logi, der var liv och leverna när från ett tjog upp till femtio körkarlar voro samlade i ett rum, tidigt om morgonen vid tvåtiden körde de ut den långa vägen till gruvorna, kappkörning egde dagligen rum emedan alla ville komma först för att slippa vänta, vid två eller tretiden på em. voro alla åter tillbaks vid hyttan, förtjensten för dag uppgick från tre till högst fem kronor beroende på vägens längd vid olika hyttor till gruvan, jämte extra förplägning bestående av tobak och bränvin. Efter fjorton dagar gjordes en resa hem efter mat åt häst och karl, dylika resor gjordes upp till fyra eller fem under vintern, förtjensten under vintern kunde uppgå till hundrafemtio eller hundrasjuttiofem kronor och voro bönderna högst belåtna mäd sin vinterförtjenst. / Kvinorna voro ej heller under vintern syslolösa, förutom kreaturens vård måste spinnas och vävas ty alla kläder voro hemgjorda, kardor och spinråcken gingo i kapp till sena kvällen. På våren begåvo sig särskildt från Lysvik unga raska drängar och bondsöner till Norrland på flottning under sommaren, det var att taga rensel på ryggen och gående begiva sig över de stora dalaskogarna, resan kunde räcka upp till fjordon dagar. Deruppe fingo de höga dagspeningar ända upp till två å tre kronor pr dag. De hemmavarande hadde vårsådden att tänka på, som redskapen voro primitiva fodrades stort arbete, all vallbrott måste handhackas i ytan emedan mäd de små raktimrade harvarna ej nog mull kunde upprivas, vid gödsellasstning andvändes träskovlar enär andra redskap ej funnos, när sådden var gjord företogs färden till fäbodarna mäd kreaturen, efter Midsommar vidtog slåttern och var det att börja om morgonen vid tretiden mäd slåttern och sedan hålla på till vid niotiden på fm. varefter höet skulle tillvaratagas och hässjas, av / råg såddes obetydligt, huvudbeståndsdelen bestod av havre och korn. Kom så första Fredagen i Oktober och med den Ombergs marknad i Sunne vilken besöktes av hela Fryksdalen, der träffades slägtingar och bekanta. Hästar såldes och byttes, kvinnorna köpte sialar och silkesdukar och mången ungersven mötte här sin hjärtas utvalda eller rättare den som föräldrarna utsett till hans blivande följslagerska och psalmbok samt ring köptes, varje bonde mädförde en försvarlig matsäck i sin kärrlåda jämte en eller flera flaskor Bränvin, der gingo bekanta från den ena kärran till den andra och största delen av gubbarna togo sig en ordentlig florshuva, sedan blev det nog både slagsmål och kappkörning, men någon större olycka hördes sällan inträffa. På hösten skulle varje bonde hava många slags handtverkare längre eller kortare tid beroende på familjens storlek. Skomakaren mäd sina gesäller skulle göra minst två par skor åt varje familjemedlem Skräddaren minst en kostym kläder samt skinnaren fårskinspelsar och fällar, då var det liv och lust i den / stora bondstugan om höstkvällarna, bonden och hans söner arbetade mäd hemslöjd kvinnorna vid spinnråcken och skomakaren eller skräddaren mäd sitt arbete, det hela utom något talgjus upplyst av en väldig brasa i den stora öppna spisen. Så var det tröskningen som skedde mäd slaga, redan kl. tre på morgonen dundrade slagorna på logen. Så levde och arbetade för snart ett sekel tillbaks våra förfäder här i fryksdalen, hos bönderna i allmänhet var det godt om kraftig mat, torpare samt fattiga arbetare hadde det nog ganska strävsamt och fattigt, på Herrgårdarna börjades arbetet kl. 5 på morgon och slutades kl. 8 på kvällen, så kunde torparen hava en halv mil till sitt hem att färdas morgon och kväll, med den ringa dagspenning som gavs på den tiden blev det nog svält för mången torpare som hadde stor familj. Många fattiga särskildt från Östmark kommo utöver fryksdalen på bettling, en massa gubbar sandskyldiga orginal gingo från gård till gård samt voro många av dem välkomna för sin munvighet och galna upptåg. / Åbergsgubben. I min barndom bodde en bit från mitt hem Åbergsgubben, för oss pojkar var det ett stort nöje att besöka gubben, han bodde i en liten stuga invid landsvägen der densamma gick över bergåsen, det var en av de minsta stugor som jag någonsin sett, hela den ena gavel upptogs av dörren den ena långväggen av ett fönster samt andra gavel av en öppen spis, der var endast rum för en liggsoffa ett litet bord vid fönstret samt en stol. Gubben som vid tiden jag minnas honom väl var sina åttio år, var nu krokig och hopsjunken men godhet och välvilja mot oss pojkar framlyste ständigt ur hans mäd grått stubbigt skägg och långt hår omkransade ansikte. Under sina krafts dagar var han brukssmed och en av de kraftigaste karlar på sin tid. Hur han på gamla dagar kunde reda sig i sin lilla stuga visste vi pojkar ej, men dels fick han väl något understöd från det bruk som han i hela sitt liv arbetat för och så mins jag att han visade oss att han fått pengar från sin son som slagit sig gott fram ute i värden. Oss pojkar var det ett stort nöje för honom / att språka mäd, han hadde en stor svarvad ask, i vilken han förvarade knappar, bland andra stora messingknappar av den sort som av soldaterna på den tiden begangnades, jag fick en gång lov av min mor att gå till gubben mäd åtskilliga matvaror, då tog gubben fram sin ask och gav mig ett par av sina stora messingknappar, en gåva som blev på det varmaste mottagen. Det berättades om gubben att när han i sina krafts dagar arbetade i brukssmedjan vid Björkefors, kom brukets egare Brukspatron Tjäder ("Sannoligt Sintram i Gösta Berlings saga") in i smedjan samt tyckte att gubben arbetade för långsamt, varför han tillsade honom att infinna sig på kontoret. Om en arbetare på den tiden efter patrons tycke ej var honom till lags, blev han inkallad på kontoret der han erhöll en avbasning av en käpp, antingen av patronen sjelv eller en av hans bokhållare. Emmellertid Åberg klev på den bestämda tiden lungt in på kontoret till patron och bokhållare, vid hans ankomst upprepade patronen sin tillsägelse i smedjan, att du / skall arbeta på Åberg. Med sin grova basröst svarade Åberg, när jag gör så mycket jag förmår kan ingen fodra mera av mig och är ej patron nöjd dermed skall han få se sina egna tarmar! Dervid framsträckte Åberg sina stora smedhänder. Patronen vände sig då till en av bokhållarna och befalde honom slå i en sup åt Åberg och så var den avbasningen gjord. Så fort som tillfälle gavs gingo han och en annan gubbe i Askerudsberget och letade efter gömda tjuvsaker emellertid utan resultat, en stortjuv från Östmark hadde i gubbens ungdom stulit en mängd kyrksilver som han sedan gräft ned som det påstods i ovanstående berg samt sedan kommit i fängelse och der avlidit utan att uppgiva var det blivit gömdt, och har ännu detsamma ej återfunnits. Gubben berättade för oss unga en mängd saker från sin ungdom, men har jag till största delen glömt detsamma, en händelse som han berättade vill jag emellertid här nedan försöka återgiva, nämligen när Östmarkkäringarna piskade länsmannen på Askerudsberget. Wid tiden för husbehovsbränningens avskaffande bodde / på Södra Viken i Sunne, som då var länsmansgård en f.d. Fanjunkare som övergått till lansstaten och blivit länsman, han var svår att hålla efter allmogen, pantauktioner hörde till ordningen för dagen och när tiden för tillseende av att lagen efterlevdes angående bränvinsbränningen var han dagligen ute och gjorde beslag, som det påstods ej så mycket av tjenstenit som för de sportler som tillföllo honom. Men så en vinterdag var han upp till Lysvik, på kvällen när han var på hemresan och anlände till en brant backe i norra ändan av Askerudsberget, måste han köra vackert uppför backen, kommen i övre ändan av densamma gingo der två tiggarkäringar, mäd var sin näversäck på ryggen, mitt i vägen, länsman röt med sin barskaste stämma, håll er ur vägen j - la tiggarpack, men med detsamma fick den ena käringen tag i hästens betsel och den andra drog länsmannen ur både släde och päls samt gav honom ett så grundligt kok stryk att han efter detsamma fick intaga sängen under flera månader, under exekution frågade gumman / som höll hästen, skall jag jälpa dig, Karin, nej den här sk - n sköter jag sjelv, håll du hästen Kajsa, efter skedd avbasning nedbäddades länsmannen i släden varefter hästen stäldes i väg på hemvägen. från den tiden blev länsmannen hygglig och human mot allmogen. Käringarna voro utklädda gubbar, men vilka de voro dermed teg gubben.
Anm. till Något om julfirande fordom Från Nordmark...
Anm. till "Något om julfirande fordom (Från Nordmarken)". För att få en någorlunda fullständig bild av livet - sålunda även julfirandet - i Nordmarken för 100-150 år sedan torde det vara av intresse att känna något om bostäderna och deras anordning. Bostäderna voro ännu mestadels samlade i byalag. Tomtplats är vald med - så vitt möjligt - dominerande utsikt och nästan alltid med gavlarna i norr och söder. Man lade stor vikt vid bostadens dominarande läge och yttre utseende ej blott för den fria utsikten från hemmet utan även för att den skulle göra intryck av storvulenhet och rikedom, då den sågs på avstånd. För att få huset "solrätt" brukades att ta märke efter polstjärnan. Det obligatoriska solmärket kunde då redan från början inskäras vinkelrätt i sydfönstret. Huset var upptimrat av grovt, på utsidan oskrätt timmer, och yttertaket bestod av näver med torv och hade ringa lutning. Tomtningen var låg med jordbänk i st. f. stenmur. En förmögen bondes stuga var nästan alltid byggd i två våningar. Rummens anordning kunde ju inom olika socknar vara något varierande ehuru med den urgamla enrums-nordmarks- stugan som uryp. Fönstren hade små gröna blyinfattade rutor. (Den, som närmare önskar studera bostadsförhållandena i Nordmarken, hänvisas till doktor David Anderssons arbete "Bostadsförhållandena hos allmogen i Vedbo och Nordmarks härader", vilken redogörelse är grundad på omsorgsfulla och grundliga ortsstudier. Ej i bokhandeln.) Vi göra ett besök i ett allmogehem en av juldagarna. Redan före inträdet märka vi framför "trampen" det i rosett väl lagda granriset; även den (alltför) närbelägna sophögen är "högtiden till ära" belagd med granris. Genom husets enda dörr kliva vi över den höga tröskeln in i "gången", rätt trång men med en brant trappa, som leder till "oppå". Vi antaga att denna dörr befinner sig på husets östra långvägg längst till höger. Skulle vi av misstag stiga in genom dörren rätt fram i "gången" komma vi till "koven". Denna är liten och trång, med / stor öppen spis och med ett, stundom två små fönster åt norr och väster. Rummet lyses dock upp av den nu vit- menade muren och blankskurade kopparkärl i taket. Det var dock ej den gästfrie nordmarksbondens sed att låta främlingen stanna i "koven". Vi stiga till vänster in i "stugan", ett stort rum, som genast inger en in- tensiv känsla av hemtrevnad. Golvet, vars breda plankor i somras efter golvsömsågningen drivits väl tillsammans, är nu skurat och - om det är en helgdag - bestrött med hackat granris. Väggarna äro rappade och liksom muren vitmenade, möjligen behängda med någon hemmålad bonad. Framför den väldiga öppna spisen, där den utvalda "jul- veden" nu som bäst sprider ljus och värme i rummet, står "långstolen". Emellan de två fönstren på rummets södra vägg står julbordet med sin rikedom på mat, juldricka och brännvin. Vid rummets östra vägg står ett i granna färger målat skåp med en avundsvärd rikedom på silverskedar och do bägare, vackra tennfat och tallrikar men även väl svarvade bollar, fat och tallrikar av trä. Vid rummets sydöstra hörn står den målade hemmagjorda nordmarksklockan i sitt vackra fodral, liksom skåpet försett med namn och årtal. Ehuru enkelt inrättad med sina trähjul, trävisare, trätavla och täljstenslod är den pålitlig och kontrolleras för övrigt av solmärket i fönstret. I hörnet längst fram till höger är den i två våningar uppförda skåplika sängen med grannt målade dörrar. Kistan, mors allra heligaste, som även är målad av samma mästare och har årtal och namn i locket, står längre till höger. Vävstolen, som under hösten flitigt dunkat vid östra väggens fönster, är nu utflyttad, så att utrymmet är rikligt. Inga onödiga möb- ler eller smaklösa prydnader; allt är tillverkat hemma och ger intryck av något helgjutet och solitt. Taket med de synliga fasade bjälkarna är liksom dessa nyskurat och glänsande brunt. Vi slå oss ned på en av de under helgen nedtagna vackra långbänkarna, "försätt" (fösekätt); möjligen bli vi erbjudna stabbestolen, fars plats. / Hur vilt främmande vi än kunna vara trakteras vi med vad huset förmår, och det är ej så litet just under julen. Skulle än besöket vara tillfälligt och visiten kort kan dock den, som satt sin fot inom tröskeln, ej undgå "supen" eller att åtminstone smaka på trästånkans innehåll, det straka, hembryggda julölet, oberoende av om vi äro törstiga eller ej. Ingen får "bära ut julen". Detta ansågs som en helig plikt att förhindra. Andra våningen är indelad såsom den nedre men har sängar, rika på bolstrar, dynor och skinn- fällar med den allra präktigaste vita ull. När vi ändå gett oss så gott om tid, måste vi naturligen även titta in i stall och ladugård, där vi först observera de mångstrukna tjärkorsen på dörrarna och kniven i tröskeln eller dörrposten till skydd mot de leda trollen. I stallet skvallra de trinda små hästarna om tomtens trägna omsorger och de underliga, oupplösliga "nisseflätorna" på gammal- hästens man och svans om samma tomtes underliga infall. Sedan den gången, då far efter en vårdslös kör- tur ledde in den svettdrypande och skälvande hästen och just vid dörrposten fick en eftertrycklig örfil av tomten, har han med synnerlig omtanke sett om hästarna. Så en titt in i ladugården (fjuset). De små korna njuta ännu av "julmaten", äro väl ryktade men sakna ljus och luft. De jäm- förelsevis talrika fåren och getterna knapra på sitt torra asplöv. Vid en kritisk blick in i ladan övertygas man dock om att detta dystra rummets arma invånare inte länge få njuta jul- dagarnas välfägnad. På våren blir nog halmen jämte möjligen hopsamlad mossa och renlav kornas liksom aspbarken fårens och getternas föda, varför påståendet att man på våren måste ha korna hängda i "gäll" emedan de av kraftlöshet ej själva skulle kunnat resa sig icke är bara lömskt förtal. Men omvårdnad saknas ej. Varmt vatten få korna varje dag. Den ena kon, som just nu kalvat, är föremål för särskild om- vårdnad. Pigan kommer just nu från "koven" med hennes / varma sörpa. Över spannen har hon lagt fars gamla byxor (nya skulle ej duga), desamma som mor under julbaket lagt över degen för att den skulle "gå". I botten på drickesspannen ligger ett knivblad. När i samma vevan kon första gången mjölkas, har i mjölk-kollans (mjölk-kärl av trä med ett handtag, "öre") handtag fästs en stoppnål (någon gång användes en vigselring, stundom bådadera). Dessa försiktighetsmått skyddade kon från att bli "förstulen" (inte att förväxla med bortstulen). ____ Till sist några anmärkningar som, utan att direkt beröra julfirandet, ändock kunna bidraga till kännedomen om forna tiders föreställningar, seder och bruk: 1. Vid bryggning av dricka, som ju i huvudsak tillgick på enahanda sätt överallt, användes den s.k. jäst- kubben (synlig mitt på bilden) Denna utgjordes av en kort björk-kubbe med skrovlig bark och försedd med en ögla eller annat fäste för upphängning. Den skrovliga barken fullsmetades med jäst (från botten av drickes-ankaret), som sedan torkades väl. Vid nästa brygd nedsänktes denna i vörten för att åstadkomma jäsning. Därefter in- smordes den ånyo osv. Gick ofta i låne emellan gran- narna. 2. Vid bröllopp gick det stundom överdådigt till. Till kyrkan red brud och brudgum på varsin häst i bredd (brudsadel synl. å bilden). Emellan sig höllo de en korg med matvaror, som kastades ut bland folk, som var ute för att se på brudståten. Spelmannen gick före in över kyrkgolvet och spelade brudmarschen. Även vid kyrkan vankades efter vigseln mat och brännvin. Efter hemkomsten vidtog ätandet. Sista "rätten" bestod på skämt av exempelvis snö, garnerad med lingosaft, ett tomt fat med en slev osv. Efter maten lästes högt en bordsbön och sjöngs en psalmvers, vilka dock ej alltid valdes med den rätta urskillningen, t.ex. "Gud med nödtorftig spis du oss styrker etc." eller / "När vi skola till vårt fädernesland och skiljas vid detta elände etc." - Så vidtog förärandet av brudgåvor. Brudgummen skulle förära bruden en friaredosa (synlig å bilden: hyllan) med silverpengar. Dessa slantar förvarades. En dylik slant i barnets lindor kunde sedan skydda detta att bli "bortbytt"; även i badvattnet lades en slant. Om det var av dessa slantar man sedan an- vände i smörkärnan för att raskt få smör eller i bot- ten av kons första sörpa efter kalvningen (med samma verkan som knivbladet) har jag ej fått bekräftat men anser det troligt. Allmänt bruk var att (andra brölloppsdagen) röva bort bruden. Ngon utklädde sig till "den fule" och med sitt sällskap drog i väg med henne. Stundom körde de hen- ne med "en otämd stut" för att det skulle gå lustigt och oregerligt till. Brudgummen med sitt följe skulle upp- söka och återerövra henne. Det blev stundom nappatag, ja urartade någon gång till slagsmål. 3. När flera barn döptes samtidigt i samma vatten, var man angelägen att flickorna vattenöstes först. De skulle annars få skägg. 4. En giftaslysten flicka skulle få se "vem hon skulle ha" om hon tre torsdagskvällar efter varandra åt saltpann- kaka. Denna tillreddes av 3 skedar salt och 3 do mjöl med mjölk eller vatten. 5. På våren (den 25 mars eller enl. annan uppgift påskdagen) drogs dagg. Man gick runt ägorna och drog efter sig sitt lintyg eller ett lakan. Detta skulle skydda åkrarna mot förtrollning. - "Vafferdan" (25 mars) tävlade man att vara tidigt uppe och att få röken ur skorstenen att stiga så högt som möjligt. Detta skulle betyda lång och tidigt mogen säd. Man brukade därför kvällen förut samla enris eller annat lämpligt rykande bränsle. - Samma konster påskmorgonen hade med sig att "fåren skulle bli feta". - Inte hugga något på skärtorsdagen. Då skulle korna "få ont i benen". / 6. Slutligen några typiska utdrag ur Töcksmarks sockenstämmo- protokoll. År 1821 den 25 februari: § 11 "Af förekomne anledningar stannade Socknemännen i följande beslut: 1 mo Dansgillen på Juhldag, påsk- och pingstdag ävensom på Långfredag och Böndagen skola vara alldeles förbjudne vid 3 Rdr 16 sk. Bco böter för den, som tillåter sådana sammankomster i stt hus och Ståckststraff för dem, som sådana bevista på förenämnde högtidsdagar. 2do Skola alla Dansgillen, vid ovannnämnde vite för husägaren och Ståckstraff för den, som Dansgillet be- vistar, vara slutade kl. 10 från 1 september till 1 maj och den öfriga årstiden kl. 12 efter middagen utan afse- ende antingen de hållas i boningsrummen, på Loge eller under bar himmel. 3tio Den, som anmodas att spela till Dans vid före- nämnde tillfällen, vare sig på Viol eller annat instrument, undergår en söndags Ståckstraff om han fortfar med Musiken över den i 2de punkten föreskrifne tid." Punkt 4 stadgar stockstraff om ungdom samlas i uthusen på kvällarna utan dans; punkt 5 likaledes för den, som är under 16 år och besöker dans, auktion e.d.; punkt 6-7 om ansvars- påföljd för den, som öppnat hus för tillställning, där det går oregerligt till, den som medför och utskänker brännvin - och slutligen "8o: Ovannämnde böter och Ståckstraff fördubblas vid varje förnyad förbrytelse." - - - - "Ex officio N. O. Atterberg, prost och kyrkoherde" År 1825 den 16 Januari: §1 - - - "Anmält att Drängen Anders Olsson i Töresbyn den 4 innevarande månad x) i Hans Mikelsons i Töresbyn hus utfarit i skällsord och under svordom förövat våldsamhet mot Drängen Nils Torstensson i förenämnda x) alltså under julen / hemman ---". Efter en "allvarlig erinran" beslöts att "skulle meranämnde Anders Olsson hädanefter beträdas med öfverdåd, smädeord och ofrid i samqväm eller annorstädes, skall han utan skonsmål beläggas med En Söndags Ståckstraff under allmän Gudstjenst i Tyxmarks kyrka." - - - - - "Ex officio N. O. Atterberg, prost och kyrkoherde". År 1831 den 2 oktober: §3 "Döfstumma pigan Maria Larsdotter, som enligt beslutet vid sista sammanträdet med Fattigvårds Direktionens Ledamöter nu borde bortaccorderas på ett års försörjning och vård, ville ingen emottaga, ehuru hon utbjöds för 3 Tr Hafre och 3 Rdr Bco, och då hennes epileptiska sjuklighet svårligen medgiver att hon föres över hela socknen eller på någon av de 3 vid- sträckta fattigrotarna, så skulle hon ånyo utbjudas på entrepenad den 16 oktober" - - Den 16 okt. åtog sig Engelbrekt Andersson i Gråbol henne för 3 Tr Havre och 3 Rr Bco med det förbehåll, "att om hennes sjuklighet skulle så tilltaga, att hon blifver för svår att vårda, han då i Sockenstämman avsäger. sig henne utan att begära någon ersättning för den tid hon varit i hans hus." - - "In fidem protocolli O. C. Schagerström". År 1833 den 19 maj: §11 "Som allt spel i kyrkan för brudfolk är alldeles stri- dande mot 15 Cap. 25§ i kyrkoordningen, så skall dylikt "otjänligt buller" vare sig med violer eller annat instrument vara alldeles afskaffadt vid laga ansvar. Af förekommna anledningar ålade Pastor kyrkoväktaren tillse, att intet brännvinssupande före eller efter Gudstjensten förövas i Sockenstugan eller annorstädes inom Kyrkans område". - - - "Ex officio N. O. Atterberg"
Slåtter, skörd och tröskning
Det var så bra om en hörde att "rôg-gnarka" /korn- knarren/ var i säden. Den hade gott med sig. Det växte så bra på åkern, om han var där. Den fick en nästan aldrig se. Många unra mö på vad det kunde vara. Men en trodde, att det skul- le vara en fågel. Det var inte något bra märke för skörden, om han blev borta, så att en inte hör- de till honom. Vid skördearbete brukade karlarna bara ha en vit skjorta och ett par hemvävda sommarbyxor på sig. Det skulle vara liksom litet lättare klätt vid skörden. Fruntimren hade hemvävda bom- ullsklädningar på sig. Grannarna lämnade hjälp om en var i behov av sådan. Det var lätt att få en granne till / hjälp på den tiden. Det var så mycket folk i stugorna på den tiden och så var di allt mer för att vilja hjälpa varandra. Om di såg, att en hade svårt att följa med i andtiderna, så kunde di allt komma utan att en behövde att be dem. Skära minns jag att di använde. I min ung- dom, så bruka di att så råg i svedjefall. Det var en hop stubber och stenar och ojämnheter där, så en kunde inte komma fram med lien. Då hade en "skära". Både karlar och kvinnfolk skar med den. En tog en lock med strån som fyllde handen. Så skar en av dem vid roten och lade dem till sides. Så lades den ena loc- ken efter den andra i högen tills en fick full nek. Om en blev trött i ryggen så hölls di med en och sade, att en hade fått "lepecken" i ryggen eller att latmasken hade satt sig där. Det fick allt gå långt, innan en nämnde / något om ryggen, åtminstone medan en var yng- re. Det var inte annat än att hålla på tills det gick över. "Dä ä tocke som går över" sa di gamle, å di ville inte höra på det. Bara ryggen hade fått "basta", så blev det bra. Riva fick en inte ha så att tindlarna vändes uppåt. En kunde göra något ont vid Guds äng- lar och få straff för det. Var och en hade sin ri- va. Om en pojk tyckte om en tös, så kunde han göra en särskilt lätt och fin riva åt henne, som hon skulle ha för egen del. Den måla- des och gjordes fin. Lien skulle en alltid hänga upp. Den fick inte ligga på backen, för en var rädd att någon skulle komma och skä- ra sig på den. Om en skar runt på ett gärde, så ville en helst gå medsols, och så gick en ju alltid med vinden. Om det var dubbelax i säden, så skulle det bli tvillingar i huset. / Det var tävlan mellan olika gårdar om vem som skulle bli först färdig. Dag efter dag såg en efter hur långt grannarna hade kommit. Och en ville inte vara sämre än de, utan en sträva efter att vara före och värst. Ibland var allt pojkskälmen ute om natten och gömde redskapen för att bli först. Och den som kom hem först från julottan skul- le bli först hela året. Det var ingen som utsågs att slå eller skära det sis- ta. Det blev som det föll sig. Och det gick i tur och ordning med skårarna. Den som blev sist och skar de sista stråna "tog har'n". Nu har vi har'n kvar, sa en om en hade något hörn kvar till nästa dag. "Vi tar har'n i môra". "I môra går har'n ôt". Alla var på ett ställe när en slog det sista, för då skulle en skrika och åbäka sig, så att en skrämde haren. Det kunde va- ra harar i säden. Det var på ett ställe som di höll på att skära / havre. Det var så drygt, så det ville inte ta slut någon gång. När husbonden gick hem om kväl- len en dag, så hade han ett stort järde kvar. Det var det sista. Då sa han till pigan: "Om ja hade detta jâle skure i morgon bittida, då skul- le jä gi te om det vore den bäste oxen". Nå- got mer tänkte han väl inte på det. Men när pigan kom ut om kvällen, så hörde hon att det var väsen och stoj på havrejärdet. Di skrek: "ta band och bind di lelle gôrvam." På morgonen, när husbonden och pigan kom till åkern, så var all säd skuren och upp- satt. Men då kom gubben ihåg vad han hade sagt om kvällen. När han se'n gick och såg till oxarna, så var den största oxen borta, och den kom aldrig hem mer. En tyckte inte om att få någon främmande till sig när en höll på att skära. Di kunde ha onda ögon och skämma det en hade för händer. / En bruka inte och fästa sig så mycket vid den främmande utan en höll på med arbetet. Den kärve som en band sist kallades för "lökte- nek". Den bands av de sista stråna. En tog full handen med strån - det var till en ko, så tog en full handen till nästa ko, alltså en hand åt var- je ko och en hand åt hästen. Dessa flätades ihop och sparades till julkvällen. Då tog mor i huset neken och gick till fähuset med och lös- te upp den och gav kreaturen var sin lock. Hus- bonden var med och delade till hästen det han skulle ha. Om di fick denna nek så skul- le en få tur med dem under året. Den första neken ställde vi upp på backen och sade: "stå litta, dä blir flere te av däg". Pigan fick ta reda på strån som en hade tap- pat och stänga till hål och grindar, när en hade kört in sista lasset. Så brukade en allt att ta det med på sista lasset. Ingen sär- skild bindning av dem. / Höet lades i ett hörn av ladan. Det trampades ihop hårt för att det skulle bli drygt. Det skulle en ryc- ka fram sedan, för att det skulle bli så drygt som möjligt. Tröskningen. Med tröskningen började en litet smått i oktober. Men ju längre det led mot julen, ju flitigare var folk att tröska. Jag var med och tröskade med slaga, när jag var 12 år. Jag kunde inte slå så hårt som far. Folk sa att det halta för oss när vi tröskade. Det sa "tôss" för mig. Vi trös- kade med slaga, för det fanns inte annat att tröska med. Slagan var i två delar - hand- valen och bulten. De knöts ihop med en rem. Vi lade ut nekerna vid den ena änden av lo- gen. Och så slog vi på dem med slagorna och vände dem. Den äldsta av två tröskekarlar skulle vända. Han hade största vanan. En vil- le inte gärna tröska om kvällarna för det var så att en skulle hålla tyst då. Om en tröska om / kvällen, så tröska tomten om natten. Om en inte precis trodde så mycket på det, så höll en på det gamla ändå. Det var tomten som var på logen och i ladorna. Något annat hörde jag in- te talas om. Till belysning hade en törved på logen. Det var att skaffa töre på dagen, så att en hade att lysa sig med på morgnarna. Man eldade på en stenhall. "Trösk i otte" hette det när en var uppe och tröskade kl. 2 och 3 om morgnarna. En bruka att ta beting att så och så många stör skulle en tröska för dagen. Och då visste en också, när en skulle vara färdig med trösken. På herrgårdarna var det fyra som stod på logen och tröskade /"tröske fyre"/. På bondställen och mindre ställen var det en och två. Det var i regel karlarna som trös- kade. Om det kom en främmande in på logen, så kunde drängarna vara så elaka, att de ville / lära honom "lovisa". Det var inga ord till den visan. Det var bara melodi. Och den kunde bli både fin och stygg. En var kvick och klämde slagan om nac- ken på den en ville skoja med. Så fick han skrika en stund, innan en släppte honom. Jag var ute för det och vet, att det smakade inte gott. Mössan brukade de slå av huvudet på var- andra och ge varandra någon snart med slagan efter öronen ibland också. Om inte kamraten slog ordentligt, så kunde han allt få en örfil. Tröskningen skulle vara avslutad till jul. Det berodde på, att en ville vara fri efter helgen, så att en kunde komma ut i annat arbete och förtjänster. En fick tänka på att en skul- le förtjäna någon krona under vintern.
Smedernas liv, tomtar, forsgubbar, skogsrå.
De gamla smederna hade ett svårt och tungt arbete. Jag minns de sista åren som smedjorna gick vid Vägsjöfors. Det var fyra stycken då. Far min var smed där. De höll på med skeppssmide där på den tiden, och det var förfärligt tungt. Vi bodde i en av bruksbyggnaderna då, men den är riven nu. Jag är utav gammal 1 smedsläkt. Farfar hade varit smed på Vägsjöfors och farbror min var också smed, men farfar minns jag inte. Farbror var i alla fall mycket full i skrock. Far däremot trodde ej så mycket på sådant där, men något litet trodde nog han på det också. Tomte- gubbar trodde smederna särskilt mycket på, för dem hade de mycket med att göra. Farbror brukade tala om, att om en smed försökte ta kol i en annan binge än sin egen, så var tomtegubben genast framme och gav honom en rungande örfil. Smederna fick sig nämligen tillmätt en viss mängd kol, som det gällde att hushålla på så länge som möjligt, för ju mer de sparade på den, desto mer mjöl eller bränn- / vin eller tobak fick de i stället. Lönen gick nämligen huvudsak- ligen ut in natura. Men den var låg. Ibland var det sådana nöd- tider, så att de inte kunde få äta sig mätta. Farbror till far brukade tala om, att på den tiden han var smedpojke, fick han en lång tid leva på bär, som han plockade i skogen omkring bruket, när de hade raster. Om det var så svårt, så att inte bruksledningen kunde skaffa spannmål, så var det ju ingenting att göra vid. Då fick de ut alltsammans sedan, när det blev bättre tider, eller också fick de pengar i stället, men det kommer man ju inte långt med, om det ingenting finns att köpa för dem. 2 Det var emellertid tomtarna vi talade om. De hade forsgubbar också vid smedjorna. Forsgubben bodde i hjulbäcken, och smeder- na kunde både se och höra honom och tala med honom. Det var fars farbror som brukade tala om det också. Han hade gått hem ifrån smedjan en lördagskväll och tvättat sig och klätt om sig, men han var litet orolig för härdarna, för de var inte riktigt släckta, utan han var rädd att det skulle bli elds- våda. Därför gick han tillbaka och skulle se om dem. När han tittade in genom fönstret till smedjan, fick han se både fors- / gubben och käringen hans stå vid härden och värma sig. Det var på själva högvintern och mycket kallt. Han gick emellertid in och de märkte honom inte. När han kom in så sa han: "Det är väl allt otäckt att vara i vattnet, nu när det är så kallt?" - "Ja, hu då", sa gubben och därmed försvann han ut i hjulhuset och käringen med. 3 De kolade mycket här i trakten på den tiden bruken funnos kvar, för det gick åt mycket kol till smedjorna. Kolarna hade mycket med "skogsråa" att göra. Men henne tyckte de just inte om för hon försökte villa bort dem eller ställa till trassel med milan. Men tomtegubbarna fanns i skogen också. De väckte kolarna om natten ifall det hade börjat brinna i milan. Men de tålde inte att någon arbetade efter solnedgången. 4 När de byggde om Vägsjödammen, och det var i alla fall så sent som 1903, så höll de på med arbetet länge om kvällarna ibland. Och då påstod de att det höll på alldeles likadant, sedan arbetsfolket hade gått. Och det var tomtegubbarna som gjorde det. De hade en "rallbana" och körde sten på och om nätterna gnisslade och gick de där trallorna alldeles likadant som om dagen. Jag tror / bestämt att det finns tomtegubbar. 5 Han har väl hört talas om, hur det spökade i Röjden för en del år sedan, när det kom folk ifrån hela Sverige nästan för att se på det. Det var folk från tidningar i Stockholm där och såg på det och skrev om det. Det var en klockare här på den tiden, som hette Ekwall. Han bara skrattade åt de där historierna och sade att det var bara lögner och dumt prat. Men så kom han dit själv och fick se det, när det var som värst. När han kom tillbaka sedan och de frågade honom, om han inte skrattade längre, så svarade han, att det man har sett får man böja sig för. Det tog inte slut med det där bråket, förrän de hade rivit stugan, och byggt en ny på ett annat ställe. Men det lär inte vara riktigt fritt än, utan att det är något underligt på den tomt där den gamla stugan stod, så att saker som blir ditlagda kastas undan, utan att det är något synligt som kastar dem. 6 Skogsrå hade de mycket att tala om också. Det är en tjärn här strax norr om, som heter Mjögtjärn. Mitt uti där är det en stor sten, och på den brukade hon hålla till mycket. De gamla smedgubbarna nådde ofta en mycket hög / ålder, men de blev illa medfarna. Kutiga och giktbrutna och eländiga blev de. Jag minns far min hur förstörd av värk han var. De fick ju stå i hettan vid härdarna och någon stund emellan vila sig i smedkammaren, men den var dragig och kall. I äldre tider hade de det i alla fall ändå värre, när brukspatroner och förvaltare var omänskligt stränga och gav gamla gubbarna stryk för minsta anledning.
Tomtar el tôsser el grågubber
Invid norska gränsen fanns det mycket grå- gubber i husen. De voro grå klädda och stora som en tioårs- pojke men mycket tjockare. Det var rent av farligt att tvätta kläder el hämta vatten i älvar och bäckar sen solen gått ned, ty det hände ofta att man blev tôssbi- ten i fötterna el händerna. Det blev en förskräcklig värk och huden blev svart. Man måste bränna med lapis för att tôssbet skulle gro. Mot hästarna voro de mycket vänliga. Om en bonde kört för mycket med sin häst kunde han inte om kvällen få den in genom stalldörren ty det stod en tôsse på tröskeln. Han måste därför hämta en lykta men då gick dä. "Ja, dä ha hänt möe rart för i vala och dä mesta va fell pjåsk men Gu' vett va en ska tro."
julafton.
Om julafton doppade en i grytan. En fick just inget mer på hela dagen förrän kvällen. En tog kakstycken å doppade direkt i grytan, å åt fläsk å kött till. "Sparvneken" sattes upp på förmiddagen. Det var det första en skulle se till med, så var det att fåg- larna fick mat. De skulle ha det för att en skul- le få välmåga i stället. En eller två neker sattes upp - allt efter som en hade råd till. De sat- tes bortefter husen. Nekerna togs undan när en trös- kade. Om en fick fatt i någon riktigt fullmatad nek, då gömde en undan den. Nu var det så, att fruntimren bar in "julhalm" å bredde över golvet, när de hade skurat. Den fick ligga till dess att det blev annandagen. / Somliga tog bort den om julkvällen. Den blev till nytta, för kreaturen fick den att äta. - Barnen ha- de så roligt i julhalmen. Om julkvällen så sopade en så väl rent under bordet. Om en fann ett eller flera rågkorn under bordet på mor- gonen, så skulle det bli ett gott skördeår. Men fanns det inte något, så fick en vänta sig ett dåligt år. Kreaturen fick extra om julkvällen. Hästen fick havre å korna fick fint å gott hö. Hade en gott om havre, så fick de en havernek var sig. Till vart djur sa man: "Dra störken /styrkan/ i ryggen, mârgen i bena - te våren /våren/ hård som en is å stött /tjock å fet/ som en gris." Julgran mins jag ingen från min barndom. När jag blev gift, å vi fick barn, så hade vi julgran, för då hade allt folk börjat ha detta. Men det var inte annat i den än ljus å ringar som var bakade av vanlig deg. / Di bakade "stompar" - en åt var, som låg i en hög på julbordet, annat mins jag inte. De åt en upp om tjugondag Knut. Vi stöpte ett ljus med tre grenar /"julljus"/, som stod på julbordet. Om julkvällen å jul- morgonen brände en det. Det som blev kvar av ljuset, hade en att smörja sig på kroppen med, om en fick utslag. Det var också bra om en fick snuva, för då smörjde en under fötterna med det. "Julbrasan" tändes när en hade stökat undan allt å till en skulle sätta sig intill bordet å äta. Det var alltid björkved. En skulle vara rädd för att det sprakade på golvet. Det var farligt för halmen. Det hade en den tron förr i världen att en skul- le få påhälsning av döda om julnatten. Jesus kunde också komma. Å tomten var ute å tittade sig omkring den natten. Där de var rädda fick "klypljuset" brinna hela natten. / Om julkvällen tog en ett riktigt julbad. Då hjälpte en till å tvätta varandra. Fruntimren tvätta- de karlarna men inte tvärtom. Nya underklä- der togs på. En var ren å fin till dess en skul- le sätta sig till julbordet. Mat: fisk, potatis och gröt. Peppar å salt till fisken å kanel å socker till gröten. Mjölk och dricka. Julklappar kan jag knappt säga att det blev några. Det var om en fick något nytt till julen, ex. strum- por, vantar, halskläde el. dyl. Jag mins inte någon julbock av halm, men det var vanligt att pojkar eller karlar klädde ut sig till "julbock." Då vrängde en någon gam- mal rock, päls eller tog en fäll på sig å en gammal hatt. De brukade ###foder i roc-- karna den tiden. Det blev så likt en bock, när en kom inhoppande i stugorna på fyrfötter. Då hoppade en å skuttade fram å tillbaka på golvet, i spisen å var en kunde komma / fram. Bocken fägnades både med brännvin å mat, för att de skulle bli av med honom. Ung- arna blev ju vetskrämda - kan tänka. Så en fick vara glad att bli av med honom. Han kunde kom- ma om kvällarna när som helst i julen. På själva julkvällen kom han inte, för då skulle en vara hemma hos sig. Det var inte passande att vara ute den kvällen.
Slåtter, skörd och tröskning
[ Slåtter hade en ingen annan än att gå å slå vid myrar i skogen å på backar. Det var att ta till reda det en kunde få tag i här å där. Både karlar och kvinnfolk fick hjälpas åt. Det var att gå man ur huse. Barnen togs med. Karlarna slog å kvinnfolken var med å räf- sade å samlade ihop gräset. Var å en hade brått att få sitt. Hjälp av grannarna var just inte att få. Det kunde vara mot slutet, om det var någon som hunnit fortare undan. ] [ Skära användes ännu. Förr mins jag att skä- ran begagnades att skära råg i fallen med. Det brukades så att skogen höggs ned å brän- des, sedan såddes råg i askan. Skäran be- gagnas att ta löv med, å om en skall ha / in litet gräs i ladugården så tar man skäran å slår av med. Men det är mest gamla som har denna vanan kvar. Nu användes lien huvudsakligen att slå med. ] Om lien hade blivit "skämd", för det var inte säkert för trolldom, så tog en lien å ställde mot ett träd, på norra sidan om trädet, å sköt över den. Det onda hade inte makt med den sedan. Om far blev trött å inte kände sig som han skulle, när han skar säden, så skulle han få motgång, sade han. Säden var inte un- nad åt honom. Ingen särskild tävlan att bli först färdig med arbetet. Var å en arbetade det han förmådde Men det skulle göras så fort en orkade. Man utsåg ingen särskild att skära det sista, utan det fick den göra som kom i tur. Alla strån togs väl tillvara. Man gick å ploc- kade upp strån å ax som man hade / tappat. Dessa lades i ladan till det andra. Om en inte tog vara på dessa strån så blev det ingen drygsel i säden. För att höet skulle bli drygt, så lades det i la- gom stor stack i ladan, så trampades det ihop så mycket man orkade. Vid skördens slut fick en "skårgröt". Tröskning. [ Man började tröska när korna hade ställs in i "fuggeshuset" för året eller när det frös ned, så att det började bli vinter. Kl. 3 el. 4 på mor- gonen började tröskningen. "Töreveljus" sattes i en springa i logbalken, så att en skulle se att tröska. Vid 6-tiden gick en in å åt fru- kost. Brukade att hålla på till mörkning- en. Men det var också mycket det bruket att man höll på att tröska tills dagsljuset. Så slutade man. Bara tröskade om morg- narna. Man kastade upp 30 kärvar ur ladan på logen / å lade i ett hörn. Det var ett "unlag". Vid tröskningen lades kärvarna i två "refter", topparna ihop å rötterna vända mot logbal- karna. Så tröskades först ena sidan, sedan löstes kärvarna å vändes på andra sidan Så tröskades de på nytt. Så vändes de med slagan med en knyck, så att rotändarna kom att ligga mot varandra. Tredje gången trös- kades rotändarna riktigt. Se'n var det fär- digt att skafa upp halmen å ta nya kär- var. 1-4 personer tröskade på en och sam- ma loge. Det mest vanliga var 1 och 2 personer. - Tröskarna stod mitt för varandra en på vardera sidan om kärvarna. ] En skulle inte tröska i mörkningen. Det skul- le inte vara buller då. Tomten var va- ken, när det började mörkna. [ Jag kan inte säga att det var något bestämt när tröskningen skulle vara avslutad. Man brukade tröska litet i sänder, så det kun- de / allt dröja ut till fram efter jul innan det blev färdigt. Det blev som drygare, om en tröskade på det viset å inte tog allt på en gång. Kvinnfolken tröskade lika bra som karlar- na. När karlarna hade annat att göra, så fick kvinnfolken tröska. ]
Bergväsen
Vid Djuberget bodde det folk ,å i berget bodde det ”bergfolk”. En gång så kom en ”bergkäring” ned till en stuga å ville låna ”kinkäppen”. ”Kan jä få låne soveldockan din uti hängfösan min”, sade hon. Hon fick låna kärnstaven. När hon kom tillbaka med ”sôvelkäppen, så hade hon en stor smörklimp på den. Det var i far mins tid på Ben-näset. En ko skulle kalva. Det mins jag, för jag var med om detta. Det gick konstigt till med detta. Jag ställde till en kätte i det fjärde båset, som var tomt. Jag hade bar i båset å gjorde riktigt i ordning. Å så väntade vi att kon skulle kalva. På morgonen, när vi kom till ladugården, så hade kon kalvat å kalven låg i kätten å var torr. Det var en stor tjurkalv. Så bad far min att jag skulle fara å köpa söm. Byxorna hängde på väggen. Jag hade penningpungen i dem. Jag tog den å kände att den var så tung å stin. Jag tog upp å såg efter. Då var han full med silverpengar. Jag vet att det inte var mer än sex å femtio i den – en femma, en enkrona och femtio öre. Men nu var hon full i silver. Jag frågade alla i huset om de hade haft pengar i pungen, men det var ingen som hade haft den. Då räknade vi ut att det var en byteskalv som vi hade fått. Det var så, att ”de osynliga” hade velat ha en kvigkalv. Så hade de tagit kvigkalven å lämnat tjurkalven. Så var det bytespengar som jag hade fått av de osynliga. Denna kalven blev så stor. När vi skulle ta dö på honom, så höll vi på å bli alldeles bet. Vi ville inte äta köttet själva utan vi sålde det till andra. Det hände så ibland att de osynliga passade på, när korna skulle kalva å byta till sig, om de tycke att det passade. När jag var liten så drev ”berghun” från norr till söder. Vi hörde att det small. Det small som om en skulle ha haft skinnhandskar på sig å smällt ihop händerna. Det var om kvällen. Då gick en äldre bror ut å sköt ett skott med mynningsladdarn, för vi tyckte det var styggt med denna hunden, å då vart det tyst, för han tålde inte att få höra en riktig smäll. Se’n har jag inte hört honom. ”Berghun” hade tjockt huvud å stött (trubbig) nos.. Bror min som var äldre än mig fick se ”berghun” när han red på en ko. Den kon tog sig inte med kalv, för det var så att om ”berghun” eller ”bergtjurn” red på en ko så fick en inte kalv av henne mer. Så det brukade folk säga, att om en ko inte ville bli med kalv så hade berghun eller bergtjurn ridit på henne. En gång fick Johan höra att det dundrade. Då fick han se att ”berghun” var å lekte med björnhunden. Å mor min stod å såg på dem. Om jag får se honom en gång till så skall jag kasta stål över honom så jag kan ta honom, sa mor min. Men hon fick inte se honom mer. Wetterstrand friade till ett bergtroll. På Vålberget träffade han henne. Hon var så grann. Han talade till henne å efter den dagen, så fick han mest hålla sig i skogen för hennes skull. Hon ville ha honom. Hon hade ett bälte av renaste guld, stora guldringar i öronen som blänkte. Det var en torsdagskväll som han mötte henne en gång. Han skulle inte få komma då. Å då kvad hon: ”Hör du Wetterstrand min, det lider för långt uppå kvällen”. Då var hon stygg å visade svansen. Då fick han se vad han varit i följe med. Han blev som konstig sedan. Bergtrollen var rika. De hade kreatur av alla slag. De kom med sina skockar å for fram genom skogen. Det var en som gick på fågellek. När han kom till skogen så gjorde han upp eld å lade sig att vänta. När han hade legat en stund så ropade det att han inte fick ligga i vägen. När han rätade sig upp, så fanns det ingen väg. Då kom det ett följe med vagnar, hästar å kreatur. Bergfolket kom, för de skulle väl till någon marknad.
Slåtter, skörd och tröskning
Slåtter hade en ingen annan, än att gå å slå vid myrar i skogen å på backar. Det var att ta till reda det en kunde få tag i här å där. Både karlar och kvinnfolk fick hjälpas åt. Det var att gå man ur huse. Barnen togs med. Karlarna slog å kvinnfolken var med å räfsade å samlade ihop gräset. Var å en hade brått att få sitt. Hjälp av grannarna var just inte att få. Det kunde vara mot slutet, om det var någon som hunnit fortare undan. Skära användes ännu. Förr mins jag att skäran begagnades att skära råg i fallen med. Det brukades så att skogen höggs ned å brändes, sedan såddes råg i askan. Skäran begagnas att ta löv med, å om en skall ha in litet gräs i ladugården så tar man skäran å slår av med. Men det är mest gamla som har denna vanan kvar. Nu användes lien huvudsakligen att slå med. Om lien hade blivit ”skämd”, för det var inte säkert för trolldom, så tog en lien å ställde mot ett träd, på norra sidan om trädet, å sköt över den. Det onda hade inte makt med den sedan. Om far blev trött å inte kände sig som han skulle, när han skar säden, så skulle han få motgång, sade han. Säden var inte unnad åt honom. Ingen särskilt tävlan att bli först färdig med arbetet. Var å en arbetade det han förmådde. Men det skulle göras så fort en orkade. Man utsåg ingen särskild att skära det sista utan det fick den göra som kom i tur. Alla strån togs väl tillvara. Man gick å plockade upp strån å ax som man hade tappat. Dessa lades i ladan till det andra. Om en inte tog vara på dessa strån så blev det ingen drygsel i säden. För att höet skulle bli drygt, så lades det i lagom stor stack i ladan, så trampades det ihop så mycket man orkade. Vid skördens slut fick en ”skårgröt.” Trösking. Man började tröska när korna hade ställs in i ”fuggeshuset” för året eller när det frös ned, så att det började bli vinter. Kl. 3 el. 4 på morgonen började tröskningen. ”Töreveljus ”sattes i en springa i logbalken så att en skulle se att tröska. Vid 6-tiden gick en in å åt frukost. Brukade att hålla på till mörkningen. Men det var också mycket det bruket att man höll på att tröska tills dagsljuset. Så slutade man. Bara tröskade om morgnarna. Man kastade upp 30 kärvar ur ladan på logen å lade i ett hörn. Det var ett ”unlag”. Vid tröskningen lades kärvarna i två ”refter”, topparna ihop å rötterna vända mor logbalkarna. Så tröskades först ena sidan, sedan löstes kärvarna å vändes på andra sidan. Så tröskades de på nytt. Så vändes de med slagan med en knyck, så att rotändarna kom att ligga mot varandra. Tredje gången tröskades rotändarna riktigt. Sen var det färdigt att skaka upp halmen å ta nya kärvar. 1 – 4 personer tröskade på en och samma loge. Det mest vanliga var 1 och 2 personer. – Tröskarna stod mitt för varandra, en på vardera sidan om kärvarna. En skulle inte tröska i mörkningen. Det skulle inte vara buller då. Tomten var vaken, när det började mörkna. Jag kan inte säga att det var något bestämt när tröskningen skulle vara avslutad. Man brukade tröska litet i sänder, så det kunde allt dröja ut till fram efter jul innan det blev färdigt. Det blev som drygare om en tröskade på det viset å inte tog allt på en gång. Kvinnfolken tröskade lika bra som karlarna. När karlarna hade annat att göra, så fick kvinnfolken tröska.