Transkriberad uppteckning

[ Slåtter hade en ingen annan än att gå å slå vid myrar i skogen å på backar. Det var att ta till reda det en kunde få tag i här å där. Både karlar och kvinnfolk fick hjälpas åt. Det var att gå man ur huse. Barnen togs med. Karlarna slog å kvinnfolken var med å räf- sade å samlade ihop gräset. Var å en hade brått att få sitt. Hjälp av grannarna var just inte att få. Det kunde vara mot slutet, om det var någon som hunnit fortare undan. ] [ Skära användes ännu. Förr mins jag att skä- ran begagnades att skära råg i fallen med. Det brukades så att skogen höggs ned å brän- des, sedan såddes råg i askan. Skäran be- gagnas att ta löv med, å om en skall ha / in litet gräs i ladugården så tar man skäran å slår av med. Men det är mest gamla som har denna vanan kvar. Nu användes lien huvudsakligen att slå med. ] Om lien hade blivit "skämd", för det var inte säkert för trolldom, så tog en lien å ställde mot ett träd, på norra sidan om trädet, å sköt över den. Det onda hade inte makt med den sedan. Om far blev trött å inte kände sig som han skulle, när han skar säden, så skulle han få motgång, sade han. Säden var inte un- nad åt honom. Ingen särskild tävlan att bli först färdig med arbetet. Var å en arbetade det han förmådde Men det skulle göras så fort en orkade. Man utsåg ingen särskild att skära det sista, utan det fick den göra som kom i tur. Alla strån togs väl tillvara. Man gick å ploc- kade upp strån å ax som man hade / tappat. Dessa lades i ladan till det andra. Om en inte tog vara på dessa strån så blev det ingen drygsel i säden. För att höet skulle bli drygt, så lades det i la- gom stor stack i ladan, så trampades det ihop så mycket man orkade. Vid skördens slut fick en "skårgröt". Tröskning. [ Man började tröska när korna hade ställs in i "fuggeshuset" för året eller när det frös ned, så att det började bli vinter. Kl. 3 el. 4 på mor- gonen började tröskningen. "Töreveljus" sattes i en springa i logbalken, så att en skulle se att tröska. Vid 6-tiden gick en in å åt fru- kost. Brukade att hålla på till mörkning- en. Men det var också mycket det bruket att man höll på att tröska tills dagsljuset. Så slutade man. Bara tröskade om morg- narna. Man kastade upp 30 kärvar ur ladan på logen / å lade i ett hörn. Det var ett "unlag". Vid tröskningen lades kärvarna i två "refter", topparna ihop å rötterna vända mot logbal- karna. Så tröskades först ena sidan, sedan löstes kärvarna å vändes på andra sidan Så tröskades de på nytt. Så vändes de med slagan med en knyck, så att rotändarna kom att ligga mot varandra. Tredje gången trös- kades rotändarna riktigt. Se'n var det fär- digt att skafa upp halmen å ta nya kär- var. 1-4 personer tröskade på en och sam- ma loge. Det mest vanliga var 1 och 2 personer. - Tröskarna stod mitt för varandra en på vardera sidan om kärvarna. ] En skulle inte tröska i mörkningen. Det skul- le inte vara buller då. Tomten var va- ken, när det började mörkna. [ Jag kan inte säga att det var något bestämt när tröskningen skulle vara avslutad. Man brukade tröska litet i sänder, så det kun- de / allt dröja ut till fram efter jul innan det blev färdigt. Det blev som drygare, om en tröskade på det viset å inte tog allt på en gång. Kvinnfolken tröskade lika bra som karlar- na. När karlarna hade annat att göra, så fick kvinnfolken tröska. ]