KORPSKRIFTEN

...
Meny

julafton.

Berättare: Anders Olsson (f. 1844)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

Om julafton doppade en i grytan. En fick just inget mer på hela dagen förrän kvällen. En tog kakstycken å doppade direkt i grytan, å åt fläsk å kött till. "Sparvneken" sattes upp på förmiddagen. Det var det första en skulle se till med, så var det att fåg- larna fick mat. De skulle ha det för att en skul- le få välmåga i stället. En eller två neker sattes upp - allt efter som en hade råd till. De sat- tes bortefter husen. Nekerna togs undan när en trös- kade. Om en fick fatt i någon riktigt fullmatad nek, då gömde en undan den. Nu var det så, att fruntimren bar in "julhalm" å bredde över golvet, när de hade skurat. Den fick ligga till dess att det blev annandagen. / Somliga tog bort den om julkvällen. Den blev till nytta, för kreaturen fick den att äta. - Barnen ha- de så roligt i julhalmen. Om julkvällen så sopade en så väl rent under bordet. Om en fann ett eller flera rågkorn under bordet på mor- gonen, så skulle det bli ett gott skördeår. Men fanns det inte något, så fick en vänta sig ett dåligt år. Kreaturen fick extra om julkvällen. Hästen fick havre å korna fick fint å gott hö. Hade en gott om havre, så fick de en havernek var sig. Till vart djur sa man: "Dra störken /styrkan/ i ryggen, mârgen i bena - te våren /våren/ hård som en is å stött /tjock å fet/ som en gris." Julgran mins jag ingen från min barndom. När jag blev gift, å vi fick barn, så hade vi julgran, för då hade allt folk börjat ha detta. Men det var inte annat i den än ljus å ringar som var bakade av vanlig deg. / Di bakade "stompar" - en åt var, som låg i en hög på julbordet, annat mins jag inte. De åt en upp om tjugondag Knut. Vi stöpte ett ljus med tre grenar /"julljus"/, som stod på julbordet. Om julkvällen å jul- morgonen brände en det. Det som blev kvar av ljuset, hade en att smörja sig på kroppen med, om en fick utslag. Det var också bra om en fick snuva, för då smörjde en under fötterna med det. "Julbrasan" tändes när en hade stökat undan allt å till en skulle sätta sig intill bordet å äta. Det var alltid björkved. En skulle vara rädd för att det sprakade på golvet. Det var farligt för halmen. Det hade en den tron förr i världen att en skul- le få påhälsning av döda om julnatten. Jesus kunde också komma. Å tomten var ute å tittade sig omkring den natten. Där de var rädda fick "klypljuset" brinna hela natten. / Om julkvällen tog en ett riktigt julbad. Då hjälpte en till å tvätta varandra. Fruntimren tvätta- de karlarna men inte tvärtom. Nya underklä- der togs på. En var ren å fin till dess en skul- le sätta sig till julbordet. Mat: fisk, potatis och gröt. Peppar å salt till fisken å kanel å socker till gröten. Mjölk och dricka. Julklappar kan jag knappt säga att det blev några. Det var om en fick något nytt till julen, ex. strum- por, vantar, halskläde el. dyl. Jag mins inte någon julbock av halm, men det var vanligt att pojkar eller karlar klädde ut sig till "julbock." Då vrängde en någon gam- mal rock, päls eller tog en fäll på sig å en gammal hatt. De brukade ###foder i roc-- karna den tiden. Det blev så likt en bock, när en kom inhoppande i stugorna på fyrfötter. Då hoppade en å skuttade fram å tillbaka på golvet, i spisen å var en kunde komma / fram. Bocken fägnades både med brännvin å mat, för att de skulle bli av med honom. Ung- arna blev ju vetskrämda - kan tänka. Så en fick vara glad att bli av med honom. Han kunde kom- ma om kvällarna när som helst i julen. På själva julkvällen kom han inte, för då skulle en vara hemma hos sig. Det var inte passande att vara ute den kvällen.

Socken Silbodals
Landskap Värmland
Härad Nordmarks hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: julafton.

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //