Invid norska gränsen fanns det mycket grå- gubber i husen. De voro grå klädda och stora som en tioårs- pojke men mycket tjockare. Det var rent av farligt att tvätta kläder el hämta vatten i älvar och bäckar sen solen gått ned, ty det hände ofta att man blev tôssbi- ten i fötterna el händerna. Det blev en förskräcklig värk och huden blev svart. Man måste bränna med lapis för att tôssbet skulle gro. Mot hästarna voro de mycket vänliga. Om en bonde kört för mycket med sin häst kunde han inte om kvällen få den in genom stalldörren ty det stod en tôsse på tröskeln. Han måste därför hämta en lykta men då gick dä. "Ja, dä ha hänt möe rart för i vala och dä mesta va fell pjåsk men Gu' vett va en ska tro."
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
