Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
De sa att här skulle vara troll uppe i Linnareberg. Det var en som gick och bryggde till jul. Då kom ett troll in och sa nånting, jag minns inte vad, men då tog bondhustrun och slängde vört i ryggen på henne. Hon var ihålig där bak. När vi var barn hade de för sig att det fanns troll i Stegelåsen.
Troll, naturföremål
Dä va sent på hösten å på den tia, när ja’ körde pos- ten mella Grums å Gillberga. Dä hann te å bli mört när ja’ kom te Tjärmyra å inna ja’ kom in på Flokerudsfjälle. Emel- lerti när ja kom ungefär mett för den gamle avrättningsplas- sen på fjälle (en plass där di avrätta tjuver å tocke förr i va- la å hängde ôpp dom på en påle) så feck ja’ se tre store hunner, som lonka över vägen, den ene ätter den andre, å ga sej iväg ôt avrättsplassen te. Den föste itå hunnera va störst. Å svarte va di tesynes alle tre. När ja’ senna berätta det- te för fôlk, så mins ja’, att dä va nôn som trodde, att dä va ’berghunner’, ett slags hunner som skulle höre te trôlla. På samme fjälle fanns dä då för länge sen en hög, som *** å en kasta på, när di färdades förbi - en kvest änne en sten. Högen skulle inte få förminskes, för då skulle dä bli en olöcks- plass. Där hade di förr i vala ställt ner lika å vila. Högen kom bort teslute, men den fanns kvar i min barndom.
Bytesbarn. Troll
Förr trodde di att di fått bytesonger iblant. Å i skogera, kunne dä ju lätt vara gjort, där skogråa å anre varelser höll sig. Om dä nu ble på dä vise att di fått en bytesonge, så skulle di, för att få sin egen tebaka, dänge bytesongen tre torsdagskväller i rad, så att han skulle skrike rektit. Då skulle trôlla komme tebaka mä den rätte ongen. Dä hände så på ett ställe, att råa kom tebaka mä ongen. När ho lämna ongen sa ho: 'Ja' ha inte vûre så elak emot eran onge ja' som ni ha vôre emot min'. Därmä tog ho' sin tebaka
Troll (pysslingar)
En natt vaknade Stava vid ett buller i rummet. Fick då se en liten gumma stå uppkliven på en stol vid det öppna skafferiet. - "Jag giv igen, jag giv igen! sa hon, men passa på i morgon natt, då blir här kalas! hon gjorde så och fick då se ett myller av "pysslingar," som smorde kråset. Men rätt som det var råkade två av dem i luven på varandra. De slågos så hårtustarna råko foro ut på golvet, upp efter väggarna i det de bankade på varandra. Då det äntligen blev tyst, skrattade en gubbe i ett hörn: - " Det var Storelemmen och Lillelemmen, som slogs."
svartkonst.
Vi hade väldigt lärd präst här, som skulle ha svartkonstbok, efter vad som sades. En gång satt han å kastade råg på logen. Då kom det en tiggarkäring å bad att han skulle ge henne en skôvel råg, för hon trodde att det var drängen. Då blev käringen stående å kom inte ur fläcken. Till slut bad han käringen, att hon skulle gå in i köket å få sig mat, å då slapp hon lös. - Den- ne prästen hade varit i Wittenberg. Det var "den ondes skola", som han hade gått igenom. Han ha- de fått en skarp syn så att han kunde se ge- nom folk. Far skulle med en granne å köra. Han väntade att gubben skulle komma ut å ta fram hästen, men det dröjde. Då gick far in å såg efter, / Å då satt gubben å läste över hästen, för att det skulle gå lyckligt på resan. Gubben bad att han skulle få läsa över fars häst också, å det fick han. Han mumlade, så far kunde inte höra vad han läste. Det var en finne som ville lära far att trolla. Far ville inte lära. Men så mycket fick han lära att trolldom skulle bekräftas med tre heliga namn. Stor-Lena stod på långt håll å trollade på en häst, så att han inte rörde sig ur fläc- ken. Det var en som hade satt vad med hen- ne. Hon gjorde ingenting särskilt. Hon bara såg åt hästen. Det var en gubbe här uppe i Djup. Min bror hade fått "e blogkule". Han gick till gubben å tog bränn- vin med sig. Han tog brännvinet å kröp in i ett hål å läste. Se'n fick han det att smörja på ku- lan. Lägg dig här nu i natt, så är du bra i mor- gon, sade trollgubben. Det gick som han sade. Det gick hål så att "vârken" ran ut. Satan har / stor makt. För det var med hans hjälp som trollgub- ben läste bort blodkulan. En gubbe - kallad "Påven" gick här. Han bodde på finnskogarna. En gång så kom han till "hôlte- Nils" å bad att han skulle få ligga över natten. Det skall du få, sade hôlte-Nils, men det är värst att det är så mycket med vägglöss här. När de skulle lägga sig om kvällen, så gjorde "Påven" några vänningar runt golvet å mumlade. Så sade han: "Di ska få bite i min kniv men inte i kött å blod." Se'n lade han sig å högg kniven i väggen. Om morgonen, när de vak- nade å kom upp, så satt det fullt med vägg- löss runt kniven. Då tog han lössen med sig. Men vart han ställde dem, vet jag inte, men han var tvungen att ställa dem till ett annat ställe, för att de inte skulle komma tillbaka. Den gubben kunde "ställa bort" råttor. Då tog han en käpp se'n gick han utefter husen å mumlade. Då fick han dem att gå dit / han ville. En gång så kom han till ett ställe. De hade slak- tat å då tyckte han att de kunde ge honom en bit med. Men de svarade, att de hade inte mer än de behövde själva. Ni skall få så att det räcker till sade han, å tog påsen å gick. Om morgonen så hade vargen rivit ihjäl fåren. Den gubben var "kuschal å stygg". Han hade långt hår. Trasig å eländig gick han, så folk var rent rädda för honom. "Rôskemofarn" i Ulvesta var trollkunnig. Det bodde ett folk här. Gubben hette Lars Blad. Hans hustru hade nyss fått en unge. Hon vart från vettet sedan dess. Då gick han till Rôskemo- farn" å ville att han skulle ta reda på å stäl- le med denne sjukdomen. Det lovade han gö- ra. Nu var det en bäck som kom från Kle- vetjärnet, å i den bäcken hade hon varit å tvättat. Eller om det var någon annan som hade varit där å tvättat av hennes kläder. / I alla fall så gick han å offrade i bäcken. Han tog en hårlock och en bit av klädesplaggen som den sjuke haft på sig å gick till bäcken med. När han hade släppt detta i bäcken så ville det flyta upp. Då tog han en pinne å skulle peta ned det. Då fick han ett slag som av en män- niska. Han fick se fullt med smått folk i å kring bäcken. De gjorde alla de konster de kunde. De slog av honom hatten, så att han fick binda ett kläde över huvudet, å det var närapå fåfängt att ta sig fram. Men när han kom därifrån, så gick han till en finnkäring på finnskogarna, å hon bo- tade honom. För han blev sjuk. Å då sade hon, att du skulle inte ha brytt dig om att doppa ned det i bäcken, för den som skulle ta vara på det hade allt kommit å tagit det ändå. "Rôskemofarn" hörde till de "kloke", så han gick omkring å botte kreatur med brännvin. Det var ingen som var rädd för den gubben, som för de riktiga trollgubbarna. / Mattes i Glavsnäs kunde ta reda på tjuvar å ställa tillbaka sådant som stulits. Han kunde trolla på krea- turen, så att de blev tills intet. Morbror såg en död en gång. Då gick han till en präst som hade svartkonstbok. När han kom dit, så slog prästen upp ett blad å sade: Nu skall du lä- sa där jag visar dig å inte på annat ställe. Då fick han läsa om sin dödsdag på det bladet.
Bergväsen
"Bergfolk" hörde jag så mycket talas om när jag var pojk, för så fort ett djur sprang bort eller dröjde i skogen om kvällen, så sades det att "bergfolke" hade hållit det kvar. "Bergfolk" el. "bergtroll" kallades sådana väsen som troddes bo i bergen, men jag tror inte det var någon ord- ning på ### t.ex. mellan "skogråa" å bergfolk. Hon fick allt heta "bergfolk" hon också ibland. Jag har inte hört talas om något särskilt berg som de skulle bo i utan de fanns här å där i bergen. De brukade för det mesta valla kor. Jag har aldrig hört eller sett nå- got sådant, men både mor och farfar hade hört att "bergfolket" hade vallat kor. Kom en ut efter det so- len gått ned, så kunde en få höra dem. Då drog de iväg å betade sina djur. De hade både kor, get- ter å får. Deras bjällror lät mycket finare än / andra bjällror. Hunden skällde tre skällande, så var han tyst en liten stund, och så skällde han tre skäl- lande igen. Det var "bergfolkets hund". Det skulle vara en stor grå hund. On kvällarna och nätterna vallade de korna. Om en var ivägen då så kunde en höra att de strök inpå sidan på en. Det var sällan de visade sig. På långt håll kunde en få se dem, men om en kom inpå dem, så försvann de. Har inte hört att grodor kunde vara troll, men, att man skulle låta grodorna vara ifred, det vet jag, för det skulle kunna vara något annat än en groda en såg.
Svartkonst
För länge sedan var det en präst i Ö. Emterviks kyr- ka och predikade. Den prästen hade gått genom "Witten- borgsskolan". Vad han hette, mins jag inte, för det är så länge sedan jag hörde detta omtalas. Medan han stod på predikstolen, så blev det stup mörkt i kyrkan. De som var i kyrkan blev alldeles förskrämda, för de hade hört talas om att prästen hade varit i den skolan. De trodde att prästen förvände synen på dem. I "Wittenborgssko- lan" fick de lära trolla. Det var allt personer utpekade som skulle ha "svart- konstbok". Men det var inte någon som kom över sådan bok. Det var så styggt och ogudaktigt att ha en sådan. Men de kunde trolla till sig pengar, de som hade henne. Det var djävulens bok som de hade till låns. När äga- ren läste i boken, så kom den onde och frågade vad / han skulle hjälpa till med. Då uträttade han det som blivit tillsagt. Det skulle vara svarta pärmar på den boken och röda bokstäver. Farfar sa' att han skulle lära bort att "stämme blog", men det var så stor synd med det att han inte ville. Men jag fick veta, att om en sydde eller klippte naglarna en söndag, så skulle en få makt med att "stämme blog". Det var ingen hederlig människa som ville det. Det gick fram gubbar och finnkäringar som kunde läsa tjuven tillrätta. Farfar fick följe med en finngubbe en gång. På vägen sade finngubben: "Om du nu vill att jag skall läsa fram fullt med ormar här, skall du få se". Farfar blev rädd och ville det inte. Men finngubben slog tre slag i backen med en käpp och mumlade. Det blev så mycken orm, så det full backen. Men på en liten stund var allt borta.
Trollkarlar
Erik i Möskog kunde 'stecke ut öga på tjuv'. Han tog fram tjuvens bild i vatten å stack en syl i ögat på'n. StorJon i Gunnarskog kunde trôlla. Han var med å körde järn till Norge. När de kom till Sulvik skulle de övernatta. Alla de andra körde in sina lass, men Stor Jon lät sitt lass stå ute. På morgonen sade han till en av kamraterna att han skulle gå till lasset å bjuda tjuven en sup. Då stod det en vid lasset å höll i en järnstång. Han slapp inte lös förrän Stor Jon kom å 'läste lös' honom. I Gunnarskog fanns en 'trôllgôbbe' som kunde 'göre ôt för pengar'. Det var på ett ställe som en tjuv hade varit å stulit pengar. De skickade efter 'trôllgôbben'. Då gick han till kyrkan å gick runt henne tre gånger baklänges. Det var en torsdagskväll. Men / han hade förbjudit dem att de inte skulle få elda i spi- sen å inte ha dörren låst. Men de hade varit så rädda i stugan, så de hade tänt på eld å låst dörren. Då fick trôllgobben ingen makt med tjuven. Den gubben tog tillbaka ett silver spänne som hade blivit stulet. Då gjorde han på samma vis som förut å tju- ven kom med spännet så att svetten rann av ho- nom. En käring i Kålsta kunde trolla. Det kom en å talade om för henne att 'soa' hade blivit sjuk. 'Kôrs, sa' käringen, ble dä soa å jä som mena att koa skulle ha det.' Det var 'trôllskôtt' som hon hade skickat.
Klokskap
En gumma hemma hade lagt en käpp i sitt kålland för att få bra kål. Med den käppen ha- de hon en gång dödat en orm, så därför var det tur med den. När hon hade köpt en ko tog hon av sig kjor- teln o lät kon gå över den. "Här kan du beta", sa gum- man. - En annan gång ledde hon den (kon) till bon (visthusboden), slog till den i huvudet med bonyckeln i det hon sa: "Du ska längta till oss, som nyckeln längtar till låset". En natt såg gumman, att någon hade stulit rovor för henne. Nästa natt passa hon på, o när on såg, att det var ett fruntimmer i åkern, trol- la hon fast henne där. På morron fick hon se, att det var syster hennes, som stod där. / Klokskap. Det var en gubbe, som ble' full med löss, därför att han hade blivit osams med "tattare". Trollgummere skicka "trollnysta" på kritter, så att di' dödde eller ble' ståendes. Om kritter va' bergtagna, skulle man skjute med bössor, så kom di' loss. På Björtorp fanns det "lysgubber" på vinden förr i världen. Det var allt di', som såg dom. Om en unge va' grinig så skulle man ta lintyget o vira kring ett klappträ o lägga det vid nordre ändan av en bro, som gick över en bäck, o där skulle de' ligga över natta. Sen blev ungen bra, men ja vet inte vad man skulle göra mer. Död. Om någon död gick igen, så skulle man ta ett par skor efter den döde o gå ut o lägga i skogen, så kom han inte mer tillbaka.
Svartkonst
Det var en gubbe på Finnskogen som hette Mattes i Glasnäs. Det var en som kunde trol- la det. Många var till honom, för att det var den säkraste de kunde gå till om di ville ha re- da på något som hade kommit bort. Han tog tillbaka allt som hade kommit bort, sen fick di se tjuven i vatten om di ville. Det var en som hade blivit av med pengar. Han gick till Mattes. Mattes fick se honom utan- för å mötte honom i dörren. "Jaså, du kom- mer nu. Jag har allt väntat dig för di där penningarna som kommit bort för dig", sade Mattes. "Du vill ha reda på tjuven." Den bestulne fick sätta sig ned, så fick han en sup medan han väntade. Mattes / gick utom väggen. När han kom in så ha- de han ett fat med vatten. "Här skall du få se på drängen din" sade han och visade i fatet. Gubben kände igen att det var dräng- en. Om du nu vill, så kan jag sticka ut ett öga på tjuven sade Mattes. Det ville inte gubben. När gubben gick så fick han inte tacka. När han kom tillbaka så var penningarna tillbaka där han hade haft dem. Det var en gång som han var med och kör- de järn. Di var flera i följe. Så skul- le di logera över natten på ett ställe. Di ställ- de lassen ute på backen. På morgonen när di kom ut så stod det en karl vid ett lass och höll i en järnstång. Mattes gick fram till honom och sade: Nu får du ha tack för att du vakat över järnet åt oss i natt. Så gav han tjuven en sup, sen fick han gå.
Fordom var brukligt att den fjortonde maj
Fordom var brukligt att den fjortonde maj skulle man sätta bjällror på kreaturen och släppa ut dem vare sig snön hade gått av eller ej. (Naturligtvis behövde man ej ha ut dem dagarna efter, om man ej så ville Men kunde). Därvid tillgick på följande sätt: några skosulor hopsamlades, lades vid tröskeln och påtändes, matmodern ställde sig grensle i dörröppningen (troligen var hon tvungen stå på någonting för att komma högt upp) och medan skosulorna brunno, gingo fepojken eller fejäntan och kreaturen ut under matmodern mellan hennes ben. En gång var det en gubbe, som var en mästare i att trolla. Han var en gång borta på ett främmande ställe jul afton. Bonden på stället klagade över att hans häst var svårt sjuk. Den föregående julen, liksom julen därförut, hade en häst dött för honom och han fruktade att det skulle gå så denna gång också. En karl, som var i sällskap med trollkarlen och bekant med honom, sade till bonden: "Om du har en sup, så ge den åt Pål, (vi kunna kalla trollkarlen så) så kanske han kan ordna med hästen". Bonden gav Pål några supar och talade om att hästen var sjuk. Pål frågade" "Har ni nå'n bössa?" "Ja, då", svarade bonden. Pål laddade bössan, gick ut och sköt mot nordstjärnan. Hästen sprang upp i stallet, medan hästen i grann- gården föll ned stendöd. Bonden i grann- gården kom springande, men Pål sade bara: "Du skulle inte ha gjort så förr". Och / därvid blev det. Bonden i granngården var det, som hade trollat ihjäl de båda hästarna förut, det förstod väl Pål, när hästen dog för den andre bonden då På sköt. Men i Pål träffade han allt sin överman ifråga om trollning. De trodde på tomtegubbar förr i världen. Det hände på ett ställe, att man timrade en stuga på torsdagskvällen efter det solen gått ned och det skulle man inte göra, efter gammal tro. När timmermännen lagt sig på kvällen, började det timra så raskt därute och de trodde att tom- tegubbarna voro där och timrade. Ej heller fick man spinna på spinn- rocken på torsdagskvällen efter det solen gått ned, ty då började spinnrocken spinna se'n man lagt sig. De trodde också på det s. k. skogsrået. Ett par karlar voro till kyrkan och på hemvägen åto de och vilade sig på ett ställe nå'nstans i skogen. De sutto på en stenhäll och brännvinsflaskan stod på stenhällen. Plötsligt fingo de se en kvinnsperson stå på stenhällen alldeles intill dem. Lika plötsligt försvann hon och i sam- ma stund hon försvann, ramlade bränn- vinsflaskan omkull och brännvinet rann ur. En gång var det en gubbe, som, när han en gång var ute i skogen, plötsligt fick höra en mängd bjällror. De tystnade dock lika snart. Han trodde att det var skogsrået, som var ute och vallade sina kor. / Långfredagen fick man ej äta mjölk, möj- ligen hinder för mjölklyckan. Aftonen före påskdagen och juldagen ritades ett kors på yttersidan ladugårds- dörren. I de gamla almanackorna stod det förr några s. k. "utkastade dagarna", vilka dagar man ej fick påbörja sådd eller skörd. Natten till midsommardagen, skulle man, om man gick och lyssnade i en korsväg, få se sin tillkommande make eller maka. Midsommarafton skulle man repa asplöv och ha på stuggolvet, vilket ännu brukas i dessa trakter. En gång var det ett föl, som hade fått en utväxt på halsen. Man skulle skära bort denna, varvid det dock bar sig så illa, att hästen på något sätt fick benet i kniven och skar sig så att blodet sprutade. Men de fingo dit en klok käring, som läste över hästen och hade någonting i såret och blodet stannade. Finnjänta
Trolldom
Att de har kunnat trolla det vet jag bestämt för jag har varit ute för det själv. En gång när jag var ute och jagade så fick hunden upp en hare och den drev han in i en hage som hörde till ett ställe i Gjutåsen där de hade ord om sig att vara trollkunniga. Emellertid så sköt jag haren och tog hunden med mig och gick hem och jag märkte inget fel på den. Men sedan han hade fått mat så låg han vid spisen och i ett enda tag sträckte han benen ifrån sig och var död. Jag öppnade honom och fick se att han hade fått ett trollskott i sig. Det var en hel hop skräp och så var det strå och garn utan omkring så att det såg ut som ett nyste. Men när jag fick se hur det var så ville jag ju inte röra något mera i det utan jag grävde ner hunden och trollskottet och alltihop. De hade nog ett särskilt öga till mig de där för far min hade varit ovän med dem, så att de hade lovat honom att ta död på hans bästa ko och det gjorde de också. Hon dog i ett enda tag och när de öppnade henne så hade hon ett sådant där skott i sig. Det syntes aldrig någonting utvändigt efter ett trollskott och det fanns ingenting att göra vid det. De som hade trolldomsmakt de kunde använda den till både ont och gott men om det var någon som gjorde dem emot så begagnade de den bara till ont på det viset fick de så stor makt att de kunde göra vad de ville. De brukade ha alla sina konster i en bok men den boken hjälpte inte om inte de hade svurit sig till djävulen. Far min låg uppe i Jämtland på timmerflottning en gång och det laget hade en bas som de kallade ”Trollet” därför att han hade om sig att kunna trolla. Han hade sagt att han bland annat skulle kunna ställa så att allt som går och kryper och flyger inom en mil skulle komma till den platsen. En dag hade han gått bort och då hade han glömt att låsa skrinet sitt och då tog de andra och öppnade det och där hittade de boken hans. På första sidan där hade han skrivit att om djävulen hjälpte honom med alla de konster som stod i boken så skulle han vara hans sedan han var död. Och så hade han skrivit namnet inunder med blod och på de andra sidorna stod alla läsningarna och trollkonsterna. När de svor sig under satan så brukade de ta blod ur vänstra ”namnlösen” (ringfingret) och skriva namnet sitt med. Och sedan kunde de sätta skott på djur och mjölka andras kor på avstånd och stämma björn och göra allt som ont var, men om de skulle läsa bort sjukdomar och sådant där så begagnade de också den där boken. Jag var med en gång när det var en sådan där trollkunnig som skulle läsa bort ”starsteg” (vagel på ögonlocket). Han hade boken sin i ett hörnskåp där han brukade ha brännvinsflaskan också och där hade han alltid låst. Men så gick han och låste upp där och ställde sig med ryggen utåt rummet och så tog han fram boken och puttrade och läste, men inte så högt att man kunde höra vad han sade och han stod så att man inte kunde se boken heller. När en björn blev stämd så kunde han ge sig till att springa förbi flera gårdar och flera kor och rakt på den kon som han hade blivit stämd på. När jag var liten så hade en trollkäring stämt björn på en ko hemma och de fick höra hur han kom sättandes på natten rakt fram till ”fygges” (ladugården) och gav sig på väggarna där. Det var på höstsidan och så mörkt så att de inte kunde se honom men de sköt i alla fall för att skrämma honom. Men han höll på hela natten ända till framemot gryningen. Då gav han sig iväg men som väl var så var fygges så starkt byggt så att det höll. Det är inte gott att veta vart de där svartkonstböckerna har tagit vägen för nu finns det ju inte många kvar. Men det kan nog hända att de fick dem med sig i kistan när de skulle begravas. Annars skulle de vara kvar för eld bet inte på dem.
häxor å trollkarlar
Finnarna troddes för att kunna mer än andra. Och det gick så många fattiga finnar uppifrån socknarna på dessa trakter å tiggde. Särskilt vid jultiden. Det var värst vid "lintia", ulltia" å "slakttia". Då kom de. Om de då inte fick som de ville ha, så trollade de å hotade att de skulle få kött å fläsk å allt. Det var bönder här som kunde ha fyra fem fårskultar hängande för att ha å ge finnarna när de kom, så att de skulle stå på god fot med dem, å inte få djuren för- trollade, skämda eller döda. Finnskogarna var själ- va "trollhôla". Om någon annan än finne kunde trollkonster, så fick han inte heta finne. Om en häxa kom in i en ladugård och fick stjäla några hårstrå av djuren, ladugårdslimmen el. annat som fanns i ladugården så kunde hon få makt / att ta andras mjölktur. Det gick då bra för henne att ta mjölken från grannarna, om hon tog strumpe- banden sina å knöt i en vägg å mjölkade. Så hör- de jag att de talade på. "Vemler" var inte bra. En skulle hålla sig under dem, för de kunde ta en med upp i luften. Det kunde vara all slags farlighet i dem. Gumman som kärnade smör i en bäck har jag inte hört talas om. Men det skulle vara en gubbe i Kristine fors, som skulle gå ut å provskjuta bössan en påsk- kväll, å då råkade han att hålla bössan uppåt luf- ten. Då sköt han ner en påskkäring. Det skulle vara en käring från grantrakten. Hon hade fått skottet i benet. Hon bad att få smörja ur bössan å smörja på såret så skulle hon bli bra.