Transkriberad uppteckning

"Bergfolk" hörde jag så mycket talas om när jag var pojk, för så fort ett djur sprang bort eller dröjde i skogen om kvällen, så sades det att "bergfolke" hade hållit det kvar. "Bergfolk" el. "bergtroll" kallades sådana väsen som troddes bo i bergen, men jag tror inte det var någon ord- ning på ### t.ex. mellan "skogråa" å bergfolk. Hon fick allt heta "bergfolk" hon också ibland. Jag har inte hört talas om något särskilt berg som de skulle bo i utan de fanns här å där i bergen. De brukade för det mesta valla kor. Jag har aldrig hört eller sett nå- got sådant, men både mor och farfar hade hört att "bergfolket" hade vallat kor. Kom en ut efter det so- len gått ned, så kunde en få höra dem. Då drog de iväg å betade sina djur. De hade både kor, get- ter å får. Deras bjällror lät mycket finare än / andra bjällror. Hunden skällde tre skällande, så var han tyst en liten stund, och så skällde han tre skäl- lande igen. Det var "bergfolkets hund". Det skulle vara en stor grå hund. On kvällarna och nätterna vallade de korna. Om en var ivägen då så kunde en höra att de strök inpå sidan på en. Det var sällan de visade sig. På långt håll kunde en få se dem, men om en kom inpå dem, så försvann de. Har inte hört att grodor kunde vara troll, men, att man skulle låta grodorna vara ifred, det vet jag, för det skulle kunna vara något annat än en groda en såg.