Transkriberad uppteckning

Dä va sent på hösten å på den tia, när ja’ körde pos- ten mella Grums å Gillberga. Dä hann te å bli mört när ja’ kom te Tjärmyra å inna ja’ kom in på Flokerudsfjälle. Emel- lerti när ja kom ungefär mett för den gamle avrättningsplas- sen på fjälle (en plass där di avrätta tjuver å tocke förr i va- la å hängde ôpp dom på en påle) så feck ja’ se tre store hunner, som lonka över vägen, den ene ätter den andre, å ga sej iväg ôt avrättsplassen te. Den föste itå hunnera va störst. Å svarte va di tesynes alle tre. När ja’ senna berätta det- te för fôlk, så mins ja’, att dä va nôn som trodde, att dä va ’berghunner’, ett slags hunner som skulle höre te trôlla. På samme fjälle fanns dä då för länge sen en hög, som *** å en kasta på, när di färdades förbi - en kvest änne en sten. Högen skulle inte få förminskes, för då skulle dä bli en olöcks- plass. Där hade di förr i vala ställt ner lika å vila. Högen kom bort teslute, men den fanns kvar i min barndom.