Transkriberad uppteckning

Finnarna troddes för att kunna mer än andra. Och det gick så många fattiga finnar uppifrån socknarna på dessa trakter å tiggde. Särskilt vid jultiden. Det var värst vid "lintia", ulltia" å "slakttia". Då kom de. Om de då inte fick som de ville ha, så trollade de å hotade att de skulle få kött å fläsk å allt. Det var bönder här som kunde ha fyra fem fårskultar hängande för att ha å ge finnarna när de kom, så att de skulle stå på god fot med dem, å inte få djuren för- trollade, skämda eller döda. Finnskogarna var själ- va "trollhôla". Om någon annan än finne kunde trollkonster, så fick han inte heta finne. Om en häxa kom in i en ladugård och fick stjäla några hårstrå av djuren, ladugårdslimmen el. annat som fanns i ladugården så kunde hon få makt / att ta andras mjölktur. Det gick då bra för henne att ta mjölken från grannarna, om hon tog strumpe- banden sina å knöt i en vägg å mjölkade. Så hör- de jag att de talade på. "Vemler" var inte bra. En skulle hålla sig under dem, för de kunde ta en med upp i luften. Det kunde vara all slags farlighet i dem. Gumman som kärnade smör i en bäck har jag inte hört talas om. Men det skulle vara en gubbe i Kristine fors, som skulle gå ut å provskjuta bössan en påsk- kväll, å då råkade han att hålla bössan uppåt luf- ten. Då sköt han ner en påskkäring. Det skulle vara en käring från grantrakten. Hon hade fått skottet i benet. Hon bad att få smörja ur bössan å smörja på såret så skulle hon bli bra.