Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Annandag jul. Knut
Annandag jul började de gå med ljusa stjärnan. Tidigt på morgonen kom de. De voro klädda i rött å blått pap- per. De gick i stugorna å sjöng. I den sista stugan blev det kalas å dans. "Tjugnedan dansa jula ut". Anda trätt å jula ställ tjugneda Knut ä jula slut.
Julens mellandagar
Julgillena. Benämning: "julkalas, julbal, trättnebal, tjugnebal." De äldre bjöd varandra till sig, å då kostade den ka- laset som gjorde det. Ungdomen "la ihop" lika myc- ket på man; när de skulle ha bal, så köpte de det som skulle vara. För långt tillbaka sedan så tigg- de de ihop både mat och brännvin. Benämning på mellandagarna: "julsökna". Utklädsel. Halm och andra figurer. Somliga klädde ut sig till "julbock" å gick om- kring i stugorna. De blev fägnade med mat och bränn- vin. Han klädde ut sig med ett vitt fårskinn eller vrängde en fårskinnspäls så att ullen vändes utåt. Horn fastsattes på huvudet. Så hade han en bjällra häng- ande mellan benen. Han kom ensam till att att börja / med, men så tyckte de det var roligt att föl- ja med honom undan för undan dit han kom. Det var jämt för att ha roligt. Nyår. Det värsta var om en käring kom det första på ny- året. Det betydde olycka av alla slag. Trettondagshelgen och tjugondag Knut. Snöade det trettondagen så hade en att vänta tretton snöyror, innan vintern tog slut. Knutdagen var sista dagen på julen. "Di dansa ut jula" då. "Tjugneda Knut danser jula ut", brukar en å säga. Då fick man äte upp julhögarna.
Trettondedagen och Knut
Om trättnekvällen var det kalas i stugorna. Men en del hade allt den seden att di ville vara hemma om "trättnekväl". Det var högtidligt då också, för en skulle sitta vid bordet och äta som om jul- kvällen. Innan vi lade oss fick jag en smörgås av mor. Den skulle jag lägga i spisen. På samma sätt fick jag göra om julkvällen och nyårskvällen. Jag kom aldrig att ta reda på varför en skulle göra så. Men ingen fick röra den, när jag hade lagt den där. Det var ost, korv och kött på den. Di har gått med "ljuse stjärna", men det minns jag in- te värre till. Det var Herodes, Judas, en kung från "Morias land", tre vise män. Di var i ett följe och gick i stugorna och sjöng för folk. Judas tiggde av all julmat, pengar, ljus, brännvin och dricka. Sedan / skulle di göra bal och fägna med maten di fick. Det blev framåt Knut. Om tjugnekväl var grannlagen ihop och hade ka- las - "tjugnekalas". På tjugnedagen tog en ut jul- granen å "sopa ut jula". Då var det slut på julen. Då tog en fram havrebrödet igen. Så fick inte karlarna ha lärftskjortan längre utan di fick smocke på sig blaggernsskjortan. Så börja en det vanliga arbetet.
Högtidsseder.
Julen började egentligen med den dagen som de kallade "Lelle go vâla". Då började de att smaka på julmaten, och de började med en sup som var liksom lite högtidlig. De hade bränt färdigt julbrännvinet då också. På julmorgonen innan de for till kyrkan, skulle hästarna ha en sup med i fodret. Och det blev de väldigt pigga av. I Rådom tog de mest till Östmarks kyrka om jularna. när de kunde köra över Kläggen, och var det då glansis vill jag lova att det gick undan både till julottan och därifrån, allra fortast ifrån kyrkan, för den som först hann hem skulle först få in "årvägen" (skörden) på hösten. Korna skulle också ha särskild fägnad på julmorgonen. De brukade få en tapp gott vallhö och när man gav dem den skulle man tala om för dem att det var julmorgonen. Ränneberget i Östmark är mycket högt, och när man är uppe på det så ser man solen hela natten på högsommaren. Därför har de i Östmark / alltid haft den seden att de samlats där var midsommarnatt. Då kom ungdomen från hela socknen tillsammans uppe på toppen av berget, och där höll de på och lekte och dansade ända tills det var tid att gå ner och börja sköta sysslorna i stall och ladugård.
Vårhalvåret
Som vädret är om trettonhelgen, sådant blir vädret när det skall skördas in på hösten. Och om det snör på tretton- dagen så blir det tretton snöyror. Snö på trettondagen och tjugondag Knut betyder sen vår och snörik vinter. Trettondag klätt gör jula slätt. Tjugnedag-Knut kör jula ut. Petter Katt kastar den heta stenen i vattnet. Sedan bär inte isen att gå på. Förti martyrer. Om det var sträng vinter då så skul- le det bli förti vinternätter. Halvliden mars så tog dagsmejan mycket på snön. Vafferda'n skulle vi ha våfflor. Vâfferkvällen sprang / vi trandans på sju gödselhögar. Tranan skulle inte plö- ja oss i fötterna. I april narrade vi varandra. Det var roligt om en kun- de narra någon riktigt. Det var skälmstycke som de gjorde varandra. En del blev så onda, om de blev narrade. April april din dumma sill, ja narrar min stôlle vart ja vill lät det, när någon hade orkat narra en. 1 maj fick vi ägg. Karlarna drack märg i benen, så att de skulle stå bi under andtiderna. Mars med sitt skägg lockar barn utom vägg, april med sin luva skrämmer barnen in i gruva. Om vårfrukvällen började de gå till sängs utan lyse.
Annandag jul
När annandagen var inne, så började julkala- sen. Se'n höll de på till fråmat Knut. På förmid- dagen så var en till grannkyrkan. Det var brukligt att en skulle till en främmande kyrka den dagen, för så vitt att vädret tillät det. Och då bruka- des det så, att främlingarna blev inbjudna till bekanta. Det blev kalas och kappkörningar då. Di ville gärna visa vad hästarna dugde till. Trettondagen var "Töcksmarksjula." Då kom socken- bor från någon grannförsamling på kyrkobe- sök. Då blev de inbjudna i gårdarna här. Stjärngossar gick omkring. Det hade de äldsta att ta- la om. Vem dag under julen som detta skedde, vet jag inte. Det är nog länge sedan som seden uppe- hörde här. För det var så litet tal om den. / Det var många i sällskap. De stanna vid dör- ren och sjöng Staffansvisan. Det var två flic- kor med. De kallades för "julbrudar". Om inte det blev traktering som de hade väntat, så gjorde de text själva och sjöng - som det passade. Det kunde bli elakt. "Judas" var med och tiggde pen- ningar, ljus, mat, brännvin och alla slag som en behövde till kalas. Om tjugondedagen så skul- le ungdomen "dansa ut jula", och då skulle de ha detta hoptiggda för den tillställningen. Om morgonen var pojkarna ute och gjorde fint i fjusen åt jäntorna.
Vädermärken
Det där med skatorna har jag lagt märke till, ända sedan jag först hörde gumman tala om det. Det stämmer, men bara för närmaste tiden. Ett gammalt, känt märke är, att när löven sitter kvar länge i topparna på träden, så blir det mycket snö. Släpper de först i topparna, blir det ingen sträng vinter. Jag tror likväl inte, att vintern blir särdeles kall, men säkert blir det ombytligt med mycken nederbörd, mest snö. Jag skulle tro, att största delen av snön smälter före jul, men inte alltsammans. Första snön hann inte smälta, förrän den andra kom, och det betyder, att marken inte blir riktigt bar någon gång före våren. Fryser det på första snön, så fryser det på alla snöfall. Efter jul väntar jag en rätt hård vinter, men inte så hård som 1939-1940 och 1940-1941. Den blir inte så långvarig heller. Men vi har att vänta gott om snö hela eftervintern, och därmed följer naturligtvis ett ordentligt vårflöde. Varför? Jo, "om sjön lägger sig tom, går han mätt upp". Så säger ett gammalt ordspråk, och det brukar stämma.
Årsgång
De gick årsgång i min ungdom och då skulle de gå till sju kyrksocknar. Det gick ganska bra som socknarna ligger här. Jag var med en gång. Då gick vi till Surteby, det var den första kyrkan och sen till Fotskäl, det var två så till Hajom, det var tre så till Berghem, det var fyra så till Kattunga, det var fem så till Öxnevalla, det var sex och så till Horred så var det sju. Och vad en såg då, det skulle inträffa under året. Men vi såg ingenting konstigare då än annars. Det var jula natt vi gick. Men så hade vi en dräng som tjänte här 1868. Ja, vi hade förresten två drängar och så skulle bägge flytta. Den ene skulle till Fjärås och den andre till Bua i Kattunga. Så var det allti vanligt att tjänare kom och hälsade på vid nyår och så var det någon som sa att nu träffas vi allihop till nyår igen. Men den drängen som skulle till Fjärås, han sa att alla inte kunde träffas igen, det visste han. Han kom till oss på nyår, men då ringde det för den andre. Han hade fått bällgången och dog på några dar. Och det hade denne drängen sett genom fönstret på julafton, sa han. De döda var alltid i kyrkan jula natt. När en kom dit på juldagen skulle en allti känna efter om det var sand på bänkarna. För de döda hade varit där och dansat på natten.
Jul
Vi luta med aska vår lutfisk. Men den låg inte i vatten hela tiden som man gör här söderut, utan den vattna- des sina dagar och sen fick den ligga ute i snön och frysa först på den ena sidan och sedan på den andra. Sen las den in på en hylla i kebre. När den skulle kokas, las den först i kallt vatten. Och den var lika god jämt. - I bättre hus hade de sina skinkor och korv. Man hade julgran förstås med grannlåt i av papper, som man gjort själv och ljus, som man stöpt själv. Man var noga med städningen till jul. Man hade hackat granris på golvet och klippris. Det var sånt som kallas ”slängor” här. Det klipptes fint och ströddes kring kakel- ugnar. Kakelugn och spis var fint vitlimmade. Det var före min tid man hade halm på golvet. På ett bröllop vet jag, att de en gång hade halm på golvet, / som de sedan bäddade syskonbädd i: utanför hade de gran- rismattor. Men sånt hade man jämt. Man la nytt till varje söndag. Man hade inga halmkronor men träkronor klädda med ris och grönt med stöpta ljus i. Man hade inga lampor på den tiden. - Man hade ingen julmarknad på lan- det. Det var inte heller någon julskyltning i kyrkstans affärer. Man gjorde inga stora arbeten mellan jul och 20:dagen. Ingen vävstol fick vara framme. – Var och en fick sin julhög. Det var kusar och pepparkaksgummor. – När de for till jullotta, hade de ljus i fönstren. Man drack julglögg, innan man for. Man hade bränn- vin i ett stort lerfat och russin och nejlikor i. Det tändes på och det brann grant. Barnen tyckte, att det var roligt. Det gjorde man andra gången också. – Man bota till jul i stora bykkaret eller i bad- stun. Det gjorde man dan före julafton, antar jag. – Julklapparna kastades in. Ingen tomte. – Efter 20:dagen togs allt arbete fram och sedan kom det igång igen.
Hösthalvåret
Fredrik gick före fruntimmersveckan. Om han började att skvala, så var det allt bra säkert att det blev regn den ena dagen efter den andra hela fruntimmersveckan. Om Sara och Margareta höll tätt, så blev det inte så farligt med regnet. Den 27 juli var sju sovare. Det var en riktig märkesdag. För om det regnade sju sovare, så skulle det hålla på att bli ostadigt i sju veckor. Det brukade att slå in. Oschmässa var den tid som en gick och väntade på att få ny kaka. Efter Lars gick det inte an att begagna blåbären. Det var inte bra om det var fult väder på Bartolo- meidagen. Det blev inte vacker höst. Vid Mickelsmäss hade drängar och pigor frivecka. Om det var soligt och vackert väder vid Brittmässti- den / så kallades det för brittsommar. Mårtens gås firades inte här. Det var bara på herrgår- dar som de hade gås, när det var Mårten. Fattigt folk åt inte något särskilt Mårtens afton. Det var någon en- da som hade gäss. De slaktades och såldes till stabor. Om Anders braskar så skall jula slaska. Om Anders slaskar så skall julen braska. Om julen braska, men det var len (tö) på sten, så blev det vinter om jul. Anna var den dagen som lutfisken skulle läggas i blöt, om han skulle bli lutad och färdig till julaf- ton. Det var inte bra om det blåste på Sylvester. Det var ingen viss dag, när slåttern skulle börja, och inte när den skulle sluta. Slåttern skulle vara avslutad innan man skulle ta till med rågen. När rötmånaden går torr in, så går hon blöt ut. Allting hade så lätt för att ruttna, när rötan hade / gått in. Folk mådde illa och var sjuka mycket. Omkring den 20 augusti skulle höstrågen sås. Det var gammal råg. Ny råg kunde sås senare. Kreaturen kunde gå ute på bete till Mikaeli. Fåren kunde gå längre. Om rågen var för tjock, så hände det att kreaturen fick beta på den, när marken hade frusit så att det bar dem.
Lucia
Vid tretiden på morgonen skulle en gå upp. Ingen skul- le ha stryk den morgonen. Det var på långfredagsmor- gon. Det var mor som gick upp i tysthet och kokade kaffe. Så bjöd hon de andra på sängen. Hon var inte vitklädd på något vis. Den som kom sist upp fick heta lusa. Den som kom upp först var loppa. Lussottans måltid eller traktering. Vid fyratiden fick en ta sig av den mat som stod på bordet. Den kallades för lussebeten. Alla var uppstigna. Vi satt och åt vid bordet. Det var mor som hade ställt fram det som skulle vara. Det var ost. När de ysta- de om hösten, så ystade de en särskild lusseost, som skulle vara på bordet om lussottan och en jul- ost som skulle vara på bordet om jul. Utom os- ten så var det smör, bröd, kött. / Inga särskilda bröd förekom annat än till lussekaffet. Det var lussekatt. Bröd av särskilt mjöl bakades inte. Inte från någon bestämd sädesnek. Jag hörde inte talas om att de hade firat lussottan på annat sätt. Lju- sen fick brinna litet medan vi drack kaffe och åt lus- sebeten. Eljest var det ingen annan belysning. Jag vet inte att vi hade det såhär för annat än att det var en vana att det skulle vara så. Det var början till julen. Det hade inte något med tröskningen att gö- ra. Men karlarna brukade vara på logen och tröska om lussotta. Det brukade gå till då, för de hade lusse- brännvinet hemma. Inga andeväsen skulle ha med av måltiden. Men natten vara så lång så det behöv- des extramål. Inte som jag minns kom någon Lucia. Det var i staden (Arvika) på 90-talet, så gick lucior och bjöd på kaffe. Kreaturen fick inte något extra förrän om julkvällen. Julgrisen slaktades i lusseveckan. Trösken skulle vara avslutad till jul. Men de kunde få / hålla på ända till Tomas med trösken, innan det var fär- digt. Det var inte bestämt att trösken skulle avslu- tas precis på julottan. Ingen havrenek sattes upp. Det var inte förrän på jul- afton. Ingen halm breddes på golvet. Lussenatten var årets längsta natt. Lussefâla skulle vara en hop spöken som var ute om lussenatten.
Jul
Hos farfar hade de halm inne om julen så sent som på 80-talet. Den äldste i huset skulle hämta in den om julafton. Innan halmen breddes ut, lades ett kors av strån innanför dörren för att inte fienden eller den onde anden skulle komma in. När halmen var bredd tändes ljusen. Därefter lade sig far och mor på knä och far i huset läste julabönen. Därefter vidtog en måltid bestående av smör, bröd, fyra månader gammal ystekarsost, kött, korv och fläsk. Så drack man starkt julöl och till smörgåsen fick man brännvin. Sist serverades ett slags vinsoppa som var kokt på sviskon och russin och kryddade med kanel. Till kvällsvard bjöds på vit gröt. Man var mån om att sätta upp fågelneken tidigt på dagen. Den som fick upp sin först skulle först få bärgat. Det var också viktigt att man hade färdigtröskat till jul. Eljes skulle man inte få skörden bärgad i god tid. På karotterna fick det inte tryta under julen. Då skulle det bli knappt med maten till nästa år. Julnatten låg allt husets folk i halmen med små stukor till huvudgärd. Vid femtiden for man till ottesång. Annandagen på morgonen gick man upp vid 2-3 tiden för att äta ralleklöva, svinfötter och för att vaka och se till att ingen främmande kom och mockade i ladugården och gjorde ofog. Det kunde eljes hända att drängen och bondpojkar från andra gårdar tog och gick in i kostallet och drog upp korna på höskullen eller att de tog och selade hästarna bakifrån. På 1870-talet då kapten Natt och Dag bodde på Brännared i Öxnevalla, red unga pojkar från Sundholmen i Horred staffansske till den gården. De hade vita täcken på hästarna. Sagesmannen känner ej till att man gått stjärngossar i trakten. Men på en granngård hade de en grå virkad börs som de kallade judapungen.
Vårarbete
No 276. Vid vårarbetets början åt man van- ligen vörtebröd som gömts sedan Jul, för att man skulle ha till den "goe vårdan". Det berättas att vid ett tillfälle kom en fattig vandrare till ett ställe. Barnen voro ensamma hemma och då vandraren bad om bröd, sa- de barnen att de ej hade något annat bröd än det som skulle gömmas till den "goe vårdan". Vandraren sade till barnen: "Jag är den "goe vårdan" och barnen gåvo honom det vörtbröd, som skulle gömmas till våren. N0 277 Dragarna skulle vanligen hava havre.