Transkriberad uppteckning

När annandagen var inne, så började julkala- sen. Se'n höll de på till fråmat Knut. På förmid- dagen så var en till grannkyrkan. Det var brukligt att en skulle till en främmande kyrka den dagen, för så vitt att vädret tillät det. Och då bruka- des det så, att främlingarna blev inbjudna till bekanta. Det blev kalas och kappkörningar då. Di ville gärna visa vad hästarna dugde till. Trettondagen var "Töcksmarksjula." Då kom socken- bor från någon grannförsamling på kyrkobe- sök. Då blev de inbjudna i gårdarna här. Stjärngossar gick omkring. Det hade de äldsta att ta- la om. Vem dag under julen som detta skedde, vet jag inte. Det är nog länge sedan som seden uppe- hörde här. För det var så litet tal om den. / Det var många i sällskap. De stanna vid dör- ren och sjöng Staffansvisan. Det var två flic- kor med. De kallades för "julbrudar". Om inte det blev traktering som de hade väntat, så gjorde de text själva och sjöng - som det passade. Det kunde bli elakt. "Judas" var med och tiggde pen- ningar, ljus, mat, brännvin och alla slag som en behövde till kalas. Om tjugondedagen så skul- le ungdomen "dansa ut jula", och då skulle de ha detta hoptiggda för den tillställningen. Om morgonen var pojkarna ute och gjorde fint i fjusen åt jäntorna.