Transkriberad uppteckning

Hos farfar hade de halm inne om julen så sent som på 80-talet. Den äldste i huset skulle hämta in den om julafton. Innan halmen breddes ut, lades ett kors av strån innanför dörren för att inte fienden eller den onde anden skulle komma in. När halmen var bredd tändes ljusen. Därefter lade sig far och mor på knä och far i huset läste julabönen. Därefter vidtog en måltid bestående av smör, bröd, fyra månader gammal ystekarsost, kött, korv och fläsk. Så drack man starkt julöl och till smörgåsen fick man brännvin. Sist serverades ett slags vinsoppa som var kokt på sviskon och russin och kryddade med kanel. Till kvällsvard bjöds på vit gröt. Man var mån om att sätta upp fågelneken tidigt på dagen. Den som fick upp sin först skulle först få bärgat. Det var också viktigt att man hade färdigtröskat till jul. Eljes skulle man inte få skörden bärgad i god tid. På karotterna fick det inte tryta under julen. Då skulle det bli knappt med maten till nästa år. Julnatten låg allt husets folk i halmen med små stukor till huvudgärd. Vid femtiden for man till ottesång. Annandagen på morgonen gick man upp vid 2-3 tiden för att äta ralleklöva, svinfötter och för att vaka och se till att ingen främmande kom och mockade i ladugården och gjorde ofog. Det kunde eljes hända att drängen och bondpojkar från andra gårdar tog och gick in i kostallet och drog upp korna på höskullen eller att de tog och selade hästarna bakifrån. På 1870-talet då kapten Natt och Dag bodde på Brännared i Öxnevalla, red unga pojkar från Sundholmen i Horred staffansske till den gården. De hade vita täcken på hästarna. Sagesmannen känner ej till att man gått stjärngossar i trakten. Men på en granngård hade de en grå virkad börs som de kallade judapungen.