Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll.
Trollen ville inte gå fram dit folk bodde, för de kunde inte vara ihop med sådana som var kristna. Di fanns i skogarna och bergen. Mamma tala om att det fanns troll och bergasmeder i bergen. Det lyste i bergen om nätterna. Alla berg voro fulla av troll. Men sedan kyr- kor och kristendom kom till trakten, kunde de inte vara kvar. Trollen bytte till sig små barn. De kunde inte ta barnet, om det var döpt. Trollen hade stora skatter. Di vaka över skatterna, så att ingen människa kun- de komma åt dem.
fiske.
Om en var i följe med Aron i Moane, så fick en inte fisk. Han kunde sitta å meta upp den ena efter den andra, så att han fick fullt, men om en annan satt alldeles intill honom å kastade ut där han kastade ut, så fick en inte liv för det. Far trodde att han kunde dra fisken till sig med trolldom. Det var också tal om att han hade tyc- ke när "sjoråa". Den hon fick tycke för, hade lätt att få fisk. Bäst var det att meta å fiska, när det var fullt med "frör" på vattnet. Det var som gult på vattnet. Eljest brukade de säga att sjön blomma- de. Det var inte tid att fiska förrän en fick se detta gula på vattnet. Somliga sade, att en skulle börja meta den 2 juni. / Somliga hade tur med fiske å somliga hade otur. Somliga skulle kunna göra "sôvers", att en inte fick fisk. Det fanns "kuver" i detta tjärnet med stora magar. Det fanns folk som trodde att disse "kuvra" inte var riktig fisk utan att det var något särskilt som hörde till "sjöråa". Fick en en "kuva" så var det inte bra. Då blev det inte tur till fisket.
Lucia.
Vi "fira lusse". Det var mest med brännvin. Då gick en upp tidigt på morgonen. Å då lagade husmor iordning det bästa hon hade. Vi bruka- de brygga särskild dricka till lusse - "lussedrecke". Så fick vi ett särskilt mål mat med fläsk, kött å korv. Kaffe fick en först den morgo- nen. Det var bara att äta å dricka. Se'n så gick en ut på logen eller i annat arbete, om det var vardag. Lussebrud mins jag ingen från den tiden. Det är bestämt i senare tid som de ställt till med detta.
Lucia.
Om "lôsse" var en uppe tidigt på morgonen, för då skulle en fira "lôssotta". Mor hade kokat kött å fläsk på "lôssekväl" så att en skulle ha å äta på morgonen. När en hade ätit detta mål så, så lade en sig å vila till dess att det var passli tid att gå upp. Det var "lôssebeten" på "lôssotta". Jag har inte reda på "lôssebrura", för jag vet al- drig att det förekom i min ungdom. Det är sådant som herrskapen har hittat på å se'n så ha det blivit bruk i stugorna nu på sentia. "Lucia" vet jag ingenting annat om än vad jag har läst om henne i böcker. "Lôssenatta" skulle en akta sig att vara ute. Det var mycket farligt i farten då. En kunde få se / mycket styggt då, om en kom ut mitt i nat- ten. - Di gamle sade, att det fanns inga natt på hela året som skulle vara så lång som "lôssenatta". Korna kom att vända sig om många gång- er i båset. Man gav inte kretauren särskilt om lusse. Det var på julkvällen och julmorgonen. Om lussedagen var på en vardag så hade en också med att tröska å hugga ved.
Tomas.
Julstöket skulle vara färdigt till "tomesmäss- otta". På "tomesmäss" fick en inte ha kringång, för om en hade det, så fick kräken kringsju- ken. Dagarna mellan tomesmässotta å jul fick en vänta främmande i stugan. De som hade gift sig under året for mellan gårdarna å var klädda i brudstass. Då skulle de ha av allt som en hade lagat iordning till julen. De förmögna for rent med full stass. De fattiga gick. Det kallades "fästköring".
Tomas.
"Tomas" på morgonen skulle en upp i otta. Då skulle råttor å löss fösas bort. Jag kan inte det, men det fanns di på finnskogarna som kunde det. "Tômessmäss" skulle en inte mala på kvarn å inte snu ikring något. En fick akta sig så, att en inte gick runt. Om en gick runt, så skulle en bli vilsen se'n ¨ville dansa runt. Om en körde lass, så fick en inte tur å köra lass på hela året. Det ville välta för en.
julafton.
Om julafton doppade en i grytan. En fick just inget mer på hela dagen förrän kvällen. En tog kakstycken å doppade direkt i grytan, å åt fläsk å kött till. "Sparvneken" sattes upp på förmiddagen. Det var det första en skulle se till med, så var det att fåg- larna fick mat. De skulle ha det för att en skul- le få välmåga i stället. En eller två neker sattes upp - allt efter som en hade råd till. De sat- tes bortefter husen. Nekerna togs undan när en trös- kade. Om en fick fatt i någon riktigt fullmatad nek, då gömde en undan den. Nu var det så, att fruntimren bar in "julhalm" å bredde över golvet, när de hade skurat. Den fick ligga till dess att det blev annandagen. / Somliga tog bort den om julkvällen. Den blev till nytta, för kreaturen fick den att äta. - Barnen ha- de så roligt i julhalmen. Om julkvällen så sopade en så väl rent under bordet. Om en fann ett eller flera rågkorn under bordet på mor- gonen, så skulle det bli ett gott skördeår. Men fanns det inte något, så fick en vänta sig ett dåligt år. Kreaturen fick extra om julkvällen. Hästen fick havre å korna fick fint å gott hö. Hade en gott om havre, så fick de en havernek var sig. Till vart djur sa man: "Dra störken /styrkan/ i ryggen, mârgen i bena - te våren /våren/ hård som en is å stött /tjock å fet/ som en gris." Julgran mins jag ingen från min barndom. När jag blev gift, å vi fick barn, så hade vi julgran, för då hade allt folk börjat ha detta. Men det var inte annat i den än ljus å ringar som var bakade av vanlig deg. / Di bakade "stompar" - en åt var, som låg i en hög på julbordet, annat mins jag inte. De åt en upp om tjugondag Knut. Vi stöpte ett ljus med tre grenar /"julljus"/, som stod på julbordet. Om julkvällen å jul- morgonen brände en det. Det som blev kvar av ljuset, hade en att smörja sig på kroppen med, om en fick utslag. Det var också bra om en fick snuva, för då smörjde en under fötterna med det. "Julbrasan" tändes när en hade stökat undan allt å till en skulle sätta sig intill bordet å äta. Det var alltid björkved. En skulle vara rädd för att det sprakade på golvet. Det var farligt för halmen. Det hade en den tron förr i världen att en skul- le få påhälsning av döda om julnatten. Jesus kunde också komma. Å tomten var ute å tittade sig omkring den natten. Där de var rädda fick "klypljuset" brinna hela natten. / Om julkvällen tog en ett riktigt julbad. Då hjälpte en till å tvätta varandra. Fruntimren tvätta- de karlarna men inte tvärtom. Nya underklä- der togs på. En var ren å fin till dess en skul- le sätta sig till julbordet. Mat: fisk, potatis och gröt. Peppar å salt till fisken å kanel å socker till gröten. Mjölk och dricka. Julklappar kan jag knappt säga att det blev några. Det var om en fick något nytt till julen, ex. strum- por, vantar, halskläde el. dyl. Jag mins inte någon julbock av halm, men det var vanligt att pojkar eller karlar klädde ut sig till "julbock." Då vrängde en någon gam- mal rock, päls eller tog en fäll på sig å en gammal hatt. De brukade ###foder i roc-- karna den tiden. Det blev så likt en bock, när en kom inhoppande i stugorna på fyrfötter. Då hoppade en å skuttade fram å tillbaka på golvet, i spisen å var en kunde komma / fram. Bocken fägnades både med brännvin å mat, för att de skulle bli av med honom. Ung- arna blev ju vetskrämda - kan tänka. Så en fick vara glad att bli av med honom. Han kunde kom- ma om kvällarna när som helst i julen. På själva julkvällen kom han inte, för då skulle en vara hemma hos sig. Det var inte passande att vara ute den kvällen.
julafton.
Det var att gå upp tidigt. Det fick en allt hålla på med alla morgnar före jul, om en skulle hin- na med det som skulle göras. Det skulle vara julved å den var karlarna uppe å högg denna mor- gon. Julveden skulle räcka till nyår. "Fôggelneka" brukade de sätta upp bort på gärdesgård störarna, på gärdesgård som var närmast husen. Men så började de att göra så att de tog en sär- skild stör å satte upp den på. Det skulle vara en fin nek eller två som en tog undan när en tröskade. Den tog en in å strödde kaksmu- lor i å annat som en skulle ha till julen, t.o.m. någon smula av julosten. Det skulle vara julkalas åt småfåglarna. Det var gulspar- ven som en ömmade om. Om fåglarna blev / fägnade om julen, så fick en tur till skörd. Den hade en hängande på stören till dess det började bli bart på backen om våren. Då tog en den å la- de till kreaturen. Då var det ju inte mer än hal- men kvar, men den skulle vara nyttig. Vid middagstiden var sovelgrytan färdig, så att en fick gå in å doppa i den. Det blev just ing- en annan mat denna morgon än denna doppningen. Man doppade tjock kaka eller limpa i grytan. Doppa- de direkt i grytan. Så åt man av julsovlet. Jul- afton kallades också för "dôppredan". Om julkvällen så var en å gav kreaturen ett extra mål med hö. De fick en vandel fint hö var sig. För var ko som fick hö så läs- tes en ramsa. Den mins jag inte ordagrant, men det var att de skulle äta å lägga på sig hull å må gott, för att det var julkvällen. Häs- ten fick lös havre å en brännvinsskvätt eller öl på den för att han skulle bli lättbent till kyrkan på morgonen. / Julbadet togs i ladugården eller inne i stugan efter som det passade. En del hade bastu att gå till. Då sköljde en av sig på hela kroppen å bytte om å tog nytt på sig. Jag kan inte komma ihåg att det var något särskilt klätt på väggar eller i tak. Jag var skickeligt gammal, när vi fick de första julgranarna. Hörde talas om att de skulle ha haft i prästgården men ute i stugorna fanns inga. Men så tog de sig till att ta in en liten gran- buske å ställa i en vrån eller på ett bord. Den var inte mer än hälften så hög som en ked (?). Det var en välväxt å fin buske, som grenarna satt som i kransar på runt stammen. Inte an- nat än gran. Pappersblommor, röda å vita, och pappersfigurer hängdes i granen. Bockar, kä- ringar och gubbar som bakats av juldegen, fick hänga i granen. Så var det de hemstöpta lju- sen. Det var det förnämsta. En del skakade granen till trettondehelgen och en del till / tjugondedag Knut. När de hade skurat om julafton, så bar de in långhalm å strödde på golvet. Ungarna hade så roligt i den. Den bars ut om annandagen på mor- gonen. Men det skulle vara en ren å bar fläck under bordet. Om en hittade ett korn där, så skul- le det bli ett gott kornår. Halmen fick kreatu- ren att äta. Ville de inte äta den så fick de den under sig. De äldre kunde ju ta sig till att skoja Karlarna hade omkull fruntimmer i halmen å lekte att de ville ta dem mellan benen. Men det var ju bara lek. Min bror gjorde en liten julbock, mins jag. Den gjorde han av halm. Han stod på bordet medan jul. Brödsmulor å allt gott lades under huvu- det på honom, så det såg ut som han skulle stå å äta. Det var en gammal sed. En bruka- de ha ett tal att när de såg hornen på jul- bocken på fönstret om môran så var det tid att stiga upp. / Annars var allt "julbocker å lussebocker" mest i fan- tasin. Om julkvällen gjordes en "reseld" av björkved. I den askan skulle en få se fät om morgonen. Om det var fôlkefät så skulle det komma att hän- da folket något å var det djurfät så hände det djuren något. Till julen bakades små kaker som kallades "stom- per". De lades på bordet å fick ligga där till tju- gondedagen. Då åt man upp en del å en del göm- des till "plogbete" om våren. På julkvällen dukades det fram fisk - abborre eller gädda som var torkad - å så fick en grynvälling till efterrätt. Brännvinsflaskan å ölstopet stod på bordet, så det var bara att skänka i å dricka. - De som var kvicka så kun- de de ha något roligt rim att säga när en skul- le äta fisken. - Alla satt till bords. Bönan i vällingen eller gröten betydde att den som fick hen- ne skulle bli gift innan nästa jul. / All mat som blev över på bordet fick stå kvar till morgonen, för det var inte fritt än en trodde att en fick påhälsning av döda den kvällen å nat- ten. Det skulle vara draget för fönstren, så att en inte skulle få se något styggt. - Ganska van- lig julkvällskost var kokat rotestuv å en gris- labb. Om någon var ogift så skickades den till logen ef- ter något vad som helst. Där skulle han få se sin kommande make. Kunde skicka barn t.o.m. och säga, att nu skall du vara snäll å gå till logen efter sopelimmen. Jag vet att de gjorde så med en tös. När hon kom in frågade de henne om hon såg något. Jo, svarade hon, jag såg en karl. Han kom å skulle ta sopelimmen från mig. Det var en skickeligt rik änkeman. Hon blev gift med den också.
(julmorgonen.) Juldagen.
På julmorgonen fick korna å hästen särskilt med foder i otta. Det var gott ho till korna å havre till hästarna. På hemvägen från kyrkan blev det kappkörning. En del smög sig ut, innan det var slut i kyrkan, för att de skulle komma först hem. Den som kom först hem fick bärga in skörden först nästa år. - Man brände ljus i vart fönster den mor- gonen. Men inte där någon dött under året.
Juldagen.
Om julmorgonen skulle kreaturen ha ett mål av det bästa höet. "Di skulle ha jul i ôg". Hästen fick havre. Den som först kom hem från kyrkan i byn skulle få skörda in först. Å då skyndade de ut ur kyrkan så fort. En del hade inte tid att vänta tills präs- ten hade kommit från altaret. Det var att sätta för å köra i vilt sken. De hade bloss med till kyrkan. Jag mins, att de som kom ovanifrån Juv, hade bloss när de kom. Det såg jag. Å när de kom till kyrkan så satte de ihop blossen till en pyramid å så fick de brinna upp. Det var bloss gjorda av tjärved. Det fick lov att vara många för att räcka hela vä- gen, för det skulle lysa hela vägen till kyrkan. / Överallt i gårdarna hade de det bruket att två ljus sattes i varje fönster. De skulle brinna me- dan folk for till ottan. Ju grannare det lyste i en stuga, ju roligare tyckte en att det var. Till middagen på juldagen fick en fläsk, po- tatis å kål. Juldagen användes till vila. Det var inte bruk- ligt att en gick någon vägen den dagen. Det skul- le vara tyst å stilla.
växter.
Det var ett slags gräs som di kalla "snärjegräs". Om en tog sådant å kastade på en tös, så skulle hon bli kär i en. Eller tvärt om. - Jag mins att mor rökade stugan med en å al ibland, för att det skulle bli friskt, så att inte smittosamma sjuk- domar skulle fastna inne. - "Röksôpp" var som en torr svamp med svart mjöl i. En skulle inte röra vid den. För kom det i ögonen, så kun- de en bli blind.
växter.
Det var en slags rönn som trivdes att växa upp i andra träd. Den kallades för "flôgrônn." Om en kunde få en käpp av en sådan rönn så var det bra, för den skulle vara nyttig till så myc- ket. En skulle inte bli "skämd" el. "mostôln" om en hade en sådan. Barken av sådan rönn var nyttig att ge kreaturen. Jag mins, att den begag- nades mot "rösjuken", om inte annat. "Kusbast" (?) gavs kreaturen, för att de skulle hål- la sig friska. Den karvades sönder i små bi- tar. Både bären, barken å träet var nyttigt. "Lebbersteck" var bra att plantera, där en inte ville ha orm. Flädern användes att koka the på. När en fått bröstvark, så drack en sådant the så varmt / som en orkade dricka det. "Renfan" kokades. Då drack en det vattnet, för det skulle vara bra, om en hade plågor i ma- gen. "Röksôpp" begagnades att ha i sår. En tog av mjölet i soppen å strödde i såret. Då skulle blodet stilla sig å såret snart gro. "Läkeblacka" tog en vara på, för den stillade blo- det, när en lade den på, så grode såret fint. "Kärleksgräs" var sådant gräs som hakade sig fast vid en, om en kom i närheten av det. "Villegräs" växte vid myrar och mossar. Det var inte bra, om djuren fick av det. De blev vilsna.
Växter.
Det var en slags ved som en kallade för "uggle- ved. Den var grön, å om höstnätterna så kun- de en få se att det lyste i den. Somliga hörde jag att de trodde att det var mara eller något annat ont i den veden som lyste.