Transkriberad uppteckning

Det var att gå upp tidigt. Det fick en allt hålla på med alla morgnar före jul, om en skulle hin- na med det som skulle göras. Det skulle vara julved å den var karlarna uppe å högg denna mor- gon. Julveden skulle räcka till nyår. "Fôggelneka" brukade de sätta upp bort på gärdesgård störarna, på gärdesgård som var närmast husen. Men så började de att göra så att de tog en sär- skild stör å satte upp den på. Det skulle vara en fin nek eller två som en tog undan när en tröskade. Den tog en in å strödde kaksmu- lor i å annat som en skulle ha till julen, t.o.m. någon smula av julosten. Det skulle vara julkalas åt småfåglarna. Det var gulspar- ven som en ömmade om. Om fåglarna blev / fägnade om julen, så fick en tur till skörd. Den hade en hängande på stören till dess det började bli bart på backen om våren. Då tog en den å la- de till kreaturen. Då var det ju inte mer än hal- men kvar, men den skulle vara nyttig. Vid middagstiden var sovelgrytan färdig, så att en fick gå in å doppa i den. Det blev just ing- en annan mat denna morgon än denna doppningen. Man doppade tjock kaka eller limpa i grytan. Doppa- de direkt i grytan. Så åt man av julsovlet. Jul- afton kallades också för "dôppredan". Om julkvällen så var en å gav kreaturen ett extra mål med hö. De fick en vandel fint hö var sig. För var ko som fick hö så läs- tes en ramsa. Den mins jag inte ordagrant, men det var att de skulle äta å lägga på sig hull å må gott, för att det var julkvällen. Häs- ten fick lös havre å en brännvinsskvätt eller öl på den för att han skulle bli lättbent till kyrkan på morgonen. / Julbadet togs i ladugården eller inne i stugan efter som det passade. En del hade bastu att gå till. Då sköljde en av sig på hela kroppen å bytte om å tog nytt på sig. Jag kan inte komma ihåg att det var något särskilt klätt på väggar eller i tak. Jag var skickeligt gammal, när vi fick de första julgranarna. Hörde talas om att de skulle ha haft i prästgården men ute i stugorna fanns inga. Men så tog de sig till att ta in en liten gran- buske å ställa i en vrån eller på ett bord. Den var inte mer än hälften så hög som en ked (?). Det var en välväxt å fin buske, som grenarna satt som i kransar på runt stammen. Inte an- nat än gran. Pappersblommor, röda å vita, och pappersfigurer hängdes i granen. Bockar, kä- ringar och gubbar som bakats av juldegen, fick hänga i granen. Så var det de hemstöpta lju- sen. Det var det förnämsta. En del skakade granen till trettondehelgen och en del till / tjugondedag Knut. När de hade skurat om julafton, så bar de in långhalm å strödde på golvet. Ungarna hade så roligt i den. Den bars ut om annandagen på mor- gonen. Men det skulle vara en ren å bar fläck under bordet. Om en hittade ett korn där, så skul- le det bli ett gott kornår. Halmen fick kreatu- ren att äta. Ville de inte äta den så fick de den under sig. De äldre kunde ju ta sig till att skoja Karlarna hade omkull fruntimmer i halmen å lekte att de ville ta dem mellan benen. Men det var ju bara lek. Min bror gjorde en liten julbock, mins jag. Den gjorde han av halm. Han stod på bordet medan jul. Brödsmulor å allt gott lades under huvu- det på honom, så det såg ut som han skulle stå å äta. Det var en gammal sed. En bruka- de ha ett tal att när de såg hornen på jul- bocken på fönstret om môran så var det tid att stiga upp. / Annars var allt "julbocker å lussebocker" mest i fan- tasin. Om julkvällen gjordes en "reseld" av björkved. I den askan skulle en få se fät om morgonen. Om det var fôlkefät så skulle det komma att hän- da folket något å var det djurfät så hände det djuren något. Till julen bakades små kaker som kallades "stom- per". De lades på bordet å fick ligga där till tju- gondedagen. Då åt man upp en del å en del göm- des till "plogbete" om våren. På julkvällen dukades det fram fisk - abborre eller gädda som var torkad - å så fick en grynvälling till efterrätt. Brännvinsflaskan å ölstopet stod på bordet, så det var bara att skänka i å dricka. - De som var kvicka så kun- de de ha något roligt rim att säga när en skul- le äta fisken. - Alla satt till bords. Bönan i vällingen eller gröten betydde att den som fick hen- ne skulle bli gift innan nästa jul. / All mat som blev över på bordet fick stå kvar till morgonen, för det var inte fritt än en trodde att en fick påhälsning av döda den kvällen å nat- ten. Det skulle vara draget för fönstren, så att en inte skulle få se något styggt. - Ganska van- lig julkvällskost var kokat rotestuv å en gris- labb. Om någon var ogift så skickades den till logen ef- ter något vad som helst. Där skulle han få se sin kommande make. Kunde skicka barn t.o.m. och säga, att nu skall du vara snäll å gå till logen efter sopelimmen. Jag vet att de gjorde så med en tös. När hon kom in frågade de henne om hon såg något. Jo, svarade hon, jag såg en karl. Han kom å skulle ta sopelimmen från mig. Det var en skickeligt rik änkeman. Hon blev gift med den också.