KORPSKRIFTEN

...
Meny

fiske.

Berättare: Otto Larsson (f. 1849)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

Om en var i följe med Aron i Moane, så fick en inte fisk. Han kunde sitta å meta upp den ena efter den andra, så att han fick fullt, men om en annan satt alldeles intill honom å kastade ut där han kastade ut, så fick en inte liv för det. Far trodde att han kunde dra fisken till sig med trolldom. Det var också tal om att han hade tyc- ke när "sjoråa". Den hon fick tycke för, hade lätt att få fisk. Bäst var det att meta å fiska, när det var fullt med "frör" på vattnet. Det var som gult på vattnet. Eljest brukade de säga att sjön blomma- de. Det var inte tid att fiska förrän en fick se detta gula på vattnet. Somliga sade, att en skulle börja meta den 2 juni. / Somliga hade tur med fiske å somliga hade otur. Somliga skulle kunna göra "sôvers", att en inte fick fisk. Det fanns "kuver" i detta tjärnet med stora magar. Det fanns folk som trodde att disse "kuvra" inte var riktig fisk utan att det var något särskilt som hörde till "sjöråa". Fick en en "kuva" så var det inte bra. Då blev det inte tur till fisket.

Socken Silbodals
Landskap Värmland
Härad Nordmarks hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: fiske.

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //