Transkriberad uppteckning

Det var en slags rönn som trivdes att växa upp i andra träd. Den kallades för "flôgrônn." Om en kunde få en käpp av en sådan rönn så var det bra, för den skulle vara nyttig till så myc- ket. En skulle inte bli "skämd" el. "mostôln" om en hade en sådan. Barken av sådan rönn var nyttig att ge kreaturen. Jag mins, att den begag- nades mot "rösjuken", om inte annat. "Kusbast" (?) gavs kreaturen, för att de skulle hål- la sig friska. Den karvades sönder i små bi- tar. Både bären, barken å träet var nyttigt. "Lebbersteck" var bra att plantera, där en inte ville ha orm. Flädern användes att koka the på. När en fått bröstvark, så drack en sådant the så varmt / som en orkade dricka det. "Renfan" kokades. Då drack en det vattnet, för det skulle vara bra, om en hade plågor i ma- gen. "Röksôpp" begagnades att ha i sår. En tog av mjölet i soppen å strödde i såret. Då skulle blodet stilla sig å såret snart gro. "Läkeblacka" tog en vara på, för den stillade blo- det, när en lade den på, så grode såret fint. "Kärleksgräs" var sådant gräs som hakade sig fast vid en, om en kom i närheten av det. "Villegräs" växte vid myrar och mossar. Det var inte bra, om djuren fick av det. De blev vilsna.