KORPSKRIFTEN

...
Meny

Lucia.

Berättare: Otto Larsson (f. 1849)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

Om "lôsse" var en uppe tidigt på morgonen, för då skulle en fira "lôssotta". Mor hade kokat kött å fläsk på "lôssekväl" så att en skulle ha å äta på morgonen. När en hade ätit detta mål så, så lade en sig å vila till dess att det var passli tid att gå upp. Det var "lôssebeten" på "lôssotta". Jag har inte reda på "lôssebrura", för jag vet al- drig att det förekom i min ungdom. Det är sådant som herrskapen har hittat på å se'n så ha det blivit bruk i stugorna nu på sentia. "Lucia" vet jag ingenting annat om än vad jag har läst om henne i böcker. "Lôssenatta" skulle en akta sig att vara ute. Det var mycket farligt i farten då. En kunde få se / mycket styggt då, om en kom ut mitt i nat- ten. - Di gamle sade, att det fanns inga natt på hela året som skulle vara så lång som "lôssenatta". Korna kom att vända sig om många gång- er i båset. Man gav inte kretauren särskilt om lusse. Det var på julkvällen och julmorgonen. Om lussedagen var på en vardag så hade en också med att tröska å hugga ved.

Socken Silbodals
Landskap Värmland
Härad Nordmarks hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Lucia.

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //