Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Växttiden. Jordbruk. ULMA M 22
Det vet jag att de gamle hade för sig att en inte skulle köra ut gödsel, gräva i gödselhögen eller bry sig om gödseln något mellan jul och ny- år. Det skulle inte vara bra för det som skulle växa. Om rågen gick sent i ax blev det dåligt år. På slutet växer havren bäst. Till att börja med "står han i sta." Vid midsommar "stod han i sta". Då var "järnnätterna", tre nätter före och tre nätter efter midsommar. Man var rädd för frost.
Husdjuren
Om midsommar så hade en en ”messommerskrona” hängande mitt i taket. Den var gjord av vilda blommor å blad. Den gömdes. Om julen å under vintern skulle kreaturen ha av den. Det skulle vara en ”kraftdryck”. Innan kreaturen släpptes ut om våren, så gjorde vallkullan en ”trollpåse”. Den lade hon under huvudkudden å sov på i tre torsdagsnätter i rad. Mellan den sista torsdagsnattens och nästa torsdag skulle kreaturen ut. Å då lades trollpåsen i bjällan. Se’n lades salt å mjöl i bjällan. Alla kor utan bjälla skulle slicka i bjällan. Se’n sattes bjällan på bjällkon. Så fick hon sleka särskilt, men hon fick inte äta ur bjällan. Detta hade många för sig att det skulle göras kvällen före innan korna släpptes ut. Då skulle intet ont komma på korna å så skulle de gå hem. Om en ville att korna skulle få hemlängtan, så såg en efter en jordfast sten, så tog en av hornen, klövarna och håret å gick runt stenen motsols tre gången med det. Så grävde en upp en fyrkantig torva å så lades det ned under torvan.
Intervju med Olov Jansson (f. 1891) och Johan Vilhelm Jansson (f. 1891)
Intervju med Olov Jansson (f. 1891) och Johan Vilhelm Jansson (f. 1891) i Sunne, Värmland. Intervjun gjordes 1946.
Husdjur
[ När kon skulle ut på bete om våren, å hon släpptes ut första gången, så fick hon "slek". Det skulle vara skrap av dörrtröskeln, aska, salt, mjöl å vatten i den röran. Det skulle de ha för att de skulle vara snälla å komma hem om kvällarna. Vet ingen viss dag, då man började mjölka tre gånger dag- ligen. Det blev fram emot midsommar. Och det var ba- ra de kor som mjölkade bra, som man besvärade sig med. ] När en hade sålt en ko, så tog man en näve med jord i åkern å kastade efter kon, när det bar iväg med henne, för att hon inte skulle längta tillba- ka. För att kon skulle hålla sig stark efter kalvningen å mjölka bra, och för att hon inte skulle bli skämd, / så fick hon mjöl, filspån, salt och kniv i vattnet. Det skulle hon ha på fastande mage efter kalvning- en. Gråaktig färg skulle vara bra, om kreaturen hade. För att inte vargarna skulle ha makt med kreatu- ren, så hörde jag mor talade på, att de gjorde "nö- eld". Då tändes inte eld, utan de gned eld, å så ha- de de fnöske, som det tog eld i: Denna "nödelden" skulle göras en skärtorsdagskväll. När det blivit eld, så skulle en person gå med den varmen runt ladu- gården tre gånger. Då skulle inte vargarna bli vådliga mot kreaturen medan sommaren.
Julafton
Vi hade en "ljuslåda" med hemstöpta ljus som skulle räcka hela vintern. Vi barn fick små grenljus till jul, som vi satte i fönstret på julmorron. Det var alltid dukat bord som man satt vid när helgerna var. Lutfisk och gröt skulle det vara till varenda helg utom till pingst och midsommar. När lutfis- ken gjordes i ordning, hade man hembränt lim av limsten från hyttan o strök på den, o sen lades den ner i aska, eller också kokte de lut av aska. Mamma hade så, att den / först skulle vattnas i 3 dygn, sen lutas i tre dygn o sen vattnas i tre dygn, så det blev nio dygn tillsammans. Var o en i familjen skulle ha av alla sorters bröd till jul, en fem à sex kakor, "julbakkaker." Det var vörtllimpe, de tog av vörten vid bryggden innan de satt till jästen, så var det "sektbrö," stålsiktat bröd, vidare vanligt mjukt ätbröd samt "potatislimpe" eller "surlimpe," de stampa potatisen, och den skulle stå över natten. Sen var det nån vetebulle också. Julmaten var blodkorv och fläsk, hemgjord ost och hack- korv, lutfisk, potatis samt gröt och juldagen var det kål till middag. De, som hade skogsvägar / till kyrkan, hade alltid bloss när de åkte till julottan.
Jordens fruktbarhet. Växttiden.
Om det kom ett främmande fruntimmer in först på det nya året så fick en dålig skörd, men om det kom en karl så skulle det bli bra. Den havre, som hästen skulle ha om julmorgonen tog far in om julafton och ställde under bordet till julbocken - för en hade en bock av halm stå- ende där också, som en kalla för julbock - där fick den stå till morgonen. Men om det skulle vara för en god skörd vet jag inte, för en tog inte så noga reda på tocke där. Att det skulle bli märg i hästen av den havren tala di om. - Far hängde inte upp julneken förrän han hade haft henne inne i stugan och hällt juldricka på henne. Det var styggt att "dra dagg" om midsommarnatten, men det fanns di som gjorde det i min tid t.o.m. / När di kom på sina ägor med daggen så gick di och skvalpa ut den över dem. Det var för att di skulle ta nyttan ur de andras åkrar och få den i sina. Det fanns finnnkäringar som inte var säk- ra för sådant. Om en tog något av ett djur som dött och grävde ned i en annans åker så fick han ingen lycka med åkern. Se'n kunde han få otur med kreaturen. En skulle inte skryta av skörden, för då gick den ifrån en. Ju mer en skröt ju semre blev det. Rågen lejer dränger till midsommar. Havren står i sta före midsommar.
Vårhalvåret
Den 16 maj på dagen släpptes kreaturen ut första gången på bete. Fåren släpptes ut samtidigt eller också några dagar tidigare. Linet såddes på Bedadagen. Havren såddes när den gula ärlan var på trakten. Den kom litet olika om åren. Ärterna såddes tidigast av allt. En var rädd för att de inte skulle mogna. Ingen särskild dag för potatissättningen. De mindre lanna grävdes tidigt, så att en skul- le få ny potatis till midsommar eller åt- minstone strax efter. Höslåttern började, när gräset var mo- get. Det var en fjorton dagar el. tre veckor efter midsommar. / Man började att skära säden när den var mogen. Kristi himmelsfärdsdag var den första metar- dagen. Midsommarafton eller midsommardagen kunde man börja bada ute, men inte en dag tidigare. Man höll inte på att bada mer än till i sept. Se'n tyckte en att det var sent. Om vafferkvällen skulle en springa bar- fota första gången på året. Sen fick en börja på allvar, när tjälen hade gått ur marken och det blev litet varmt i solen. Vårfrudagen skulle en sluta att an- vända lyse inomhus om morgnar och kväl- lar. Den 16 maj bruka di att vara ute och skrika och skrämma bort vargarna. Om di träffa varg då, så blev han inte gammal. Detta var på 1860-talet och därförut.
Midsommar
Midsommar var en stor högtid. Då mins jag att pojkarna gick med syrener i mössan och flickorna bar blommor på sig. Och då var folk ute på åkrarna och plocka "midsommarblom- mor" och tog in i buketter. I min ungdom kläddes "majstång". I Charlotten- berg och Eda mins jag "majstång" från min barndom. Eljest kläddes "majstång" på herrgår- dar och på några enstaka bondgårdar. På Rabben i Ås mins jag vi hade bal kring "majstång" - "messommersbal". Majstången restes i en skogsdunge eller på en ås där det var torr, fin och jämn mark, så att en kunde dansa kring stången. I Eda hade de dansbana. Och den var lövad med björklöv / runt omkring. En grövre vire lindades i spiral runt stången. Den bands av björklöv. Gick i spiral nedifrån och upp. Upp emot toppen var det en arm /kors/. En krans av midsommarblommor och björklöv hang på vardera armen. Gula och blå pappersremsor i kransarna. I toppen mins jag inte att det fanns något. /På Trossnäs - Nols skn - mins jag att det var en vimpel i top- pen på stången/. Ungdomen samlades dit där man hade rest maj- stång. Och det blev till herrgårdarna och bruken mest. Eljest kunde ju ungdom samlas vid nå- gon bodgård och ha bal. - I Charlottenberg och på Eda glasbruk var det ledningen som ord- nade med stången och balen.
Hur mor och barnen prydde hemmet.
Under vintern brukade barnen ofta "repp enris" och strö över golven. Så kunde ju ske även andra tider på året. Vid midsommar skulle det – liksom ännu här på landet – göras särskilt färgrikt och glatt. Man började inifrån. Tak och spis sopades och likaså väggarna, om dessa voro rappade. Sedan kritades det hela. Därefter redde mor i huset till olika färger, var och en i sin burk. Av dessa stänkte hon med en visp e.d. på väggarna och spiskupan. Därefter tog man med barnens hjälp in små björkar, rönn- och videkvistar, vilka placerades, som det passade, vidare hängdes johannesgräs, jungfru Marie hand, fårpungar o.d. på stängerna i taket, på väggar, muren och skåpet. På skåpen skulle runt om dess övre del ligga midsommar- blomster, så att vipporna hängde ner som en liten krans på fram- sidan, här och där kanske avbruten av en liten knippa får- pungar e.d. Det nyskurade golvet ströddes med löv, mest av asp. I gången ställdes björkar, och förstugukvisten var ofta inramad av sådana. På gården gjorde man ibland en tillfällig lövsal av avhuggna björkar, som med sin nedre del fästes i jorden.
Midsommar
När jag var en tolv el. femton år så var stångjärnsmed- jan i gång på bruket. Smeddrängarna hade mycket att göra på midsommaraftons förmiddag, för då skulle de sopa å göra fint i smedjan. Det skulle vara som midsommar i den också. När de hade gjort det, så gick de å tog sig ett bad å tvättade sig riktigt rena. På Mastebacken på bruket brukade de samlas framåt kvällningen på midsommarafton, för där var 'majstånga' rest. Den mest storslagna majstång som jag mins var rest där midsommaren 1858. Den stången var lång som en flagg- stång. Det var en väl barkad granstång. Den låg på bockar medan de klädde henne. Stången kläddes med en lövkrans som gick i spiral upp efter hela stången. Så virades blommor och löv omkring tunnband. Det var kransar, som hängdes upp horisontellt. Den första kran- sen / som hang ett par manshöjder från backen var den största. Längre upp mot toppen hang en mindre blomsterkrans. Kransen hang fästad i fem 'stag' fästade i en träkloss som spikats på stången. Kunde vara sex stag också. Jag vill mins att det var brukligast med fyra eller sex 'stag' (smala rep). De fick vara lika långa för att kran- sen skulle hänga rätt. I toppen var en vimpel. Ne- danför den stora kransen en rund skiva som var klädd med löv å blommor. På den skivan stod flera doc- kor. De var så fina å utklädda med färggranna dräkter. Jag tror visst det var fem eller sex sådana. När det blåste, så gick den skivan runt, å dockorna dansade då ringdans efter varandra. Stången var nedsatt i en grop i marken. Pojkarna från bruket reste den å jäntorna hjälpte till att klä den. Hon stöd kvar i flera veckor. När hon var rest så bör- jade dansen, å den började så att de tog i ring å sprang runt stången. Då kunde de t ex. sjunga "hej hopp min lilla sockertopp, vi ska' dansa till solen rinner ôpp' etc Se'n höll de på att dansa vanliga danser till dess att / solen gick upp på morgonen. De ville gärna inte ge sig förr. Många blev ju trötta å gick därifrån förr men de som var som friskast höll ut. - Det första jag mins, så var det två spelmän, den ene spelade fiol å den andre kla- rinett. Fram på 60-talet började de allt med dragspelen. Det skulle vara 'puts' bå' ute å inne till midsom- mar. Vildblommor togs in å sattes i krus å glas. En ungbjörk sattes på vardera sidan ingången. Top- parna på de björkarna böjdes ihop. Löv å blommor över allt. På midsommarnatten gick de å sökte efter skatter. (Se särskilda uppgifter härom. Uppt. anm.)
Uppenbarelser av döda och förebud
Jag hade en morbror, han var sexton år äldre än min mor. De fick styv- mor, hon dog, och sen skrömta hon så förfärligt. Min mor låg en gång och hörde hur dä plocka i skåpet med silver och glas. Morbror tog en stövel och slängde mot skåpet, men den börja åka fram och tillbaka över golvet. Han kasta den andre stöveln och sen sina trätofflor, och det blev likadant med dem. "Nu / sliter ho väl ut skorna för mäj," sa' morbror. Då åkte dörra upp med en väldig fart och slog igen sen. Hennes man fick aldrig fred för henne, hon följde honom överallt. Men så gick han till prästen och de var till körrgår'n (kyrkogården), och sen vart han å med henne. Det var en flicka som drunkna' i Granviken, sen hörde de där hon bodde att dä kom ett frun- timmer in, och det isa kring kjolarna. "Var ha du vare som ä så isig," sa' de. "Jo, ja ligger i sjön," å / så tala hon om på vil- ket ställe hon låg. Jag hade en dräng som skulle ut och exercera dagen efter mid- sommar, det var år 1890. Han gick bort midsom- marafton men kom inte igen. "Fredrik har nog drunknat," sa folk. Vi fann ekan efter honom och dragga' i sjön. Måndag efter midsommar kom en gammal gubbe och sa: "Ni får 'en inte, han ha vare hos mäj i natt, å dä blir ja som får 'en." Så sa han till oss varenda dag när vi höll på å dragga. Å efter sex dar kom e / flicke därifrån gubbens hem å sa: "Nu ha vi hitta honom." De hade varit ute å tagit kräftor, å då hade de hittat honom. Dä va en masmäs- tare här ve Kväggeshyttan som drunkna i Vilången. Han kom två gånger till en som låg i skogen å kola. Första gången visste inte kolarn att han var död, han sa: "Kommer du gånes?" "Ja, ja ä inte mer i detta livet," sa' den döde. Hustrun sörjde och grät så förskräckligt. Då kom den döde en gång till till kolarn och sa: "Du ska säja till mi gumma att / ho inte sörjer så förfärligt, ja får ingen fred." Kolarn tala om det sen många gånger, han dog, 90 år gam- mal, för några år se'n. Här vid Kväggen är en bro som går över en bäck, där skulle en piga ha mördat sitt barn. De hörde sen hur det grät där, 1. och vid en grind i närheten flög det stora hudar i luften. Men när hon blev upptäckt så blev det bra. Det var en vid Ökna (Bjurtjärn) som gjorde likkistor, och han hörde alltid i för- väg när någon skulle beställa. 1. Enligt en annan berättare skulle de se ett par små barn som stod och grät. / Antingen ropa' det eller också slog det i spik. "Ja nu får ja göre e kiste igen," sa' han då. Fredagsbarn skulle dö tidigt.
Husdjuren
Jag mins ingen särskild dag som en skulle ha ut kreaturen på. Det blev eftersom våren kom. Till sätra for en 8 dagar före midsommar och var där sex veckor. Omkr. 3 veckor efter Mickelsmäss så sattes kreaturen på bås. De fick gå ute i det längsta. När kreaturen skulle köras ut första gången om våren, så tog en mjöl å salt ihop och smög det tre gånger motsols om bordsfoten, se’n fick kreaturen det. Det var för att de skulle vara stada vid gården å inte gå bort å bli borta. Om långfredags morgon fick vart kräk ett piskrapp av vallkäppen, för att de skulle gå hem ordentligt om sommaren. Den första drycken som kon fick, när hon hade kalvat, hade en stål i. En kniv brukade mor släppa dit. När hon gick in med den första mjölken så bredde hon över byttan, så att inte det skulle komma något ur luften i mjölken, så att mjölken skulle bli skämd. De svarta å de röda ”kraka” hade den kraftigaste mjölken. När mor klippte lammen första gången så lämnade hon en lock. Den kallades för "livlocken”. Den skulle de ha med sig för att de skulle trivas å växa å bli stora å få mycken ull. När kon mjölkades första gången, så hade man en nål i byttan.
Naturföremål
Träd och buskar. Vid Avundsåsen växte en tall krokig. Han hade växt så att han var som ett ögla. Gumman i gården botade sig för alla sjukdomar i den tallen. Hon hade ingen annan läkare. Hon ”smög” sig genom tallen. Jag tror att den tallen skall vara fridlyst. Tallen kallades för ”smöjtallen”. Så gjorde en av med bölder och tandvärk i tallar, som låg avlägset från gården. Jag mins ingen särskild. Det var farligt att komma i närheten av eller fälla ett sådant träd, för en fick all slags värk då. Aspen håller sig aldrig stilla. Om det är aldrig så lugnt, så darrar löven. Det hörde jag den sägnen om att vår frälsares kors var av asp. Vid midsommar togs björkar och sattes vid dörren. Asplöv ströddes på golvet. Vid bröllop – om det hölls på sommaren – gjordes en lövsal av björk och björkar sattes upp vid dörren. Vid begravning tog en två unga granar och satte en på vardera sidan om dörren och en på vardera sidan om porten. Om jul förekom också att en eller gran sattes vid dörren. Kvistarna fick alltid sitta kvar. De pryddes inte på något sätt. Det var bara julgranen som pryddes. När en hade slutat att hugga ved om påskafton eller julafton så lades två vedträn i kors på huggstabben. Om en högg yxan i stabben så kunde inte själva den lede ta den.