Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Knut.
Då kördes julen ut, då tog vi ut halmen. Det kunde vara de som klädde ut sig och kom och körde ut julen som de sa´. Då skulle de ha och dricka förstås.
Naturföremål
Träd och buskar. Vid Avundsåsen växte en tall krokig. Han hade växt så att han var som ett ögla. Gumman i gården botade sig för alla sjukdomar i den tallen. Hon hade ingen annan läkare. Hon ”smög” sig genom tallen. Jag tror att den tallen skall vara fridlyst. Tallen kallades för ”smöjtallen”. Så gjorde en av med bölder och tandvärk i tallar, som låg avlägset från gården. Jag mins ingen särskild. Det var farligt att komma i närheten av eller fälla ett sådant träd, för en fick all slags värk då. Aspen håller sig aldrig stilla. Om det är aldrig så lugnt, så darrar löven. Det hörde jag den sägnen om att vår frälsares kors var av asp. Vid midsommar togs björkar och sattes vid dörren. Asplöv ströddes på golvet. Vid bröllop – om det hölls på sommaren – gjordes en lövsal av björk och björkar sattes upp vid dörren. Vid begravning tog en två unga granar och satte en på vardera sidan om dörren och en på vardera sidan om porten. Om jul förekom också att en eller gran sattes vid dörren. Kvistarna fick alltid sitta kvar. De pryddes inte på något sätt. Det var bara julgranen som pryddes. När en hade slutat att hugga ved om påskafton eller julafton så lades två vedträn i kors på huggstabben. Om en högg yxan i stabben så kunde inte själva den lede ta den.
Skogsrån och dröm
I mina pojkår hörde jag berättas av en gubbe huru han genom en dröm blev i tillfälle få skjuta två älgar. Under nattens dröm kom ett fruntimmer och väckte gubben och sade till honom att gå till Starrhässjan (myrslått) vid Hakaså för där kommer tre älgar; gubben vaknade, lade sig åter att sova, drömde på nytt och väcktes med samma tillsägelse. Gubben som var ivrig jägare stod upp och klädde sig, drog åstad till skogs i månskenet med tanke att jag träffar alltid någon fågel på vägen; kommen till Starrhässjan sätter sig gubben ner för att vila i dagningen och denna är sen för det var dagarna före jul – det dröjde emellertid ej länge förr än en älg kommer knallande över myrsnåret och genom ett välriktat skott blev denna på en 40 à 50 alnars avstånd av gubbens grova munladdare nerlagt på stället. Några minuter senare kommer de andra två älgarna, stannar och vädrar på sin döda kamrat tills gubben hunnit få i nytt skott och därmed gav den andra älgen ett dödsskott. Får tillägga att gubben varit jaktare och fiskare i all sin tid och drev med fiske ännu vid 80 års ålder.
Folktro om djur å tussar m.m.
När de köpt eller bytt sig till en ny häst så skulle den äntligen inledas i stugan samt fram till spisen, så sattes en bråpan- na mitt på golvet, och ur denna fick hästen äta något som han gerna ville ha. För cirka en mansålder sedan var det mycket vanligt att under höst och vinter- tiden hästarna leddes in i "kôven" och skoddes där, någon Skillingmarksbo sade att "förr i vala skurades ej golven i mer än två gånger om året, Jul å Midsommar. Men så var det så mycket högtidligare vid dessa högtider på den tiden tillade han. / På ett ställe stod de väl med hustomtarna. Om hästarna var av en färg (bruna) så ryktades de av stalltomten, varje natt så de stod skinande blanka om morgonen. Om drängen eller husbonden ej kom i rätt tid i stallet på morgonen, så fodrade tomten hästarna, och de hörde att hä- starna tuggade höet när de kom å lätte (?) på stall- dörren. Hade de råg liggande på logen eller i "bua" (visthusboden) så märkte de att den blev omskyfflad vid passande tillfälle. Husbonden hörde en gång under det folket vilade middag att det rörde sig något på logen, han tittade genom en sprin- ga och såg en "liten grå" som var luden över allt skyffla den nyinslagna rågen som låg på loggolvet. Men det var ej bra att tala om att tomtarna hjälpte till, då slutade de. Om några gav dem nya kläder så slutade de ock med att utföra något arbete.
Vårhalvåret
Då man bakade till julen skulle man skrapa degen ur tråget efter varje deg och så skulle man baka ett eller flera kors av den degen. Dessa kors skulle läggas på sä- desbingen över vintern. Den första dagen på våren, då man spände för dragarna för att börja ploganna skulle korset ges åt hästen. Hade man två hästar fick man inte dela kor- set mellan dem utan de skulle ha var och en sitt. Det fick man beräkna när de bakades, hur många dragare som fanns på gården. Det skulle ge styrka åt hästarna. När man fick se sädesärlan på taket första gången man såg henne om våren betydde det att livet skulle bli långt, fick man se henne på marken, då skulle / det bli kort och dåligt. Om man första gången på våren fick höra nolagök så betydde det horgök, sönnagök = dögök, västagök = bästagök, östa- gök = tröstgök. Man var allt så noga på våren att ta reda på vilket håll man hör- de göken från. Om göken gol på bar kvist blev det svårår. Kom han och började gala medan lö- vet höll på att spricka ut, så bådade han gott år. Det har varit en allmän tro. Linet skulle sås på "Bedadagen". Var man förhindrad att så linet den dagen så kunde man så det på "Erik" eller "Urbanus". De tre dagarna voro "lindagar". Om man sådde ärter i nolavär så skulle de bli hårdkokta.
Julafton
Vi gick upp tidigt "julaftons otta". Det var så att al- la skulle vara uppe i otta den morgonen, så att de skulle hinna med allt som skulle göras. Karlarna gick till vedskjulet å högg julved. Blev det ingen ved huggen den morgonen så räckte inte veden över jul. Då lyste de sig med "steckelôger" eller också gjor- de de upp en "varme" i skjulet på en hall. Så högg de ved tills dagen tog vid, då togs yxan av stabben å hängdes på väggen i skjulet. Fick den ligga kvar, så hände det att det började hugga i skjulet mitt på julnatten. Det var övernaturliga väsen som var ute då. Tidigt på julaftons morgon dukades bordet å det skul- le stå dukat hela dagen. Var och en som kom in skul- le ha fägnad från bordet. Gick någon från huset / utan att få fägnad så "bar den ut julen". Det skulle en vara så rädd för. Det behövdes inte mer än en sup, för då var han /hon/ fägnad. På julafton bars all ved in, som skulle elden de två närmaste dagarna. Allt som kunde gjordes iordning. All mat som skulle kokas för juldagen kokades redan på jul- afton. Höet som korna skulle ha lagades iordning å havren åt hästen. Redskapen ställdes in där den skul- le vara. Så bar man full vattensån med vatten. Vid "Tômmesmäss" skurades golven. Då bar man in råg- halm å strödde på golvet eller också brukade en gran- ris å strödde på tjockt. Det var för att golven skul- le vara rena till jul. På middagen julafton togs hal- men av golvet å bars ut till ladan. Den fick krea- turen äta upp. Barnen hade så roligt i den halmen. "Speckeneka" sattes upp kl. 12. Somliga satte inte upp den förrän vid tretiden. Den "gillerste" neken av havre togs undan vid trösken. Den som hade god råd tog undan två nekar. De sattes upp vid lagården. Det var "husfåglarna" el, "gulspeckarna" (gulsparvarna) / som skulle ha den havern. Det skulle vara rikligt "gill" havre. De skulle veta att det var jul. När karlarna kom in å hade satt upp den så skulle de ha en sup, ost och kaka. Den neken fick sitta tills snön hade gått av backen. Mitt på dagen så "doppades" i grytan. Alla doppade brö- det i samma gryta. Men alla var de noga med att få det fetaste ur grytan. Många grannar gick ihop i en stuga å badade. Där ha- de de tagit in ett stort kar, som var halvt med varmt vatten. Så var det i mitt hem. Husfadern å hus- modern badade först. Sedan fick de tagas om tagen. När de "kom tå lôgga" så fick de "lôggesupen" ost å bröd - Alla badade i samma vatten. Nya och rena kläder byttes mot de gamla och smutsiga. Vatt- net fick stå över helgdagarna. Det hände att de smut- siga kläderna tvättades i det vattnet. Badet togs innan en skulle sätta sig till bordet på kvällen. "Julkvällsvarmen" brann medan en åt kväll. Då var det så ljust å fint i stugan. Ett stort ljus brann / på julbordet. Det skulle brinna hela natten. Det var ett gammalt bruk. Alla skulle sitta vid bordet å äta den kvällen. Så fick vi kött, fläsk, korv, ost å havregrynsgröt, öl, bränn- vin å dricka. Far läste ur psalmboken å sjöng en psalm. Så tändes julgranen å så stod vi alla runt den å sjöng "Var hälsad sköna.....". När jag såg den första julgranen så var jag nog 20 år gam- mal. Men då minns jag att vi hade julgran i mitt hem. Den var lång så att den räckte upp till taket. Och den stod mitt för bordet. Hon var klädd med blom- mor som var gjorda av vitt papper, äpplen, små bröd, såsom runda ringar, gubbar och käringar. Dessa bröd bakades, när det andra brödet bakades till jul. Ett grenljus var fastsatt i toppen, så hade vi satt fast små talgljus här å där på kvistarna. Det var hemstöpta ljus. Hon stod i ett träkors. Hon tändes julkvällen, julmorgon, trettonkvällen och nyårs- kvällen. Hemma fick hon stå till tjugondag Knut. Det berodde på hur pass god plats de hade för henne. / När hon kläddes av så delades det som var ätbart mellan barnen å grannlåterna gömdes till nästa jul. Mitt på bordet låg "bolakaka". Så var det i mitt hem. Den skulle ligga på bordet till tjugondag Knut. Den var rund å bakad av finsiktat rågmjöl. Tuppar, gub- bar, käringar, stjärnor å alla slags figurer bakades å lades uppe på kakan - så gräddades hon. Den ka- kan skulle barnen ha.
Renlighet. Hemmet
Det skulle ha funnits de som inte tvättade sig mer än två gånger om året - midsommar å jul. Men då eldade de upp 'bastun' å tog ångbad å så tvättade de hela kroppen rik- tigt. De gamle här på trakten hade för vana att ta ett 'bas- tubad' på julafton. Då skulle de vara så rena å fina. Å då bytte de om underkläder för julen. På sommaren kunde det hända att en och annan gick å tog sig ett bad i sjön el. bäcken. Men det var inte så vanligt. De flesta gick allt med lorten på kroppen från den ena julafton till den andra. Det kunde ju hända att de kom sig för att tvätta fötterna å benen någon gång extra på året. Huvudet å händerna tvättades allt en gång till varje hälg. Skul- le en bort något ärende på en vardag, så sköljde en av an- siktet litet. Karlarna brukade inte vara så noga med sig. Såpa, sand och gräs användes vid tvättningen. / Det var för att en skulle kunna gnida av 'lorten' riktigt Förr i världen hade de allt så mycket ohyra i stugorna. Det var allt som omöjligt att hålla sig ren från det. Å det fanns de som inte trivdes om de inte hade lus på sig. Det skulle inte gå an att ta bort alla lusen ur huvudet en gång. Om de gick bort ur huvudet, så skulle det ha till betydelse att en snart skulle dö. Mödrarna brukade plocka eller kamma lusen ur huvudet på barnen. Så bruka- de de att hjälpa karlarna. När det blev för stor klåda i huvu- det så fick hon ta en kniv till hjälp å klämma sönder dem i huvudet. Kläderna hängdes upp i bastun ibland, så att de blev rena från loppor å löss. Stuggolvet sopades en gång om dagen, om det var tid till det eljest kanske det fick dra ihop till flera dagar. Sophögen låg vid en vrå vid dörren eller spisen. Brukade kasta sopor- na på varmen ibland, eljest så var själva sophogen bak- om väggen på stugan. Där kastades alla sopor, diskvatten å annan lort å där brukade de också göra sina beho- ver. Det var inte så noga den tiden. I mitt minne har de allt haft avträde på de flesta ställena. Men det / är inte länger sedan än i min mors å fars ungdom som de inte hade annat ställe än sophögen, i en buskbacke eller på stalldyngehögen. De som ville ha golvet vitt å rent till helgen, å det var de allt bra noga med över lag, skurade det på lördagsafton. De brukade vänta till långt fram på aftonen med skuringen för att golvet skulle få vara fint till söndagen. Efter skur- ningen ströddes finhackat enris eller granris på golvet. Det skulle vara i stället för mattor. Riset fick ligga tills de första dagarna i veckan. Utanför vid trampen lades granris i en rosett. Det var att torka av fötterna på, innan en gick in. Muren vitlimmades till varje storhälg. Till midsommar skul- le både skorstenen, stenfoten å muren vitlimmas.
Påsk Från Eda
Påsk (Från Eda) Dagarna i dymmelveckan hette korvmåndag, fläsk- tisdag el fettisdag, askonsdag då man åt välling i vil- ken man släppt en nypa aska, skärtorsdag, långfredag, påsklördag. Man fick ej tälja på skärtorsdagen. Om en ko gick över sådana spånor när den släpptes ut på våren blev den halt. Jul (Eda). En kaka från julen fick ej ätas upp utan gömdes till våren, då den lades i en plogfåra, när man började sådden. En sådan kaka kallas såkaka På så sätt överfördes den gamla skördens kraft i den nya Julen (Östmark) På julnatten skulle katten lig- ga inne. Blev hon utkastad så klagade hon: Dä ä inga orning (=ordning) dä ä inga orning. Ett allmänt ordstäv är: "dä ä inga orning sa' katta då hon blev utkastad på jul- kvällen. Då julen och julkalasen voro slut och man återgick till det vardagliga igen sade man " Nu ä dä åter / haverkaka, blaggarnsskjorta och storslätta." "Sup sä och fläng i öga för kött ska' te mila" Under julen fick man nämligen "finkaka" av handsiktat rågmjöl, de förmögnare buro lärftskjortor och storslätta in- nebär att inga helgdagar mer avbröto vardagarnas enahanda. Karlarna måste ha den bästa maten med sig till milorna. Vafferkvällen skulle man mjölka medan det var ljust. En gumma kom in i en granngård, där hon av- undades turen (lyckan). Hon ställde sig bredvid vatten- sån och släppte i smyg mässinghyskor och saltt i vattnet. Gammelgubben fick emellertid se hennes tilltag och ropade åt sin dotter: "Tag ellmörj och spring efter henne!" Och denna tog en eldbrand och kastade efter grannmoran. Därmed bröts det ondas makt. Det var svårt att bevara grannsämja i en tid, då det troddes att alla olyckor och sjukdomar berod- de på elaka människor som "sätt åt". - En karl berättar att han som liten pojke sändes till en gård för att låna jäst. Prässjäst fanns ej på den tiden. / Då han fått jästen sade gumman till pojken: "Du får in- te tacka för jästen!" Sedan lade hon kol i måttet. Detta gjorde hon för att ingen kraft skulle dragas från huset Den första hösåtan göken får se slutar han med galningen. (Gunnarskog) Om vafferny är kallt få vi två lika lydande d.v.s. två kalla månader till. - Vintergatan kallas snöbråtan. - Mot näcken stack man en kniv i en trädstam som låg i vattnet och ropade: "Näck Näck, stål vatten". Östervallskog: Tre jägare hade gjort sig en rishydda i skogen. När de sovit en stund vaknade de vid att det brann i kojan. En tog en bytta och sprang till en källa för att hämta vatten. Då han stod vid kanten av källan blev han fattad av en osynlig hand i rock- kragen och en där rocken slutar och lyftes ned i källan När han kravlat sig upp igen hördes ett väldigt hånskratt i skogen så att det ekade i bergen. Emellertid sprang han med byttan till kojan för att släcka, men / då var det ingen eld där.
Julafton
Om julafton var en tidigt uppe. En skulle hinna med mycket, innan di ringde in helgen. Det skedde kl. 12 på dagen. Efter middagen så tog en in ett stort kar. Det skulle stå i "kåven". Det var "löggekare". Vatten värmdes i en stor gryta /löggevatten/. Alla medlemmarna i familjen skulle tvätta sig eller bada. Det fanns ingen undanflykt den gången. Så tog di rena underkläder på sig. Kl. 11 sattes "fuggelneka" upp. När en höll på med trösken så tog en undan två havrenekar. De band man ihop till en. "Fuggelneka" skulle vara stor och rik, för då fick en mycken säd nästa år. Det var fåglarna som skulle ha den till jul- mat. "Julhalmen" lades över golvet om "tommesmess". När / det led mot kvällen på julafton så togs hal- men bort. Den forslades till "fjuset". Man hade den till strö under kreaturen. Badvattnet fick stå inne. Vattnet fick inte slås ut. Alla klädespersedlar som en tog av sig före badet lades i blöt i vattnet, för de skulle tvät- tas i det vattnet. Om kvällen fick kreaturen av det bästa hö som fanns. Och så sade man till dem: "Ät väl, trivs väl, i kväll är det julekväll. Lägg på rygg och inte på rompa!" Till julbord hade en del det stora slagbordet. Det ställ- des mitt på golvet. Så slog man upp båda slagen och lade en ren duk på. Sen skulle var och en ha en "julhög" liggande på bordet. Det skulle vara ett bröd av varje sort som bakats till julen. Det var en del som bakats som stjärnor och en del som uddar. Så var det den siktade och osiktade råg- kakan. / Mitt på bordet stod julosten och så ett stort smör- stycke. Tennstopet stod på bordet. Det var fyllt med juldricka. Brännvinsflaskan fylldes och sat- tes fram på bordet och ett supglas bredvid den. Till julkvällen åt en fläsk, kött, korv, potatis och gröt. Så sköljdes det ned med brännvin och juldricka. Vid julbordet var det vanligt att de döda kom på tal. "Den julen satt han el hon här också." Och en var inte säker på än att döda anförvanter kunde vara närvarande eller att de kom och titta in i stugan om julnatten. "Julkvällsbrasa" skulle en göra upp av torr ved. Den fick inte spraka eller ryka. Den skulle brin- na fint. När brasan hade brunnit ned, så tog man en halv sup brännvin, som blandades med öl, och det slogs på elden eller över glöden. Det skulle vara som ett offer. Men vem det skulle vara åt, känner jag inte till. Det fanns ju tomtar vid spisen, påstod de gamla. / Di trodde allmänt här, att om det var någon som skulle dö under det kommande året, så fick en se honom genom fönstret utan huvud. En fick inte taga bort något från julbordet och sät- ta undan. Allt skulle stå kvar som en lämnade det. Ett ljus skulle brinna hela julnatten. Om julkvällen och påskkvällen skulle tomten ha mat. Det fick han i ett fat. Det fanns inte julgran på trakten förrän på 1880- talet. Då hade man en liten gran inne stående på en träfat. Det var för att glädja barnen. Det var papperskarameller i den, nötter, äpplen, papper och ljus. Av papper klipptes stjärna, änglar, bockar o.dyl.
Annandag jul
De gick med "ljuse stjärna" på natten till annandag jul o även på trettonhelgen. De hade stjärna o sjöng "julvisa": "Guds son är född i Betlehem på denna dag." Ibland var de "tre vise män" o "Judas mä pungen" o Herodes o en annan kung. Å ibland var det Josef o Maria o barnet också. Det här var på 1850-talet. De vise männen var vitklädda. När jag var i Vall i Visnum, var det en som ställde med det, så det blev ordentligt. De hade också ordnar o / enkommes hattar på sig. När det var vise män o Herodes så tala de också, men vad de sa' kan jag inte komma ihåg. Herodes o den andre kungen stod mitt emot varann, o de hade svärd o Hrodes ville att de skulle tillbe honom. De tala om också att Herodes skulle döda barnet, men att det inte gick. Judas hade pungen o tog opp pengar, o det kunde allt hända att ljus följde med från tregrenstaken, både ett o två. Han hade en väska framtill, o kanske en butelj i den som han tog supar i också. De stanna utanför fönstret när de kom o veva på stjärnan, det var grant papper på denna, / rött o grönt. Och flera kunde följa med o sjunga, så att de blev stora skockar. Och en del bara sjöng "julvisan" o var inte särskilt utklädda.
Julafton
Det första en hade för sig på morgonen var att gå och stilla över med djuren. Särskilt arbete förekom inte. Men det kunde hända att en låg efter med vedhuggningen, och för att en skulle hinna med allt som skulle göras, så började en tidigt på morgonen. Då hade en inte råd med annat lyse än en fick göra en eld på backen. Med halmen mins jag inte annat än att det ströddes hackelse på golvet. Somliga hackade granris, och strödde på. Julgran ha de haft så länge jag mins. Men i min ungdom var det inte så vanligt att de ha- de i var stuga. Det var på de ställen där barnen orkade tigga sig till att ha gran. De bakade tup- par, käringer och gubbar och hängde i granen. Ljus och papper begagnades också. När det led framåt 1900, så hade de allt julgran mest i varje stuga. Och då tog / de in en gran som räckte till taket. Kaka och limpa bakades, bullar, ringar och kaka av vetemjöl. I vardagslag fick man inte äta annat än haverbröd, men till jul fick man kaka av råg. En och annan hade litet vete. Om en brödbit föll under bordet så sade mor: "de skall ha något de som är där också." Smulor som föll under bordet skulle inte sopas bort. Om en var missunsam, så gick det dåligt för en. Kreaturen fick hö och havre om julkvällen och i ot- ta på julmorgonen. Om en hade någon anförvant som dött under året, så var det inte säkert än han kom och tittade in julnatten, för den natten skul- le alla döda vara uppe, eftersom gamla trodde.
Umgängesformer
Det var vid jul och midsommar, som de brukade ha sina "kalas". Varenda natt mellan annandagjul och tjugon- dag Knut var det kalas å dans ("julkalas", "juldans"). På dessa "kalas" var gästerna så "storbjudne". De var så blyga att gå fram till bordet å ta sig. Å ingen gick fram innan han var "bedd" två tre gånger. Somliga var så "storbjudne" så de gick inte fram förrän värden el. vär- dinnan gick fram å tog dem i armen å släpade fram dem till bordet. Den ene stod å tittade på den andre, å ingen vågade att gå först. Det var så både bland äldre å yngre. Det är inte riktigt borta ännu. Ett kalas började så där vid tretiden den ena dagen å slutade frampå morgonen den andra. Ett riktigt mål åts un- der kvällen. Det var "kalasemåle". Det var mycken mat, såsom flera sorters korv, kött, fläsk revbensspjäll, / potatis (råskalade), ostkaka, ost, smör bröd, bruna bö- nor, makaroni, "klengås", sötostegröt, lungmos m.m. Till detta bjöds brännvin, öl och dricka. Männen berättade historier för varandra, spelade kort å söp. Fruntimren hade sitt att tala på. När ungdo- men var med, så blev det lek och dans. Grannarna gjorde sådana kalas sins emellan. Då bjöds också släkten. Bjudningen utskickades några dagar i förväg. Folket i en gård hörde till ett och samma bjudlag.
Julafton
Jag mins efter gammalt folk att de brukade sätta upp 'fôggelneka' strax efter middagen. Att de var noga med att det skulle vara mycken havre i den. Vid fyratiden på aftonen skulle det vara smörgås och kaffe. Mot kvällen skulle alla familjemedlemmarna bada. Då sattes ett kar mitt på golvet. När hälften hade badat skulle man byta vatten. Men det vattet fick inte slås ut, för det skulle man tvätta kläder i efter jul. 'Löge' = bada. 'Lög- ning = badning. När 'löginga' var gjord så skulle var å en byta underkläder. I 'lögvattnet' lades blomster som plockats på midsommar. Det skulle vara så hälsosamt. Att underkläder byttes var för att man skulle vara ren å färdig att fara till kyrkan på morgonen. Kl. 6 for de till kyrkan. När badningen var färdig så blev en bjuden på en sup å en smörgås. Det var bruk i gamla hem. / Ved och vatten skulle inbäras på julafton så att det rack för åtta dagar framåt. Så skulle en doppa stål i vattnet för att det skulle vara riktigt. Julbadet skulle vara till 'vaffer'. - Julkvällen skulle kreaturen ha av all slags skörd, såsom av kornet, havren, rågen o.s.v. och så skulle de ha av allt som fanns på julbordet. Hästen var det mest noga med att han fick. Så talade de om för djuren att det var jul- kvällen. Så brukade de i Skattebol hos de gamle där. Kl. 7 el så där åt de 'kväl'. Då var det fägnad av lutfisk å gröt å brännvin å dricka. Julbordet skulle stå du- kat på natten. Tomten skulle ha ett grötfat å en sup.