Transkriberad uppteckning

Det var vid jul och midsommar, som de brukade ha sina "kalas". Varenda natt mellan annandagjul och tjugon- dag Knut var det kalas å dans ("julkalas", "juldans"). På dessa "kalas" var gästerna så "storbjudne". De var så blyga att gå fram till bordet å ta sig. Å ingen gick fram innan han var "bedd" två tre gånger. Somliga var så "storbjudne" så de gick inte fram förrän värden el. vär- dinnan gick fram å tog dem i armen å släpade fram dem till bordet. Den ene stod å tittade på den andre, å ingen vågade att gå först. Det var så både bland äldre å yngre. Det är inte riktigt borta ännu. Ett kalas började så där vid tretiden den ena dagen å slutade frampå morgonen den andra. Ett riktigt mål åts un- der kvällen. Det var "kalasemåle". Det var mycken mat, såsom flera sorters korv, kött, fläsk revbensspjäll, / potatis (råskalade), ostkaka, ost, smör bröd, bruna bö- nor, makaroni, "klengås", sötostegröt, lungmos m.m. Till detta bjöds brännvin, öl och dricka. Männen berättade historier för varandra, spelade kort å söp. Fruntimren hade sitt att tala på. När ungdo- men var med, så blev det lek och dans. Grannarna gjorde sådana kalas sins emellan. Då bjöds också släkten. Bjudningen utskickades några dagar i förväg. Folket i en gård hörde till ett och samma bjudlag.