Transkriberad uppteckning

Om julafton var en tidigt uppe. En skulle hinna med mycket, innan di ringde in helgen. Det skedde kl. 12 på dagen. Efter middagen så tog en in ett stort kar. Det skulle stå i "kåven". Det var "löggekare". Vatten värmdes i en stor gryta /löggevatten/. Alla medlemmarna i familjen skulle tvätta sig eller bada. Det fanns ingen undanflykt den gången. Så tog di rena underkläder på sig. Kl. 11 sattes "fuggelneka" upp. När en höll på med trösken så tog en undan två havrenekar. De band man ihop till en. "Fuggelneka" skulle vara stor och rik, för då fick en mycken säd nästa år. Det var fåglarna som skulle ha den till jul- mat. "Julhalmen" lades över golvet om "tommesmess". När / det led mot kvällen på julafton så togs hal- men bort. Den forslades till "fjuset". Man hade den till strö under kreaturen. Badvattnet fick stå inne. Vattnet fick inte slås ut. Alla klädespersedlar som en tog av sig före badet lades i blöt i vattnet, för de skulle tvät- tas i det vattnet. Om kvällen fick kreaturen av det bästa hö som fanns. Och så sade man till dem: "Ät väl, trivs väl, i kväll är det julekväll. Lägg på rygg och inte på rompa!" Till julbord hade en del det stora slagbordet. Det ställ- des mitt på golvet. Så slog man upp båda slagen och lade en ren duk på. Sen skulle var och en ha en "julhög" liggande på bordet. Det skulle vara ett bröd av varje sort som bakats till julen. Det var en del som bakats som stjärnor och en del som uddar. Så var det den siktade och osiktade råg- kakan. / Mitt på bordet stod julosten och så ett stort smör- stycke. Tennstopet stod på bordet. Det var fyllt med juldricka. Brännvinsflaskan fylldes och sat- tes fram på bordet och ett supglas bredvid den. Till julkvällen åt en fläsk, kött, korv, potatis och gröt. Så sköljdes det ned med brännvin och juldricka. Vid julbordet var det vanligt att de döda kom på tal. "Den julen satt han el hon här också." Och en var inte säker på än att döda anförvanter kunde vara närvarande eller att de kom och titta in i stugan om julnatten. "Julkvällsbrasa" skulle en göra upp av torr ved. Den fick inte spraka eller ryka. Den skulle brin- na fint. När brasan hade brunnit ned, så tog man en halv sup brännvin, som blandades med öl, och det slogs på elden eller över glöden. Det skulle vara som ett offer. Men vem det skulle vara åt, känner jag inte till. Det fanns ju tomtar vid spisen, påstod de gamla. / Di trodde allmänt här, att om det var någon som skulle dö under det kommande året, så fick en se honom genom fönstret utan huvud. En fick inte taga bort något från julbordet och sät- ta undan. Allt skulle stå kvar som en lämnade det. Ett ljus skulle brinna hela julnatten. Om julkvällen och påskkvällen skulle tomten ha mat. Det fick han i ett fat. Det fanns inte julgran på trakten förrän på 1880- talet. Då hade man en liten gran inne stående på en träfat. Det var för att glädja barnen. Det var papperskarameller i den, nötter, äpplen, papper och ljus. Av papper klipptes stjärna, änglar, bockar o.dyl.