KORPSKRIFTEN

...
Meny

Folktro om djur å tussar m.m.

Berättare: Slaktare Blom
Upptecknare: Edvard Olsson

Transkriberad uppteckning

När de köpt eller bytt sig till en ny häst så skulle den äntligen inledas i stugan samt fram till spisen, så sattes en bråpan- na mitt på golvet, och ur denna fick hästen äta något som han gerna ville ha. För cirka en mansålder sedan var det mycket vanligt att under höst och vinter- tiden hästarna leddes in i "kôven" och skoddes där, någon Skillingmarksbo sade att "förr i vala skurades ej golven i mer än två gånger om året, Jul å Midsommar. Men så var det så mycket högtidligare vid dessa högtider på den tiden tillade han. / På ett ställe stod de väl med hustomtarna. Om hästarna var av en färg (bruna) så ryktades de av stalltomten, varje natt så de stod skinande blanka om morgonen. Om drängen eller husbonden ej kom i rätt tid i stallet på morgonen, så fodrade tomten hästarna, och de hörde att hä- starna tuggade höet när de kom å lätte (?) på stall- dörren. Hade de råg liggande på logen eller i "bua" (visthusboden) så märkte de att den blev omskyfflad vid passande tillfälle. Husbonden hörde en gång under det folket vilade middag att det rörde sig något på logen, han tittade genom en sprin- ga och såg en "liten grå" som var luden över allt skyffla den nyinslagna rågen som låg på loggolvet. Men det var ej bra att tala om att tomtarna hjälpte till, då slutade de. Om några gav dem nya kläder så slutade de ock med att utföra något arbete.

Socken Skillingmarks
Landskap Värmland
Härad Nordmarks hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Folktro om djur å tussar m.m.

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR