KORPSKRIFTEN

...
Meny

Julafton

Berättare: Stava Andersson (f. 1865)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

Det första en hade för sig på morgonen var att gå och stilla över med djuren. Särskilt arbete förekom inte. Men det kunde hända att en låg efter med vedhuggningen, och för att en skulle hinna med allt som skulle göras, så började en tidigt på morgonen. Då hade en inte råd med annat lyse än en fick göra en eld på backen. Med halmen mins jag inte annat än att det ströddes hackelse på golvet. Somliga hackade granris, och strödde på. Julgran ha de haft så länge jag mins. Men i min ungdom var det inte så vanligt att de ha- de i var stuga. Det var på de ställen där barnen orkade tigga sig till att ha gran. De bakade tup- par, käringer och gubbar och hängde i granen. Ljus och papper begagnades också. När det led framåt 1900, så hade de allt julgran mest i varje stuga. Och då tog / de in en gran som räckte till taket. Kaka och limpa bakades, bullar, ringar och kaka av vetemjöl. I vardagslag fick man inte äta annat än haverbröd, men till jul fick man kaka av råg. En och annan hade litet vete. Om en brödbit föll under bordet så sade mor: "de skall ha något de som är där också." Smulor som föll under bordet skulle inte sopas bort. Om en var missunsam, så gick det dåligt för en. Kreaturen fick hö och havre om julkvällen och i ot- ta på julmorgonen. Om en hade någon anförvant som dött under året, så var det inte säkert än han kom och tittade in julnatten, för den natten skul- le alla döda vara uppe, eftersom gamla trodde.

Socken Lungsunds
Landskap Värmland
Härad Färnebo hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Julafton

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR