Då man bakade till julen skulle man skrapa degen ur tråget efter varje deg och så skulle man baka ett eller flera kors av den degen. Dessa kors skulle läggas på sä- desbingen över vintern. Den första dagen på våren, då man spände för dragarna för att börja ploganna skulle korset ges åt hästen. Hade man två hästar fick man inte dela kor- set mellan dem utan de skulle ha var och en sitt. Det fick man beräkna när de bakades, hur många dragare som fanns på gården. Det skulle ge styrka åt hästarna. När man fick se sädesärlan på taket första gången man såg henne om våren betydde det att livet skulle bli långt, fick man se henne på marken, då skulle / det bli kort och dåligt. Om man första gången på våren fick höra nolagök så betydde det horgök, sönnagök = dögök, västagök = bästagök, östa- gök = tröstgök. Man var allt så noga på våren att ta reda på vilket håll man hör- de göken från. Om göken gol på bar kvist blev det svårår. Kom han och började gala medan lö- vet höll på att spricka ut, så bådade han gott år. Det har varit en allmän tro. Linet skulle sås på "Bedadagen". Var man förhindrad att så linet den dagen så kunde man så det på "Erik" eller "Urbanus". De tre dagarna voro "lindagar". Om man sådde ärter i nolavär så skulle de bli hårdkokta.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
