Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Julafton
Kreaturen skulle ha havre och hö om julottan, men först och främst om annandag jul på morgonen. Man talade om för julen att det var julotta eller annan- dag jul. Så lagade en till deg och lade "orsten" i. Så "la en i nô mer". Degtullarna gavs åt korna. De skulle bli friska då kommande år. "Dyvelstreck" användes och så var det något som kallades "bäverjälm."
Julseder
Min far han bar alltid in julhalmen vid elva- tiden på kvällen och bredde ut den så fort som möjligt. Nära tolvtiden skulle det vara fär- digt att sätta sig till julbordet. dessförin- nan på kvällen skulle alla barna i bad- karet och högtidskläderna på. Vi skulle inte arbeta julsfton. När mor fått svinhuvudet, kött m.m. i grytan skulle di ut å doppa. Då sjöng di: "Det dopparedagen är idag, då går man ut och doppar i köket som i ordnat lag står fullt av tenn och koppar." (Ja, det är mera men jag kommer inte ihåg mer) Jag kan ej minnas att mina föräldrar talte om julgran. / - Ljusen var merändels av vax, för di hade bin for- domsdags på de flesta ställena. På en del ställen där di saknade former till att stöpa ljus ut i, skar di ut matstrupen på kon, när di slaktat på hösten, och stöpte julljusen ut i. - När di hade lakat satte di in några björkkvistar och hängde över karet, och om några dar blev det knoppar och skott på det. Det skulle placeras mitt på julbordet. - Bordet dignade av julrätter: en ost så stor att di måste ta om den med båda händerna, smör, kött, fläsk, korv, sop- pa med potatis m. m. Sist julgröten och saltlånga. - Om det var någon tom plats vid julbordet skul- le någon dö i familjen under året. - Man rimmade till gröten, t.ex.: "Denna gröten är kokt i en gryta och inte i en bytta. Tag inte mer i skeden, än du orkar lyfta! Jag kommer inte ihåg något annat. - Den som hit- tade mandeln i gröten skulle först bli gift. Det skulle sjungas psalmverser både till och efter ma- / ten. Vi sjöng psalm 55. När vi hade spisat la vi barn oss ju i julhalmen, men pappa la sig inte, han satt och läs- te tills han skulle gå i ottesången. Då gick han vid 4-tiden. Mamma följde ju med förstås, ja inte alltid. Den seden hade min far efter sin far och han var från Långaryd i Småland. - Julbordet skulle inte dukas av varken julafton eller juldan, utan det skulle stå som det stod till annandan. - Bränslet var merendela en gammal ask eller ek, som di inte var goa till å hugga sönder riktigt utan la på stora stycken, så att det blev så varmt så man inte kunde lägga sig i kläderna utan måste lägga sig i julhalmen på golvet. - Julgranar skulle sättas vid stugdörrarna och vid fähusdörren. Den granen di hade inne skulle klädas. - Julkär- ven var en havrekärve, "julneken". - Julafton skulle kreaturen ha det bästa foder bondenhade att bju- da på. Di gick till kyrka. Det var en ifrån Bulverås, som gick hem. / Om det då var några tillsammans kan jag nästan säga di skulle frossa med maten. Gröten blev framsatt i ett fat som di alla åt ur, och så blev det sagt att di skulle äta tills dess di såg årtalet i botten. Om det blev någon tom plats vid julbordet skulle någon dö i familjen under året. Om det kom någon främmande in skulle den undfägnas eljest sades det att han bar ut julen. I bland annat skulle det vara vörtabröd. Det var både sött och surt. Åtminstone en kaka av julbrödet skulle gömmas tills di sådde rågen på våren, och då skulle den ätas. Det kunde hända under julen att det var nån gammal gub- be som klädde ut sig med halm och gick omkring i stugor- na. Han kallades julebocken. Jag tror det var fjärdedag jul. Han hade halm både om hatten och överallt. På den tiden hade di knäbyxor av bockskinn, för på den tiden hade di getter nästan överallt. Han hade ett halmbäl- te om sig, och så hade han knutit halm om strumpor- na. Då hade di spännen på skorna. (I vardagslag hade di träskor, eljest läderskor med spännen på. Även på knä- / na hade di spännen. Jag såg en gång en gammal man som hade kortbyxor, strumpor, skor och en lång livrock.) Han hade en halmviska om benet därnere. Det var mest såna gubbar som tyckte mycket om bränn- vin. Han skulle dragas på en kälke. Det var ett par pojkar som skulle draga honom. De firade då fyra jul- dagar. Det är väl inte så länge sedan. Knutadan, det var visst dan efter trettondan. Då skulle merändels en lång, reslig karl gå omkring i stugorna. Han skulle undfägnas. Det skulle betyda att di skulle få lång hör. Han gick tills dess han blev oför- mögen, för han blev ju undfägnad med brännvin, vart han kom.
Bröllopsförberedelser på 1850-1860
Företrädesvis hölls bröllop före och efter jul. De varade i 3 à 4 dagar och ägde mestadels rum i brudens hem. Bröllopsgården smyckades med stora granar, vilka plase- rades varvis utefter de vägar brudparet skulle passera. Barken på stammarna var borttagen. Inomhus voro väg- garna klädda med lakan och där ovanpå upphängdes tavlor och guirlanger av lingonris eller buxom. På en del ställen förekom även takklädsel. Bjudning till bröllop utsändes minst åtta dagar förut. En nära släkting till bruden red omkring med bjudningskorten. Hästen var vid detta tillfället utsmyckad med pappersblommor och pappersguirlanger vilka fladdrade för vinden. Om sommaren användes också löv för hans utsmyckning. Utom släkten måste hela byalaget bjudas. Funktionärer vid ett bröllop voro värdinna, förste och / andre traktör, kokerska, öltappare och spelmän, vidare förekom brudkvinna vilken klädde bruden samt brud- tärnor och marskalkar. Var och en som kom till bröllop förde med sig "fon". Den bestod av 12 à 13 stora vetekakor och en stor kranskaka, en risgrynspannkaka, en skinka, en bringa, en à två kannor brännvin och en tunna dricka. Ovanbeskrivna fon är ibland de största. En sådan medförde endast de närmsta släktingarna. Värdinnan och uppasserskorna mottogo förningen, och fingo noga hålla reda på vars och en fon, ty när bröllopet var överståndet skulle alla ha "bakfon", vilken bestod av en kaka bröd, en "fjärding" av krans- kakan och en "fjärding" av risgrynspannkakan. Klädandet av bruden. I varje socken fanns meren- dels en brudkvinna. Oftast kläddes bruden på grann- / stället. Dräkten utgjordes alltid av svart klänning förs- ta dagen, som var själva högtidsdagen. Vidare bars på huvudet krans och krona bundna av myrten samt slöja. Bruden utsmyckades också med flera guld- eller pärl- kedjor och fingerringar. Brudkvinnan var ägare till allt som behövdes för brudens utstyrsel vilken gick i lån. Samling till vigsel. Vid tiotiden på f.m. anlände gästerna. Så snart som skjutsarna voro inom hörhåll började spelmännen blåsa låtar på sina klarinetter. Inkomna på gården, bjödos de på brännvin eller vin. Därefter blevo gästerna bjudna upp på "loftet", där kaffe med smörgås och pannkaka serverades. När alla voro samlade, gingo brudgum och "förstyret (förste traktör) till granngården för att hämta bruden. I täten gingo spelmän och blåste bröllopsmarsch / och efter kom brudföljet. Vigseln försiggick mesta- dels i hemmet i dess största rum, som kallades sal. Under vigseln höllo två tärnor och två marskalkar upp pällen. Efter vigseln sjöng klockaren en psalm- vers. Sedan präst och klockare lyckönskat brudparet gingo därefter deras föräldrar jämte övriga gäster och önskade dem lycka. Middagen. Middagsbordets högsäte pryddes med servetter brutna i solfjädrar och dekorerade med myrtenkvistar. Där skulle brudparet hava sin plats. Intill brudgummen satt prästen och vid brudens sida brudkvinnan och därefter de närmaste släktingarna. Middagen bestod ofta av buljong med frikadeller, stek med stuvade bruna bönor, men också kött, fläsk, korv och pepparrot samt kräm. Matsup och vin bjöds till maten. Efter middagen vidtog dansen, vilken varade hela natten. Under tiden bjöds på kaffe med dopp, pannkaka / och kranskaka, the med dopp och sist kvällsmat. Den bestod utav smörgås, fisk, vit risgrynsgröt och kräm. Innan kvällsmaten förtärdes, upptog "för- styret" bruareskål. Han hade tagit plats vid huvud- ändan av bordet och på en tallrik offrar han först själv en penningsumma. Nu framträda alla de öv- riga gästerna och gör sammaledes. Denna skän- ken skulle betäcka kostnaderna för brudkvinna, präst, klockare, spelmän, uppasserskor m.fl. Dansen. Brudgummen dansade första dansen med bruden. För det mesta utgjordes första dansen av minuett. Sedan dansades polska, galepan, pol- ketta, norske, vals m.fl. På kvällen kom hela socknens ungdom för att skåda och hylla brudparet. Tre gånger bru- kade brudföljet med spelmännen i tîten visa upp sig för de skådelystna, varunder det hurrades och sköts till brudparets ära. Vid sex eller sjutiden på morgonen var den första bröllopsdagen till ända.
Höglanda den 15123 1919
Höglanda den 15/123 1919 julseder från Norrahallan Tölö Socken! Som firades i mitt hem för femti år tillbaka. Om Lusse skulle slagtten försiggå vi slagttade Två stora grisar en stor ko eller en tjur på mitt hem der blev Inte ont om palt i slagtemånen som di sade förr. Nu för tiden om di har en gris så säljer di hälvten så köper di mar- Garin och dricker vatten. men det var en betydlig skilnad på Styrkan. di som föddes för hundra år tillbaka var dubbelt Så starka som di nu är. jag tror att det är matarningen som Det måst beror på nu för tiden äter di vetebröd i allmenhet Förr i tiden åt di bönebröd. Min farfader föddes för något Mer än hundra år tillbaka han var så stark som en liten häst han var åttiofem år när han dog han hadde aldrig varit sjuk. När slagten var gjord så skulle ljusen stöpas det blev intet Liteljus som stöptes skall jag säga di hängde runt väggarna det var många slags ljus grenljus stora tjocka vaseljus. Så skulle baket försiggå som räkte i dagarna två det blev Bröd i långa banor och hur många sårter mins jag inte Men var sin julahög med småkakor skulle var och en ha på julbordet. Så skulle det bryggas det blev en dricka som Dugde skall jag säga en skäppa malt till brygden men di Var rädda för att brygga på Tomasdagen för då drack Tomas ur dricken trodde di, Så skulle det göras rent både Utom och inomhus så skulle kopparljusstakar ljussusesur ljuskronor putssas rena före julafton. Så när julafton gjorde sitt inträde så skulle julträdet klädas med papers Blommor och äpplen här och var ingen som hadde någon Gran för femtio år tillbaka. Så nu var den store doppare dan kommen som di kalte den. Det var inte den lille Kettilen som var på elden den dagen men det var inte Litet såvel såm lades i den häller. så när det var kvällen så Skulle det doppas vi var nio fullkomna personer utom mig i mitt hem alla skulle vara med och doppa. Så skulle jul- kärven/halmen bredas på golvet då blev där liv i barnen när halmen kom in då var det jul för barnen på den tiden. jag är stolt över att ha fått vara med och breda julhalmen. / Alla djuren skulle ha hö till foder på julafton. Så skulle det läsas och Bommas alla dörrar så att inte någera kom in och tog mogebollen som di kalte det. Så skulle di äta kvälsmat om det var någon ute och såg in genom fönstret när di åt satt den utan huvud som skulle dö på det kommande året. Så gick di ut med en psalmbok och slog upp boken ute. så gick di in om det var en begravningssalm som di fick upp så skulle di dö på det kommande året. Så var det en bonde i min närhet som hadde en tomtebese han lejde besen på juleafton för hela året han satte mat till besen var kväll. så tog di inte maten ifrån julbordet när di hadde ätit för di trodde att di döde kom till sina hem julnatt då skulle di döde ha mat och brävinsflackan fick inte vara borta ifrån bordet. Så skulle hela Familjen ligga på halmen julenatt det var nog med avseende på Frälssaren. Om ottesången så skulle alla köra som hadde hästar då körde di på kapp ifrån kyrkan den som var först hemma, han fick först skördat in sin säd. Min farfader talte om hur det var för hundra år sedan då red di till Ottesången så var det en som bar betlehemsstjernan di som gick bar blåss i händerna jag har min farfaders hatt som han bar när han red till Ottesången då skulle di föreställa de visa männen från Österlandet. På juldagen var det en skam att gå till nästa granne då skulle alla vara hemma. Om vinden var sydlig juldagen så skulle det bli ett fruktsamt år troddes det. Annandagen på morgonen så var det inte många som sov efter k. l. 12 då gick pojka ifrån den ena gården till den andra och tog mågebollen som det kaltes. Så gick di till fönst= ret och sade ( Nu ha vi mågatt och nu ha vi gjett men än har vi inget bränvin sett) Nu är det femtio år sedan di red Staffan. Annandagen så började lekarna i halmen då pröva di styrkan när di drog kävle som det kaltes här sedan så många jul= konster som gjordes spänna spark. ro till tyskland sula Kongens stövlar jag kan inte räkna upp alla som jag varit med om. Halmkroner och Kroner av svinborst brukades här för femtio år sedan. Nu vore det roligt att veta om det är någon mer än jag ifrån Hallan som skrivit till eder om julseder var snäll och underrätta mig härom det intresserar mig! Min Adräss är Lägenhetsägaren. johan Carlsson N= 1 Höglanda Anneberg
Forna förhållanden
Befolkningen i småstugorna på Fjärås bräcka 1860-1900. Fattigstuga fanns ingen mer än den lilla, som står på Sandtäppa, den byggde de (=socknemännen) åt ett folk, som hade en krumpen tös. De hade varit ett rikt bondfolk i Myra, men det hade alldeles gått ut för dom - jag vet inte på vad vis. Han var arbetare åt bönder se'n. Tösen var idiot och kunde dåligt tala; hon dog, när hon var arton år. Stället kallades också för Lufta. Skorpe-Krestina var född i Sätila. Hon hade skorphandel i denna stugan och sålde karameller också. Nej, hon sålde in- te kaffe. Hennes man gick bort och arbetade så länge han orkade, men han dog, och hon blev änka. Engbergs - i den stugan bodde tre systrar, som levde på arbete och arv. De spann och vävde främmat (=åt andra). / Borgs. Han var båtsman. Det huset är rivet. Denna stugan låg först i Môsen vid Bräckan, och mina för- fäder bodde i den. Den blev flyttad från Môsen hit upp. Dyrendals. Det var vanligt arbetsfolk. De flytta till Grönemad. Fornanders stuga. Där bodde Borga-Johanna; hon var Fornan- ders dotter. Gubben hade varit båtsman. Fornanders var garveri. Glasmästarns. Den stugan står kvar. Han hette Johannes och gumman hette Anna Kristina. De hade en dotter, som drunknade i brunnen. Alexander Karlsson hade ett hus, det huset där flickera (=fröknarna Sahlqvist) bor nu. Det förriga stället hette Salas, för han var sadelmakare. Så var det en skräddare Ohlin. Han var från Dalsland. Han satte sej ner här och gifte sej med Johanna från Grönemad. Han gick och handlade med tyger. Lysakulla - Det var ett "tillnamn" - hon bodde i den lil- la fattigstugan, när de andre (Sandtäppens) kom undan. En gumma som hette Johanna. De stickade strumpor för hand åt folk, spann och vävde. / Bleckslagare var en - Kaffe-Kalle. Hans son hette Sandén. De bodde nere i Grönemad. Karl Faltin och hans hustru bodde på andra sidan denne kullen. De slogs ibland. Då sprang far dit och slog sten i väggen för att skrämma dem. Han var torpare under Dal. Stina och Börje bodde i denna stugan. De hade hönsa in- ne; buren stod här, där jag ligger nu. Börje var vanlig ar- betare. Han la' lite potatis här ute kring väggarna. Här har varit tre eller fyra omgångar (folk) i stugan före oss. Flera hade hönsabur under sin fasta säng. Det var deras egna stugor - de fick bygga på allmänning- en. Sandtäppa var en del av allmänningen. De var där (=bönderna) och hämta sand - det var fritt. Många la' lite potatis, men de kunde inte ha kål och andra grönsaker på höjderna. Griser hade torparna, men inte de andra. Tiggde gjorde de inte; de arbeta' idkeligen. Folk gick till dem med mat ibland. Om jul fick de bröd och sovel. Det fanns inga källare till stugorna. De hade många / stora graver med potatis i. Här ikring hade Börje gravet flera potategraver. Med vintern stod här en stor sillatunna full med potatis; för mitt i hôle vintern kunde de inte gå åt gravera. Börje hade en liten gris här inne - han foga' in den i en bur. Mjölk kunde de få, en del kom med en bytta mjölk till de fattige. Ibland köpte de skummjölk för sex skil- ling kannan eller nymjölk för 8 skilling kannan. Dagsverken. Pappa gick på Dal ibland och gjorde dags- verken; när jag var omkring tio år, fick han 16 skilling om dan, och då fick han hålla sej med maten. Vi hade en brunn och det var många här på Bräckan, som hämtade sitt vatten ur den. De gick med ok och spänner. Det var så djuper brunn. De vägde upp vatten med en stake med en krok på; en spann i väkta. I Klockaregården var Dönebrunnen och så var det en an- nan de kallade Bräckabrunnen. Borgs, Ohlins, Glasmäs- tarns och fler därtill gick till våran brunn, Öbergs brunn. Den fanns långt före vår tid. / Så var det Håkes brunn i Intaket, nära här i lia. Hå- ke levde före min tid; han var en vanlig arbetare, som bodde i Gärdet. Fornanders bryggade enebärsdricka, men de hade lite malt (av korn) i den. Folk gick dit och fick jäst av dem till sitt bak. Bär tog de vara på. Det var kröser. De kokte krösemos och förvarade i stora krukor av lera. De stod på en hylla i själva rummet. Det var surt krösemos, men man kun- de röra i lite socker, när man skulle äta det - de åt det ihop med potatis och mjölk. Ofta fick man ingen an- nan mat än potatis, som man doppade i salt. Potatekorgar gjorde en gammal på Rygga, i Skattamarka. Det folket hade bott i Lii förut. Smed fanns här en - Liljekvist - han bodde strax här bortikring. Jag var barn, när det folket flytte till Kungsbac- ka. Sen kom en som hette Liljedal. Det fanns också en smed i Vallby. Vi fick gå till Kungsbacka, när vi skulle köpa något. / Bäcka- Kresten bodde i en stuga i Gärdet. Han var skräd- dare. Han hade ett litet torp där; det var under Rossared. Men det var så lite jord till torpet, så det kunde inte föda någon ko. Sen flytte de ner till "Skräddars" vid Ödegärdet. Det var inte många som fiskade i sjön annat än med spö och krok - de fick aborre och mört. Några satte ut "backelänka" (=långrev) med mask på. De fick gädda, brax och ål på dem. De hade en eka och rodde ut. Men de flesta var allt så sysselsatta, så de hade inte tid med fiske. De var inte vidare oeniga. De hade inte många barn.
Julafton.
Logen skulle rengöras väl på morgonen, men tröskningen var avslutad före Lusse. Ingenting sär- skilt med redskapen. Julstänger okända. Jularnek har av ålder brukats. Man tog vilken nek som helst. Doppa i grytan har nog också gamla rötter här. Denna måltid åts ungefär vid 3-4-tiden på efter- middagarna. Det skulle rikligt med sovel (sönning) till då. Var och en fick äta, hur mycket han ville: fläsk, korv och kött. Kreaturen skulle kvällfodras, innan gårdens folk själva satte sig ned kring julbordet. De skulle ha rikigt med foder av bästa slag. De äldre talade om, att någonting skulle sägas till varje djur, men jag, / kan inte minnas, vad det var. Själv har jag aldrig brukat det. Förr kunde alla djur tala, men jag tror inte, att detta hörde ihop med julnatten. Julbad. Efter det man hade doppat i grytan, skedde ett allmänt och grundligt bad i köket. Alla skulle byta om och ta på rena kläder både utan och innan. Fanns det någon möjlighet, ville man gärna ha något nytt i klädväg av dem, som hade det bättre. Sedan vankades kaffe. Stugan. På väggarna sattes upp långa, s.k. hängklä. De voro vävda med namn insydda i rött. Bredden var olika, vanligtvis omkring en halv aln. Alla väggarna kläddes på detta sätt. Må- lade "kunterfej" av papper användes aldrig här. I taket hängdes en julkrona mitt över stora julbordet. Kronan var gjord av halm (se den, som hänger i arkivet). / Julgran. Julgranen har funnits här, så långt jag minnes tillbaka (?). Den kläddes omedelbart sedan man druckit kaffet efter badet. Julhalm. Den fanns i varenda stuga i min barndom. Far själv skulle alltid bära in halm- kärvarna. Seden var att alla husets folk lågo i julhalmen hela julnatten, så att sängarna sto- do tomma. Men jag hörde aldrig talas om, att de döda, som förut hade bott på stället, skulle ligga och sova i sängarna den natten. En massa lekar hörde till julhalmen. Det började redn julkvällen, men sedan fortsattes det, så länge julhalmen låg inne. 1. Boaråsklöva. Hur det tillgick vid den leken minns jag inte. 2. Stecka. (Det är den lek, som i andra trak- ter heter dra krokhas, och som är allmänt känd). 3. Trä nåla. En skulle sitta på en butelj med fötterna korsade vid vristerna och hålla balansen / medan man trädde en nål. 4. Löfta tjärknuta. En person lade sig raklång på ryggen i halmen och höll kroppen styv. En an- na ställde sig gränsle över hans fötter, hukade sig ned och knäppte samman händerna under den lig- landes knän. Sen gällde det för honom att orka resa den liggande, så att denne stod rätt upp på fötterna. Det var ett kraftprov. 5. Smi söm (se Landa!) 6. Lura mus. En lade sig på magen i hal- men. En annan ställde sig gränsle på knä över honom, trädde sina armar under den liggandes vid axlarna och knäppte samman händerna över hans nacke. Sen var uppgiften för honom att hindra den liggande från att resa sig upp ur det läget. 7. Dra kävle. Dra kavel; allmänt. / 8. Ro till Tysklann. (Se Landa!) Själva slagvapnet hette här tässa. 9. Ta päng i vannet. Ett fat fyllt med vatten ställdes på en stol. En slant släpptes ner och la sig ju på botten. Att hämta upp slanten ur vattnet med munnen var inte så lätt som det kunde se ut. Och så var det rysligt roligt att se på - för andra. 10. Ta päng på stolstyret. En fyrbenad stol vältes omkull så, att styrets överstycke vette uppåt. En slant lades på baksidan av styrets överstycke, som nu var uppåt. Det skulle en armastyv och väl balanserad karl till att ta den slanten med munnen, medan han vilade enbart på raka armar med grepp över den delen av stolen, som motsvarade stolsitsen, och på sam- ma gång hålla stolen i jämvikt, så att den inte tippade framöver. Många starka karlar ha jämmer- liga misslyckats med den konsten. 11. Tämja stutar. Två personer stående vända mot varandra. Rep fästes korsvis mellan deras anklar. / Knepet låg sedan i att genom kvicka hopp och oväntade sparkningar dels själv hålla balansen och dels söka bringar motståndaren på fall. Vanligvis dröjde det inte länge, innan en av kämparna damp i golvet som en mjölsäck. Julklappar. Så vitt jag vet har det varit gammal sed här, att någon person har varit utklädd till tomte och sprungit omkring med julklappar till de närliggande stugorna och kastat in klap- parna. Det blev alltid en jakt efter tomten. Fick man tag i honom, så nödgades han med in och undfägnades. Men vanligtvis klarade han sig med glans. Julbordet. Under hela julen skulle någon mat stå framme på bordet, åtminstone ost och bröd samt brännvin. Ingen fick gå ofägnad från ett ställe från kl. 12 på julafton till Knuta- dan. Var och en skulle ha en sup och en bit ost och / bröd åtminstone. Därför skulle dessa "matvaror" alltid stå framme. Den, som fick gå utan någon trakte- ring sades "bära ut julen". Julosten var en fruktansvärd stor en bjässe, till formen fyrkantig och betydligt högre, än han var på de andra hållen. Han hade hedersplatsen på jul- bordet längst fram mitt för väggposten mellan de två sidofönsterna. På de tre sidorna, som inte vette, mot väggen flankerades han av tre stycken stora limpor av julbaket. De voro resta upp mot osten. På höger sida om osten - räknat inifrån stugan - stod brännvinsflaskan. Varje hem skulle ha sin julhög: en ka- ka av vart slag bröd, som ingick i julbaket. Dessa julhögar fingo inte röras förrän Trettondagen var över. Men julhögarna fingo inte stå framme på julbordet mer än över de två helgdagarna i själva julen. Sen skulle varje barn förvara sin julhög men inte smaka den inom sagd tid.
Hans Elisson, död 1890.
Johanna Öbergs far var en så märkvärdig gubbe. (Johanna Öberg född 1848 har lämnat flera bidrag till V.F.A.) Han var född samma år som biskop Björck (1806). Han var orgeltrampare och ringare i Fjärås kyrka, och tidigare var han "stöt". Än finnas de som minnas honom ha gått framåt gången med sin långa stav. Han hade alltid en rock som var nästan grön. Sotare-Hans kalltes han, men han var ingen sotare. Han hade ingen vidare skola, men det fanns ingen härikring som kunde dikta som han. Så snart det var något tillfälle, så skrev han en vers. Han behöde inte tänka för att finna orden. En gång gick han och plöjde upp / på prästgården. Då tyckte Hans att han fick för lite mat, och när prästen kom och gick förbi, frågade han Hans, hur det gick. Hans svarade: Långa dagar, tomma magar, Oxa gå sakta. Lite orka de, mindre orkar jag Vi få göra det vi makta (rå med). Hans dotter skulle ha tjänst hos en präst, om denne ville ha orlovsedel. Hans skrev: Orlovsedel jag som fader Får nu skriva några rader För mitt barn som tjänst ska ha Hennes verk kan jag ej prisa, Ni får henne undervisa Om det hon ej kan förstå. Jag vill gärna, hon ska lyda, Det skall en gång henne pryda, / Då hon äldre blir en gång. Trogen, flitig alltid vara, Ingen mänska illa svara Så går allting väl i hand. Hennes namn är Albertina, Femte barnet av de mina Hos mig vart i 20 år Orlovsedel hon nu får. En gång var han till Fonanders och lagade en brunnspann. När arbetet var färdigt, diktade han ett par versar, som de sedan kände till överallt häromkring. Skall jag draga friska safter Utur jorden än en gång Nyss jag hade inga krafter Hängde bräcklig i en stång Men en "doktor" mig kurera, Skar och plåstra på en gång Skall jag nu igen hovera / Upp i galgen i en stång. Där så får jag stundom törsta Men ibland slår man mig full Men det går så hastigt över När man kastar mig omkull. Där så får jag stundom frysa Och med is glacerad bli. Det var några rader till, men jag kan inte komma ihåg dem.. Vid födelsedagar och namnsdagar kunde man bli uppvaktad med versar från fader Hans. Det var så märkvärdigt en gång, han skrev versar till sin dotter Johanna, när hon fyllde sjutton år, och allt vad han där önskade, har slagit in. De lydde: "Snabba äro livets stunder" Nu ett år har gått till slut. Sjutton som här står härunder Hava hastat bort förut Hastigt flykta barndomsåren / Ungdomsblomma, friska våren. Ungdomsblomman övat skall vårdas Om god frukt den bära skall Tidens stormar förorsakar Många gånger olycksfall Mången blomma skön upprinner Men god framgång icke hinner. Vad kan jag dig bättre önska Uti dina ungdomsår Än att fromhet, goda seder Måtte följa dina spår Och gott samvete med frid Uti all din levnadstid. Dessa rader väl betrakta De är skrivna av din far Världens lust ej eftertrakta Vara nöjd med det man har / Du må veta, den mår gott Som är nöjder med sin lott Du har ganska lycklig varit Och ej vesst av någon nöd Många små har illa farit Vandrat kring, haft ont om bröd. Tacka människor och Gud, Glöm ej bort det fjärde bud. Detta bud har löfte med sig Lovar sällhet, frid och tröst Och att skörda goda frukter Vid den sena levnads höst. Ett av hans otaliga namnsdagsvers var till Juliana: Den sextonde i denna måna Du har din namnsdag Juliana Glöm ej då att fira den / Glöm icke heller en gammal vän, Ty det var han dig i staden mötte Den första gång du till landet flytte Det var en vacker oktoberkväll Du var då liten men tyst och snäll. Så fick du namnet då Juliana Uppå en måndag i samma måna. Sén har du varit på stället kvar I fyrtitvå Juliana-dar Och rask och glader till denna dag, Så hädanefter, det önskar jag. På den tiden fanns det så rysligt stygg advokat i Kungsbacka. Han hette Fredman, och det går så många historier om honom. Han var mycket originell och brukade ofta köra med en tjur. Mot sin hustru, var han elak och hade en gång placerat en rävsax i hennes säng. Men hans mor kom just på besök och råkade fastna i saxen / i stället. Uppe i Gällinge hade han köpt en liten gård med stora utmarker, och där odlade han en bit här och en bit där ute i markerna. Sén tog han fast djur som kommo in på hans bara för att få processa. För någon saks skull var han dömd till en tids fästning. Om honom hade Hans en mycket skarp dikt. Ett par versar är i behåll: Fort fram med giggen Spänn så för tjyren Raskt ifrån cellen Och så hem till fyren. Brasa och stek utå baraste katten Slut´ sén med kuren och drick bara vatten. Mot slutet hette det: Kläm én i saxa och sén uti fälla Så bli både käringar och Gällesbo snälla. En gång hade hans dotter stickat ett / par vantar till prästen. Vantarna skulle vara till julklapp från prästens fru, men när hon kom upp med garnet, hade det gått mott i det. Hans diktade vid hemskickandet av vantarna: Nej se där en liten lapp! Vantar ock till juleklapp! Vantar var ju mycket gott Fastän garnet fullt med mott Gråa äro de för resten Ja, de likna riktigt hästen (en annan variation(svarta äro de för resten ja, de likna riktigt prästen) Till jul 1868 fick jag en lampa av honom. Han kom själv till mig med den, och han var utklädd till jultomte. Naturligtvis hade han en dikt till: Juleafton sent om kvällen Kom en okänd gubbe in / Och en påse så förtroligt Bar han under armen sin. Ställde den ifrån sig sakta Bad oss honom varsamt akta. Gubben drog sig raskt tillbaka, Fort hans påse vi rannsaka, Däri vi en lampa finna Som kan hela natten brinna. Endast olja slås däri Ljuser kring oss hela natten, Brinner utav bara katten Tills dess natten är förbi. Nu så kan vi ljusen spara Icke alls besvär att skara Därifrån bekymmer fri. Detta var så mycke roligt. Nu vi dricker om förtroligt. Gubben får sig ock en tår Strax han sina färde går.
Västsvenska Folkminnesarkivet
Västsvenska Folkminnesarkivet Göteborg Herr Bergstrand Med anledning av Eder skrivelse av den 21-12.1939 får jag härmed vördsamt översända ytterligare några historier som jag hört berättas och nedtecknat i förhoppning att dessa äro användbara i pristävlingen. Högaktningsfullt Allan Johanssson Fack 45 Väröbacka / Västsvenska Folkminnesarkivet Stadsbiblioteket Göteborg. Undertecknad ber härmed att i ring mån få bidraga till den tävlan om Hallänska sägner som Ni och Hallands Nyheter för någon tid sedan utlyste. Under mörka vinterkvällar brukade min mormor berätta många sägner och historier (hon var född 1850) de flesta har jag glömt, men ett par av dessa har jag dock i minnet. Då min mormors mormor var ung var hon anställd som mjölkpiga på en gård i Stråvalla som hade sina utmarker vid sjön. När hon, och några andra mjölk- pigor, skulle gå till sina arbeten gingo de förbi / en s.k. "Trollugn", en i berget välvd håla eller kammare. En morgon när de som vanligt gingo förbi trollens bostad kände de lukten av nybakat bröd, samtidigt kom där ut de allra läckraste tunnbröd på en lång "grissla" = en rund träskiva av c:a 20 cm plasserad i ändan på en lång käpp.) Flickorna, utom en, togo var sin tunnbrödskaka och åto upp. men den ena flickan vågade inte äta trollbröd. Hon blev strax häftigt sjuk, de andra däremot, mådde väl av trollens unfägnad. På den tiden var det dåligt med maten för pigorna och det hände ofta att de gåvo trollen mjölk i utplaserade kärl, i gengäld fingo de bröd av trollen. En annan historia som jag kommer ihåg av min mormor är följande. Då min mormor var ung tjänade hon som piga i Släps socken i norra halland. På gården hade det blivit så många råttor att ingen visste någon råd att bli kvitt plågan. En dag kom där en vandringsman fram till gården och begärde mat, det var knappt om maten på stället men han fick ändå efter vad huset förmådde, under tiden han åt talade husmodern om råttorna och vilket obehag de vållade, då sade främlingen, / " Då ni visat stor godhet genom att bespisa en fattig vandrare, skall jag i gengäld befria eder från edert bekymmer." Främlingen gick ute ett varv kring huset motsols under de han läste något på ett obegripligt språk, och fram kom en skara råttor, "så stor att marken var ej synlig på flere famnars bredd" de togo vägen mot en närbelägen bäck och för- svunno för alltid från gården. På "haddehjöga" i Källstorps by i Värö socken finns ett rätt stort bronsåldersröse, där det enligt sägnen förr i tiden skulle bott en väldigt stark jätte med sin fru. En gång hade jäättemoran varit i en grannssocken och fått se en bonde som gick och plöjde med sina två oxar. Jättefrun tog både oxar plog och körkarl i sin "slabbat" = förkläde och vandrade hen till mannen, då denne fick se vad hon hade tagit, sade han, "Gå genast och släpp dessa varelser där du tog dem ty detta är våra efterträdare!" En efter kvinnan "med stor varsamhet och förundran, bär tillbaka körsvennen med sina oxar. En annan historia om jättenpå kodde-höga, är denna / När Ås kloster var färdigbyggt och klockor- na började ringa till andakt, väckte detta stor förargelse hos jätten, han gick ut och fann tre stora stenar som han med hjälp av sitt strumpenband slungade ivväg mot klostret, dock utan att träffa (enl sägnen skall den ena stenen ha fallit i Viskan, strax invid klostret, de två andra stenarna föllo ned på marken något längre ifrån och finnas än i dag till beskådande. Stenarna som väger flera ton kallas för jättekarlen eller jättestenarna.) Då jätten inte kunde förgöra templet tog han sitt bohag och gick till skogs, slutar sagan. Då Värö kyrka skulle byggas, kunde sockenborna inte komma överens om platsen efter att länge ha tvistat om denna sak, enades dom om att lägga en sten på en vagn och spänna ett par oxar för, på den plats där sedan oxana stanna- de skulle kyrkan uppföras. Då oxarna hade kommit den plats där kyrkan nu är stannade dessa och sade: "Här vill vi väre". Där byggdes också "Väre" kyrka, vars namn sedemera ändrades till Värö. I Källstorps i Värö socken bodde för många (omkr 100) år sedan en snickare till börden finne som var trollkunnig. I närheten av hans hem / låg en liten sjö eller mosse, vanligen kallad "Sjöväremossen" denna sjö skulle enligt sägnen vara bottenlös, för att utröna sanningen i detta påstående tog finnen ( som man kallade "gamle Trolle") ett snöre med sej ned till sjön för att mäta djupet, då han började lodningen hördes en röst ut djupet saom sade: "Mäter du mina väggar, blöter jag dina läggar och den vita s-hällen kon skall vandra ut ur Värö!. Vilket med andra ord skulle betyda att det akulle bli så stor översvämning att Värö kyrka skulle flyta bort. Gamle Tulle blev förskräckt när han hörde detta, och avstod från att utforska djupet i sjön. En gång när "Gamle Tull" varit ute i Lahall (Värö socken) och snickrat, träffade han på hem- vägen en av sina vänner som hette Ola. Det var på sen- hösten och kvällen var mörk, så mörk som endast en höstkväll strax före jul kan bli; ingen av dem hade någon lyckta, komna till Värö kyrka där de båda vännernas vägar skilldes, stannade de en stund och pratade varvid Ola beklagade sig över mörkret. Då sade "Gamle Tulle" "Du kan få låna min lykta, fastän den annars står i söder ikväll". Ola, som kände till den andras trollkonster vägrade att emottaga erbjud- dandet. Gamle Tulle sa då att han själv skulle / använda densamma. "Och strax blev det så ljust runt benen på Gamle Tulle att den andres allting tillförna dess make skådat". (Lykan torde ha varit "näcken" eller lyktgubben) Strax söder om Stråvalla kyrka finns en ekskog, en del av denna kallas allmänt av de äldre för "gastkärr" eller gastakärret. Enl sägnen skulle denna plats vara tillhåll för gasten, många av dom gamla har också hört gasten skrik här under mörka vinterkvällar vilket alltid varslade oväder. För många år sedan kom en van- drare från man i Västergötland, han skulle ner till Stråvalla för att söka arbete vid tröskningen. Emellertid råkade han strax målet för en svår snö- storm, varvid han omkom. När sedan män fram på våren smällte hittades han lik. Under många år framåt kunde folk höra jämmerop, mot stundande snöyra och storm. I Klosterfjorden utanför utanför Lahall omkommo för många år sedan #### och som under en fisketur i hårt väder. En gammal gumma berättar. Att så fort det blev en storm, hördes de båda männens nödrop från sjön / Att sk. "Varsel", mot kommande händelser, existerar, vill jag med följande berättelse bevisa. I Källstorp, Värö socken hände för c:a 10 år sedan följande. Två av grannarna voro ovänner, på den ena granngården låg en gamal man sjuk, och man väntade att han vilken stund som helst skulle dö. Till Värö kyrka finns en för några år sedan av en församlings bo donerad likvagn, vilken får användas vid begravningar inom socknen, vagnen är avsedd att dragas med två hästar. Samma kväll som den omtalade mannen , kom frun i den andra gården ut från ladugården efter kvälls- sysslorna. Kvällen var klar och månljus. Hon fick då se omtalade likvagn förspändd med gårdens hästar, stå inne på gården. I fråga varande fru, dog i somras vid 60 års ålder, tillhörde ej den mörk- rädda sorten som äro förborgade för vanliga dödliga, blev inte förskräckt över vad hon såg, utan gick in till sin make och omtalade vad hon sett, och samtidigt kom överens med denne att under alla omständigheter ordna det så att synen inte skulle återupprepas i verkligheten. Dagen för begravningen kom, på förmiddagen kom bud till grannen med förfrågan om hon ville köra och hämta likvagnen, då den som skulle kört hade fått / förhinder på grund av atten av hans hästar insjuknat. Grannen lovade att köra, men innan han körde fick han upprepade förmaningar av sin far att inte komma fram på gården, utan köra direkt till sorgehuset med likvagnen. Ödets nycker äro emellertid underliga, på väg hem gick en av selarna sönder, varför han blev tvungen att köra fram på sin gård för att få skadan reparerad. Varvid frun fick se sin syn förverkligad. Just som mannen kört in på gården kom frun ut ur ladugårdsdörren, för att se vem det var som kom körande. Till slut en händelse som jag själv jämte två andra inom Värö bosatta trovärdiga män varit ute för. En söndag i oktober 1936 hade jag be- vistat Hallands Gymnastikförbunds årsmöte i Halmstad. Jag kom därifrån kl 9 på kvällen, samma kväll var det i Ordens huset anordnat föredrag om bastubygge, föredragshållare var gymnastik #### Jan Olsson Tärna. Föredraget var slut vid 11 tiden, varefter jag pratade vid några kamrater en stund, klockan torde ha varit omkr 12 på natten då jag hörde han kvällen var månljus och stjärnklar, varför jag inte hade tänt min cykellykta. / Kommen strax söder om Värö kyrka tyckte jag mig möta ett fordon, varför jag höll in mot dikeskanten så mycket jag kunde då det ändå inte tycktes bli plats stannade jag cykeln, framför mig stod då en absolut beckmörk vägg, varför jag inte kunde se något av vägen framåt. Jag hade emellertid knappt stannat cykeln förrän det åter blev ljust omkring mig så jag kunde fortsätta. Jag är inte mörkrädd, och har färdats alla möjliga vägar genom såväl bebodda som obebodda trakter, vid alla tider på dygnet, men denna gång medger jag att det kändes liksom lite kusligt, och cykellyktan blev tänd och farten hemåt skulle inte ha kännts för mig i en tävlan. På onsdag samma vecka har en lastbilschaufför med tänt ljuse körande och måste stanna bilen på samma plats på fredag i skymningen kom den tredje personen cyklande, även han råkade ut för samma äventyr. Även om jag sedan på rent veckan hoplig teoretisk grund lyckats lösa proble- met, kvarligger ändå en viss kuslig känsla över minnet. A. J-son. I händelse av tid kommer jag senare att bidraga med en del saker om språken och sanndrömmar. Allan Johansson Fack 45 Väröbacka. / En stark kvinna. Min morfader var träskomakare och snickare. En gång var han och arbetade på ett nu rivet ställe i Stråvalla kallat "Djupadal". Fram på dagen blev det en livlig trafik till stället, av gummor, morfadern anade vad som var i görningen, det skulle bli tillökning i familjen (På den tiden fanns inga B.B eller kvinnokliniker, även barnmorskor var det ont om, och i regel skedde förlossningen med hjälp av någon äldre gumma som sjäv fött barn.) Det led mot "daver", middag och morfar tänkte för sig själv att i dag blir det nog skralt med maten. Då det blev mat- dags blev han emellertid inkallad, maten stod på bordet, mor själv verkade pigg och kry, troligen sett lite förvånad utan förklar- ingen kom omgående från den lyckliga moderen i följande ordalag. "Jaha, där legger den trettene. träffande) å ja har alldrig legget en timme och alldrig sederat = (anställt från) ett mål mat. / I Åkraberg, Värö socken finns en klyfta c:a 20 met lång och på sina ställen minst 15 m djup. Klyftan som tillkommit genom en bristning i berget är en ####, kallas vanligen "Borros skåra". Klyftan Borrås kommer, med säkerhet av Borgås, vilket inne- bär att en borg varit förlagd på åsen, alltså att berget utgjorde en befäst punkt, troligen använd under de många Svensk - Danska krigen. I sydöstra ändan av klyftan, sitter inkilad en stor sten vid knapp manshöjd. En sägen vill förtälja att denna sten skulle falla ner och krossa den siste som passerar klyftan. Vid ####, ####, i berget där besökarna bruka med- lägga ett kopparmynt, för att därigenom skydda sig mot klyftans ande, eller de onda makter som troddes släppa den förut omtalade stenen i hu- vudet på någon besökande. / I Varö socken liksom annorlides börja digerdöden. Än idag talar Pestkyrkogården sitt tysta språk om denna hemska farsots härjningar. En sägensamband därmed. Till Backa by, nu Väröbacka stationssamhälle kom en dag då pesten härjade som värst, två små uthungrade barn från Marks härad i Västergötland fram till nuv Skogs gård och begärde lite mat. Bonden som hört att om man nedgrävde levande barn skulle man kunna undgå pesten, såg här ett tillfälle vara inne. Barnen bjöds in och fingo smörgåsar, under tiden grävde husets folk i största hast ett djupt hål alldeles utanför köksa- dörren, när detta var gjort tillsades de små #### barnen att hoppa ned i hålet, så skulle de få mera smörgåsar, nedkomna i sin grav började folket kasta ner jord på barnen, varvid dessa uppmanade att akta sina smörgåsar väl. Någon möjlighet till räddning undan dessa vidskepligt vansinniga människor hade givetvis de små barnstackarna utan fingo sin egen grav igenskottad i lycklig ovetskap om betydelsen härom. / Gamle märkesdagen Sådant väder är om trettonde dag jul, sådant skall det bli tretton veckor framåt. Om det var frost de fyrtio martyrens dag (9 mars) skall det bli frost i fyrtio nätter före mid sommar. "När det regnar på galla, hon man så korn på halla," (galla = galliusdagen 16 okt) Betyder - Om det regnar den 16 okt, blir följande år regnigt att man säden på hur torr som hälst. "Man får lägga sig om ljusnan dag och ##### - Efter Vårfrudagen ansågs det vara tillräckligt lång dag, att lampa eller ljus ej behövde tändas, ända fram till 29-9. Byggdemål = Megelsmässor" Om det regnar sjusovaredagen 27 juli, skall det regna i sju veckor framåt. Så mycket rim = rimfrost i advent, så möcket regn före midsommar. Den 22 febr kasta Petter Katt sin varme sten i vattnet, då smälter isen lika mycket under - som ovanifrån.
Gammalt skrock,
Gammalt skrock, gamla ordstäv och talesätt från norra Halland. Frillesås Om en person gått vilse - natte- tid, till exempel - så hade han blott att taga av rocken, vrän- ga den, och taga den på igen med avigsidan ut, så stod det strax klart för honom, var han befann sig. Om fyra personer, vid häls- ning, skaka hand med var- andra, och deras händer där- vid, oförutsett komma att ligga korsvis över varandras, får man snart spörja för- lovning. Den person som får sitta / mitt för ett bordshörn, t.ex. vid kalas, blir aldrig gift. Vill man veta om en person har fästman - eller fästmö - drager man i hans - eller hen- nes - fingrar. Så många fingrar som det "knäpper" i när man dra- ger, så många beundrare har ifrågavarande person. När en sked faller i golvet, får man fruntimmersfrämman- de; faller en kniv eller gaffel, får man herrfrämmande. Om man nyser på fastan- de mage - d.v.s. innan man förtärt något på morgonen, så betyder det missöden och förtretligheter under dagens lopp. Om man sjunger på / morgonen, får man gråta innan kvällen. Om näsan kliar, blir det förtretligheter eller och kommer det näsvist främmande. Om man, då man kläder sig på morgonen, råkar få på sig något plagg på "vrånga", d.v.s. med avigsidan ut, så händer alltid något galet under dagens lopp. Om det kliar i högra han- den får man ett gott handtag. Kliar det i den vänstra, får man brev. Har man vita fläckar på naglarna, betyder det att man har beundrare. Ju större fläckarna äro, ju trognare beundrarna. / Om det finns tomrum mellan en persons framtänder, kommer denne att bli rik. Den person, hos vilken ögonbry- nen mötas över näsan, kommer att drunkna. Om kaffet "flyter", betyder det att man snart får pängar. Om man ser på sina, eller andras händer, får man snart spörja någon död. Om någon kryper på golvet, får man ävenså snart spörja dödsfall. Om någon råkar sticka ett finger i degen, då man bakar, eller i kakan, innan den sättes i ugnen, kan man vara sä- ker att få spörja ett oväntat dödsfall innan nästa gång / man bakar. Tager man i dörrhandtaget, för att öppna dörren, och nå- gon samtidigt tar i samma dörrhandtag på andra sidan får man spörja dödsfall inom släkten. Om man, då man går ge- nom en dörr, råkar stänga den så hastigt, att den skaver mot hälen, får man även höra om någon som dör. Om det regnar på söndag blir det regn och ruskigt vä- der hela den följande veckan. En gång hade man lagt mär- ke till att det regnade elva söndagar å rad, och var reg- nigt lika många veckor. Om barn, t.ex. springer / omkring någon som sitter stilla växer denne icke mera. Om man vaggar med vag- gan tom, får barnet någon sjukdom. Den som håller en stol i handen och svänger den runt på ett ben, får "stolsting", ett slags ögonsjukdom. Den som spottar i elden, får såra läppar. Om man råkar få en bläckplump på pappret då man skriver brev, är det ett tecken att brevet blir kär- kommet för mottagaren. Ett ordstäv om göken säger: Nola gök - jola gök; Östa gök - trös- ta gök; Sönna gök - sörja gök. Västa gök - bästa gök. / Det är så ont efter pängar som efter hönständer. Osvuret är bäst. Det var rysligt - om det var sant. Det är mycket i många- handa. Det syns inte på långt håll och svaga ögon. Det gör ingenting hundra år härefter. Konsterna äro många - den som förstår dem. En språkar så mycket, och det räntar sig så litet. Säj tjomänna (= ja, men) ska du få en kyss. Han är rättfram, som ett krokigt värahorn (= baggahorn). / Dä tyr ( = räcker) och blir över. Skam till folk - och så´na hundar har dom. Det var skada för en daler. Sams kusiner, sa mjölnaren om svinen. Stort snyte ( = näsa) är intet lyte. Då är det värre skam att komma näselös fram. Lite snett är inte lett. Det blir alltid någon råd blir det ingen annan. En ann, kan vara lika god som halvann. Det är hemskt när en tänker påét, annars går det väl an. Han talar som de blinda slåss. Lycka på resan, stupa på / näsan, men bryt inte av den. När man talar om trollet, så är det i förstugan. Gå och lägg dig och bred någonting gammalt på dig. Stolla har många roliga stunder. Det stämmer som en gam- mal kyrkoräkning. Jag tycker jag ser min hus- tru, så blinde Petter, när han kände henne med käppen. Nu börjar det roliga, sa bon- den när han piska käringen. Hå, hå, ständigt, men värst om nätterna, för då får man intet elvakaffe. Konsterna ä många, men knepa ä fler. Dä ger sig i ändanom, / sa repslagaren. Herrarna i staden och bön- derna på land. Gomedda, gomedda, sa bocken till geta. Sätt dig mens du står, ska du få ja, innan du går. Jag glömde att missäga mig. Fredagen är en herre, an- tingen blir det bättre eller vär- re. Ljus i Guds hus, och lyktor i gamla träkyrkor. Efter behag, sa Lunkentus. Du lille, om ja vill, du sto- re, om jag tordes. Det blir längre och värre, för båd större och smärre. Nu är dom blevna stora, både galna och små. (Skulle / varit: Nu är dom blevna galna både stora och små. Han spotta så friskt som en arger båtsman. Vänd på steken. Det faller av sig själv, som gamla gärdesgårdar. Dä går med ett besvär. Jag krusar inte skit, så länge jag är skit själv. Många. många tacker, ska du få, långa som hackor. Vill du ha länger, ska du få som humlastänger. Jag vill varken sitta eller stå. Jag vill uträtta mitt ä- rende, och sedan vill jag gå. Aj, ajja, se så dära, ska du ha Emma, eller hur ska dä vara. / Inte ä jag så noga karl, inte ä jag så noga hållen heller. Nu reser vi herrar, sa ge- sällen, när han gick. Man frågar hur någon mår och han svarar: Jo, tack, det är som du ser, huvudet upp, och fötterna ner. Den är inte många sil- lar värd. Det är räligt med de barna. Först dör dom, så får de mäss- lingen, och sen komma de igen och vilja ha arv. Ur vägen torpare, här kommer bönder. Det är skinn om dej, ( = med synd om dej) fast det är tunt. Det gick, med Davids höns under isen. / Det var en annan femma, sa bonden, när han skrev en sjua. De rika, de har det. Vi fatti- ga, vi får det. Det var skada för en daler. Det är inte tu tal om det. Vår herre skapte ingen hast, sa smålänningen, men han bad dem skynda sig. Det syns inte, på långt håll och svaga ögon. Det syns inte - när en går fort. Det gör ingenting hur det ser ut, bara det är bra an- nars. En får lov vara om sig och kring sig för att få lite / i sig och på sig. En får äta det en har, och sjunga det en kan. Detta gäller inte, supa gäller mer. Den synden får en spinna blånor för julafton. Dä stämmer till punkt och pricka. Det är litet som gläder barn. Ära vare med den resan- de, och frid med den farande. Nu är det slut med julen och det granna brödet. Det är klart som korvspad. A.--n.
Havandeskap
En havande kvinna får vara mycket försiktig, om inte fostret skall få men på något sätt. Hon får inte vara med om slakt. Gör hon det så får barnet fallandesjuka. Hon måste försöka att vara modig och lugn, så att hon inte låter skrämma sig och blir häftigt rädd och upprörd, ty om hon det blir, så får barnet ont av det. Råkar hon vid sådan förskräckelse slå till med handen någonstans på kroppen, så får barnet födelsemärke 1) på samma ställe av sin kropp. Så kan också inträffa, även om modern alls inte har på det nämnda sättet berört sin kropp med handen. Det kan också vara så, att något föremål berört den havande kvinnans kropp, och denna beröring har skrämt henne. 1) Heter i dialekten blott märke / Och det underligaste är, att det här menet hos bar- net alls inte behöver framträda, när barnet föds. Tvärt- om är det vanligt, att det onda visar sig först längre fram, och dess första framträdande står på något sätt i förhållande till den tid, som förflutit från grossessens början till den dag då modern blev skrämd eller på annat vis blev orsak till olyckan för bar- net. Jag har egentligen aldrig varit vidskeplig och aldrig trott på sånt där gammalt skrock, men jag har själv varit med om ett par händelser, som lärt mig att vara försiktig åtminstone ifråga om sånt, som vi nu tala om. Och jag har också fått lära mig, att sådana svå- righeter, som barnet får genom modern kunna lätt botas, om man använder sig av detsamma, som orsakade moderns skrämsel eller - om det inte är möjligt att få precis detsamma - något av samma slag. Men det ser också ut som om / sådana märken och sjukdomar inte skulle kunna botas på något annat sätt. Jag ska tala om, vad jag själv har varit med om. När jag "gick med" vårt första barn - det blev en pojke - höll jag en dag på att baka till jul. Grossessen hade då varat i tre månader, så jag kunde ju arbeta som vanligt. Jag hade just satt in ett bak bröd i ugnen. Då märkte jag att det hade samlat sig lite sopor på golvet framför spisen. Jag fick tag i skyffel och borste och skulle ta bort det. Men när jag böjde mig för att sopa, såkade jag stöta till ugnsrakan, som stod uppställd mot spisen. Jag hörde hur rakan kom kasande utefter muren men det var ju ingenting farligt, och det skrämde mig inte. Men kaffekokaren stod ytterst på spisen och pipen räckte så pass utanför, att ugnsrakan råkade den och kitteln for i golvet, och kaffet sprutade över högra sidan av halsen och något ned på bröstet på mig. Nåja, kaffet var inte kokhett, så det blev inte så far- ligt. Det sved ju lite, men det gick snart över. Värre / var det, att jag nog blev lite rädd, när det varma kaffet sköljde över. Jag glömde snart hela den där lilla olyckshändelsen och barnet föddes och var friskt och välskapat och hade inte den minsta fläck på sin kropp. Men när pojken var tre månader gammal, fick han ett stort, rött mär- ke på högersidan av halsen och bröstet, precis på samma ställe där kaffet hade bränt min hals och bröst.Tag tänkte dock inte alls på, att det kunde ha något sammanhang med vartannat. Förut brukade jag alla möjliga huskurer, som en plägar ta till, när småbarn får utslag, och ibland såg det ut att hjälpa. Det röda märket kun- de bli borta för en liten tid. Men det kom igen. Och så gick det till och från. När det hade hållit på en tid, och jag förstod, att det inte ville bli bättre, reste jag in till Falkenberg och talade med doktor Rhodin. Han sa, att det var ett eksem, och det skulle nog bli bra. Och så fick jag salva, som / jag skulle smörja med. Jag smorde, och det onda var sig likt. Ibland gick det bort, och ibland kom det igen, anting- en jag smorde eller inte. Först då kom jag att tänka på den där händelsen med kaffekitteln och på att barnets sjukdom möjligen kunde bero på den skrämsel jag kände då. Jag reste in till doktor Rhodin igen, och den gången tog jag pojken med för att doktorn själv skulle få se utslaget. Ja, han sa som förra gången: "Det är bara ett eksem. Det ska nog bli bra." Då började jag och skulle tala om, hur jag hade blivit skrämd under havandeskapet, för jag tänkte, att doktorn skulle kunna bättre förstå, hur det hängde ihop. Det blev inte långvarigt. När doktorn började förstå vad jag ville komma med, blev han arg och röt till: "Frun tror väl inte på skrock!" Det var inte fritt utan jag blev arg med, för jag tyckte han kunde låtit mig tala ut. På hemresan kom jag att sitta bredvid en fru, som jag inte kände. Hon såg, att pojken hade halsen om- / bunden och frågade, vad det var för fel med den lille stackarn. Så kommo vi i samspråk, och jag talte om hela förloppet. Hon sa då, att jag borde försöka bota med samma ämne, som jag blivit skrämd av, för det skulle inte slå fel att en skall ta bot, där en har fått sot. Jag tänkte, att det kunde ju inte skada pojken, om jag försökte detta medel, särskilt när läkarna inte dugde till att göra någon hjälp. Samma kväll tvättade jag det röda märket med kaffe, så varmt jag tordes ha det utan att skada pojken, och sen lade jag på ett omslag, som var fuktat med kaffe och som fick sitta över natten. Nästa kväll gjorde jag på samma sätt. Och sen var det hänt. Pojken var fri från märket eller eksemet som en hade strukit bort det. Jag var ju glad, förstås, men jag var ängslig, att det skulle komma igen, som det alltid hade gjort förut. Men den gången var det botat för alltid. Pojken lever ju än, gudskelov, och är nu store, fullvuxne karlen, men han har aldrig haft / det ringaste tecken till något märke. Fallandesjuka. Ja, om jag nu ska tala om det, så har jag prövat på det med. Vi har en son, som har råkat utför den olyckan. Det är Lasse - ja, Kalén hänner ju honom. Han är sjutton år nu. Sjukdomen kom, när han var femton år, för två år sen. Förut hade han varit så frisker han kunde vara. Men då hade han och hans äldre bror gått ner till ån 1) för att meta. Om en liten stund kom den äldre springande hem igen. - Vad står nu på, sa jag. Skulle ni inte meta? Varför kommer du nu? - Jag vet inte, vad det är med Lasse, sa han. Han somnade i ekan. Jag blev inte så förskrämd. Det behöver ju inte alltid vara något allvarsamt, fastän en människa svimmar. Men vi följdes åt ned till ekan. Lasse kryade snart till sig och var sig lik, och det var ingen som tänkte 1) Åstran. / att det var annat än en tillfällig svaghet. Tre veckor senare fick han ett nytt anfall. Då såg jag det själv, och då begrep jag, hur illa det var. Och sen kommo anfallen igen med ungefär tre veckors mellanrum. Vi sökte läkare, men de kunde ingenting göra, och det visste jag förut. Då reste jag upp till Prekeboggubben 1). Han var så pass ärlig, att han sade rent ifrån, att han nog inte kunde bota den sjukan. Men han trodde, att han skulle kunna lindra den. Jag fick medicin av honom, och den har då verkligen hjälpt så till vida, att anfallen nu kommer med längre mellantider. Nu går det nio veckor emellan dem. Men borta är det inte. Så fick jag se en annons i en tidning, att en fru Betty Persson i Eslöv erbjöd sig att bota fallandesjuka. 1) En son till den beryktade naturläkekonstnärinnan Kristina i Prekebo, alias Träske-Kristina, alias Prekebokäringa, som bodde i gd. Prekebo, Öxabäcks sn, Marks hä, Vg. Sedan Kristina för blott några år sen avled, har sonen upptagit hennes mantel, utan att dock hava tillnärmelsevis nått hennes berömmelse. / Jag skrev genast till henne och frågade, om det var sant och vad det skulle komma att kosta. Hon svarade, att hon kunde bota fallandesjuka och begärde 50 kronor för kuren. Men hon sa, att jag skulle inte behöva resa ända till Eslöv, för hon skulle ha mottagning i Halmstad, och jag kunde möta där, och så satte hon ut tid och dag. Jag reste till Halmstad och träffade fru Persson. Hon lärde mig hur jag skulle göra för att få pojken frisk, men det var sådant, att jag inte var hågad att befatta mig med det, och det sa jag henne rent ut. Då var hon hygglig, att hon inte tog någon betalning, fastän jag bjöd henne vad hon hade begärt. - Nå, vad var det då, som fru Larsson skulle ha gjort, frågade jag (J.K.) - Ja, det måste jag lova fru Persson, att jag inte skulle tala om för någon människa, så det vill jag inte säga. Men så mycket har jag lov att berätta, att det var fråga om en skjorta, som den sjuke hade burit. Den skulle grävas ned på ett särskilt ställe, och medan man / gjorde det, skulle man läsa en hel del - nä, det var inte frågan om den onde, det var det inte, utan det var Guds namn, som skulle åkallas. Och ändå var det inte säkrare, än att sjukan kunde komma igen. Det sa hon särskilt ifrån, att Lasse skulle aldrig få gå på en be- gravning eller se ett lik eller bli häftigt upprörd, för då kommer anfallen tillbaka. När nu ingenting tycks kunna hjälpa, så har jag börjat grubbla på om det möjligen kan vara med Lasse som med den äldsta pojken, han som fick märke så att sjukdomen hänger i hop med någon förskräck- else under min grossess. Det rann mig då i minnet, att jag verkligen en gång, under det jag gick med Lasse blev rysligt uppskrämd. Grossessen var då i slutet av fjärde månaden, således ungefär 15, 16 veckor. Det var en varm dag, och min man satt och svettades vid sitt arbete. Han lade ifrån sig verktygen och sa: "Jag tror jag går ned och tar mig ett bad". "Gör du det", sa jag, "det kan göra gott". Han gick, / och jag satt ensam. Om en liten stund kom en främmande karl rusande in i rummet och skrek: "Dä ä en karl, som håller på å drunkna i åa". Och så ut igen. Jag trodde ju genast, att det var Alfred, min man, som höll på att bli där. Jag visste ju, att han skulle gå och bada. Genast sprang jag ned mot ån för att söka hjälp. Och som jag sprang! Jag trodde jag skule störta för vart steg. När jag kom ner till Åstran fick jag nog se, att den främmande karlen sagt sant. Det var verk- ligen en karl, som höll på att drunkna. Men det var på andra sidan ån. Då lugnade jag mig något. Alfred skulle inte ha gått över ån, det visste jag. Det fanns lika bra badställen på vår sida. Sen fick jag se min man stå ett stycke därifrån och prata med en bekant. Han hade blivit sinkad, så han hade aldrig varit i vattnet en gång. Men jag hade fått en sådan skräck i mig, så det dröjde länge, innan jag blev människa igen. Och nu har jag börjat undra, om inte den för- / skräckelsen är roten till Lasses sjukdom. Femton veckor hade grossessen varat, när skrämseln kom, och femton år var pojken, när sjukdomen kom. Och så det, att det första anfallet kom just, när pojken var på samm å, där olyckan skedde den gången. Och nu pina tankarna mig: läkarna vet ingenting och kan ingenting mot den sjukan; Prekebogubben sa ärligt ifrån, han inte kunde bota den; fru Perssons råd vill jag inte följa. Men efter vad de gamle trodde och ha trott i alla tider, skulle det kunna botas, om pojken finge i sig något, som hade samband med den som drunknade. Att nu få något av honom själv går ju inte. Han har legat i graven i sjutton år. Men hans föräldrar leva än och bo i Vessige by. Det skulle kunna hända, att de ännu ha kvar något plagg eller något annat som den döde en gång har haft på sig. Det är inte roligt, att gå i ett sådant ärende, och jag har dragit mig för det, men ju mer jag tänker på det, desto mer känner jag mig tvungen att gå och försöka. Det är mitt barn, som är sjukt. / (Till fru Larssons mångordiga framställning i de två här närmast återgivna berättelserna ur hennes eget liv har fått komma med utan mera ingripande beskäring har skett avsiktligt. Dels ge de en föreställning om en intelligent allmogekvinnas sätt att förtälja. Och dels - vilket ju är viktigare - lämna de belägg på folkets nutida ställning till och åsikt om magien. Det räcker tydligen inte med blott ökad upplysning för att göra slut på de nedärvda föreställningarna om magiens kraft. Det tarvas ock, att sätt och medel, som äro mera effektiva än den magien anvisar, finnas inom räckhåll. Hade läkar- konsten kunnat uträtta något mot de sjukdomar hennes söner ledo av, hade hon tydligen aldrig ens tänkt på att använda några magiska medel. Först då vetenskapen "stod rådlös" ansåg hon sig pliktig att söka andra utvägar. I det först skildrade fallet måste det ju för henne synas, som om den gamla visdomens medel skänkte snabb och säker bot. J.K.) / Barn, som fått fallandesjuka, därför att modern un- der grossessen varit med vid slakt, kunna botas med blod av ett slaktat djur av samma slag som det, vilket slaktades då modern var med. Blodet skall på något sätt givas barnet in. Men det skall ske både på ny och nedan (##) eller - som vi säga här - "på bägge planeten" dvs. en gång på "dä ljusa planetet och en gång på dä mörka planetet". Man kan inte gärna få reda på vilket planet olyckan skedde på, och därför måste man försöka med bägge, så ska det bli rätt. Det var en tös i Våkhult, som föddes med ett hemskt "märke". Det ena ögat var precis som ett får- öga och nästan värre, för det rent hängde utanpå. Det fick hon, för modern hade varit med om att slakta en bagge, då hon "var med" denna tösen, och det fastän hon visste hur hon hade det ställt. De andre bådo henne låta bli, men hon skulle vara morsk och mente, att hon inte lät skrämma / sig av så lite, och blev hon inte rädd, så gjorde det ju ingenting. Hon gick med och stod och höll baggen, men hon var då så pass försiktig så att hon vände bort huvudet för att inte se på baggen. Men så gjorde han ett hemskt vrålande, när slaktaren stack honom. Då kunde hon inte hejda sig utan tittade på baggen, och då såg hon särskilt det ena ögat, stort och hemskt och förskräckligt. Så fick tösen ett fåröga. Tösen är nu omkring sjutton år gammal. Men nu ha de låtit operara bort märket, och hon har nu ett emaljöga i stället. En havande kvinna får inte titta genom en fön- sterruta utifrån, ty då blir barnet vindögt. Samma följd har det, om kvinnan av nyfi- ket försöker kika genom ett nyckelhål eller ett borrhål eller en väggspringa.
Folkminnesuppteckningar från Ölmevalla
Folkminnesuppteckningar från Ölmevalla. (Där jag kan går jag efter frågebokens nummer) Djävulen N:o 8. förutom de namn jag förut meddelat kallades han även: "Den laje mannen" d.v.s. Den lede mannen. En gång tog den lede av det ena hjulet på någons kärra, men den som satt i kärran och körde kunde trol- la och gjorde så att den lede i stället fick sprin- ga utmed och hålla i kärraxeln. (Efter min fader.) N:o 21. Söder om Åsa där socknarna Ölmevalla och Landa gränsa samman ligger en plats som heter Rågelund (invid havet) på dess sandstrand kom en gång en sjömanskista drivande i land, vid den satt en kvinnoarm fastsurrad, på handen satt tre guldringar. Mannen som fann armen tog och begrov den i sanden på stranden, men han fick ingen ro, han hörde en röst som ropade: "Mina guldringar tre åt Kristi jord!" Rösten upphörde ej förrän han gräft upp armen och lagt den i kyr- kogården. Om ropet kom från havet, eller om man- nen hörde det hemma hos sig, är obekant. Min fader hörde sägnen i sin ungdom, men av vem, har han glömt, likaså vem mannen var, är obekant. N:o 40. Bl. a. i Deberg i Fjärås. / N:o 41. Ja. En trollkäring hade bytt barn med en Kristen kvinna, men denna hade ej sett då det skedde men hon anade att något var på tok. Ty en- dast barnets huvud växte. En dag kom en s.k. "Klok gumma" på besök och hon frågade denna vad hon skulle göra? "Du skall göra något som är så galet så att trollungen – om det är en sådan – tycker det är alldeles galet." Så bryggade kvinnan d.v.s. trollungens fostermoder dricka i ett äggskal. Då sade trollungen: "Jag är så gammal som tiven och toppen på ett träd, mossa uppå hallar, jag har sett Kolas skog brinna upp tre gånger och uppväxt igen men aldrig har jag sett någon brygga i ett äggskal!" "Jasså, du är så gam- mal!" sade fostermodern, varpå hon satte den på ungsgrisslan för att föra in den i ugnen, men då kom trollkäringen och hämtade ho- nom. (Efter min faders farmor som hon berätta- de, när han var barn.) Vad ordet: "tiven" betyder, vet jag ej. Då "Kolas skog" ligger i Fjärås är det troligt att sägnen härrör från trollen i Debjär. N:o 64. Lyktgubbe. Ja man offrade ibland åt honom, man lovade honom pengar om han lyste bra. "Lys mej hem ska du få en peng!" brukade man säga ibland. Det berättas om någon som kastade slanten i en stor ris- hög och på morgonen var hela rishögen plockad isär av lycktgubben, som hade letat reda på slanten. (Efter Far) / N:o 81. Det berättas om en kvinna, som skulle gå till julottan, men råkade komma för tidigt, det sa- des nämligen att de döda hålla sin julotta före d.v.s. tidigare än den egentliga julottan börjar. Hon gick in då hon såg att det var ljust i kyr- kan, men när hon kom in, var folket henne obe- kant. Plötsligt upptäckte hon sin döda grann- kvinna, som hon igenkände. Den döda sade: "Kas- ta av dig rocken och gack!" Hon lämnade så sin rock och skyndade ut. På morgonen låg det en bit av hennes rock på varje grav. (Efter far) Variant efter min mor f. 1887 i Värö. Den döda grannkvinnan sade till den inkommande: "Vänta utanför din ottesång har inte börjat än!" N:o 89. Om man förstod att maran hade ridit något ### ### ### hänga över djuret, eller en lie (förut namnet) Läkekonst N:o 108 Skiver, (Engelska sjukan). Botemedel: Man skulle taga en människoskalle från kyrkogården, samt pillra fram litet sand mellan kyrkodörren och lägga i den samt slå mjölk eller ev. vatten i och låta barnet dricka ur den samt sedan bära den tillbaka och lägga den på sin plats. Det be- rättas om någon som varit och lagt en sådan skal- le på sin plats, men när hon skulle vända hem, kunde hon inte gå utan liksom fastnade kvar i marken. Då kände hon i sin ficka att där låg en flis kvar av skallen, när hon lagt den på kyrko- gården, kunde hon åter fortsätta hemfärden. (Efter min fader.) / Variant av botemedel: Man skulle ge barnet att dricka ur huvudskålen av en hund samt lägga den under barnets huvudkudde så att barnet fick sova på den. (Efter Fru Matilda Isaksson Örmanäs 5. f. d. 16/1 -1867.) N:o 111 Piggar Botemedel: Lägga på kornmjölsdeg el. brödtugga av rågbröd gärna med fläsk i. (M. Isaksson m. fl.) Mot sängväta skulle man äta en stekt moss/mus. Det berättas om en husmor i Landa socken, som ha- de en dräng, som led av sängväta. Husmodern tog en mus och stekte, lade det lilla köttet bland det andra på drängens tallrik han visste ej att det var från en mus, åt upp det, tyckte det var gott och blev dessutom botad från sängvätan. (Efter Anton Isaksson ### ### i Landa s:n. 1881) ### ### ### läkekonst men mot vad slags sjukdom har jag ej lyckats få veta. Men jag vet en Fru som för några och 50 år sedan fick ett barn som var alldeles fullt av utslag på kroppen och mo- dern använde följande läkekonster bl.a. tog hon ett la- kan vilket hon under midsommarnatten drog över daggvåta ängar sedan kramade hon ur daggen och tvättade bar- net därmed, vilket skulle vara en bra läkekonst, men man fick inte lov att möta någon person då lakanet natte- tid drogs över ängarna, ty då uteblev dess helande verkan. I detta fallet torde väl verkan ändå ha ute- blivit, ty en tid därefter lät hon sin man stjäla en sko från ett förlovat par, ty av någon anledning skulle skon tillhöra någon som man trodde om att ha haft samlag före äktenskapet, annars ansågs inte ver- / kan bli tillfredsställande, skon skulle placeras under barnets huvudkudde en natt, sedan skulle den bäras hem och ställas på sin plats. Ägaren till skon fick na- turligtvis ej ha aning om att den tillfälligt bortrövats. Mot skiver var det även bra att skrapa rosten från låsarna på kyrkdörrarna och blanda i barnets dricka. N:o 152. En eldslåga syntes brinna där nattetid. N:o 156. Absolut tystnad under arbetet, ingen fick prata. N:o 159. Ja det fanns lösen. Någon har talat om en skatt, vars lösen var sju bröders blod, den kunde ej tagas fram utan blodet efter sju bröder, men så var det en man, som hade en hynda, som fick 7 han- valpar, dessa slaktade han och med deras blod som lösen kunde mannen tillägna sig skatten. (Hört av min Fader i hans ungdom.) Min faders morbroder Magnus Isaksson Örmanäs n:o 8 (Gårda) avliden 1927 några och 80 år gammal, hade i sin ungdom berättat för min fader att han nattetid såg ofta en låga lysa utanför sin bostad i närheten av den höjd, där nuvarande Örmanäs speceri- affär (Gustav Karlssons) är belägen. Han började gräva där det lyste och hittade en lerkruka med brända benrester uti. I rädsla att de kunde tillhöra någon, som var avliden i kolera grävde han åter ner krukan, vilken alltså än idag torde ligga på sin plats. N:o 161. Ja, man brukade offra småslantar i dem, ty i jättegrytan i Borgarås, Örmanäset, kunde man förr hitta sådana småslantar, som troligen fordom offrats. N:o 174. I Lygnern i Fjärås säges en kyrkoklocka vara sänkt, gömd undan något krig i forntiden, därför att man ej ville att fienden skulle stjäla klockan. Det sades att ingen / kunde få upp den utan att man drog upp den med 2 mjölkuppfödda stutar, d.v.s. två stutar, som inte fått an- nan mat än mjölk. Det var en bonde, som hade ett par sådana, men hade råkat att ge dem vassla en enda gång. När man försökte dra upp klockan och fått den så högt att den syntes, ropade det ur djupet: "Dä vill inte så'na vallakvatta te!" (vasslakvatta) så sjönk klockan igen. Därför säger Fjärås ena kyrk- klocka: "Min syster ligger i Lygnern, min syster ligger i Lygnern!" (Sägen hörd av min Fader) (te' betyder till.) N:o 177. Enligt sägen skall en kvinna på Örmanäs ha avlidit av kolera, "Gästgiverskan vid ledet" kallades hon, säges ligga begraven i sandhöjden Falkasand på Örmanäs 1. exakt plats obekant. (Efter Fru Matilda Isaksson o min Fader.) N:o 181. Ja, hon kastade sin guldring i sjön sä- gandes: "Så omöjligt som det är att finna denna ring så omöjligt är det för mig att bli fattig!" Rin- gen hittades en tid efteråt i magen på en fisk, frun sades även bli fattig med tiden. (Min fader Peter Carlsson) N:o 187 Rackaren N:o 188. Det fanns flera av tattarsläkt. Mest om- talad var Sexpunningen, enligt uppgift såg han fruktansvärd ut. Ibland var han försedd med två knölpåkar, en att stöda sig emot och en att freda sig för hundarna med, det fanns nämligen en hund eller fyra i snart sagt varje stuga. Rackaren var en mycket föraktad person. En dag kom Sexpunningen van- drande ut till Örmanäs, i sällskap med sin / dotter (om det var den i Åsa boende Fru Ekholm eller han hade flera döttrar är inte bekant.) När han hunnit fram till en gård som kallas "Lia" d.v.s. Li- den, sprungo sönderna till gårdens dåvarande ägare upp på rännet ovan porten varigenom Sexpunnin- gen måste passera och stodo färdiga med en spann vatten för att genom en lucka i väggen slå det över honom. Dottern varsnade vad som var i görningen, gav till ett varnande rop och så gick han fri för vattnet den gången. Så gick han in för att möjligen be om lite mat e.d. Upptågs- makarna väntade tåligt hans återkomst. När han kom ut igen, hade han glömt vad som hotade och då fick han hela vattenspannen över sig. Arma människa fattig och föraktad av alla, och till köpet angrep man hans person! (Matilda Isaksson) N:o 190. Lade ut kroppen till mat åt fåglarna på någon avlägsen plats. Den vandrande juden. N:o 192. Någon hade mött honom (var obekant) han hade en rock, som såg ut att vara riktigt mossgrön av ålder. Någon hade sett honom i en kyrka, varje gång han hörde Jesu namn nämnas bugade han sig. (Min fader Peter Carlson hört.) Födelse och dop: Söndagsbarn sades vara lyckligt att vara. Innan man begav sig till dopet skulle man läsa "Fader vår" så skulle barnet få lätt att läsa. Faddrarna fick akta sig så att de inte torkade sig om näsan under dopet, så sades att barnet blev snuvigt "snorigt", vidare fick de akta sig så / att de inte tappade något i golvet, då blev bar- net "släpphänt" d.v.s. fick svårt att hålla saker och ting i händerna. Faddrarna fick inte säga nej eller neka till att bli fadder, om de dock av en eller annan anledning inte kunde vara fadder fick de meddela det så att ordet: "nej" fick kring- gås annars kom barnet att säga nej i tid och otid under sin levnad. Faddrarna måste vara mycket rentvättade annars fick inte barnet renlighetens dygd, voro faddrar- na inte riktigt rentvättade, blev barnet smut- sigt av sig. N:o 217. Vaggvisor bl.a. "Vyssa lulla liten kind mamma springer ut och in, pappa är inte hemma. Han har kört till Nybro köper nya spännesko till sin lilla flicka. (el. gosse) eller "Jag ska sjunga för min lilla vän och mitt lilla hjärta. Så många som vilja gifta sej, vore de värd att svärta." (Efter min farmor f. 1837. d. 14/8.) (En visa som man troligen sjöng när man var alldeles utledsen på det myckna barnaskriket.) Eftersom man varnade för giftermål (ansåg att de borde svärtas.) Vidare hörde min far en gumma sjunga följande ram- ramsa vid vaggan: "Å fläsket dä' sedder på svinaröggen än, för agga dussa vyssa lulla, lulla, lulla, lej. Å köddet de' sed- der på söaröggen än för agga dussa e.t.c. Å smöret de' legger i flödakrocka' än för agga dussa e.t.c. Å osten den legger i vallagryda än för agga, dussa, vyssa, lulla, lulla, lulla, lej." / Uttydning: sedder = sitter svinaröggen = svinryggen köddet = köttet. söaröggen = fåraryggen. flödakrocka = gräddkrukan. vallagryda = vasslagrytan. Vidare hörde min fader en tattarkäring åter och åter för sitt barn upprepa: "Pappa har skåret den store fårlen, Alfred skall skära den lelle!" D.V.S skåret = kastrera eller skuret. fårlen = fålen. Det var här fråga om en rackare och att pojken Alfred var "rackarlärling". Det kom fordom stora skaror av tattare och rackare och allt möjligt löst folk till lantgårdarna för att tigga och min faders barn- domshem fick även besök av otaliga sådana. N:o 218. Från storken eller ur brunnen, på senare tid ur barnmorskans väska! Bröllop. N:o 226. Ja det gjorde man. N:o 231. Ja man skulle s.k. "skoga". Bröllopsgästerna gick till skogen, högg ned och halade hem ett träd, så att kocken skulle få bränsle. Vidare brukade man "gömma bruden" på något ställe, så fick bröllops- folket söka leta reda på henne. Död och begravning. N:o 242. De manliga begravningsgästerna hjälptes åt. N:o 245. Nej inte vad jag vet, men vid kanten av mos- se. Vid kanten av mossen Rörkällan på Örmanäs vid den s.k. Näsbokrok har man begravit en iland- fluten man. Tvenne stenar, en vid fot och en vid huvudänden på graven markera platsen än idag. N:o 247. Nej, men en människa som hade två skug- gor, han hade begått mened. "Svurit bort" sig. (Min fader hört i U.S.A. av en Smålänska.) Människor med två skuggor säges ha "svurit bort sig", har min fader hört berättas. / Husbygge. N:o 249. Nej ty det knakade och small i det virket. N:o 252. Ett hus som ligger i öster och väster säges vara bäst. Hemmet. N:o 256. Måremad = morgonmat, frukost. Dager. uttalas dawer, dauer liksom den Engelska w. Lilla middag eller merafta (på e.m.) samt Kväller d.v.s. kvällsmat. N:o 257. Morgonmat. fläsk och potatisstek, äggröra, smörgås, fast smör vankades inte på morgonen om man hade fläsk. Middag: t.ex. sill o potatis, köttsoppa, kål, ärter eller bönor, ibland risgrynsgröt eller kroppmjölk. Kroppmjölk d.v.s. klimp av mjöl och vatten kokt i mjölk. Lilla Middag (Merafta) antingen smör o bröd eller ost o bröd med kaffe. Hade man inte ost eller smör, fick man lägga socker i kaffet, annars fick man inte socker i kaffe på samma gång. Fisk o pota- tis kunde man ha till vilken måltd som helst. Kväller: Rågmjölsgröt eller risgrynsgröt, f.ö. tog man vad man hade gärna sill o potatis e.tc. N:o 258. Hälsobiten i Ölmevalla. Trivsbiten i Värö. Vårarbete. N:o 276. Ja man åt det för man skulle bli stark sades det. Man skulle "äta märg i bena". Somliga gömde ett julbröd för att äta den 1:a Maj, denna dag skulle man även dricka sav från björk, man borrade ett hål i björken och lät saven rinna i ett käril, vilket man ockminstone i en del fall blandade med bränn- vin. "Dricka märg i bena." Slåtter. N:o 293. Ja man lämnade dem åt fåglarna och åt fattigt folk, många fattiga gick och plockade ax. / N:o 285. Det betydde att någon skulle dö på gården, där skulle bli plats för en likkista på den osådda fläcken sades det. N:o. 299. Ja man brukade vila, "Pusta åker" som man sade. N:o 300. Den som var hantlangare åt den som lagrade säden i ladan brukade kallas: "stabbakråka" eller "nekakråka", var ladan stor fick man ha två "stab- bakråkor". Alltså man brukade vanligtvis vara 3 personer vid sädens införande, en stod i lasset, vad d en benämndes vet jag ej, men den personen kasta- de nekarna till "stabbakråkan", vilken i sin tur kastade till den som lagrade säden. Om ladan var så stor att "stabbakråkan" inte räckte att kasta till lagraren, måste man ha ännu en "stabbakråka" och var alltså 4 personer, i vanliga fall räckte dock med 3. Tröskning. Förekom med slaga eller "präl" d.v.s. präglarna. den ena av slagans stänger kallades "slagval" d.v.s. den man slog med, den man höll i kallades "handval", de voro sammanbundna med ett ål- skinn samt läder, detta kallades gemensamt för en "prälskurra". (Prälskurran = läder och ål- skinn sammanflätade.) Ibland skojade man så att man tog slagans båda stänger och satte om halsen på någon person, så att huvudet satt liksom i en tång, så tog man med en hand i vardera av stängerna och klämde åt litet. Detta kallade man att: "känna på lokatten". (Efter min far f. 1877 i Värö.) Husdjur. N:o 314. Man ledde kon runt omkring och för- sökte att om möjligt hindra henne att omedel- bart kasta vatten, då sades spermat / avgå och det blev ingen kalv. Lade kon sig strax efter betäckningen och spermat syntes vilja av- gå, skulle man gnida kon på ryggraden med tjuderstaken så upphörde det. Tjuderstaken = tjuderpålen, som kon var fastgjord vid mar- ken med. (Hört av Fru Matilda Isaksson att så gjorde en gumma på Örmanäs med sin ko.) (d.v.s. ceremonin med tjuderpålen som massage.) att förhindra kon att kasta vatten var mycket vanligt hos olika personer. N:o 315. Man gav henne jäst eller kaffesump. När man gav den nyfödda kalven mjölk första gång, fick man akta sig, så att man inte sade ett enda knyst hur illa motvillig denna än var. Absolut tyst måste man vara, annars sades kalven bli en "vrålhals" ("gaphals") d.v.s. vrålade i tid och otid. N:o 322. Man fick inte vända det på rygg, ty då dog det. ("Man fick inte "magvälva" det.") N:o 324. Man stänkte vatten eller jord på dem, eller slog på något föremål, som gav ett klin- gande ljud ifrån sig, en panna, spann, e.d., så satte de sig. Husdjurens sjukdomar. N:o 327. Mot fånget gav man kon jäst. N:o 328. Dröpjamisting d.v.s. när kon slutar idissla. Dröpja kalla de gamla idissla. Man lade en färsk gåslort i munnen på djuret och sökte få djuret att svälja den. Exkrementen förorsakade kvälj- ning hos djuret och detta började så att idissla igen d.v.s. dröpja. Detsamma gällde även fåren. / Annars om det gällde en ko, tog man dröpjet från ett får och gav henne, om man kunde finna ett "dröpj" från ett får. Ibland kunde ju fåren t.ex. "kas- ta upp" eller tappa den idisslade maten på åkern och då blev den som sagt till läkemedel mot kons dröpjamisting. (Anton Johansson f. 1881 i Landa. Matilda Isaksson f. 1867 i Ölmevalla.) N:o 333. Slaktade en orm och lade ormens ister på bettet. N:o 343. Enligt ovannämnde Anton Johansson skulle man borra hål i ladugårdens tröskel, fånga en orm i Mars mån, stoppa ned den levande i tröskeln, täppa till hålet. Detta skulle häva sjukdom och otur i ladugården. Skulle enligt sägen ha förekommit i Landa socken. Slakt. N:o 346. Somliga slaktade om Lusse eller dagen ef- ter domsöndag, det borde i varje fall ske under nymåne, så blev fläsket saftigare. N:o 350. Nej! N:o 351. Man sade att det är någon som öm- kar sig över djuret "man håller livet på det". Barn fick ej äta svinrumpan "då växte de nedför" eller slutade att växa sades det. N:o 375. Ja det påstod man att det skulle vara farligt. Lusse brukade ej firas på den- na ort. Julafton. N:o 388. Man hade först "slagit upp halmen", man hade en stor "kam" av trä, som satt fast i logbalken, genom vilken man drog halmen lite i sänder, så man fick bort all den kor- ta halmen, torrt gräs o. dyligt, så att den blev fin och ren, så lade man den i kärvar / s.k. "halmstupor" och bar in och bredde ut den på golvet, så lämnade man en kärve odelad till "kudde", ibland lade man den framför sof- fan eller på annan plats. N:o 389. Man strödde under djuren med den vanligtvis, ty ge den åt djuren vågade man ej, ty det var risk att det fanns synålar o.d. i den. N:o 390. Ja t.ex. julbockar (halmbock), flätor, ro- setter o.d. Vidare gjorde man karbaser, som man använde vid en lek som kallades: "Ro till Tyskland". Man lade sig på golvet och satte benen i vädret, så sade man "Ska' vi ro till Tyskland", varvid den andre sva- rade: "Kan du visa passa på de'" så börja- de man att växelvis slå varann i stjärten med karbaser. Man måste alltså vara två, när denna lek utfördes. Man låt motsatt s.k. "skaföttes" på golvet. Man hade stoppat byxorna fulla av halm så att inte slagen skulle kännas för hårt, men det var inte alltid att man varit så framsynt att man stoppat upp sig med halm, ty det hörde inte till själva leken; det var bara undantags- vis man gjorde så av försiktighetsskäl. N:o 391. Julgranen var mest klädd med olik- färgade pappersblommor, pappershjärtan, ro- setter och vad som helst, man kunde hitta på att göra av papper. Ljushållare fanns ej, man band fast ljuset vid granen med tråd. Vidare hade man hängt upp äpplen, pepparkaksgrisar och dockor av peppar- kaksdeg, polkagrisliknande karameller med pappersfransar samt ett slags konfekt gjort troligen av krita o lite socker, vilka förekom i olika former, ringar, hjärtan, gubbar o.d. (Efter min far o mor.) / N:o 392. Nej, men ljuskronor gjordes av halm på olika sätt och utsirningar förekom. N:o 394. Vet inte, men man borde hänga för fönstren då man satt vid julbordet, ty om någon ev. var utan- för och såg in genom fönstret, kunde denne som om någon skulle dö på slättet under det kommande året, ty den som skulle dö sades sitta utan huvud vid julbordet. (Efter min fader.) N:o 397. Ja, och någon fick vara uppe hela natten och vakta det, så att det inte förorsakade elds- våda. Man var rädd för spöken, men de sades ej våga sig fram, om ljus brann under julnatten. Dessa hemstöpta talgljus villa gärna rinna, så man måste gång efter annan klippa av veken, det kallades att "snoppa ljuset", det gjorde man med en för ändamålet särskild konstruerad ljussax på vars skänklar satt fastsmidd ett litet "hus" eller dosa, i vilken den avklippta veken blev liggande. N:o. 399. Ja det trodde man och mat skulle stå på bordet hela julen ockminstone ett par limpor och en ost. F.ö. vem som kom på besök skulle ha brännvin o "brännvinsbrö"! Ingen som kom på besök fick gå utan att ha fått nå- gonting, man fick ej "bära ut julen", hade man ingenting fått, hade man "burit ut julen". Det ansågs mycket dåligt att låta någon "bära ut julen". Annandag jul. N:o 401. Man brukade gå omkring och "måka" i ladugårdarna tidigt på morgonen, varvid man sjöng eller skrålade: "Nu ha vi måkat, nu ha vi gett, men inget brännvin ha vi sett"! Meningen var alltså att få brännvin, men fingo de inget ropade de ovannämnda ramsa. Uteblev det väntade brännvinet / kunde det hända att man ställde till ofog. Man kastade t.ex. in gödsel från gödselstacken, eller t.ex. strödde under djuren med i ladugår- den befintligt mjöl (gröpe) sådant lär ha hänt. Staffansritten förekom även på Annandagens morgon ("Staffansottan") då sjöng man: "Staffan var en stalledräng", vilken förekom i olika varian- ter, bl.a. en som började: "Staffan var en stalledräng i ra, i ra, fadderallalla Han sadlar upp de fålar fem i ra, i ra, fad- deralalla..." tyvärr kan jag ej denna variant) det skulle väl troligen heta så i "trallen": fa-de-ra-la-la... N:o 414. Halmen togs ut, spinnrockar och vävstolar kom åter igång bl. kvinnfolken, männen började tröska o.s.v. o.s.v. Påsk. N:o 415. Svarta måndag, vita tisdag, dymmelsonsdag, eller askeonsdag, skärtorsdag, långa fredag, äggelördag eller påskalördag. N:o 418. Skärtorsdagsnatt, ty den natten sade man att påskkäringarna voro ute för att fara till Blåkulla. Skall be att få här meddela följande som jag råkat uteglömma! (Nyår. N:o 408. Man borde ockminstone vara vänlig den dagen o.d., ty sådan man var Nyårsdagen, skulle man bli hela året. N:o 410. Om man såg Nymånen över högra skuldran eller åt högra sidan skulle medföra lycka, men det var alla nymånar det gällde och inte endast nyårsmånen. Knut. N:o 412. Jo, man klädde ut sig och gick på besök för att "köra ut julen" sopning förekom ej!) Påsk. N:o 419. Ja, det förekom, men det var i allmänhet utsocknes (alltså från grannsocknarna), som kom va- nligen tiggare och annat fattigt folk, så sjöng / man en visa som började: "Vi ä komna ut till att vandra så unga som vi är. Ni vet vad här tillstun- dar och Ni vet vad vi begär, ett påskägg eller två, det önskar vi att få, sen äro vi väl förnöjda att resa härifrå'". (Eller kanske började den möj- ligen: "Vi ha kommit ut till att vandra...") Efter min far som nu ej kan minnas flera strofer. Midsommar. N:o 420. Den var klädd med prästkragar och klöverblommor så trädde man urblåsta äggskal på ett snöre och gjorde till "pärlband" och hängde på själva korset, samt satte två tunnband i kryss och gjorde till en "krona" och satte på toppen. Så satte man ängsull på ändarna på kor- set på de s.k. armarna så att det skulle föreställa ludna handskar. (Efter min fader.) tunnband äggskal äggskal, en eller två rader på bredd alltså dubbla rader kunde även förekomma Vårhalvåret. N:o 423. Då skall lärkan vara så högt som oxen bär oket. N:o 425. Om solen sken så länge på Sigfridsdagen som det tog för en ryttare att sadla sin häst, så skulle det bli ett gott "gröaår" d.v.s. grödan skulle bli god. Den 9 Mars "De fyrtio martyrernas dag", sådant vädret var den dagen skulle det bli i 40 dag. framåt. Man var särskilt rädd för frost den dagen, ty då blev det 40 frostnätter framåt enligt många gamlas påståenden. N:o 431. Dricka det förut omtalade "märg i bena" (björksaft) N:o 432. Korsmässa, då skall bönan ha blad. N:o 435. Då skulle vinterrågen ha ax. När Erik ger ax, ger Olof kaka. Veckodagarna. N:o 455. Inte flytta på lördag eller måndag och inte ge sig ut på resa på måndag (Måndagsflött blir stäcket å stött" sade man) eller Lördagsflött e.t.c. (i olika varianter) det torde väl möjligen bero på minnesfel hos berättarna. / N:o 457. Söndag "Söndagsklippta naglar och söndagskammat hår ruttna ej i kyrkogård", ibland sade man: "Kvällsklipp- ta naglar och söndagskammat hår."..." e.t.c. Angående vädret under veckodagarna sade man bl.a. "Måndan grum gör veckan from "grum = grym, ful. "Fredagsvä'r är söndagsvä'r" = sådant vädret var på fredag skulle det bli på söndag. "Lördan ä en kär, (karl) han har sitt eget vä'r" (= väder) (Efter Anton J. f. 1881 i Landa.) Djur. N:o 460. Vesslan kallades Russleveska, sades kunna blåsa upp folk. N:o 462. Kraxade skatan mycket, sades det komma främmande till huset. Man borde inte förstöra dess bo, man sade att skatan då hämnas. Förstörandet av dess bo medförde olycka. N:o 464. Nola gök ä jolagök, söder gök ä döder gök, västa gök ä bästa gök, östa gök ä trösta gök. Nola = Norr eller nordan. Jola = jorden d.v.s. det blev sorg (jordfästning) troligen för den som hörde den. Det betydde alltså mycket från vilket håll man hörde göken första gång på året. N:o 465. Han borde helst ha slutat att gala, när höet var färdigt att bolma. Man sade: "När göken gal i såta, då må folket gråta." såta = höstack. Det var inte bra att göken stannade så länge, det kunde betyda miss- växt eller för mycket nederbörd under sommaren e.t.c. N:o 466. Det var ej bra att höra göken på fastande ma- ge, varför obekant. N:o 468. "Gullhöna, gullhöna, lova gott vä'r i more, annars mister du din högre vinge." Detta sade man, när Nyckelpigan kröp upp på fingertoppen, flög den, så troddes det bli gott "vär i more" more = morgon. Flög den ej fanns det tyvärr så elaka människor, att de slet av hennes vinge. vär = väder / Växter N:o 474. Fläderbuskens blommor kokade man té på mot förkylning. Vidare kunde man "sätta bort" tandvärk i fläder. Man tog en flis av fläderns ved, varmed man petade tanden tills den blödde, sedan passade man in fli- sen åter på sin plats, men den skulle tagas och passas in åt ett visst väderstreck, åt vilket är mig obekant. Den personen, som fällde busken, sades få tandvär- ken. Man kunde även peta den värkande tanden med en spik tills den blödde samt sedan slå in spiken på något oåtkomligt ställe, ty den som drog ut spiken eller ev. rev det hus var denna satt, sades få tandvärken. (Ur svartkonstbok läst av Far.) N:o 475. Hasselns käppar användes till "täckeskäpp" att lägga på halmtak och skulle fasthålla halmen. N:o 479. Röksvampen, dess rök sades vara farlig att få i ögonen; man sades bli blind. Vidare använde man svampen till att stämma blod med och till nåldyna (när den hade slutat ryka). Himlakroppar. N:o 482. Slakta gris bl.a. N:o 485. Man sade bl.a. liggande ny, stående sjöman (det blev storm), stående ny, liggande sjö- man (blev vackert väder). N:o 484. Ja det fanns dem som kunde spå efter vintergatan och trodde sig av den kunna se, hur den kommande vintern blev. Naturfenomen. N:o 489. Åskan kallades Åskya, åskväder kallades Åskya- vär. (sjeljud som i t.ex. skyn) N:o 492. "Våroxen" kallas de dallrande luftångor som man ser stiga upp om våren och som man ser i luften. Vidare förekommer ett naturfenomen, som man kallar: "rå- gård", det är en ring som man ibland ser i luften kring månen. En liten "rågård" säges förebåda ett stort oväder. Stor "rågård" förebådar litet oväder. / N:o 494. Påskafton. N:o 497. Ja, det var en gång en gubbe som lovade att sätta sig på en sten, som man skulle spränga med dynamit, om han fick 1/2 liter bränvin som belöning och det fick han försöka. Satte sig på stenen, skottet brann av. Gubben hamnade oskadd i en snödriva, fick sin 1/2 liter. Minns ej var det skedde eller vem som berättat det för mig men det skulle i varje fall ha hänt enl. sages- mannens påstående. Marknader. N:o 498. Vanligen Aprilmarknad och Oktobermarknad i Kungsbacka och vid Korsvägen i Frillesås. N:o 499. Laggkärl, kar, byttor, träskor, sängar, träskedar, träskovlar och visor s.k. skillingtryck m.m. m.m. N:o 500. Potatis, höns, ägg, hemvävt, lakansväv o handduks- väv, linvävnad s.k. "bleke" d.v.s. linväv, som legat ute och blekts i solen. Dessa vävnader sålde man gärna på den s.k. "Larsmässemarknad" om denna marknad förekom på Larsdagen d. 10 Aug. enl. vår nuvarande Alma- nack, vet jag inte för tillfället. Tillägg vad jag förut glömt. N:o 167. att bryta upp jordfasta stenar var inte bra, ty man kunde ha "satt bort" vårtor under den, vilket tillgick så att man tog en tråd och knöt så många knutar på den som man hade antal vårtor på sig, så petade man in tråden under stenen, när tråden var rutten, försvann vårtorna, eller tog man en stulen fläskbit och beströk vårtorna med samt lade den under en sten, när fläsket var ruttet försvann vårtorna, men den som bröt upp stenen sades få vårtorna i- stället. Ett tredje sätt att bli av med vårtor var att ta lika många ärter som deras antal var, så skulle man kasta ärterna i en brunn, men denna skulle vara belägen så nära en byggnad att man skulle hinna vara under tak innan ärterna nått brunnens botten, annars uteblev resultatet, som var att den första person, som kom och tog vatten i brunnen, fick vårtorna. (Min mor har själv försökt det sista sättet, vilket tog bort nio vårtor.) Mot kikhosta: Man skulle ge barnet att dricka mjölk från ett sto. Eller ge barnet att dricka mjölk ur en snäcka en av de gamla kallad "kikbolle" d.v.s. en vanlig neptunus eller valthornssnäcka. / Låtasör. Om en person äger ett får och överlåter det till en annan som ger det mat och bostad kallas låtasör eller "lådasör" som man vanligen säger på landet. Alltså man har fåret till s.a.s. "hälftenbruk". Ibland sade man: "ha sö på låda". På våren skulle den som givit fåret (eller fåren) vinterföda ha all ullen, på hösten skulle den delas så att de fick häften var - fårets ägare hälften och den som bestått mat hälften. Ullen var två sorter på så sätt att den som klipptes på våren var mycket lång och kallades: "lå" (vinterlå) på allmogespråk, skall väl tydligen heta: ludd som kommer ur ordet luden. På hösten var den kortare och kallades endast ull. Vidare finns bukull och "lårkloddar" eller lårkluddar, denna lår och buk- ull var den sämsta ullen, kort, tovig, och ofta smutsig. Lammen skulle delas lika. Fick fåret t.ex. 2 lamm fick ju dess ägare ett och den som gett fåret mat, ett, fick fåret 1 lam sålde man det och fördelade pengarna lika. Fick fåret flera lamm sålde man dem och delade på vinsten. *) Att var och en kun- de särskilja sina får om flera ägare hade gemensam- ma beten: Man hade olika igenkänningsmärken. En t.ex. målade sina får med en tjärfläck i pan- nan, andra klippte hack i fårens öron, andra högg hål i fårens öron och satte olikfärgade trådar genom och knöt fast, alltså trädde genom hålet i öronen, en kunde ha en färg på tråden en annan färg hade en annan bonde. Mycket vanligt var att vid klippningen kvarlämna en eller flera stora ulltofsar kvar på rygg eller sidor, dessa ulltap- par är än idag ett vanligt igenkänningstecken om man har får på gemensamt bete. Man hade fordom ofta får gemensamt på öarna i *) Eller, fick fåret t.ex. 3 lamm, fick man var sitt, sålde eller slak- tade det tredje, delade köttet eller pengarna o.s.v. / Kungsbackafjorden lydande under Örmanäs säteri. Då fick var och en som hade får, en liten plåtsticka med nummer och satte i fårens öron. En ägare fick t.ex. n:o 1 för alla sina får, en annan n:o 2 för sina o.s.v. o.s.v. (Efter min fader o Matilda Isaksson.) När man delade ullen vägde man den vanligen men det hände även att den ene "låtasöägaren" klippte först sin hälft på fåret och sedan den andre sin hälft. (M. Isaksson.) Strandsittarna hur de fingo virke och bränsle: Man repade och brände mestadels ljung o ris, vidare plockade man pinnar och vrakspillror vid havet, ibland brände man i nödfall torkad kospill- ning vilka i stora "kakor" lågo soltorkade på kor- nas betesplatser. Virke kunde man hitta vid havet ibland, fartyg förliste emellanåt, men det var endast någon enstaka planka då och då, ofta söndriga, vid något enstaka tillfälle kunde det ju hända att några större partier kun- de flyta iland. Enligt min fader, m.fl. gamla, var det så svårt och fattigt för stugfolket och strandsittarna på alla område, att detta ej går att beskrivas, ingen kan göra sig en föreställ- ning om hur det var. Ibland hade man endast potatis att äta, vilka man doppade i saltlake eller strödde salt på. Annars hade man sill o potatis hade det ej funnits så god tillgång på sill, vilket det till alla lycka var, och denna varit så billig, skul- le de flesta svultit ihjäl. Ibland gåvo sig stugornas män till sjöss, men omkommo ofta under förlisning, eller om de voro fiskare och omkommo, ofta lämnande maka och stora barnaskaror efter sig då var nöden namnlös för efterlevande. Ibland kunde ju strandsittarna byta till sig lite mjöl eller mjölk mot fisk av någon bonde, vidare plockade man ju sjöfågelägg någon gång / vilket blev ett litet tillskott till den fattiga födan, men det var ju bara rena undantagen. En fattig tiggde lite mjölk, hon hade en träbytta med åt- sittande lock med sig, vilken hon satte vid trappan och gick in. Om en stund sade bonden i dörren: "Mor har vesst sla't i di bötta" (slagit i din bytta). Glad och tacksam gick gumman sin väg, byttan var mycket tung och gumman glad åt all mjölken när hon gått ett stycke, lyfte hon på locket, i byttan låg en stor sten, som bonden smugit dit. Gumman sjönk gråtande ihop vid vägkanten, förtviv- lad över sin fattigdom, man kan förstå hur det kändes! Denna gumma bodde inte vid havet utan längre inåt socknen. Exempel på strumpstickning av män: Det var ganska vanligt att männen kunde detta. Både min fader och min farfar t.ex. kunde sticka strumpor o många flera kunde detta. Kringvandrande försäljare: Bl.a. kom de s.k. "Askemännen" det var sådana som körde omkring och sålde träaska björkaska) som man skulle använda till bykning av klä- der. Bykning kallas även lakning ("laka kläder"). Det fanns många som körde omkring och sålde aska. Ofta voro de från Mark i Västergötland. Deras reklam ljöd på deras bygdemål: "Ko' ta mor ska' de va' nuka ascha i da', ja' har fasa goer ascha, dä vajt ek för ja har själv bränta!". (Go' da mor ska' dä' va' någon aska i da, ja har faslig go aska, de' vet jag för ja har själv bränt den.) (Hört direkt av försäljaren av min fader. "Ascha" uttal som t.ex. i pascha och alltså inte det vanliga aska.) Judar och knallare av olika slag gick ju omkring men några direkta minnen efter dem kan jag inte beskriva. Hur Emigranterna tog sig ut i U.S.A. Det berodde på ödet, hälsa och framgång m.m. Många förtjänade mycket pengar, blevo rika, kommo drivna av längtan till fäderneslandet hem och bosatte sig, andra blevo för alltid kvar i U.S.A. Andra igen omkommo på grund av sjukdom och tusen svåra öden ha förekommit därute i U.S.A. Där fanns inte / vare sig pension eller annan hjälp, slog hälsan fel, var man ofta förlorad, så vida inte välmenande männ- skor trädde hjälpande emellan. Min fader t.ex. tog sig ann en hjälplös lungsjuk och hjälpte honom efter bästa förmåga de sista veckorna han hade kvar att leva. Det var som sagt mycket skiftande levnadsöden från hälsa och stor framgång till yttersta nöd och elände, omåttligt spritförtärande kunde ju även bli mångas förfall m.m. Hur de underhavande på Örmanäs avlönades: På slottet: Männen: 1 kr om dagen, om sommaren. 75 öre om vintern. Kvinnorna: 87 öre om dagen (i skördetiden) (87 öre = 5 delar enligt Fru Matilda Isaksson). Om vintern: 68 öre om dagen. (68 öre = 4 daler) (17 öre = 1 daler, 6 daler = 1 kr.) I skördetider fick man alltså mer betalt. Ibland gjorde man ju dagsverken för sina torp 2 eller 2 1/2 dagsverke i veckan, beroende på hur stort torpet var och hur mycket jord man hade att göra dagsverken för. En kvinnlig släkting till min fader som dog i slutet av 1800- talet 80 år gammal, mindes den tid då kvinnorna endast fick 5 öre om dagen. Diverse andra uppteckningar. Jag nämnde i ett av mina brev om den mycket omtalade företeelsen s.k. "Förbud". Min faders släkting Petter Börjesson från Hanhals hade ett synnerligen starkt "förbud" jag nämnde då hustrun hörde honom komma körande och kasta en järnlänk i gården hon tände den gången lycktan och sprang ut för att lysa honom när han satte hästen i spiltan, när hon kom ut fanns han inte där men kom körande omkr. 1/2 timma efter varslet. Enligt vad hon under sin livstid berättat, hörde hon "för- bud" för maken varje gång han var ute och körde om kvällarna hon kunde höra honom komma, börja sela av hästen, först släppte han den ena av skä- gerna i gården, sedan den andra (skägerna kallas på allmogespråk de träarmar inom vilka hästen står bun- den vid seltyget) men då hon gick ut var allt tyst en stund därefter hördes åter skägerna falla och då var han personligen återkommen. Det verkade / alltid spökligt kusligt. Min faders äldste broder Albin Karlsson hade också "förbud". Om kvällarna när han var ute kunde båda föräldrarna höra när han kom, gick upp på trappan, satte nyckeln i låset men kom aldrig in. En god stund därefter upprepades samma ljud och då kom han personligen. Enligt far sade alltid "de gamla" att den som har starkt "förbud" får inte leva länge, "blir inte gammal" det tycks inte stämma ty Petter Börjesson i Han- hals blev mycket gammal, medan farbror Albin Karls- son dog i U.S.A. endast 22 år gammal. Fru Matilda Isakssons fader hade även "förbud" påstår hon, anhöriga kunde höra när han om kvällarna kom upp på trappan skrapade av sina fötter mot den men kom inte in. Efter en stund upprepades det samma och då kom han in. Även han blev åldrig innan han dog. En man från Mark (Västergötl.) bodde tillsammans med min fader i U.S.A. Denna hade också "förbud". Han arbetade i nattskift. Min fader kunde höra när han kom på natten i synnerhet vinter- tid hur han gick upp på snödrivorna som lågo frusna hur snön krasade under fötterna, han fortsatte nedför drivan och gick till dörren men kom inte in. Vid pass 1/2 timme efter hördes åter trampet o knarret i snön då kom han personligen. Ett annat slag av varsel före- kom enligt M. Isaksson här på Örmanäs. Det var "förbud" strax före dödsfall. På den tiden köptes ej likkistorna utan snickrades ihop hemma. Man kunde nattetid höra hammarslag och hur osynliga händer t.ex. kastade eller slamrade i brädor, när man hörde detta visste man att snart skulle någon dö på stället. Man hörde sådant varsel och hantering av brädor på Örmanös säteri för många år sedan, har far hört berättas, ingen vågade gå upp på vinden var ifrån ljudet kom, men skickade dit en / liten flicka som inte förstod att vara rädd, när hon kom upp var emellertid allt tyst, ingen männska syntes, ingen kista var under tillverkning. Några dagar efter åt inträffade dödsfall och då fick man börja att snickra kista i egentlig mening. (sägen efter far, berättad i hans ungdom.) (av vem har han glömt.) Matilda Isaksson har själv hört sådant varsel. En natt gick hon förbi en gård där hon visste att en person låg döende. Det var mitt i natten, hon hörde hur man kastade bräder i en på gården upplagd brädhög, men där fanns in- te en människa där som rörde vid brädorna alla på gården sovo påstår hon, på morgonen inträffade döds- fallet. Sådana s.k. "förbud" och "likkistesnickring" talade man mycket om fordom. Så fortsätter jag med ett annat mycket omtalat övernaturligt fenomen: "Att se i syne" denna kategori av människor och denna företeelse var fordom mycket omtalad och mycket vanlig här på 1800-talet och naturligtvis längre tillbaka, och har förekommit i mängd av varianter. Ja naturligtvis förekom det väl ännu mer tillbaka i tiden sådana berättelser. Fenomenet: "Att se i syne" säges utan undantag av de äldre uppkomma däri genom att den gravida mo- dern fick se himlen under en likkista. Om modern råkade se en flik av himlen under botten av en likkista blev barnet "i syne" samma blev förhållandet om modern tittade ned i en öppen grav, man lade därför ett par spadar eller bräder i kors över graven så ansågs det ej vara "öppen". Att skåda himlen under likkistan var en allmän sak på den tiden man bar liken och inte körde, t.ex. om man stod på en väg och man fick se likbärarna komma gående på en höjd e.d. Att vara "i syne" säges numera vara sällsynt på grund av att man kör liket och detta befinner sig närmare marken, stod man förr på en låg väg och likbärarna buro kistan på en höjd såg man ofta himlen rakt under dess botten, detta fick en gravid moder akta sig för, men många gånger halp ej försiktighet. Symptomen av att "se i syne" var att det barn som föddes fick förmåga att se "bortom graven" ofta mötte de likfärder som en- / dast de själv kunde se, möta redan avlidna personer förutsäga dödsfall e.tc. Min faders svåger som hette Axel Andersson född i "jutagården" n:o 12 Örmanäs, död sedan några år tillbaka i U.S.A. hade detta fenomen som var mycket omtalat här på Örmanäs fordom. Redan som liten pojke begrep för- äldrarna att något var å färde han såg sådant som inte de såg och grät ibland, ty det låg i sakens natur att han ej fick omtala vad han sett samma dag det skedde utan fick vänta tills påföljande dag, annars blev han mycket sjuk. Han berättade att han mött personer som för längesedan voro döda, han mötte ofta likfärder på kvällarna som ingen annan sett eller såg. En kväll grät han: "Varför gråter Du? sade moderna har du glömt att släppa in söra?" (fåren) "Jag skall säga i morron vad det är, men inte i dag" svarade han, det var inte på grund av att han glömt att stänga in fåren, utan han hade mött någon död vilket han berättade dagen efter, det var första gången hon märkte att han var "i syne" och då erinrade hon sig att hon under sin grosess stått på en viss plats och sett himlen under likkistan vilket hon aldrig tänkt på förut, hon mindes platsen var hon stått vem som bars också. Sedan pojken blivit större var fenomenet helt naturligt för honom ej ringaste rädsla förspordes blott han teg med vad han såg tills nästa dag, annars blev han allvarligt sjuk. Enligt min fader och en del ännu min- nes-goda personer säges, att ibland om kvällarna när han gick och lungt pratade med någon följeslagare som han för tillfället kunde ha i sällskap, plötsligt sprang han åt sidan eller upp på någon åker vid sidan av vägen och vek undan för annalkande möte som endast han själv såg till följeslagarens stora bestörtning som inget såg. Dagen efter berättade han att han mött likfär- den och att kamraten han haft i följe gått igenom hela följet som varit osynligt för denne, vem som bar kistan, begravningsgästerna e.tc. själv / kunde han ej gå igenom likföljet utan måste väja annars blev han sjuk. Det var f.ö. omöjligt för honom att sammanstöta med de osynliga. Han blev seder- mera gift med min faders syster och flyttade till U.S.A. Han teg sedan med vad han såg då han ej ville skrämma henne, men hon märkte att fenomenet fanns kvar ty då de voro ute om kvällarna drog han henne med åt sidan eller upp på någon kant av vägen och väjde för "möten" som var osynliga för henne.... men någon nervositet hade han inte för saker.... Min fader hade även en morbror som var "i syne" och såg en massa övernaturliga saker han hette Petter Isaksson och brodern Börje. En kväll var Börje ut och körde landsvägen fram och Petter åkte med honom. När de kommo till "Kolas skog" i Fjärås fick Petter se en sugga gå på vägen: "Titta där!" sade han åt Börje, men denne såg ju inte suggan då ju inte han var i "syne" men han slog med piskan på den punkt där Petter pekade, då förvandlades suggan till en karl inför Petters ögon, karlen sprang in ge- den stängda dörren till en gammal stuga som låg vid vägen som kallades "Svarta hålet" där bodde en gammal gumma som det var mycket synd om. Hon var så fattig och mistat en son genom drunkning. – – – – men det var väl på senare tid hon bodde där, det kanske bodde någon annan på den tiden ty det är längesedan han såg suggan på vägen! de ha alla varit borta i många år! En annan gång han körde, såg han en stor kyck- linghöna med en massa kycklingar sitta bred- vid sig på vagnen som gick ovanligt tungt! Det berättades fordom så många spökhistorier och syner i Fjäråstrakten. Jag tror att gubbarna ofta voro berusade av sprit men i detta fall tror inte min fader att synen be- / rodde på sprit, då hans morbror såg ofta märkvärdiga ting då det är fullt klart att han var fullt nykter. Invid berget Borgårasen på Örmanäs bodde en gammal man som hette Anders Vessberg, kallades mest "Gamle Vessberg" han var i "syne". En dag gick han förbi "Källe- gården" n:o 2 Örmanäs gården är till än i dag, fast i något förändrat skick. Plötsligt fick mannen se i "syne" han såg begravningsgäster komma med en kista ut genom porten, men denne man blev ej sjuk om han omtalade vad han sett. Han gick in på gården till sönerna som för tillfället voro sysselsatta med att sko hästen, mannen berättade utförligt vad han såg vem som bar kistan och vad de hette som buro. Sönernas moder låg mycket sjuk varför den ene sade att: "mor har legat så länge så det blir väl snart slut". Men det blev han i stället som dog några dagar *) därefter. Hans systerdotter gav noga akt på att precis de personer som man- nen utpekat buro kistan, det var släktingar från andra socknar m.fl. Deras systerdotter dog för några år sedan hon hade berättat saken för min fader. *) Far påstår att han dog ungefär en månad efter den gamles syn. Enligt Anton Johansson i Örmanäs I fanns i Landa socken en man som var i "syne" och förutsade ett dödsfall 2 år före det inträffade. En dag stod han och pratade med en bekant då han fick se ett begravningsfölje komma över en äng, han berättade synen för den han för tillfället samtalade med. De tyckte det verkade mycket konstigt då det ej ens fanns något hus på platsen. Två år därefter kom en man och köpte en tomt och byggde ett hus på platsen, en flicka dog i huset och man konstaterade att de buro ut henne samma väg som mannen förutsagt långt förut och att allt stämde in. Om det var precis 2 år efter, är väl mycket sagt ty exakt minns jag inte precis men min sages- man som lever vet precis hur det var. Ja det finns oändliga berättelser om slika ting! / Så fanns det ju berättelser om andra övernaturliga ting som inte hade med förmågan att "se i syne" att göra! t.ex. Ibland trodde man att de döda hängde sig på nå- gons rygg och ville bli hemburna, ville "påsa" (hänga som en påse, = säck) då skulle man tända en tändsticka och föra den i en cirkel från munnen runt huvudet så försvann den döda från personens rygg. Att tända en tändsticka och göra ovan antydda rörelse med den, var f.ö. bra vid sådana tillfällen då man trodde att spöken och övernaturliga ting var i farten. (Anton Johansson Örmanäs 1.) En gammal båtsman (som numera är död) som bodde här på Örmanäs och som fordom en tid var ladugårdskarl på Örmanäs säteri berättade att en patron som fordom ägt sä- teriet spökade mellanåt. En morgon då båts- mannen i gryningen kom till ladugården visade dju- ren mycket stor oro, plötsligt märkte han att ett osyn- ligt väsen kom gående ladugården fram allt ef- ter som spöket gick gången fram steg ko efter ko upp tills hela besättningen var på fötterna (det var så tidigt på morgon att det var nästan mörkt), då tände mannen en tändsticka och ut- förde rörelsen kring sitt huvud med den. Båtsman- nen berättade saken för nedtecknaren av dessa folkminnen, men jag minns det tyvärr inte så i detalj som han sade. (Båtsman Johannes Brandt Örmanäs.) Skjutsar. Ibland hände det att personer som voro ute och körde och gastar kom och satte sig på vagnen och ville åka. Det förmärktes med att hästen började draga mycket tungt och blevo genom svettiga. Då skulle man stanna och gå av och titta vid bedslet på hästen, men man måste noga ge akt att man därvid stod mycket lägre än hästens huvud (titta mellan remmen och huvudet) – ty gas- / ten flög då av vagnen och slog till och då fick hästen "örfilen" i stället för kusken. Hästen ville sätta av i sken och det gällde till att hålla hårt i honom. Det berättas att på vägen mel- lan Hanhals och Eskatorp i Fjärås blev en gång en person mördad han hängde död på en gär- desgård intill. Vid denna plats voro alltid häs- tarna oroliga, ville stanna, hade liksom svårt för att vilja passera och man fick gå av och titta i bedslet som ovan antytts. (Matilda Isaksson Örmanäs.) Sådana berättelser ha funnits i många varianter, än på den ena platsen än på den andra fick man gå av och titta i bedslet. Men det var inte bara på vagnarna som gastarna satte sig. Båtsman Johannes Brandt som jag förut nämnt, berättade för fordom att en man på Örmanäs fick en gång en gast i sin skottkärra som han själv körde, skottkärran var alldeles tom och lätt att köra men plötsligt kom någon död och ville ha skjuts till sitt forna hem, kärran som var tom blev full med ens av ett osynligt väsen ehuru till synes tom blev den så tung att svetten flöt i strömmar av mannen som körde den. Jag minns inte riktigt hur det blev till slut men jag tror visst gasten gick av vid en avfartsväg och gick till sitt hem och kärran blev åter lätt att köra. Födelsemärken. Om detta stora långa kapitel skall jag ej myc- ket gå in på, det skulle föra alldeles för långt ty det fanns massor av normer och mycket, oändligt mycket en gravid kvinna hade att iaktaga och akta sig för. Hon fick som förut påpekats inte se himlen under en likkista, då blev barnet i "syne" hon fick inte kika i ett nyc -kelhål, då blev barnet vindögt. Hon fick inte bada, då fick barnet frossa och blev f.ö. så rädd / för vatten. Hon fick inte sätta sig på en o- låst kista ty om låset sprang igen och modern blev rädd just som kistan sprang i lås så kunde barnet få "kistenavlar" d.v.s. få runda bru- na märken på kroppen liknande de navlar som satt i beslagen på kistan. Den gravida fick al- drig vara med när någon låg döende, eller be- se dödskamp då kunde barnet få skakningar eller frossa. Hon fick inte äta på något fisk- huvud det fiskköttet var inte bra då sades barnet vilja drägla s.k. "seckla" d.v.s. saliven rann ur barnets mund ständigt ner på kläderna så- dana barn som dräglade fanns gott om i under- tecknads barndom. Den gravida fick aldrig se på något lik e.tc. e.t.c. e.t.c. etc. et.c. Botemedel mot "kistenavlar", man skulle lägga det barn som fått dessa i en kista samt sätta sig så hårt på denna att locket small igen precis som det gjort då moderna blev skrämd, ty det hände ibland trots försiktighet ty fordom var det vanligt att man hade kistan till stol emallanåt, efter den- na procedur försvann de bruna fläckarna "kiste- navlarna" från barnet så småningom. Botemedel: mot ett barn som dräglade, man skul- le ge det ett slag över munnen med en "fiskarump" d.v.s. stjärtbiten av en fisk helst torsk så upphörde barnet att drägla "seckla" som det hette på allmogespråk. F.ö. var ett bra sätt att taga bort födelsemärke som t.ex. bulnader av olika slag att stryka över födelsemärket med handen av ett lik man tog den dödes hand och strök över platsen där barnet hade "märket" men det skulle vara man mot kvinna, kvinna mot man, var det en pojke som hade "märket" skulle likets hand vara en kvinna eller omvänt. Ja nu var ju detta naturligtvis överdrivet / något det med födelsemärken, men det är i alla fall ett faktum att de fortfarande existera i den dag som inne är och kommer väl alltid att göra det trots att läkare förkasta dess exi- stens, men det är ju ett känt faktum att det som inte läkare kan förklara på naturlig väg bortförklara de som obefintligt hur klara bevis vi ha för dess existens. Den läkare är inte född och kommer aldrig att födas som skulle kunna få undertecknad att förkasta födelse- märkens existens och uppkomst. Men 1800-talets läkare trodde på dem. Men de gå inte att för- klara, det är endast i början av grossessen just när barnet får liv som skrämsel är farlig och olika märken kan uppstå, i slutet av grosessen blir inga märken. Min kusin som är född samma år som jag 1912. fick födelsemärke på följande sätt: Modern rostade kaffe på gammalt vis i en gammal- dags kaffebrännare varje gång slog hon det bränn- heta kaffet i sitt knä och rörde om, kaffet var så hett att modern ofta hoppade till och ryste. När barnet föddes var mage och knä och lår fulla av bruna fläckar av kaffebönans form och utseende. En gumma, nu död, bad modern slå kaffebönor i vatten koka upp det och tvät- ta pojken med, detta gjordes och fläckarna försvann. En ogift flicka här på Örmanäst var i grosess, ingen anade det då ju inte hon var gift, en dag kom en fiskare. På skoj slog han flickan på handen med en flundra. När barnet föddes satt flundran på handen. En annan gravid moder fick en möss mellan kläderna, blev myc- / ket förskräckt vilket ju är förklarligt, när barnet föddes fanns mössen på dess kropp med ögon svans och hårbevuxen, ett sådant fall har jag personligen sett för ett 15-tal år sedan på en Göteborgspojke – mycket näpen satt den lilla råttan på pojkens sida. Från samma stad såg jag en pojke vars moder blivit klöst av en katt, vid sitt ena öra. Pojken hade klorna vid sitt öra. I en grannsocken blev en gravid- kvinna vid slakt slagen på skoj under örat med djurets lunga – fruktansvärt – barnet fick för livet hela kinden vanställd av lungans färg och form. Det berättas om en moder som stackade hö och fick en orm med höet på sin gaffel. Ormen hamnade mellan blusen på hennes nakna bröst, att förskräckelsen blev fruktansvärd behöver väl ej ens påpekas. Hon födde småningom ett barn med en orm på bröstet (hörsägen från olika håll) sådana fall kunde bevisas i det oändliga. Just på den punkt där kvinnan rör vid sig när hon blir förskräckt, på samma punkt brukar barnet få märket – sedan kan läkare säga vad de vill. Men som väl är så är ju inte födelse- märke så förfärligt ändå. Min far berättar om en kvinna vars make skrämde hen- ne med en havskatt. Barnet fick havskattens hemska mun. En gravid moder blev skrämd av en apa som en kringvandrande positivhalare ägde. Barnet betedde sig som apan och vill ny- pas som denna, o.s.v. Barnet som nu är gammal kvinna lär fortfarande vara förstörd och lever avskilt från folk här i grannskapet säger man. / Att vara i grossess och titta genom en kikare kunde även vara farligt det kunde liksom kikandet i nyckel- hål medföra vindögdhet för barnet. Att under havande- skap sätta sig på en soffa eller stol där man under bakning haft en varm kaka liggande var även vådligt om modern blev rädd eller upprörd då hon satte sig och fick känna den förmodade värmen efter kakan, medförde i- bland födelsemärke, hela barnets "stjärt" blev eld- röd till färgen, verkade liksom skinnlös vilket ut- bredde sig i en runddel ungefär som kakans form. På tal om barn kan nämnas att barnkläder som tvät- tats aldrig fick lov att hänga ute över natten innan mo- dern blivit kyrkotagen, vådan därav har jag inte riktigt fått veta, men man var nog rädd för trollen att de skulle kunna göra barnet något ont. (??) I anslutning till "Läkekonst" N:o 108 och N:o 121 "stulet och hemburet" kan nämnas att man trodde att vissa kvinnor kunde sätta "skiver" (Engelska sjukan) på barnet det var sådana kvinnor som stode i "otillbörligt förhållande" till karlar s.k. slynor som sprang med alle handa karlar som fick skul- den. Men även sådana flickor som hade fästman och man kunde misstänka könsumgänge före äktenskapet sades kunna sätta skiver på barnet. Man vågade – när man bytte på, eller tvättade barnet – aldrig visa det naket för någon sådan kvinna eller flicka där man misstänk- te samlag förekommit, barnets bröst var ej far- ligt att visa men absolut aldrig dess under- kropp. Det var från sådana kvinnor som troddes ha satt "skiver" som man stal och bar / hem t.ex. en sko och satte åter på sin plats se- dan man först låtit barnet ha den under sin huvudkudde någon natt. (se sid. 4 o 5.) (Efter Matilda Isaksson f. 1867.) I anslutning till N:o 256 Måltiderna i hemmet kan nämnas att man på kvällen kokade s.k. "Valla- gröt" = vasslagröt. När man hade yst kokade man upp vasslan, skummade av ostämnet och blan- dade med mjölk samt rörde på med rågmjöl och kokade vasslagröt eller välling, även "Vallakroppen" förekom d.v.s. mjölsklimp. "Vallakroppen." På kvällen använde man också "Drickavälling". Man kokade svagdricka och mjölk i hop blande i mjöl och gjorde välling. I anslutning till N:o 415 Påsk. På påskdags- morgonen sades solen "dansa" i glädje över Kristi uppståndelse. Enl. min mor brukade man tidigt stiga upp för att i soluppgången skåda solens dans. (Från min mors barndom i Värö.) I anslutning till Värö socken skall jag nämna ett par av de massor av sägner som där förekom i socknen. I Ambjörntorp(?) i Värö ligger ett berg som kallas Borrås i det finnes en lång smal klyfta mellan två berg den s.k. "Borrås skåra" i slutet av klyftan hänger tvärs över ett stort stenblock möjligen en manshöjd från marken. Sägnen förtäljer att om man var ett sällskap som gick genom klyftan skulle stenen falla över den siste som passerade. I klyftan fanns öven två "kamrar" en liten / och en stor, i en av kamrarna fanns ett hål i bergets vägg, där brukade man offra små slantar, men vanligen blev det bara knappar – då man i min mors barndom hade mycket ont som småslantar – man påstod att där fordom bott en skomakare, om det var till hans minne aller till bergatrollen minns inte mor. Ordet: Borrås uttalas Bôrås som är svårt att skriva det måste man muntligen höra. I Sunnvära ligger en plats som kallas "Humla- krik" där finns ett berg i vars vägg finnes formation av en jätte. Sägnen förtäljer att en jätte suttit mot bergväggen för så länge sedan att berget ännu inte hunnit stelna utan var mjukt. I den f.ö. släta väggen finns tydliga märken av jättens bakhuvudet, rygg, säte, och lår.... Dessa bergformationer ### svårt att beskriva utan att se dem! (Efter min mor.) Då jag till Folkminnesarkivet för några år sedan beskrev en gammal Orlovs- sedel råkade jag möjligen uteglömma en rad. Här följer den i helhet. Pigan Stina utan medel, ger jag här en orlovssedel, var't hos mig i fyra år, härmed hon betyget får: Bäddar illa, sover väl, snattar gärna, aldrig stjäl, har ett barn och önskar flera, jag vill henne rekommendera! Angående Död och begravning sid 13 i frågeboken. Om graven sjönk hastigt sades någon snart komma efter någon skulle snart dö i familjen, d.v.s. den döde väntade på någon. (att graven sjönk menas att jorden snabbt sjunker samman och det blir som en fördjup- ning på graven, detta är ju olika ilband längre ibland kortare tid.) / Örmanäs i Maj 1950 Till föreståndaren för folkminnesar- kivet i Göteborg. Sänder här några folkupptn. vill först emellertid svara på Eder fråga i brevet av d. 22/9 1949. angående Anna Stina Karlsdotters bostad så var den Fagared Åsa. vid den tiden när dåvarande Fröken Möller gjorde uppteckn. hos henne. Hon bodde som jag trodde vid trakten kring Öl- mevallasjön och kallades "Anna Stina i Vålamossen" – hon är död nu. Det har även hänt mindre glada ting även i mitt hem sedan jag sist skrev, min fader är död, han dog d. ### ###. Han började bli dålig vid nyår just som jag började skriva närslutna uppteckningar men han var aldrig sängliggande någon enda dag utan vi satt här och pratade om gamla tider och händelser tills de allra sista dagarna – trots att han led av kräfta och hjärtsjukdom hade han inga plågor i egentlig mening utan han pratade om vad han mindes och jag skrev ned, men jag skrev som syns på brevpapper, ty jag gav mig inte tid att skriva efter fler blanketter. Jag var aldeles för apatisk, då jag såg vad som stundade och allt var och är så obeskrivligt trå- kigt sedan pappa dog. Ack vad det var en härlig, obeskrivligt lycklig tid då man var / barn och de gamla levde och man fick höra sägner och visor i mängd o. vad det var trev- ligt på den tiden, ja om jag kunnat draga tillbaka tidens hjul - ja, om jag kunnat! Nu vet jag ju inte vad pappa pratade om för Fröken Möller; kanske att hon upptecknat förut vad jag skrivit, men jag tog med vad jag fick tag i, men tyvärr är ju detta ett mycket blygsamt fragment av allt som funnits fordom och finns väl kvar ännu hos andra personer. Mycket märkvärdigt, det sista pappa pratade om av folkminnen här i livet, var om "se i syne" och likkprosses- sionerna som de personer mötte som voro i "syne" det blev det sista jag skrev efter honom innan han dog. ### fråga vad jag vill ha för ho- norar, så begär jag givetvis inget för själva arbetet – jag har visserligen inte "Hallands- säger" men ännu hellre skulle jag vela ha frimärke för vad jag lagt ut i porto ark o papper, då jag är handicapad av ohälsa, har jag alltid ont om pengar, och frimärke går ständigt åt. Alltså för mitt förra brev: 2 ark à 2 öre styck, 1 kuvert 2 öre styck samt 20 öre i porto. Summa 26 öre. och för närslutna 19 ark à 2 öre styck = 38 öre kuvert 7 öre = 45 öre samt därtill kommer ju så portot allså för båda breven 71 öre samt därtill kommer porto till detta sen- / are brev. Om ni ville samman- räkna detta samt sända mig detta i fri- märke voro jag allså tacksam så bägär jag inget för arbetet, utan endast vad jag kostat, det tycker jag vore väldigt snällt. Så hoppas jag att det med tiden skall gå och överflytta på blanketterna, ty detta kan jag inte åtaga mig på grund av bristande tid, så hoppas jag att det skall finnas nå- got av intresse i mina uppteckningar. Högaktningsfullt Ogden Carlson
Ordspråk, ordstäv, diverse talesätt samt personnamn.
1. Den som har tur, behöver inget ved. 2. D´ä inte borte, dä som rinner ur näsa åt mun. 3. Ingen bror i spel. 4. Dä bästa ä gott nog. 5. Ainveten venner. 6. Ante får ain ta skammen hälle skaa. 7. Fattigdom å halm i träskoa ä inte lätt å dulja. 8. Dä ä lätt å vära laier. 9. Dä ä lite, som roar småbarn. 10. Dä ä bätter å ha en liden välsignat bede än ett stort förbannat stöke. 11. ### langt å smalt, så du får´t i mek. 12. En kär ska stå ve sett or å a käring ve sina pôsa. 13. Osvuret är bäst. / 14. När en talar om trôlla, så ä da i förstu. 15. Töst, min mun, så får´e sôker. 16. Hure en vänner sek, så har´en röva bak. 17. En får äda, dä en har, å sjonga, dä en kan. 18. Dä ä varre å vära vånöser än brönöser. 19. Dä ä inte vart å vära rånöser. 20. Fråga ä fri, när hu ä ärliger. 21. Fråga ä fri, om hu så ä attan arna vi. 22. Den som inte ä framme, nôr mad å stryg vankar, så får han äda, dar maden har stått. 23. En lär, så länge en lever. 24. En lär, så länge en lever, å ska ha stryg, så länge en lär. 25. Dä ropar inte rum, dä som tomt ä. 26. Hunn på hunn. 27. Hunn på hunn å ingen på hynna. 28. Hunn på hunn, så länge dar ä en igen. 29. Stort huve å lide ved. / 30. Måttliger pölsa ä bäst, ante dä ä ätter oxe hälle häst. 31. Den ene korpen hogger inte ud öwat på den andre. 32. Lôva går an, men hôlla ä varrer. 33. Bättre nôet än inte. 34. Dä ä bätter å ha en trase än inga skjorta ha. 35. Dä ä rûset um röggen å inga skjorta ha. 36. Dä ä rûset um röggen å inga skjorta ha, den sum ä vansen en trase. 37. Den sum kommer sist i pôsen, ska först ud. 38. Var skulle slaiva vära uda i gryda. 39. Takelatten ä bortlagder å stäla ä förbuet. 40. Ta dä en behöver ä inga sönn. 41. Umbyte förnöjer sennet. 42. Fint ska´t vära, va dä kostar. 43. Fint ska´t vära, um en så ska binna skoa mä bast. / 44. Du har rätt, du ska känga. 45. Den, som ger sek i lek, får hôlla strek. 46. Kriatura ha ingen annan Gud ann män- ska. 47. Grisen får betala va soa bryter. 48. De, sum inte spinner sina blåner, så har han dum i behôll. 49. Ta den ena hanna å rädda den andra mä. 50. Köpa kontant sparar mången slant. 51. Den störste hunn tar dä största stöcket. 52. Dä ä bäst å klyva, var gärsgårn ä lågast. 53. En kan vänja en hund te å äda sur- äpple. 54. Måttan ä bra, den som bare orkar råka´na. 55. Troll ha allti häll. 56. Gud skapte inga hast. 57. Mad ska en ha å hud ska en veda. 58. Han ska ha ved te å göra seg gaern. / 59. En kan liga gärna vära nägen som te ha ingenting på seg. 60. En kan liga gärna gråda om kvällen som om môern. 61. Han ä inte bätter den som hôller än den som flår. 62. En ska teminstingen veda hud va attene gang. 63. Löcka rågar man å kula mana. 64. Dä ä lag som grannar göra. 65. En ä tjongen te å slô på den väggen som går. 66. Prada stollafora går la an, men äda gam- mel ost, nôr en ingen har, dä ä varrer. 67. Vane ä varrer än förved. 68. En ska klä seg i gôtt vär, så en står seg i ont. 69. Ja krusar inte skid, så länge ja ä skid själv. / 70. Ska en ha nôt roligt ,så ska dä vära mä en lever. 71. Efter fölleri kommer dröckenskab. 72. Den penga får han köpeskål består. 73. En ser inte si nästa länger än te tännera. 74. Ju fler kocka, te sämmer soppa. 75. En ska inte skåda hunnen på hårhamsen. 76. Alla svin ä svarta i mörket. 77. Dä finns fler brokia hunna än prästens. 78. Skam hjälper de sina. 79. Räven slôr inte ve ula. 80. Dä ä inte jul marum en gång um åert. 81. Den sum ha dåliga granna, så får han skräppa själv. 82. Den via far, blir möe var. 83. Staten ska föras, om tarma ska släpa. 84. En ska skälla mä den hunnen än äder mä. 85. En ska lä maden täcka mun. / 86. E knuten hann kommer ingenting i. 87. Penga ä en vandringsman, den som för- hindrar dess gang ä en skälm. 88. Körkans granne ä sist framme. 89. Alla nöckla ä la inte bundna ve e röv. 90. En rier la inte röggen å alle. 91. E arg käring å e ilsken man står dä inga rå te mä. 92. Laia fula spå allti ont vär. 93. Du vell la inte ha fett å dôppa talg i, nôr dä ä smult förut. 94. Nôr en ha betalt si kaka på torget, så skida inte röttera i kliet. 95. Musa dör inte unner säalasset. 96. Folk först å sen di som bätter ä. 97. Den lide spar, han lide har. 98. Bra kär redar seg själv. 99. En får löna efter böna. 100. Nôr musa ä mätter, så ä mjölet fräkt. / 101. En pradar så möe, nôr en dricker. 102. Inte tränga seg mellom barken å trät, heller mellom sarken å knät. 103. Inte tränga seg mellom barken å trät. 104. Ta vackert, så får´e ta omigen. 105. En onger kan dö å en gammal ska dö. 106. Dä ena goa skämmer inte dä andra. 107. Dä ä inte ens fel att två trätta. 108. Veljen drar halva lasset. 109. Större skepp ha gått i sank än e bötta välling. 110. En kan gömma ull, te dä blir mull, å hör te dä blir gull. 111. Förr än fruntimmera tia, sprecka de e halvarn. 112. Östanväder å käringaträtta, dä har svårt ve å lätta. 113. E lai käring ä varrar än ett stadigt dry- pane. / 114. Nu ä dä gôtt vär ute å vära inne i. 115. Har en hôppat över katten, så hôppar en la över rompen. 116. Stuvekyrd å pölsestörst, dä ä dä varsta, sum finns. 117. En behöver inte köba en halter häst, en kan la få ´n ändå. (Säges förklenande om fästmör.) 118. En ska lä maten dö, annars tror han, att han ä kommen åt en hunn. 119. Var och en har sett punn. 120. En har inte mer roligt, än en gör seg. 121. Nôr dä ä bjutt så ä et fägnat. 122. Den sum lägger seg sum e so, så stier ´n upp sum en kär. 123. Dä dunar la inna dä jolslör. 124. En ska sputta folk i syna å trampa dum på tära, så kommer en i språk mä dum. 125. All slags skid fryser i tivär. / 126. Dä va väl inte Kôlla feck horn, för då hade hu stangat ihjäl allt byafät. 127. Sôddet lär ska sôdda smörja ha. 128. Äter en seg inte mätter, så slukar en seg inte mätter. 129. Den sum springer mä han skider, så får han stå mä han tôrkar seg. 130. Nôr dan tryder tar natta ve. 131. Han ä inte födder i första. 132. Dä ska nawla te å klå seg i röva. 133. Koa äder kalvens varsle. 134. Hu har nawlen te brås( = brosch. Om en kvin- na lättfärdigt blottar sig.) 135. I ä så garna, så I burde ha spö. 136. Orkar du inte mä löba, så får du ner kryba. (Tattare till sina åldringar, vilka dränkas). 137. En ska vära allversammer å lä snôern rinna. 138. Enveten blir becketen. / 139. En får inte bå soba å raga i en buske. 140. Den, sum föräter seg fira ganger um daen, så har han ingen hälsetimme. 141. Gåver å gengåver varar vänner längst. 142. Dä ä ingi skam å veda hud. 143. Den sum äder möet, han skidet möet, å svina ä aldri frå hans hus. 144. Allting har en änne. 145. Allting har en änne, men korven han har två. 146. Allting har en änne, men korven den har två, å pannekaga hu har ingen, men hu går åd ändå. 147. Ongdom å ållerdom, dä furs inte åd. 149. Du tar ladmansböka (Till en som förlässer sig för att slippa gå mer än en gång). 150. Dä ä bätter å få lide på möern än svälta hele dan. 151. Lika nöjder blir aldrig nöjder. / 152. Ät inte för möe! Du ved, vad du le sist. (Skämtsamt tillrop på gillen). 153. En får inte möe för en tänker. 154. En ska inte bossa för ubuert (ofött) fä. 155. Gud har inte skapat nån brådska. 156. Guds burn ä inte noga: de vell hellre ha än ge. 157. Dä va sant så långt de rack; sen to lögna ve. 158. Snål spar å skam tar. 159. Dä ä bätter å väre gåane än illa å- kane. 160. Snålheda bedrar visheda. 161. Ingen kan för ulöcka fly. 162. Fattigdomen ä vehängsen. 163. Han tjänar inte saltet te kattens välling. 164. Den, sum ä fattiger, han har ingenting. 165. Dä, sum kôstar nônting, så smagar dä. 166. Du ä varrar än den sum kröb å sked. / 167. Dä ä bätter å ingen gris ha, än te å ha en sôdden sum en inte får håert å. 168. Dä ska vära ante häfta helle skeda. 169. En stölle gör många. 170. En ska inte nöa gôtt i ont. 171. Nu ä´et brått i brôden. 172. Ä´et uthälligt, så kan en bryda å tummen i röva. 173. Den sum ä sist i pôsen, ska först därifrå. 174. Äpplet faller inte langt ifrå träet. 175. Gömma heter ha. 176. Brännvin å salt, dä hjälper för allt. 177. Nör Erik ger ax, så ger Olof kaka. 178. Skomagarns käring å smens man får gå barfota. 179. En får rätta foten ätter fällen. 180. Dä ä ingi kunst, bare en kan. 181. En kan säga sanningen, te en inte får lana hus. 182. Dä ä ingen heder å skämmas. / 183. Nu ä fyern bätter än hela gäert. 184. Van töcker um sett. 185. Van töcker um sett, um dä ä aldrig så lett. 186. Den som äter längst, lever längst. 187. Dä ä bätter å leva, mä en lever, å dö än fjortan da förr. 188. Var en kommer, så legger nöja ve kubben. 189. Påka ska ha stryg: ante ha da gjort nôt ont helle tänka da göra´t. 190. Hid å did å liga langt. 191. För möe å för lite skämmer allt. 192. Nattavaga tar si kaga. 193. Han får lägga sin lade arm på sin tomme tarm. 194. Kär å kär, å vante å vante. 195. Den lejde måste gno. 196. Nôn gang ska väre den förste. 197. Rädda kära bära allti stora vapen. 198. En kan liga gärna sia "Hoppfaderalla" som "Åhå". / 199. Prästasäcken blir aldrig fuller. 200. Om en vore så föresluer som ättersluer. 201. Namnet skämmer ingen. 202. Penga gefta troll. 203. Gefta seg för pänninga ä ett stort bedrägeri. 204. Den ena ära tar den andra i hann. 205. Den ubedde ska setta på sobedönga. ( I en vrå borta vid dörren samlades soporna för flera veckor. Där var sopedyngan, där den objudne gästen fick slå sig ner). 206. Kärt barn har manga namn. 207. Den en älskar, den agar en. 208. Självgjort är välgjort. 209. Nôr äkta makar ha ätit upp en tunna salt ihop, så börja de lära känna varandra. 210. Skräppa å se själv, dä lokta illa. 211. Dä har varit i säck, inna dä kom i pöse. 212. Snälla barn roa seg själva. 213. Se, men inte röra, ska snälla barn göra. / 214. Nôr barna få sin velje fram, så gråda de inte. 215. Liga barn lega bäst. 216. Liden blir la stor. 217. Barnabrö ä svårt å äda. 218. Alle ä barn i början. 219. Om en skickar barn te bys, så får en själv gå ätter. 220. Dä vaxer inte bå ved å vägga på en gang. 221. Så gör barn i by, som dä hemma ä vant. 222. Kråga hu skrapper å sina onga. 223. Bränt barn ä rätt för ailen. 224. Små gryder ha också öron. 225. Dä ska krögas i ti, dä som kroget ska bli. 226. Den, som får stemmor, så få´ern steffar. 227. Höstanatta å barnaröva ä inte å lida på. / 228. En ska inte bju bagarebarn på brö (för dä ä sönn). 229. En, ska inte klä å seg, inna en ä teress å lägga seg. 230. Dä ä ingen for gammel te å lära. 231. Dä ä ingen for gammel te å bli luseter. 232. Dä går an å skära brea remma ur andras läder. 233. Nôden har ingen lag. 234. Nôr dä regnar välling har den fattige inga ski. 235. Fattigdomen ä inte goer å dulja. 236. Dä skiljer på lort å pannekaga. 237. Alle kan inte harra vära, nôn ska säcken bära. 238. Nôr dä regnar på de rige, så dryper´t på de fattige. 239. Gålboa byta inte gärna hästa. 240. Stränga harra få korter befallning. / 241. Frokta Gud å ärligt vandra. Sköd deg själv å skid i andra. 242. Var å en ä harre på si dränga. 243. Var å en hunn ä harre på si dränga. 244. En karl står ve sett or. 245. En karl står ve sett or å e käring ve sin pôse. 246. Kvinnans list övergår mannens förstånn. 247. Ett trä kan inte bränna, å e käring kan inte trätta. 248. Môreglans å käringedans varar inte te kvällen. 249. Dä ä inte kongsor allt va drôttninga sier. 250. Dä ä inte så hett i hälvete, som präs- tera skriga te. 251. Prästen å hunn tjäna föa mä mun. 252. Va en gör, så gör en åt seg själver. 253. Var å en ä seg själv närmast. / 254. På seg själv känner en andra. 255. Bloen ä tjyckare än vannet. 256. Dä ä bra å ha kongen te morbror. 257. Släkta ä varst. 258. De närmaste ä de värste. 259. Den, som ger te han tigger, ska ha stryk te han ligger. 260. En kan inte lita på nôn ann å knappast på seg själv. 261. Tar ja käppen å säcken får ja skäppa på fläcken. 262. Tjuven tror, att alle stäl, å hora tror att ingen ä ärliger. 263. Tefället gör tjuven. 264. Den, som veskar han luer, å den som snattar han stäl. 265. De små tjyva dum hänger man, men de store de få gå. 266. Nôr stôllen kommer te stan, får handlarn pengar. / 267. Mänska spår å Gud rår. 268. Manga å langa böner ä en stöggelse för Vår Herre. 269. Nya sobla soba allti raint. 270. Där geda ä bunna, där gnawer hu. 271. Sätt inte bocken te träggårsmästare. 272. Dä nöttar ingenting te å slô vann på gåsa. 273. Rädda hunna skälla mest. 274. Den hunn en ska jarva åt skogen, biter inte manga djur. 275. Garna hunna få rivet skinn. 276. En ska hôllamä den hunn en äder mä. 277. Nöa driver hunn i bånn. 278. En tar inte hunn där en släpper´n. 279. Feda hästa ä inte halfödda. 280. Nôr krubba ä tom, så slöss hästa. 281. Hästen å sön, de äda i dön. 282. Fora mä snartahavre. 283. Offra inte krud på döa höga. / 284. Männa gräset vaxer, dör koa (hästen). 285. Den koa som gabar mest, molkar minst. 286. Dålig kvia, som inte dansar mä första kalven. 287. Har ja klave, så får ja la ko. 288. Ja känner mina löss på gången. 289. Koa molkar genom tanna. 190. Då flyer inga stekta sparvar i mun på en. 291. Väl börjat ä halvgjort arbete. 292. E flyane kråga får nôet, e settane får inget. 293. En ska smi männa jarnet ä vart. 294. Fort å väl furs inte åd. 295. Arbetarn ä si lön vard. 296. Den, som inte vell arbeta, ska inte heller äda. 297. Den som har manga jarn i ailen, bränner allti upp någa. 298. Alle sar, huru väl dä ä gjort, men ingen sar hure fort de har gått. 299. Feskara å skötten gå ofta förgäves. 300. Gå inte över åa ätter vann! / 301. Dä ä lättare sagt än gjort. 302. Gör´en dät själv, så ä´et bå tackat å betalt. 303. Fåfäng gå lär möet ont. 304. Varket prisar mästarn. 305. Förste timmen i galgen ä varst. 306. De sum gömmes i snö, kommer upp i tö. 307. Vi ska inte tala om den snön, som föll i fjol. 308. De vise fela ock. 309. Um en räcker skam ett finger, så tar han snart hele näven. 310. En kan dra åt seg mä ett finger, så en inte orkar skjuta ifrån seg mä bägge näva. 311. Dä ä lätt å locka, den gärna vill ätter hoppa. 312. En kan liga gärna gräva um kvällen sum um môern. 313. Lätt fånget ä lätt gånget. 314. Den som vågar, han vinner. / 315. Kärleken drar. 316. Han (hu) ä gefteblinner. 317. Um kärleken ä stark så loktar fesen som anis. 318. Umbyte förnöjer sennet. 319. Gammel kärlek rostar inte. 320. Varma flickor fryser aldrig. 321. Våga vinna, tappa kan. 322. Dôla däger gefta seg själva. 323. Han tog tronet för guldet. 324. Kaga söger maga. 325. Det ä inte en mans göre å gefta seg. 326. Ingen ä sämmer än den, sum ska gefta seg å å ingen ä bätter än den sum ä döer. 327. Gefta seg dä går la an men sätta bo ä varrer. 328. Dä ä la inte så lätt å sätta föttera unner egen bohänne 329. Han har fått kam te håert. 330. Den ene töcker om mora å den andre om dotera, å så bli bägge gefta. / 331. Tebuen hjälp blir allti försmådd. 332. En ska inte skåda given häst i munnen. 333. Snar hjälp ä dubbel hjälp. 334. Nôr nöa ä som störst ä hjälpen närmast. 335. Så går dä te i kri: den sum ä hemma blir skuten, å den sum ä ude blir fri. 336. Lôva runt å hôlla tunt. 337. Han luer som en häst travar. 338. Han luer aldrig, men sier sällan sant. 339. Lua lide te husbehov, dä skadar inte. 340. Å barn å stôlla får en veda sanninga. 341. Sanninga ä svåer å höra. 342. Smörja vangen så går han lätt; muda domarn, så får du rätt. 343. Dä ä bätter å kasta te hunn en bede, än te å biss mä´n. 344. En ska inte sörja för den dan, som inte ä kommen. 345. Dä ä inte guld allt som glimmar. / 346. Nôr katten ä borte, så dansa rôttera på boert. 347. Te mer en stryger en katt på röggen, te mer sätter´n upp rumpa. 348. Här ä ugglor i môsen. 349. Den, som gräver e grob åt andra, faller själv i´na. 350. Du får tänka vad de vell, men du får inte tänka vad du vell. 351. Alla bäcka rinna te sjön. 352. Sum en bäddar, får en ligga. 353. Sum en kokar, får en äda. 354. Sum en sår, får en skörda. 355. Sum en ställer seg, få en ha´t. 356. Gjord gärning har inga vänning. 357. Dä sum ä gjort, så ä´et. 358. Den illa gör, den illa far. 359. Dä orätt fås, mä sorg förgås. 360. Tjyvagoss går å tar mer mä seg. / 361. Han feck släppa te båd ris å röv. 362. En ska lära seg kryba, inna en ska gå. 363. Stora or å fett fläsk fastna inte i halsen. 364. Eget beröm loktar illa. 365. Tomma tönner skramla mest. 366. Var å en skryder å sett skitna smör. 367. Var å en skrabar unner si gryda. 368. Han ved å sko seg. 369. Han slibar inte udan vann. 370. Han vänner allti kappa ätter vinn. 371. Enveten sum e lus. 372. Mörestunn har gull i mun. 373. Rig nock sum nöjder ä. 374. En får rätta mun ätter massäcken. 375. Bätter en ful i hanna än tie i skogen. 376. Små smuler ä också mad. 377. En gnawer nôt å ben men inte å sten. 378. Var ska en få fesk uda ben å jol uda sten. / 379. En får ta dan, sum han kommer. 380. Bätter tia än illa tala. 381. En får knyda för en fuller pôse. 382. Tänk först å tala sen. 383. Osvuert ä bäst. 384. Utfluget ord kommer aldrig tebaka. 385. Den som går i borgen, går i sorgen. 386. Den, sum inte ser upp mä ögona, får se upp mä pongen. 387. Köp inte grisen i säcken. 388. En ved va en har, men inte va en får. 389. Mö vell mar ha. 390. Ta först, räkna sen. 391. Dä ä bätter å stämma i bäcken än i åa. 392. Ta skia i vacker hann. 393. Dä ä så dags å sekta, nôr såera setta i röva. 394. I dä lognaste vannet gå de största feska. 395. Han har en räv bakom örat. 396. Jola ä allti frusen för lata svin. / 397. En liten kan göra möe, männa en stor vänner seg. 398. Han hôller åt den sum ingenting gör. 399. Han hôller helst i den lätte ännen. 400. Ila kommer aldrig te vila. 401. En aen gang ä en skälm. 402. Langsamhet gör lessamhet. 403. Magen blir förr mätter än ögat. 404. Gamla katter villa också lapa mjölk. 405. Lagom ä bäst. 406. Ta inte mair i skia än du orkar lötta. 407. Skam tar sett lan igen. 408. Den rike vell ha mair, å Skam vell ha flair. 409. Mörksens gärning ä dagsens skam. 410. Han ä så full å fan sum e körka å bön- ner julotta. 411. Han ä stella i skogen å töster på logen. 412. Ont krut förgås inte. / 413. Ont gräs förgås inte. 414. Ont ska mä ont fördrivas. 415. Den som gärna vell sjonga får allti viser 416. Dä, sum dålit ä, dä spörs la. 417. En väljer allti dä minst onna. 418. Den, sum inte ä nôt ont i, ä då inget gott i heller. 419. Den, sum sover, sönnar inte. 420. Äpplet faller inte långt ifrå trät. 421. Dä kommer inga duonga ur korpägg. 422. Dä va ol å inga viser. 423. Ja ha la e talane tonga å e rykane röv. 424. En ska kunna försvara sin tallrik. 425. Ett förnöjsamt senne ä ett dagligt gästabud.