Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Väderleksmärken
Om Anders braskar, så slaskar jul - om det var frost på Andersdagen skulle det bli milt till jul. Om stubben bär hatt Andersmässenatt, då skulle vintern vara till vårfrudagen. Julasummer och påskavinter - om det var gott väder till jul skulle det bli kallt till påsk.
Jul
När man kom från julottan, skulle man in bums o ha glögg, sen skulle man ut med samma o få in hästen o ge den en kanna havre. Då fick man först in skörden bland grannarna sedan under året, vi var fem stycken här i gården. Jag var med om att "sjunga för dörr" vid jul till jag var en 26, 27 år. Vi hade / ingen stjärna. Vi var både pojkar o töser, som sjöng, på många ställen fick de "ta oss", tog de en, var hela laget taget, då kom vi in. Ville vi ej gå in, så sprang vi. I en strof i visan som vi sjöng först, stod det: "Finns det någon flicka i detta hus, så går hon upp o tänder ljus." Sen sjöng vi alla mjöliga visor.
Julafton.
De trask aldrig på julaftons förmiddag, men de gamle skulle alltid ut och hugga julved då, det var färsk björk- ved till julelden. Då var det öppna spisar för det mesta, och de la upp veden i kors, och gruvan skulle stoppas full med färsk björkved, som inte fick röras. Halm hade vi ett par gånger, och det hade de i gård- stöva också. Nicolaus skulle alltid ha julhalm. Det togs in ett par fina kärvar och heddes ut väl mitt framför bordet. Så gjorde de en julagubbe av halm, som de flätade ihop. De skulle ligga på rygg och ta den med fötterna ö- ver huve't. Halmen fick ligga hela julen. De bytte om ett par gånger. De tog ut den efter trettonde och använde den till strö. / Julgran hade de inte på länge; jag var allt nära på vuxen, när jag såg den första. Men någon stake klädde de eller gjorde en "julakrona" av trä med fyra holkar i och kläd- de den med silkepapper. Julaneka skulle upp tidigt. Många satte upp den det första det var ljust på morron. Det skulle vara en stor nek. En del satte upp två eller tre julanekar. De satte den ###- ### på en stake nära huset, så att de kunde se henne inifrån. Ibland satte de den på ett litet träd. Se'n började de ta en granbuske och kvista av den nerevid och sätta ne- ken i den. Julahög: det var ett par kakor av var sort: vörtabröd, rågbröd och sektebrö. Så tog de hem ifrån Borås "tvålerullar" av vetemjöl. Julhästar av pepperbrö köpte de för 6 öre stycket i Borås och satte upp på väggen. En tupp hade de ofta på julhögen – han stod emot en #innespeta. En kaka skulle gömmas till "lellajula". Kreaturen skulle ha det goaste man kunde ge dem: korna fick hö, hästarna havre. / De grävde om och hyfsade gödselstaden till jul – den skulle vara jämn och fin. De granrisade emellan gödsellagorna och ovanpå dyngestan, när de var färdiga. De fick inte röra i julbrasan; det skulle inte vara bra. Nej, jag har inte hört att de tittade efter spår i askan.
Julafton, Annandag jul
På 'julafta' gav en var ko en nek havre å likaså hästen. De kärvarna var undantagna särskilt vid haverns inbärgande på hösten. De lades att inte råttorna skulle komma åt dem. När en gav koa' el. hästen neken så sa' en: 'ät väl å trivs väl, dä ä julkväl i kväll'. 'Speckeneka' satte vi upp strax efter middagen. Det var den sista haverneken, som bands för året. Den skul- le fåglarna ha för att det var jul. Hon sattes vid uthusen. Det var gulsparver, som skulle ha mat. Strax efter middagen tog vi in ett kar å badade å bytte om underkläder, se'n var det helgen. Under julhelgen gick de omkr med ljusa stjärnan. Det var på kvällen å tidigt på morgonen. Det var en 'stjärna' gjord av papp som satt på en käpp. Det var 'striper' (uddar) som gick ut på den. Pappen var / oljad för att det skulle lysa genom den. Ett ljus inuti stjär- nan. Hon svängdes runt. En som hette 'Staffa' som bar den. Konung 'Herodis' å 'Mörkolands konung' var med, tre vise män, 'Judas' å 'bocken'. Dessa gick runt i stu- gorna å sjöng å tiggde. 'Bocken' var utklädd som en rik- tig bock. Judas hade en stor vid hatt på huvudet å bjällra i hatten. Så hade han en pung på bröstet. De tre vise männen var klädda i vitt med 'sockertoppsmös- sor' på huvudet. När konung Herodes kom in, satte man fram en stol åt honom. Så befallde han att Mörkolands konung skulle komma fram å tillbedja honom. Då skickade Mörkolands konung fram en av sina tjänare, men han blev bortvisad. Annandag jul på morgonen gick pojkarna å 'hövsa' å gjor- de fint i lagårdarna. Kom husbonden över dem så skulle de med in å ha fägnad.
Julafton
Julaftons morgon. Julaftons morron tror jag de skulle kasta säg för riktigt länge sen. Fågelkärven De sätter julneken i en gran, som skalas s att det bara fin- nas en krona i toppen, och i den sättes neken. - Förr satte de små fina granar vid dörren. Doppa i grytan. De doppade i grytan vid 12-tiden. De hade allt hårt bröd för riktigt länga sen att doppa i grytan. Kreaturen. Kreaturen fick foder bra tidigt på morgonen. Julbadet. Julbada skulle de. De tvättade och bytte om till kvällsmaten. / Julgranen. Julgran har de haft, så länge jag minns. Förr hängde de förfärligt med karameller och äpplen i den och ljus i alla fär- ger, som de köpt, för talgljusen kunde de inte ha i granen. Julhalmen. De la halm på golvet. Det minns jag. Det var rak råghalm. Den fick ligga inne över julen. Julbrasan. Förr la de in stora "knutar" av björkved till julbrasan. Julklappar. Några julklappar gav de, fast inte som nu. - I Gällstad gick kyrkstöten och skulle ha matvaror om jul, men inte här. Ibland kom han före jul, ibland efter. Julbordet och julbröden. Varje barn hade sin julhög, och de gav varandra bröd, som man bakat, och så bytte de, så högarna blev så stora till slut. Det var både grovt rågbröd, "tappat" (sam- siktat) och rågsikt och vetebröd. Det grova rågbrödet bakades till kakor, det "tappade" och rågsikten till limpor. Av vetet bakade de fyrahjulingar och julkusar. / (samma form som lussekatter.) Julaftons kvällsvard. Till kvällsmat skulle de ha fisk och potatis och risgryns- gröt. Svinhuvudet skulle stå på bordet och julskinkan också. De hade alltid en mandel i gröten, och den som fick den, skulle bli gift, innan året var slut. De rim- made till gröten. Den, som inte ville, slapp. - De läste och sjöng före maten. Efter maten, sen de gjort iordning, gick de och la sig. - Det skulle alltid stå något på bordet: smör och bröd och lite pålägg. Varför vet jag inte.
Julseder
Barnen skulle ha var sin julhög, som fick stå orörd över hela julen. I högen skulle det finnas kakor av alla slagen bröd, som bakades till jul. Det blev vanligen tre kakor och så överst en "fyrhjuling". Den gjordes av den bästa degen och skulle helt och hållet flätas. Först gjorde man flätor runt omkring till själva ringen och sén två flätor, som lades över och kom att bilda de fyra ekrarna. Pappa tog in halmen i mörsningen. Den skulle bredas före kvällsmaten. Vi fick sova i halmen den första natten, men vi skulle alltid vara så tysta. På juldagens morgon skulle alla till kyrkan. Upp ifrån skogsbygden kom / de med långa tjärvedsträn, julabloss. När de kom fram till kyrkan, kastade de träna i en stor hög utanför kyrkan. Ifrån ottesången sprang de, för den som först kom hem, fick först inhöstat. Sén fick de ingenting göra på juldagen. Men som sagt till kyrkan skulle de. I skogsbygden var en, som inte sett juladá hemma på fyrti år. Han gick med natten och kom med natten. De har två mil till kyrkan. Annandagen skulle alla upp tidigt vid tre-tiden senast. I min barndom red de Staffan. De hade så granna utklädda hästar och kom 4 - 5 i sällskap. De skulle alltid bjudas på. De bruka gå och måka förr också, men det skulle ske i smyg. De hävde båsarna fulla med hö. / Nyårsnatt var ljus alltid tänt. Somliga gick runt huset för att se om det skulle bli tillökning eller om någon skulle dö under året. Sådant som vädret var nyårsnyet, sådant skulle det bli de två efterfäljande. Trettondedagen gick det stjärn- gossar omkring och sjöng på ställena, men jag minns inte alls vad de sjöng för något. De hade en så väldigt vacker stjärna.
Julafton
Det blev allt att gå upp något tidigare denna morgon än vanligt. Eljest brukade en ju vara uppe i god tid varje morgon före jul, för att en skulle hinna något på dagen. Halmen togs in när det var skurat, så fick den ligga över julnatten å juldagen. Den skul- le en allt ligga i en stund alla i huset på kvällen. Barnen lekte i den. När en tog ut den, så fick kreaturen den å äta, för en hade inte gott om halm, så att en kunde ha bort den. Julgranen kan jag inte så bestämt säga när det blev bruk med henne här men det var inte förrän på 1870-talet åtminstone. Det var pi- gor som tjänade på prästgården som fick lära sig ta efter. / Av julbrödet som skulle ligga på bordet hela ju- len mins jag en kaka som var naggad eller ur- nupen i kanterna, så var det ett hål i mitten på den. Så låg en "julbock" på den. Detta var bakat av siktat rågmjöl. Om julafton på kvällen fick kreaturen ett sär- skilt mål. Det var en särskilt god hötapp. För var å en ko som fick foder skulle en läsa: "Vår förste kväll i jule, vår Herras kväll i kväll! Ät väl å trivs väl dissbättre dag för dag." I ladugård å stall skulle en sopa å göra särskilt fint, för på juldagen skulle en inte ta ut gödseln. Det blev inte förrän på annandagen om morgonen. Om julkvällen fick en äta gröt å fisk. Om julkvällen så skulle en ta tydor. En la- de sig på golvet å sparkade av sig en sko / Den skulle en sparka så att han föll bakåt över huvudet. Om tårna föll mot dörren så blev det olycka i huset, men om den blev liggande med hälen mot dörren så blev det lycka. - Gick en ut å såg på fönstret me- dan de åt julkvällen, så kunde en få se att någon satt huvudlös vid bordet. Då skul- le den dö under kommande år. Fick en se sig själv huvudlös, så var det en själv som skulle dö. "Julbrasan" bestod av björkved.
Julafton
Det blev allt att gå upp något tidigare denn morgon än vanligt. Eljest brukade en få vara uppe i god tid varje morgon före jul, för att en skulle hinna något på dagen. Halmen togs in när det var skurat, så fick den ligga över julnatten å juldagen. Den skulle en allt ligga i en stund alla i huset på kvällen. Barnen lekte i den. När en tog ut den, så fick kreaturen den å äta, för en hade inte gott om halm, så att en kunde ha bort den. Julgranen kan jag inte så bestämt säga när det blev bruk med henne här, men det var inte förrän på 1870-talet åtminstone. Det var pigor som tjänade på prästgården som fick lära sig ta efter. Av julbrödet som skulle ligga på bordet hela julen mins jag en kaka som var naggad eller urnupen i kanterna, så var det ett hål i mitten på den. Så låg en ”julbock” på den. Detta var bakat av siktat rågmjöl. Om julafton på kvällen fick kreaturen ett särskilt mål. Det var en särskilt god hötapp. För var å en ko som fick foder skulle en läsa, ”Vår förste kväll i jule, vår Herres kväll i kväll! Ät väl å trivs väl dissbättre dag för dag.” I ladugård å stall skulle en sopa å göra särskilt fint, för på juldagen skulle en inte ta ut gödseln. Det blev inte förrän på annandagen om morgonen. Om julkvällen fick en äta gröt å fisk. Om julkvällen så skulle en ta tydor. En lade sig på golvet å sparkade av sig en sko. Den skulle en sparka så att den föll bakåt över huvudet. Om tårna föll mot dörren så blev det olycka i huset, men om den blev liggande med hälen mot dörren så blev det lycka. – Gick en ut å såg på fönstret medan de åt julkvällen, så kunde en få se att någon satt huvudlös vid bordet. Då skulle den dö under kommande år. Fick en se sig själv huvudlös, så var det en själv som skulle dö. ”Julbrasan” bestod av björkved.
Julafton
Här steg en upp tidigt, för en skulle till skjulet och hugga ved. Det var så brått med vedhuggningen den morgonen. En fick lysa sig med en liten varme. ”Julhalm” ströddes på golvet. Om julmorgonen så rep en ihop å tog den med till ladugården och gav den åt kreaturen. Om en fann sädeskorn under julbordet, så tog en dem. De bakades in i en kaka. Det skulle tyda på att en fick god skörd nästa år. På middagen så satte en upp en ”kornnek” åt fåglarna. Om de fick mat till julen så skulle en få bra skörd. Den neken sattes vid ladan eller logen eller fästes direkt vid hustaket. En ren vit duk lades på julbordet, och all slags mat sattes fram. Ett stort dreckstop av trä fylldes och sattes på bordet samt brännvinsflaskan. När en hade ätit julkvällen, så fick inte bordet dukas av. Det skulle stå som det stod. På morgonen, innan en gick till kyrkan, så skulle en äta av den maten och dricka ur stopet. Det skulle liksom vara bra.. En ”julhög” låg på bordet hela julen. Överst ett kors som kallades ”julkors”. Om julkvällen rörde man ihop av all slags mat från julbordet, samt malt, mjöl och bröd och gav kreaturen. Det kallades att de fick ”slek”. På samma vis gjorde en på julmorgonen. Var sin god hötapp fick kreaturen. Om en hade gott om havre, så fick den en halv nek var sig. Jag mins ingen Julgran från min barndom. Ett ljus brann hela natten. Det mins jag. En skulle vara rädd för vargen och slikt. Det var inte säkert för spöke om julnatten. Om en kom ut mellan 12–1 på natten, så kunde en bli sönderriven av döingar. Vi gjorde en stor ”julbras” i spisen, så att lågan stod högt uppe i skorstenen. Det var torr och fin björkved. Det var något gammalt med det, att en skulle ha det så.
Julafton
Om julnatten brann ett ljus hela natten. Det var allmänt i stugorna.. Mor bar in långhalm och strödde över golvet. När den togs bort bar hon den till ladugården, så fick kreaturen äta upp den. Jag tjänade hos en käring och hon hade samma bruk. Där satte de sig på golvet i råghalmen och julkvällen och kasta av sig skorna. Om skon blev stående med spetsen mot dörren, så skulle en dö följande år. Det var styggt, men en skulle prova. Om kvällen sopades golvet väl under bordet. Om det fanns ett korn där på morgonen, så skulle det bli ett gott år, det som skulle komma. Om julkvällen gjorde mor kors över vattnet som en skulle begagna att dricka. Mor påstod att de döda kom om julnatten. Det som fanns kvar på bordet togs inte bort. Det stod kvar till morgonen. De döda skulle se att det fanns som när de levde i sin tid. Julkärven sattes ut på morgonen. Den sattes under logväggen. Fåglarna skulle ha mat till jul. Om julkvällen gick husfadern runt bordet och hade ett med brännvin fyllt glas. Skål, sade han och kastade supen under bordet. Se’n fyllde han glaset igen och sade skål. Den supen drack han ur själv. Se’n skålade han med dem alla i huset. Denna husfader minns jag. Han hade långa hårpiskor och di var så hårda. Det var somliga som hade så här uppe på Finnskogen. Kreaturen skulle ha att smaka av allt som var på bordet. Det rördes ihop och kallades ”sleke”. Om de fick detta om julkvällen, så skulle de få känna att det var jul och en skulle få stor nytta av dem under kommande år. I mina uppväxtår så var jag med och dansade kring granen. Det var ingen stor gran. Litet papper och ljus i den. Jag mins en käring som tog in julgranen i advent. Första söndagen i advent satte hon ett ljus i granen och så nästa söndag ett ljus. Hon hade tre ljus i granen till jul.
Dödstro
När någon låg för döden så stöpte de över honom för att se om han skulle dö eller bli bra igen. Vid begravningen brukade de kasta ett eldkol efter när de bar ut liket för att den döde inte skulle gå igen. Men det minns inte jag utan det är bara sådant som jag har hört att de gamla har talat om. Men att de tog varsel om kommande dödsfall vid begravningen, det har jag varit med om. Det var på en begravning i Hole för inte så värst länge sedan som det var en gumma som sade att det slår aldrig fel annat än det snart blir lik i huset igen. ”Hur ser ni det” sa jag. ”Jo”, sa´ hon, ”hästarna i likraden samlar sig i flockar”. Det vill säga att de inte gick med jämna mellanrum, utan de samlade sig ett par tre stycken eller fler på ett ställe och så var det en god bit till nästa. De tog varsel av hur hästen drog liket gick också. Tog han vänstra foten först så skulle den nästa som dog i huset vara en kvinna, men om han började med högra foten så blev det en man. Det var en del människor som hade förmågan att se i syne så att de visste förut vad som skulle hända. Det var en härifrån som gick upp till Mossbergs säter och när han kom dit så sa han till säterkullan att det snart skulle bli begravning. Han berättade att när han gått i skogen upp till sätern så hade han mött en likfärd. ”Jag vet vem som var död” sa han ”men han lever allt än och husbonden din var också med” sa han. Hon trodde ingenting på det men det blev snart lik som han hade sagt och husbonden hennes kom med också. De har talat mycket om att också hästar skulle kunna se varsel och sådant och för det vill de inte gå ibland när de är på vägen. Om man då passar på och tar av dem betslet och tittar igenom det, så får man själv se vad som är i vägen. På julen tog de också varsel om dödsfall. De sade att om man gick ut när de satt vid julbordet och tittade in igenom fönstret och såg någon sitta utan huvud så skulle den dö innan nästa jul.
Julafton
Julahalm hade de i var eviga stuga. Det bars in stora bultar och sattes på golvet. Sen skulle de leka och dansa omkring dem, både unga och gamla. Sen bredde de dem tills de skulle äta. Så julanatt skulle alla ligga i julahalmen. Julebockar gjorde de. Det skulle man ligga på ryggen och kasta upp benen över huvudet och ta den och så kasta å den så långt man kunde. De kunde sätta den ett par alnar från huvudet. De skulle lägga på en stor eld julafton om kvällen, det var julabrasan. Juladan om morgonen skulle de gå och titta i askan - den fick inte röras innan. Var det då blivit någon förhöjning på den, då skulle det betyda att det skulle bli lik i huset det året. Det skulle vara som en likkista. Om det var jämt i askan så blev det väl ingenting. Var det något märke till nån liten fot och den vände sig utåt, då skulle det dö nån också, men vände den sej inåt då skulle det komma något litet barn åt huset. Så skulle de också gå ut julafton om kvällen när de satt och åt kvällsmat och titta igenom fönstret. Syntes där då nån huvudlös av dem, som satt där inne vid bordet, då skulle den dö på året. Den seden kommer jag inte ihåg, men mor talte om det. Två, tre stora spetor med kanske en 40 kakor på var stång bakte de till jul. De höll på en vecka och bakte. Det skulle vara till lilla jul. Det var vörtabröd och blansesbröd och rågbröd. Blansesbröd, det va lite havre och lite råg till det, det var gott bröd. Så skulle alla barnen och tjänarna ha julahögar: en stor kaka och en mindre och så julavägner och gåser. Gåserna va gjorde som en höna, och så satt där pepparkakor till ögon. Det hade de för sej, att så många som var döda på året, så skulle de titta hem julafton. Och det va nog en saga, som kunde vara sanning på flera ställen.
Jul i Halten
Guru Kunna i Halten.
Det va eingong to ungdoma nor ta Løsøya som hadd ei veikj myllå se. Begge to villja ha veikja. Dem va på fisje i Halten. Det va visst nysst før jul. Så rømt den eine med båten, og den andre blei igjen og hadd itj nokke å lev tå. Han laga seg da ei pilbøss og skaut fuggel. [
]
Julafta kom ho Guru med følje sit veit du. Ho tok inn i bua og dekkt opp på bore altslag; men ka det va veit E itj, og so ein ølbolle med øl.
Guten hadd gjømt seg på eit halvloft i bua og pilbøssa hadd 'n med seg. Så tok 'n pilbøssa og skaut i bollen, og da for ho Gamla med følje sit ned i kjeila. Guten gjekk da ned og såg at ho Guru hadd glømt nøkklan og so tok han nøkklan og sprang ned i kjeila og kasta dem opp i båten. Men da vart ho Guru gla, og sa at han kunn ta alt som stod på bore, og so levd han godt og vel heile jula.
Bollen skull vera i Bårrfjoren, men E veit itj om han er der no.