Transkriberad uppteckning

Det blev allt att gå upp något tidigare denn morgon än vanligt. Eljest brukade en få vara uppe i god tid varje morgon före jul, för att en skulle hinna något på dagen. Halmen togs in när det var skurat, så fick den ligga över julnatten å juldagen. Den skulle en allt ligga i en stund alla i huset på kvällen. Barnen lekte i den. När en tog ut den, så fick kreaturen den å äta, för en hade inte gott om halm, så att en kunde ha bort den. Julgranen kan jag inte så bestämt säga när det blev bruk med henne här, men det var inte förrän på 1870-talet åtminstone. Det var pigor som tjänade på prästgården som fick lära sig ta efter. Av julbrödet som skulle ligga på bordet hela julen mins jag en kaka som var naggad eller urnupen i kanterna, så var det ett hål i mitten på den. Så låg en ”julbock” på den. Detta var bakat av siktat rågmjöl. Om julafton på kvällen fick kreaturen ett särskilt mål. Det var en särskilt god hötapp. För var å en ko som fick foder skulle en läsa, ”Vår förste kväll i jule, vår Herres kväll i kväll! Ät väl å trivs väl dissbättre dag för dag.” I ladugård å stall skulle en sopa å göra särskilt fint, för på juldagen skulle en inte ta ut gödseln. Det blev inte förrän på annandagen om morgonen. Om julkvällen fick en äta gröt å fisk. Om julkvällen så skulle en ta tydor. En lade sig på golvet å sparkade av sig en sko. Den skulle en sparka så att den föll bakåt över huvudet. Om tårna föll mot dörren så blev det olycka i huset, men om den blev liggande med hälen mot dörren så blev det lycka. – Gick en ut å såg på fönstret medan de åt julkvällen, så kunde en få se att någon satt huvudlös vid bordet. Då skulle den dö under kommande år. Fick en se sig själv huvudlös, så var det en själv som skulle dö. ”Julbrasan” bestod av björkved.