På 'julafta' gav en var ko en nek havre å likaså hästen. De kärvarna var undantagna särskilt vid haverns inbärgande på hösten. De lades att inte råttorna skulle komma åt dem. När en gav koa' el. hästen neken så sa' en: 'ät väl å trivs väl, dä ä julkväl i kväll'. 'Speckeneka' satte vi upp strax efter middagen. Det var den sista haverneken, som bands för året. Den skul- le fåglarna ha för att det var jul. Hon sattes vid uthusen. Det var gulsparver, som skulle ha mat. Strax efter middagen tog vi in ett kar å badade å bytte om underkläder, se'n var det helgen. Under julhelgen gick de omkr med ljusa stjärnan. Det var på kvällen å tidigt på morgonen. Det var en 'stjärna' gjord av papp som satt på en käpp. Det var 'striper' (uddar) som gick ut på den. Pappen var / oljad för att det skulle lysa genom den. Ett ljus inuti stjär- nan. Hon svängdes runt. En som hette 'Staffa' som bar den. Konung 'Herodis' å 'Mörkolands konung' var med, tre vise män, 'Judas' å 'bocken'. Dessa gick runt i stu- gorna å sjöng å tiggde. 'Bocken' var utklädd som en rik- tig bock. Judas hade en stor vid hatt på huvudet å bjällra i hatten. Så hade han en pung på bröstet. De tre vise männen var klädda i vitt med 'sockertoppsmös- sor' på huvudet. När konung Herodes kom in, satte man fram en stol åt honom. Så befallde han att Mörkolands konung skulle komma fram å tillbedja honom. Då skickade Mörkolands konung fram en av sina tjänare, men han blev bortvisad. Annandag jul på morgonen gick pojkarna å 'hövsa' å gjor- de fint i lagårdarna. Kom husbonden över dem så skulle de med in å ha fägnad.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
