Transkriberad uppteckning

Om julnatten brann ett ljus hela natten. Det var allmänt i stugorna.. Mor bar in långhalm och strödde över golvet. När den togs bort bar hon den till ladugården, så fick kreaturen äta upp den. Jag tjänade hos en käring och hon hade samma bruk. Där satte de sig på golvet i råghalmen och julkvällen och kasta av sig skorna. Om skon blev stående med spetsen mot dörren, så skulle en dö följande år. Det var styggt, men en skulle prova. Om kvällen sopades golvet väl under bordet. Om det fanns ett korn där på morgonen, så skulle det bli ett gott år, det som skulle komma. Om julkvällen gjorde mor kors över vattnet som en skulle begagna att dricka. Mor påstod att de döda kom om julnatten. Det som fanns kvar på bordet togs inte bort. Det stod kvar till morgonen. De döda skulle se att det fanns som när de levde i sin tid. Julkärven sattes ut på morgonen. Den sattes under logväggen. Fåglarna skulle ha mat till jul. Om julkvällen gick husfadern runt bordet och hade ett med brännvin fyllt glas. Skål, sade han och kastade supen under bordet. Se’n fyllde han glaset igen och sade skål. Den supen drack han ur själv. Se’n skålade han med dem alla i huset. Denna husfader minns jag. Han hade långa hårpiskor och di var så hårda. Det var somliga som hade så här uppe på Finnskogen. Kreaturen skulle ha att smaka av allt som var på bordet. Det rördes ihop och kallades ”sleke”. Om de fick detta om julkvällen, så skulle de få känna att det var jul och en skulle få stor nytta av dem under kommande år. I mina uppväxtår så var jag med och dansade kring granen. Det var ingen stor gran. Litet papper och ljus i den. Jag mins en käring som tog in julgranen i advent. Första söndagen i advent satte hon ett ljus i granen och så nästa söndag ett ljus. Hon hade tre ljus i granen till jul.