Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Midsommar
På midsommar skulle de plocka sju olika slags blommor på sju gärden o sova på, och det de då drömde, skulle slå in.
Torre, Horred den 911 1924
Torre, Horred den 9/11 1924 Istorps sn. Herr Kandidat David Arill Torsbyn. Vill härmed infria mitt löfte att göra några anteckningar om seder och bruk vid Påsk Pingst och Midsommar förändrat här i orten sedan första hälften af 1800 talet. Det var därvid Påskhögtiden som var den betydelsefullaste. Påsk. Palmsöndagen var allmänt ansedd som en inledningesdag för påsken och hade i likhet med de följande da- garana i påskveckan en viss betydelse, om sälgen bör- jat blomma den dagen var det att vänta ett godt biår, med mycket honung. Hela den s.k. dömmelveckan skulle ingen baka och brygga, och om någon det gorde skulle han under året komma att besväras av råttor och möss, samt loppor och löss. På skärtorsdagen var det sed att hämta nord- rinnande vatten detta skulle ske före solens upp- gång och tagas upp lykt, d.v.s. i ett kärl som locket påsattes under vattenytan i den bäck eller å ur vilken vattnet hämtades. Detta vatten ansågo hava en helbräjdagörande / verkan och användes vid förekommande sjukdoms- fall. På långfredagen utfördes en del besvärliga göromål bl. a. skura och tvätta tak, väggar och golv. Maten som förtärdes den dagen utgjordes av bröd som gömts från julbaket samt öl för den dagen. Mjölk fick ej förtäras för då skulle den komma att värka ut. En gängse sed var även, att den som kom först upp långfredagsmorgon, skulle traktera sina kamrater som blivit efter i säng, med ett ris, som alltid fans till hands för ändamålet. (Långfredagsris) Påskafton, var liksom nu påskeldarnas och påsksmäll arnas dag, dässutom stäldes allt i ordning för den kommande högtidsdagen. Tidigt på påskdagens morgon skulle folket vara uppe och se hur solea dansade när den gick upp; det påstods nämligen att soljuset den morgonen skimrade och rörde sig mer än eljest. Till frukost den dagen åto alltid de sedvanliga påskäggen. Väderleken iaktogs noga den dagen, för sådan den då var skulle den förblia till pingst. Pingst och Midsommar firades i huvudsak lika, det skulle då som alltid vid högtider, göras rent och fin över allt, samt dekoreras och klä- das med blommor och grönt. / Om pingst restes majstång, folket uppträdde även i sommar dräkten såvida detta var möjligt, den dräkten anlades redan Kristihimmelfärdsdagen, som därför gick under benämningen "den första hvitärmadagen". Om midsommarnatten mellan kl. 11. å 12 plockades d.a.B. midsommarkvasten som bestod av 9 olika örter, den användes till rökning och ansågs som ett säkert botemedel mot uvärtes sjukdomar. Det påstods att den som förstod sig på det även kunde få höra Necken spela den natten, han skulle då smyga sig tyst till stranden och om han då haft en fiol med sig kunde han lära sig spela ett stycke som kallades Älvastycket, när spelmannen sedan någon gång kom att spela älvaste kunde han inte sluta förrän någon passade på och skar av en sträng före honom. Något vidare av vikt har jag inte att nämna denna gång, kan hända jag återkommer en gång, vi får se. Vi ha här en mycket gammal samling visor illa medfaren, men kanske ändå något som vore värdt taga vara på. Högktningsfullt A.W. Johansson
Umgängesformer
Det var vid jul och midsommar, som de brukade ha sina "kalas". Varenda natt mellan annandagjul och tjugon- dag Knut var det kalas å dans ("julkalas", "juldans"). På dessa "kalas" var gästerna så "storbjudne". De var så blyga att gå fram till bordet å ta sig. Å ingen gick fram innan han var "bedd" två tre gånger. Somliga var så "storbjudne" så de gick inte fram förrän värden el. vär- dinnan gick fram å tog dem i armen å släpade fram dem till bordet. Den ene stod å tittade på den andre, å ingen vågade att gå först. Det var så både bland äldre å yngre. Det är inte riktigt borta ännu. Ett kalas började så där vid tretiden den ena dagen å slutade frampå morgonen den andra. Ett riktigt mål åts un- der kvällen. Det var "kalasemåle". Det var mycken mat, såsom flera sorters korv, kött, fläsk revbensspjäll, / potatis (råskalade), ostkaka, ost, smör bröd, bruna bö- nor, makaroni, "klengås", sötostegröt, lungmos m.m. Till detta bjöds brännvin, öl och dricka. Männen berättade historier för varandra, spelade kort å söp. Fruntimren hade sitt att tala på. När ungdo- men var med, så blev det lek och dans. Grannarna gjorde sådana kalas sins emellan. Då bjöds också släkten. Bjudningen utskickades några dagar i förväg. Folket i en gård hörde till ett och samma bjudlag.
Julafton
Jag mins efter gammalt folk att de brukade sätta upp 'fôggelneka' strax efter middagen. Att de var noga med att det skulle vara mycken havre i den. Vid fyratiden på aftonen skulle det vara smörgås och kaffe. Mot kvällen skulle alla familjemedlemmarna bada. Då sattes ett kar mitt på golvet. När hälften hade badat skulle man byta vatten. Men det vattet fick inte slås ut, för det skulle man tvätta kläder i efter jul. 'Löge' = bada. 'Lög- ning = badning. När 'löginga' var gjord så skulle var å en byta underkläder. I 'lögvattnet' lades blomster som plockats på midsommar. Det skulle vara så hälsosamt. Att underkläder byttes var för att man skulle vara ren å färdig att fara till kyrkan på morgonen. Kl. 6 for de till kyrkan. När badningen var färdig så blev en bjuden på en sup å en smörgås. Det var bruk i gamla hem. / Ved och vatten skulle inbäras på julafton så att det rack för åtta dagar framåt. Så skulle en doppa stål i vattnet för att det skulle vara riktigt. Julbadet skulle vara till 'vaffer'. - Julkvällen skulle kreaturen ha av all slags skörd, såsom av kornet, havren, rågen o.s.v. och så skulle de ha av allt som fanns på julbordet. Hästen var det mest noga med att han fick. Så talade de om för djuren att det var jul- kvällen. Så brukade de i Skattebol hos de gamle där. Kl. 7 el så där åt de 'kväl'. Då var det fägnad av lutfisk å gröt å brännvin å dricka. Julbordet skulle stå du- kat på natten. Tomten skulle ha ett grötfat å en sup.
Midsommar
Förr ha de plockat blommor "roser" å alla sorter, särskilt "svalblömster" till midsommar, och dessa skulle sättas över alla skåp inne. Man skulle ta blom- mor på alla sina gärden, och vi hade femton gärden, så det var allt å fare över. Man tog bara på sina egna gärden inte på andras. För då ska ja säje fröken att käringera geck å trôlla. Ett par barn kom å klaga, att ett par käringer hade slage ut ett lakan på vårt råggärde. "Men vi får allt rôg ändå," / sa jag. Min farfar kom från Sexdrega i Västergörland, och han brukade plocka blommor så på sina gärden, och far höll på det sedan. Det skulle klädas maj- stång, och den skulle ha armar förstås. Så bands det kransar av alla möjliga slags blommor, och dessa skulle hänga på ar- marna. Det var två armar på den "som kvennfôlka." Först tog de löv runt om den. I toppen var en "rosekost" (bukett), och så var det en rosekost sen på var arm. De reste inte majstäng- er överallt, här i Törebol var en plan där de reste. / Till mat på midsom- mardagen skulle det vara sötost, där de hade råd att göra förstås. Det skulle vara smörgås och sötost till midsommarmid- dan, kanske någon korvbit också, men det skulle egentli- gen vara av mjölk allting. Så de hade "halost" (vit hård ost) också då. De dansade vid majstång- en, och de hade även dansbanor här. Det satte opp en i Knoll här i Glava, och dit kom de ända från Köla. De hade blåsare där ibland eller också en som satt i en vrå och spelade.
Brunnshotell vid offerkälla
1893 nedlades brunnssalongen, hotellet och varmbadhuset vid Drabo hälsokälla i Oppeby, sedan källan i närmare 20 år hade lockat mängder av sjuka att resa dit för att återvinna hälsan. Långt innan Drabo källa hade blivit en brunnsort till vilken långväga gäster reste var den känd som hälsokälla och offerkälla. En av de äldsta i Drabo by, berättade, att han hade hört av sina föräldrar, att folk från alla kringliggande socknar på högsommaren brukade samlas vid källan för att dricka. I synnerhet på midsommarafton brukade folk vallfärda dit. Då lövades källan, folket drack och tvättade sig i den, och sedan stannade de över natten och dansade på en loge. Det var naturligtvis mest friska människor som kom i sådana ärenden. De som sökte hälsan behövde inte nödvändigtvis komma vid midsommar, även om vattnet ansågs verka bäst då, utan de kunde komma när som helst på sommaren. Vanligen stannade de mycket längre än över en enda natt. Men mina föräldrar talade om, att en del kom på kryckor, men härifrån gick de friska och färdiga. De brukade hålla till vid mossen, surbrunnen som den kallades, och gnida in kroppen med gyttja. När de gick härifrån, brukade de hänga sina kryckor i albuskarna kring brunnen, och det sägs att man ibland kunde se många kryckor där. Vid den tiden och ännu tidigare brukade folk offra pengar i källan.
Person misslyckas i sitt försök att röva ormkronan, ormstenen.
För icke så länge sedan lär en ormsten funnits uti en gård i Björkö, och många äro de underkurer, som stenen ifråga åstadkommit. När ormstenen lades på spiseln nära elden, så begynte den formligen leva, och man fick då höra ett sakta väsande ljud. — En annan bonde i samma by önskade att även komma i besittning av en sådan där ormsten, och eftersom han visste, var ormarna brukade hålla råd om midsommarnatten, beslöt han att få fatt på en ormsten. Han lyckades också mycket riktigt och ämnade hasta hem med sin ormsten, men ormarna och främst de stora, som benämnas ormfru och ormmor förföljde bonden, så att han var tvungen att kasta stenen ifrån sig. Han begav sig då nästa midsommar till samma plats, men tog då med sig häst, på vilken han ridande hoppades undkomma de förföljande ormarna. Bonden bekom stenen liksom föregående gång, men då han i galopp red dårifrån, hunno honom de rasande ormarna, och han måste kasta mössan efter sig för att på det sättet hålla förföljarna ifrån sig. Det lyckades emellertid icke. Han kastade vidare av sig halsduken och därefter sina övriga kläder, men intet hjälpte. Då hoppade vår man av hästen och ormarna slöko den. Slutligen måste han också bortkasta den dyrt förvärvade ormstenen. Efter den gången vågade bonden ej vidare försöka få ormstenen i sin ägo.
midsommar.
Jag mins att vi hade "majstång" om mid- sommarnatten i Ström, Hucken å Klevane. Så det var på flera ställen de hade, såväl i bond- gårdar som på herrgårar. "Majstången" restes på kvällen, när den var klädd. Det var töser å pojkar från gården som klädde. De skaffade löv och blommor - blåklint, prästkragar, midsommar- blomster å alla slags granna blommor de kunde få tag i. En lång lövslinga som gick i spiral uppför stången. Ett kors med kransar hängande ned. Kransarna var gjorda av löv och blommor. I toppen en flagga eller en stor tupp. På kväl- len, när stången var rest, så började dansen. Det blev först en ringdans kring stången där alla var med. Spelmannen spelade en låt, å / så sprang de i ring kring stången. Det var käringar ute å drog dagg med lakan. Den hade de att ge kreaturen. Så var det käringar som var ute å plockade blommor å gav kreaturen. Mor talade om det. Det var på ett ställe som de skickade pigan att hon skulle plocka blommor på en annans mark. Men pigan gick in på det stället å talade om i vad ärende hon var ute, se'n gick hon på sin husbondes å tog blom- mor med sig hem. Hon ville inte vara med om den styggelsen att gå å ta kraften från andra. Om midsommar brukade en ha björkar på ömse sida om dörren å löv inne i stugan. Lövkvis- tar sattes här å där, för att det skulle bli fint. Rönn å asp användes helst. På golvet ströd- des löv eller hackat granris. Det var en del som hellre tog granris, för de var rädd att få fläc- kar av lövet på golvet. - Blommor togs in. Man band ihop i små kvastar å lade där det pas- sade. Spisen gjordes fin med blommor. De / blommorna tog en sedan vara på, för de skul- le kreaturen ha, så att de skulle bli duktiga att mjölka. Vid majstängerna var det "mesommersvak". Där höll de på med dansen till dess solen hade gått upp. En del hade lagt ihop, så de hade fägnad. Brännvin hade de med sig. Det var "storhelg", å då gick det inte an utan brännvin. På somliga ställen hade de "rônse" /"kringgunga"/. Många hade roligt vid dessa. De gungade varan- dra. Vi hade en sådan här i Klevane.
midsommar.
Jag mins folk som gick ute om midsommar- natten i anders "jâle" å plockade blomster. Des- sa hade de å gav kreaturen sina undan för undan. De hade den tanken att de skulle dra sig till vinst av andra genom detta. Det var mor till den pi- gan vi hade, som gjorde sådant. Somliga smög sig till att gå å håva till sig daggen från andra. De drog särken sin på gräset. När de fick full den, så gick de hem å vred ur den åt korna sina. Då hade de tagit vinsten från grannen sin. - Min mor var till Karlan- da till hälsokällan en midsommarnatt å drack å tvättade sig med det vattnet. Jag mins att hon hade med hem av vattnet så att vi fick dricka av det. Det skulle vara som / hälsosammast som om midsommarnatten. Majstång kommer jag allt ihåg att de hade i går- darna. Det var i någon större gård. Jag mins inte något vârre till hur hon var klädd. Hon var klädd med löv. Det var som ett kors på henne, å där hang det någon krans. I top- pen en blombukett.
midsommar.
"Majstång" kläddes i en och annan gård. Det var så brått innan den blev iordning på midsommaraf- ton. Den skulle vara klädd så färdig till kvällen. De mest intresserade av ungdomen i gården hjälpte till med att klä den. Hon restes på en jämn backe. Hon kläddes med allt slags löv en kunde få tag i. Så var det att plocka blommor å blanda i lövet. Särskilda kransar av löv å blommor hängdes på korsarmarna. I toppen en lövkvast eller en flag- ga. Stången virades i spiral med löv. Så hade en mycket klätt med löv inne. De som hade gott om löv kunde göra sig före å sätta upp en "lövhydda". Då satte man ned björk vid björk i en lagom fyrkant, å lämnade en öppning på ena ändan att gå in å ut genom.
Midsommar
På midsommarnatten tog de jäst, "Johannesjäst." Efter klockan tolv på natten skulle de dra ett rent lakan i daggen, sen vred de ur det i ett kärl, o sen, när de skulle baka, tog de lite av den daggen. Majstång vet jag allt om, de kläddes med löv o grönt o virade kransar. Armar gick ut opptill men inte så långa, o över dessa krängdes en krans. I toppen hade de nån liten flagga. Den restes på en plats där de kunde leka, vanligen i skogen, där var de mest ifred.
Midsommar
Under tiden 1908-1913 reste de maj- stång här på torget i Åtorp o lekte där sedan. Sen var det ett uppe- håll, men så börja de igen 1920. Men i min ungdom var det ingen majstång, vi bara gick ut o gick o kanske lekte lite. Och så drack vi kaffe eller te i en hage.
Midsommar
Om man gick till en korsväg en midsommarnatt, så kunde man få se sin tillkommmande. Man kunde även plocka nio sor- ters blomster på midsommarkvällen o lägga under huvudkudden, så skulle man ta märke på vem man drömde om.