Transkriberad uppteckning

För icke så länge sedan lär en ormsten funnits uti en gård i Björkö, och många äro de underkurer, som stenen ifråga åstadkommit. När ormstenen lades på spiseln nära elden, så begynte den formligen leva, och man fick då höra ett sakta väsande ljud. — En annan bonde i samma by önskade att även komma i besittning av en sådan där ormsten, och eftersom han visste, var ormarna brukade hålla råd om midsommarnatten, beslöt han att få fatt på en ormsten. Han lyckades också mycket riktigt och ämnade hasta hem med sin ormsten, men ormarna och främst de stora, som benämnas ormfru och ormmor förföljde bonden, så att han var tvungen att kasta stenen ifrån sig. Han begav sig då nästa midsommar till samma plats, men tog då med sig häst, på vilken han ridande hoppades undkomma de förföljande ormarna. Bonden bekom stenen liksom föregående gång, men då han i galopp red dårifrån, hunno honom de rasande ormarna, och han måste kasta mössan efter sig för att på det sättet hålla förföljarna ifrån sig. Det lyckades emellertid icke. Han kastade vidare av sig halsduken och därefter sina övriga kläder, men intet hjälpte. Då hoppade vår man av hästen och ormarna slöko den. Slutligen måste han också bortkasta den dyrt förvärvade ormstenen. Efter den gången vågade bonden ej vidare försöka få ormstenen i sin ägo.