Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Skogsrå
Min morfar talade om efter sin farfar, att det var en skogsrå, som kom till en hustru och bad efter mjöl. "Det ska du få", sade hustrun, "om du kan lära mig, vad jag ska göra med den tjuren, som inte stannar hemma om nätterna. " Jo", svarade skogsråa, "du ska ge honom vittanlök, hacke-ben och peckesten. Hon gav sin man detta, och sen stannade han hemma om nätterna. På kvällen kom skogsråa på fönstret och skrek: "Hade jag vetat detta, så skulle du inte ha fått någon råd av mej". Skogsråa har inte något manfolk, som hon kan komma till, och för det är hon så farlig efter karlar. När hon fick makt med en karl, så ville hon ha honom var natt.
veckodagarna
Torsdag tyckte inte folk om. Det var inte bra att sälja eller köpa den dagen. Det blev otur med det. Å torsdagskvällen var den sämsta kvällen på hela vec- kan. Om en inte var snäll då så blev det buller å rammel. På torsdagen hade en inte för sig så- dant som att kärna smör eller baka. Naglarna skulle en inte klippa av sedan det blev kväll.
veckodagarna.
Torsdagen var inte någon bra dag. Då höll de före att de skulle göra så litet som möjligt. Det skulle inte bli något bra med det en gjorde då. Torsdag- kvällen var farlig. Då skulle en inte se ut genom fönstret. Bäst om en var tyst. Om en klippte naglar på söndag, så skulle en kunna stämma blod. Det var en trollgubbe som ville ha far att göra det, men han ville inte lä- ra sig sådana konster.
veckodagarna.
Det var dagar som kallades tyko-brahedagar. Det skulle vara sådana dagar som det var otur med. Men vilka dessa dagar är, mins jag inte. Den 13 i månaden skulle vara olycksdag. Så var det tors- dag som inte skulle vara bra. Fredag skulle en in- ta fara lång väg eller flytta. En fick otur. Lör- dag brukade de hållas å stöka med skurning, smör- kärning å bakning också ibland. Söndag var en helgad dag, så då skulle en inte klippa naglarna.
djur.
Med vargarna skulle det vara så, att en gubbe gjorde av med dem. De skulle vara borta i hundra år. I min barndom fanns det varg. Han rev ihjäl får å svin. - Vargen flyttade sig åt norr. Det var här i dessa trakter. Finnarna hade inte så ont av vargen, för de trollade så att han inte kunde göra dem något ont. - Om en fick en vargskock efter sig, när en var ute å körde, så tog en ett rep eller en lång risruska å hängde efter åkdo- net. De tog sig inte längre än till den ruskan då. Men så fort en stannade, så var det farligt. "Skrea" såg jag aldrig. "Nöckepiga" brukade en hållas med, när en var pojk. Hon var så röd å fin den, å så var hon inte / farlig. Om en satte henne på handen, så sprang hon fram å tillbaka ut till fingertopparna. Till slut flög hon. En brukade säga, att hon stack van- tar åt en. En fick lov att ha något i sig, innan en gick ut på morgonen. Om sommaren medan göken var här å gol var det farligast att komma ut å inte hade ätit något. Om en fick höra göken på fasten ma- ge, så blev en sjuk. - Göken vill inte hålla på å gala längre än han får se hösåtor på järdena. Om en oroade skatorna, så fick en inte fred för dem.
djur.
När svalorna blev borta om hösten brukade mor säga att de hade lagt sig på sjöbotten, så kom de in- te fram förrän sommaren igen. Svalbon skulle en låta vara i fred, för det hände något ont med djuren, om en rev ned dem. Hon var så noga med att vi inte skulle röra bon av småfåglar, för hon påstod att det hade ont med sig. De hämnades på något vis. Kattugglan var en fågel som inte var bra. När hon kom till gården å skrek "klä-vitt", så skulle någon dö där. Det var inte så farligt om hon kom en gång, men om hon blev envis, så slog det inte fel. - På sam- ma sätt trodde en om det kom en småfågel å satte sig å tittade in genom fönstret. "Lekatten" var giftig, så det var farligt, om han / bet en. Somliga sade att han sög sig fast, så att en fick skära bort honom. Korpen skulle en se efter varifrån han kom flygan- de, för därifrån fick en vinden. Skatan fick vara i fred, för en skulle inte få skjuta henne eller oroa henne. En fick otur med sig. När hon satt å skrattade, så var det inte något bra i väntan. Di sa' att hon kunde se spö- ken. Å när di kom i skock, så tyckte folk att det var kusligt. Om hon byggde högt, så blev det torkår, men byggde hon lågt, så fick en regn- år. "Skräa" var ont, trodde folk. Rätt som en såg hen- ne, så vara hon borta, å ingen visste vart hon tog vägen. Jag hörde en käring, som sade, att det inte kunde vara någon annan än den onde som var uppe å visade sig.
djur.
Det var en gubbe härifrån som trollade bort vargarna. Man talade om det. Vargarna blev jämt borta en viss tid. Se'n kom de inte tillbaka. Den gubben sade att de skulle kom- ma tillbaka efter en viss tid. Men hur många år det skulle dröja, mins jag inte. Men det var i mors tid som de blev borttrollade. Vargen kom nol ifrån å nolåt blev han föst. Lap- pen kunde gärna ha honom. "Skräa" var inte annat än "mark" /mask/. Jag har sett henne två gånger, en gång på Bac- kemoarna. Det var en lång, grå remsa. Ytan var grå. Jag trodde det var ett band, så jag strök med foten på henne, så att hon gick isär, men när jag kom å gick tillbaka, så / hade hon skött sig ihop igen. Om en fick henna att rinna över ett band el. dyl. så skul- le en få ett riktigt långt liv. Folk likte inte skatan. Skam hade henne att köra hö med. Hon var borta en tid, då blev hon så ruggig i fjädrarna. Kornknarren kallades för "virgnôcken". Kattugglan spådde lite, så höll de före att ekurren gjorde också, om han kom å skutta- de bort efter väggarna. "Lekatten" tog en köttet av å gav en ko eller häst om de hade blivit stuckna av orm.
naturföremål.
I Karlanda finns en källa som folk offra- de i. Där har folk hittat pengar. Det var sådana som sjuklingar lade ned för att de skulle bli bra. Här i sock- nen känner jag inte till sådan källa. För folk for till Karlanda om midsommar å drack ur källan där, om de hade några krämpor. Å hade de inga krämpor så drack de ändå för att de skulle slippa att få. Om en kom till något ställe där någon hade om- kommit, så skulle en kasta en kvist där. Det var ett sådant ställe mellan Silbodal och Glava.
kyrkklocka.
De tog en kyrkklocka härifrån socknen, när det var krig. Jag vet inte om det var danskar eller norrmän som tog henne. Men hon skall hänga på Haldens fästning i Norge. - Far min ha- de sett henne.
Krig och fejder.
I Hjulebudråga gömde folk sig, när det kom fiender. De tände en eld på Valfjället, se'n skyndade de sig att ta sina tillhörigheter med å gömma sig i den drågen.
farsoter.
Jag hörde inte värre talas om "pesten". Han skulle komma väst från. Det var en pojk å en tös. Tösen hade en riva å pojken en soplim. De gick till alla stugor. Om han sopade fram- för stugan, så dog alla. Men om hon rakade, så blev det någon vid liv. Det skulle vara öde närsom i Sillerud. Där skulle det vara en överlevande.
farsoter.
"Pestilentia" hörde jag talas om, men det var långt före min tid som den gick här. Folk såg, att det skul- le vara en pojk å en tös. Det skulle vara "pesti- lentia". Den ene hade en riva å den andra en lie. De slog å rakade utanför stugorna. Det blev knappt inte en människa kvar. Det gick en sägen att det var en präst i Gillberga som tog dem. De skulle stå bundna vid en enbuske.
kungar.
Karl XII. fick inte långt liv sedan de hade sprättat knapparna ur rocken för honom. Efter vad jag hörde gamla prata på, så blev han skjuten från denna sidan. Di va nöjda på honom å vil- le inte ligge å kri längre.