KORPSKRIFTEN

...
Meny

djur.

Berättare: And. Olsson (f. 1844)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

Med vargarna skulle det vara så, att en gubbe gjorde av med dem. De skulle vara borta i hundra år. I min barndom fanns det varg. Han rev ihjäl får å svin. - Vargen flyttade sig åt norr. Det var här i dessa trakter. Finnarna hade inte så ont av vargen, för de trollade så att han inte kunde göra dem något ont. - Om en fick en vargskock efter sig, när en var ute å körde, så tog en ett rep eller en lång risruska å hängde efter åkdo- net. De tog sig inte längre än till den ruskan då. Men så fort en stannade, så var det farligt. "Skrea" såg jag aldrig. "Nöckepiga" brukade en hållas med, när en var pojk. Hon var så röd å fin den, å så var hon inte / farlig. Om en satte henne på handen, så sprang hon fram å tillbaka ut till fingertopparna. Till slut flög hon. En brukade säga, att hon stack van- tar åt en. En fick lov att ha något i sig, innan en gick ut på morgonen. Om sommaren medan göken var här å gol var det farligast att komma ut å inte hade ätit något. Om en fick höra göken på fasten ma- ge, så blev en sjuk. - Göken vill inte hålla på å gala längre än han får se hösåtor på järdena. Om en oroade skatorna, så fick en inte fred för dem.

Socken Silbodals
Landskap Värmland
Härad Nordmarks hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: djur.

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //