Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Lucia.
Vid två-tiden på morgonen skulle en stiga upp, för en skulle hinna med att slakta grisen och äta tre frukos- tar. Detta allt skulle vara gjort innan det ljusnade på morgonen. – Det gick inte an att försova sig, för om en rå- kade att komma sist upp ur soffan, så fick en heta lusa. Barnen skyndade sig. Den ene ville komma upp fö- re den andre. Luciadagen brukade en kalla för lelle go jula. Det var början på jul. Och med den dagen började julbråd- skan på allvar. Det var slakt den morgonen eller också var karlarna på lo- gen och tröskade. Under tiden var de inne tre gånger och fick sig en matbit och en sup. Det var sovel, ost, bröd och av det huset förmådde till traktering. Så mycket åts det inte för varje gång, men det skulle heta att det / frukost för var gång. Någon som var vitklädd till Lucia minns jag inte. Det var inte i så många hem som de hade tid med det. Den fick en se sedan det blev brukligt att ha lussefester. Så läste en i tidningarna om henne. Om lussemorgonen fick korna extra hö. Det fick de tidigt, för att det var så långt till morgonen. Om det hade slaktats på morgonen, så var det att ta reda på slaktet under dagen. Slakten gjorde man un- dan med det första, så att en kom till att få koka och uträtta det andra julstöket.
Julafton
Lutfisk gjorde de i ordning själva förr och åt på både jul- och nyårsafton. De strök lim på skinnsidan, o så lade de ner den i aska, ett lager aska o ett lager fisk. Min mor hade för sig att fisken skulle först ligga tre dygn i vatten, sen tre dygn i aska o så tre dygn i vatten igen. Maten stod kvar på jul- bordet hela julnatten. Ingen fick gå sen dörren blivit stängd på julafton, men jag vet inte riktigt varför. / De tog märke på det första ljus som brann ut på jul- kvällen, den som satt på det håll dit veken luta, skulle dö först. De gjorde tregrenaljus till jul också. När de for till julottan, hade de ljus i vartenda fönster. De satt i "ljuskors" av trä o i stakar, det var ljuskors med fyra armar, o de kläddes ibland med papper. De hackade granris till jul och bredde tjockt över golven, de hade inga mattor då. De hade en stor brasa på julkvällen i den öppna spisen av björkved och torv. Men att de tog märken av julbrasan / har jag inte hört. Korna skulle ha havre- nek, hö o varsin brödkaka på julmorron. Men det var kanske mest havrebröd, sådant bruka- de de ha hängande på spett i taket.
Jul
För längre tillbaka se- dan lades halm på golvet till jul. När de slutade med det, hacka- de de granris o strödde ut. Det stöptes ljus till jul, o varje barn fick sitt tregrenaljus. Och i varje hus, där de ej hade sorg, ställdes ljus i varje fönster, upp till tre, fyra, åt- minstone i de fönster, som vätte åt grannarna / eller åt vägen. Hade de sorg, bands gardi- nerna ihop nedåt fönstret med ett svart band, o inga ljus tän- des. I annat fall tändes ljusen på jul- morron igen. Man skulle inte bära in ved på juldagen eller annandagen. I stallet bar man in vatten i ett kar, som man tog av åt hästarna. För att häs- tarna skulle springa bra från julottan, gav de dem ur en fickflaska vid kyrkan. / Den sista neken, som man band på åkern, togs till julnek åt fåglarna på en del håll här. Husmodern la' en mandel i grö- ten på julafton, den, som fick denna, skul- le bli gift under året. Hem till oss kom de på annandag jul och "sjöng för dörr", ungdomen "bytte kön" då. Då blev de fägnade. De sjöng utanför först, men vad de sjöng, minns jag inte, och inte hade de stjärna heller. / Och så var det ett annat lag då på morron, som gick i uthusen och hade ut eller in gödsel för grannarna.
Intervju med Anna Wennerström (f. 1880)
Intervju med Anna Wennerström (f. 1880) i Värmskog. Intervjun gjordes 1958 av Richard Broberg.
Julafton.
Julhalm lades över golvet om julafton eller dagen före julafton, se'n fick den ligga tills på de första dagarna i julen. Då sopades den ihop, och golvet sopades. Halmen bars till kreaturen. Det som hade varit inne i stugan över julnatten och jul- dagen var det allt ett särskilt värde med. Julgran har vi haft på orten så länge jag minns tillbaka. Det var en gran, som stod på bordet. Men det fanns inte mer än ljus och papper i den. Det var den första jag såg. Om julkvällen skulle en gå till fjuse och ge krea- turen ett likre mål med hö. Så tala en till dem och sa: "Ät gott och lev väl, i kväll ä dä julekväl." / Kreaturen hade besök om julnatten av osynli- ga väsen och då kunde kreaturen tala, och då tala di om allt. Det var orsaken till att de skul- le mutas om julkvällen. "Fôggelneka" skulle en sätta upp, innan kl. 12 på dagen. Då ringde det i kyrkan, och då skulle hon vara uppsatt. Kom hon inte upp före den tiden, så var dä inte mycket tess att sätta upp hen- ne. Det kom inga fåglar i den. Att neken kom upp och det i rätt tid var det viktigaste på julafton. Folk var vådligt givmilda, när det gäll- de fôggelneka. Och det fanns inte hus som hon fattades vid. De som inte hade havre fick en kär- ve av grannarna. Stora "ruver" med bröd lades på bordet. Det var en för varje person. Särskilt noga att tjänstefolk och barn skulle ha var sin ruva. Det var av al- la slags bröd som bakats till julen. De största brö- den lades i botten och så mindre undan för un- dan, så att "ruva" blev som en liten pyramid. / Det grövsta brödet lades i botten - kakan bakad av osiktat rågmjöl. Dessa ruvor låg orörda till slutet av julen. Kallades för "julhög." En kaka var taggig. Så var det andra krumilurer. Faster tjäna på ett ställe här. På det stället hade di ett konstigt bruk. Om julkvällen så la- des en täljyxa, kniv eller annat eggverktyg vid vars och ens ben, när de satte sig intill jul- bordet och åt julkvällen.
Annandag jul
Jag mins allt litet till, när det kom karlar ridan- de på annandag jul om morgonen. De red för att de skulle göra som Staffan. Men jag mins inte, att de sjöng något. De blev bjudna på fägnad i stu- gorna. Det gick väl så länge som de kunde hålla sig kvar på hästryggen. Stjärngossar mins jag inte. På morgonen, medan det var mörkt, gick pojkar- na å hjälpte jäntorna att göra fint i ladugår- den. Den pojk som inte hade blivit fägnad julen förut, gick till samma gård å kastade in göd- sel i ladugården.
Slakt
Slakten skulle ske på ny. Blev det i 'neane' så blev sovlet odrygt. I bröstbenet fanns en liten brosk. Den kastades i taket. Var så noga med det. Men varför vet jag inte. 'Villöra' på hjärtat skars av och kastades till hunden. Det var farligt, så det skulle bort. Körtlarna togs bort för de är inte matnyttiga. Främmande personer var inte väl sedda vid slakten. Brukade slakta nötkreatur och får i oktober - svinen närmare jul. Då slaktades så mycket att man skulle ha salt kött å fläsk till näs- ta höst.
Tomten
Det var på ett ställe som tomten var i fju- set. Husfolket hade fått för sig, att de skulle ge ho- nom belöning till jul. Och så gav de honom ett par skor på julmorgonen. Och så lade de godsa- ker i skorna. Se'n ställdes de på gödselhögen. Tiden gick och tomten hördes inte till mer. Men vad i all världen är det med tomten nu, sa husmora en dag. "Go junker lorter inte ner sina nya skor," fick hon då till svar av tom- ten. Han pep från en vrå i fjuset. Ibland så tova han ihop svansen på hästar- na, så att det blev "nissefläter".
Vårarbete
Di gömde bröd och ost från julen. Det stack di ned i säden, så att det fick ligge te vår'n. Den dagen di börja "ploganna" så skulle di äta upp detta. Å då hade di skaffa hem brännvin till det också. Det kallades att di åt ôpp "plogbeten". Dragaren fick havre att äta så mycket han ville ha. Det var mest noga att den skulle ha som följde plogen och harven. Om en skulle så ärter så skulle en så dem när det blåste "nola", för då skulle di bli löskokta. Gick inte an att så längre än till Urbanus.
Tomtar
På ett ställe hade de så bra hjälp i ladugården. Den var "môka" varje morgon. Korna var så skrapade och fina. Det var en nisse, som gjorde det. Så led det till jul. Husmodern hade sett att han var så trasig. Hon lät pigan sy kläder, som tomtgubben skulle ha om julafton. På julafton så gick hon och hängde ned kläderna i ladugården. När folket kom dit nästa gång, så kom tomten och hade de nya kläderna på sig. "Grann gutt môker inte fjuse mer", sa han. Sedan fick de aldrig någon mer hjälp av honom.
Trettondedagen och Knut
Mins inte till att man gått med ljusa stjärnan. Det brukade vara ”trättnekalas” i någon stuga. Då var de samlade dit alla som hörde till laget. Om trettonde vet jag ingenting mer än en hade till märke, att om det snöade på trettondedagen, så slog det inte fel än en fick tretton snöyror. Å om det snöade på tjugondag Knut, så fick en tjugo snöyror. När ”tjugne kväl” var inne så fick en fisk å gröt. Tjugondagen var den sista i julen. Se’n fick en börja i den gamla lunken igen.
Julafton
På julafton gick de upp tidigt. Både barn och äldre var uppe å "otta" på morgonen. Det var så brått den dagen. Allt skulle vara väl iordning till middagen. Ved och vat- ten skulle bäras in så att en slapp göra det på julda- gen. Så skulle det göras fint i "fjus" och stall för på jul- dagen blev ingen rengöring. Vid 2-tiden på dagen sattes "speckeneka" upp. Den sattes upp i änden på en stör så fästes den vid lo- gen eller vid "fjustaket". Den neken togs undan när havren tröskades. Den eller de sista kärvarna skulle vara till "speckeneck". Det skulle inte vara av de säm- sta nekerna. Var man snål mot fåglarna så fick man så mycket mindre i ladan. Neken fick sitta uppe till långt efter jul. Den togs ned å så fick kreatu- ren äta upp halmen. Fram till 12-tiden så skulle / alla i huset in i stugan å "doppa i grytan". Alla skulle vara närvarande på en gång. Det var att gå i tur och ordning till spisen å doppa brödbiten i sovelgrytan. Den grytan hade stått och kokat sedan morgonen, för så fort det ljusnade litet så sattes grytan på. Det var fläsk och kött i den grytan. Klockan 12 på middagen ringde de in helgen i kyrkan å då skulle allt grovarbete vara gjort. Det var så noga med det. På kvällen så skulle alla, både barn och äldre i huset "lôgge så" (bada). Då skulle de i "lôggekare" (ett stort runt träkar). Vattnet värmdes i en stor gryta i spisen. Husfadern å hans hustru badade först sedan barnen å sist piga och dräng. Alla badade i ett och samma vatten. När de hade badat så tog de på sig nya å rena kläder, så fick de gå fram till far i huset som bjöd på en sup (lôggesupen). Julhalmen Golvet skurades en tre dagar före jul. När det var skurat, så bredde man halm över det, så att det / skulle vara rent till julen. På julafton bars den halmen ut. Den lades i lagården till strö. På kvällen skulle "kröttra" ha av det bästa höet som fanns. "Ät väl å trivs väl i kväll ä julekväl", skulle en säga till dem. Innan en skulle till att äta på kvällen, så lade far på en stor brasa i spisen. Den brann medan en åt. Den sprakade inte, för det var björkved. Det var en stor brasa, för en ville ha riktigt gott å varmt på jul- natten. På bordet lade mor fram en julhög för var å en som skulle sitta vid bordet. Det var ett bröd av varje sort. Det brödet fick inte röras förrän julen var slut. På julkvällen fick en äta fläsk, korv å kött å bröd å havregrynsgröt. Två julljus stod på bordet. De brann hela kvällen. All mat som blev över skul- le stå kvar på bordet till morgonen. Vet inte varför.